torsdag 29 mars 2012

Det kom ett mail om flyktingboendet...

 Mailet lyder:  

Läste på Vallentunabloggen.se dina inlägg om Runristarvägen 57.
Utmärkt skrivet om eländet.

 Vid mötet i Karlbergsskolan i går den 26 mars frågade jag bl a Vårljus VD Hallstenius vem de köpt fastigheten 2:307 av. Det kunde han inte svara på.
Frågade vad de givit för fastigheten och svaret var "straxt under 5 miljoner kr.".
Vid min nästa fråga varför fastigheten fortfarande är lagfaren på (i alla fall den 23 mars)  en Margareta Louise Borggren som köpte  fastigheten av familjen Strand den 1 sept 2010 för 4.859.000 kr. Svaret  från Vårljus var att alla papper inte var klara och sköttes av mäklare.
(dessutom har jag fått reda på att man har 3 månader på sig för detta).

Du skriver i din blogg att kommunen köpt fastigheten för 5.300.000 kr. Man kan undra vem M L Borggren är och om det i själva verket är någon slags bulvanköp som skett i kommunens eller Vårljus regi. Man kan också undra varför det är skillnad mot köpet den 1 sept 2010 och Vårljus/kommunens köpeskilling , som enligt Vårljus de betalade en handpenning på i november 2011 och slutförde/ avslutade i februari 2012. Huset var extremt svårsålt av familjen Strand, och egentligen inte värt den från början begärda summan.

Hur kan det då plötsllgt stiga till ca 5.300.000 kr? Vem har stoppat pengarna i "fickan". Man undrar lite konspiratoriskt vad egentligen kommunen sysslar med.
Skulle vara intresserad av att veta vem denna Borggren är, och varför man egentligen inte bodde på adressen, eller fastigheten kanske t o m var uthyrd under viss tid efter den 1 sept -10. Det var i alla fall lite underligt enl
bekanta.

Allt är ett ända elände. En man på mötet hade talat med tre mäklare och fått besked att ca 500.000 kr har de närmsta fastigheterna sjunkit med i värde, fallande summan lite längre ifrån. På frågan om kommunen ersatte de som råkar ut för denna värdeminskning svarade kommunordförande ungefär bla bla bla. och skyllde på regeringsbeslut och andra perifera skyldiga-
Mvh
XX

Jag har anonymiserat texten.
Jag är egentligen inte insatt i ärendet. Beloppet 5,3 mkr fick jag av en trovärdig person. Jag har inte kollat upp saken. Det kan med andra ord vara fel. Precis som det tydligen är nio och inte sex flyktingar det handlar om. En annan fråga är varför flyktingarna kallas barn. Det rör sig tydligen om unga män på upp till 19 år från krigsdrabbade länder. Varför är man inte ärlig med det?

Uppgifterna varierar vilket helt och hållet beror på undermålig information från de politiskt ansvariga. 

Jag släpper diskussionen fri här om någon vill informera eller debattera med XX.
Varsågoda!

Tillägg 23 oktober 2013
Jag har kollat upp saken.
Margareta Louise Borgggren köpte fastigheten den 1 sept 2010 för 4.850.000 kronor. Det rör sig om en sjurumsvilla om 262 kvm byggd 1978 på en tomt om 887 kvm.
Hon sålde den igen till AB Vårljus den 15 feb 2012 för 4.995.000 kronor.
Vinsten var alltså inte fullt så blodig som brevskrivaren (och jag genom min uppgiftslämnare) befarade.
Margareta Louise Borggren tjänade "bara" 145.000 kronor på drygt 16 månader och det var det säkert värt.

tisdag 27 mars 2012

Just nu: ICA Kvantum rånat!

Tisdag 27 mars kl 20.00
ICA Kvantum i Vallentuna Centrum uppges ha rånats.
- Butiken är stängd. Inga kunder släpps in, meddelar en man som fick hasta över till Konsum för att köpa sin nattmacka. 
Polis lär vara på plats och helikopter kretsar över området.



