Det har väl aldrig stått så mycket i Vallentuna Nya som den här veckan...
Vanligtvis har den redaktionella delen av tidningen varit tämligen sparsmakad. Om sanningen ska fram så har den fyllts ut med allt möjligt. Jag kan gott förstå det. Det är jobbigt att jobba och inte så lätt att sno ihop en tidning varje vecka. Då är det bra med en ungdomssida som ingen utom de närmast sörjande är intresserad av och en sida om redaktörens söndagsmiddag. Men att som man idag gör påstå att matsidan - som tydligen varit borta men nu återkommer - har varit efterlängtad så tar man nog i. Matbilder gör sig inte på tidningspapper av lokaltidningssort. Det ser lätt ut som något helt annat.
Den här veckan har Vallentuna Nya fått hjälp av alla möjliga skribenter vilket möjligen har berikat tidningen. Reportaget om Nina Cramner är hjärtknipande. Uppslaget om lärarbostaden är intressant liksom spökhistorien från Mörbylund. Synd bara att de hemsökta hålls anonyma. Jag kan bara hoppas att "Det okända" gör ett besök så att vi får hela historien.
 |
| Personalen på Aerosol, ur veckans annons i Vallentuna Nya |
Artikeln om Kjell Husberg har jag läst förut. Med tanke på att den och flera andra artiklar i veckans tidning illustreras med arkivbilder får man en känsla av såväl repriser som desperation.
Bäst är Aerosols annons. Äntligen får man en bild av alla dem som kommer att bli av med jobbet när Ray Idermark (m) har lyckats driva igenom sitt sjuka bygge inom skyddsområdet kring fabriken där det enligt Sevesodirektivet är förbjudet att bygga.
Men om kommunledningens mygel får vi ingenting läsa. Som vanligt. Trist.
Jag gissar att den fullmatade Vallentuna Nya är ett försök att möta konkurrensen från en ny tidning kallad Vallentuna Nyheter som plötsligt och oväntat dimper ner i brevlådan. Någon har fått spatt, tänker jag. Det finns inget annonsunderlag för att finansiera ens de tidningar vi har och i synnerhet inte ännu en tidning som dessutom, enligt uppgift, funderar på att komma ut två gånger i veckan framöver.
Det visar sig att ett företag vid namn Direktpress plötsligt ger ut lokala blad i var och varannan stockholmskommun! Kanske vill man sno marknaden för Lokaltidningen Mitti som är så framgångsrik? Sveriges mest lönsamma, sägs det. Ja, vad ska man tro?
- Tidningen är ju full av annonser, klagar en kompis.
Ja, det är just det. Och det är närmast en sensation! Hur har det gått till? Bäst att lusläsa tidningen.
Och minsann,..
Annonssäljaren Dennis Bergqvist dyker upp redan på sidan 2. Bäva månne konkurrenterna! Han sålde annonser åt Steget förr och var känd som den absolut bäste. Dennis känner både branschen och kommunen som sin egen ficka. Han är trevlig också. Vi jobbade ihop ett tag när jag var på Steget. Vid ett tillfälle åkte vi till stan i limousine med champagne i glasen och gick på lokal anförda av Uffe Lindeborg. Ja, resten av personalen var förstås också med. Alla utom Anna som väl var hemma hos barnen. Himla kul var det i alla fall! En gång i livet åtminstone har man minsann åkt limousine.
Vallentuna Nyheter har ett helt uppslag om den olustiga så kallade byggboomen i Vallentuna. Mycket bra och informativt men lite väl insmickrande kanske. Inte ett ord om det politiska myglet så långt ögat kan nå! Men för all del, någonstans ska de börja.
Vallentuna Nyheter är en proffsig tidning med snygg layout, Det är bara att konstatera. Den är full av intressanta artiklar - lokala och allmänintressanta smart lokaliserade - signerade skribenter som alla tycks hålla journalistisk klass. Så oerhört befriande! Den här produkten bör man nog ta på största allvar. Här finns uppenbarligen ekonomiska muskler och ett bestämt mål! Jag är mycket förvånad.
Nu väntar jag bara på min gamla tidning Mitti. Det ska bli spännande att se hur de möter upp konkurrensen. Hade de väntat sig detta? Eller är de tagna på sängen? Det återstår att se.
Kjell Husberg och jag är för övrigt födda på samma dag dvs samma datum. Det är även Bruno Rimbe och Hans Lindell här i Bällsta. Alla är vi följaktligen födda i tvillingarnas tecken. Gratulera oss den 17 juni så blir vi glada!
Jaha,
Och så kom Mitti också.
Jag tycker förresten att utdelningen verkar vara mycket bättre numera. När jag jobbade där ringde folk varenda dag som inte fått tidningen eller som hittat tidningsbuntar i skogen. Bra det åtminstone.
Det är inte så mycket att säga om Lokaltidningen (som den heter för mig) mer än att den helt enkelt är bra. Och de satsar ju. Det syns. Ett tag var innehållet från hela Storstockholm utom sid 4-5 och typ sista sidan. Det var erbarmligt. Niclas Breimer har uppenbarligen tänkt om på flera punkter. Tidningen är välfylld med bra lokalt material och skribenterna är såväl flera som proffsiga. Kul!
Pia Bispo granskar till och med makten den här veckan i och med att hon låter Aerosols ägare Lars Blak komma till tals om de minst sagt supersjuka planerna på att bebygga Idermarks gärde med bombsäkra hus eller vad han vill kalla kåkarna med de halvmetertjocka väggarna och fönster som ska hålla för en explosion. Som om folk inte sitter ute och fikar om somrarna. Som om folk inte påtar i trädgården och grillar utomhus. Som om barn inte är ute och leker året om. Det är hur sjukt som helst.
Jag kan gott förstå, att om man nu har ärvt ett gärde - man skulle kunna kalla det
Idermarken - så vill man man förstås ha ut mesta möjliga av det. Det är mänskligt. Men i detta fall är priset för högt. Liksom risken. Ray Idermark och hans medägare måste avstå från det här projektet. Och kommunen - som faktiskt projekterar eländet på SKATTEBETALARNAS bekostnad - måste omgående avskriva och kasta det i papperskorgen. Annars kommer Uppdrag Granskning och vänder upp och ner på kommunledningen!
Aerosols VD tycker inte alls om Idermarks planer. Jag visste det innan. En liten fågel har viskat det i mitt öra. Klok som en uggla, är han. Men man behöver för all del inte vara Einstein för att begripa att det inte bör byggas där. Så skönt att han äntligen fick komma till tals med sin och Aerosols åsikt.
Mitt tips är att istället för 120 bostäder upplåta
Idermarken till ett fabriksbygge. Fabriker kan ha bombsäkra väggar och skottsäkra glas. Inte bostäder. Det blir kanske inte så många miljoners vinst på
Idermarken då men tillräckligt. Ibland får man vara nöjd med det lilla.
Men tillbaka till lokaltidningsvärlden.
Den nya given hos Mitti att öppna upp för bättre kontakt mellan läsarna och reportrarna nu när man inte längre finns på plats är genial eller i varje fall rätt bra. I förra veckan satt de väl och snackade med folk i betongklumpen Kulturhuset. Jag gissar att även det är ett utslag av den hårdnande konkurrensen. Det är kanske även det numera betydligt rikligare lokala materialet än tidigare år. Resultatet är hur som helst bra. Tidningen håller måttet. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Vallentunaborna är värda en bra lokalpress. Politikerna här måste bevakas och hållas efter. Stenhårt! Man kan helt enkelt inte ha en korrumperad kommunledning!
.jpg)