Tillägg 1:
2012-03-27 19:27, Rån väpnat, Vallentuna
Tuna Torg, Vallentuna
Samtal har inkommit till polisen om att en livsmedelsbutik ska ha blivit utsatt för ett rån.
Polispatruller är på väg till platsen.
Maskerade och beväpnade gärningsmän har hotat personalen med ett pistolliknande föremål samt ett tillhygge. Efter rånet har gärningsmännen lämnat platsen.

Organisation: Polismyndigheten i Stockholms län, Roslagen

http://www.polisen.se/Stockholms_lan/sv/Aktuellt/Handelser/Stockholms-lan/2012-03-27-1927-Ran-vapnat-Vallentuna/

Läs också:
Vallentuna Fria:
http://vallentunafria.se/2012/03/27/ran-mot-livsmedelsbutik-i-vallentuna-centrum/


Tillägg 2:
Enligt Vallentuna Fria har polisens helikopter sökt med strålkastare mot marken i området kring Aerosol och Teknikevägen.
Klockan 21.25 söker de längs parkvägarna i Ekebyområdet.



Kvällspressen kom sist!
Expressen:
Väpnat rån i Vallentuna
En kiosk i Vallentuna centrum, norr om Stockholm, rånades strax efter klockan halv åtta på onsdagskvällen av två maskerade män
Rånarna var enligt polisen beväpnade med kniv och pistol. Det är ännu oklart vad rånarna, som snabbt försvann från platsen och fortfarande är på fri fot, kom över. Enligt polisen skadades ingen person fysiskt vid rånet.

Aftonbladet
Yxrånare jagas i Vallentuna
Igår 22:25 Strax före klockan halv åtta rånades Ica i Vallentuna centrum.
Polisen jagar just nu två män beväpnade med yxa och pistol.
Rånarna tog sig in i butiken och hotade personalen med yxa och pistol. Personalen chockades men ingen ska vara fysisk skadad, uppger polisen.
Rånarna försvann troligtvis till fots och polisen söker med helikopter i området.
Det är oklart om rånarna kom över några pengar.
– Det är ett gäng patruller på plats, en förundersökning om grovt rån är inledd, säger Ludwig Freund, befäl på polisens ledningscentral i Stockholm.''´



Tillägg 3:
Se Vallentuna Fria:
http://vallentunafria.se/2012/03/28/polisen-har-sakrat-spar-efter-ica-ranarna/

lördag 24 mars 2012

Ge flyktingbarnen minst tio hus i gröna, sköna Påtåker!


Vallentuna Nya har släppt ett nytt nummer av tidningen som mer än något annat handlar om vandaliseringen av kåken högst uppe på Runristarvägens topp – en kåk som tydligen var så svårsåld att kommunen gick in och köpte den till kommunala (visar det sig) bolaget Vårljus AB som där ska ta hand om sex 17-19-åringar komna från krigshärjade länder oklart vilka.

Framsidan pryds av fem sura anleten uppställda framför kommunvapnet. Vilka de är framgår inte. Om de i detta sammanhang representerar fem politiska partier som tagit avstånd från vandaliseringen av flyktinghuset eller om de här representerar kommunstyrelsens arbetsutskott (kommunens högsta ledning) framgår inte heller. Själv känner jag igen Lars-Bertil Olsson (KD), Gunnel Orselius-Dahl (FP), Elisabeth Rydberg (C) och Jana Tilles (S). Nummer fyra från vänster eller två från höger känner jag inte igen mina många år som lokalreporter till trots. Men de är alla allvarliga. Några ser onekligen ut att ha svalt en citron. Sett från min journalistiska horisont kan jag riktigt höra fotografen (eller någon av politikerna) mana dem:
- Se nu riktigt allvarliga ut allihop. Kom ihåg att ni tar avstånd från det inträffade.
Det är så det går till. Man har väl varit med…
Och ändå är det deras fel alltihop.
Ingen annans.
Bara deras!
Det är kommunen i allmänhet och socialnämnden i synnerhet som har ställt till det så att grannar och andra är förbannade där uppe på Runristarvägens topp. Den här sortens beslut ska med nödvändighet  förankras bland dem som är berörda. Det behöver man inte vara Einstein för att förstå. Här har man tydligen kontaktat totalt en (1) granne.
Smart socialnämnden!
I stället för att förstå att de själva har klantat till hela historien något alldeles grönjävligt låter de nu media som Vallentuna Nya skämma ut alla närboende i hela riket. Grannarna ställs till svars för vad politikerna själva är upphov till. De har uppenbarligen inte varit omedvetna om att flyktinghuset skulle väcka ilska. De har fått mail, telefonsamtal och brev. Det så kallade informationsmötet som uppenbarligen ska hållas i Karlbergsskolan på måndag borde ha hållits för flera månader sedan. Att så inte skett är lika obegripligt som oförlåtligt och visar egentligen bara det vi redan visste, Vallentunas politiker är sig själva nog. De skiter högaktningsfullt i vad kommuninvånarna tycker. Det har de alltid gjort.
De som nu har vågat protestera öppet viftas bort som rasister och ännu värre inte minst i Vallentuna Nya. Det är rätt fult faktiskt. Så kan man faktiskt inte göra. De har rätt att kräva samma respekt som alla andra för sina argument. Men just nu är det inte riktigt okej, tycker Vallentuna Nya. Den som läser om grannarna får tämligen klart för sig att de är värsta sortens folk – småsnåla och missunsamma egoister som är livrädda för det främmande. Hur juste är det? Inte alls faktiskt.
Nu har flyktinghuset vandaliserats. Någon har klottrat på fasaderna. Någon har borrat hål i dörren, stoppat in trädgårdsslangen och satt på vattnet. Golvet gick åt skogen och huset måste renoveras.
Det är för jävligt!
Det borde sända signalen till politiker och journalister att någon/några kanske känner sig maktlösa när politikerna vägrar att lyssna och därför har tagit lagen i egna händer.

Det kan vara så.
Men det är sannerligen inte alls säkert. Det kan lika gärna vara några unga vandaler som tagit chansen att ”busa” på ett redan omtalat hus. Det händer varje dag/natt runt om i kommunen att okända klottrar, rycker upp blommor ur planteringar, plundrar bilar, nattbadar på Kvarnbadet, bränner ner byggnader och gör allehanda inbrott. Det finns i dagsläget faktiskt ingen anledning alls att lägga skulden på grannarna.

Så jag vidhåller mitt förslag:
De ensamkommande flyktingbarnen kommer knappast att få ett bra mottagande på Runristarvägens topp. Det är liksom kört nu. Det föreligger enligt Vallentuna Nya till och med hot mot dem redan innan de har kommit.

Jag föreslår därför:
- Reparera kåken och sälj den.
- Köp in tio av de 70 husen som kommunalrådet Örjan Lid (M) bygger i Påtåker.
- Tag emot tio gånger så många ensamkommande flyktingar – alltså 10 x 6 - i stället för de ynka sex som är socialnämnden förbarmar sig över nu.
Gör för en gångs skull något vettigt, politiker!
Sätt Vallentuna på kartan som Sveriges för flyktingar mest gästfria kommun och gör det i Påtåker!


Tillägg:
PS
Var är förresten alla ensamkommande flyktingflickor?!
Varför är det bra pojkar som kommer?
Är flickorna bara någon slags boskap som familjerna säljer för att upprätthålla sin status och heder?
Är de pojkar som kommer bara någon slags försörjningsinrättning till sina familjer därhemma eller?
Den frågan tycker jag att svenska myndighet ska ta sig en funderare på.

Det kan också vara intressant för skattebetalarna att få veta att kommunen har betalat 5,3 miljoner kronor för den aktuella gamla 60-talskåken. DS

onsdag 21 mars 2012

Undermåligt av socialnämnden. Ge flyktingbarnen nya fräscha hus i Påtåker!

På kommunens hemsida står just nu följande:

Tar avstånd från sabotaget

Vi tar bestämt avstånd från sabotaget av Vårljus ungdomsboende i Bällsta för ensamkommande flyktingbarn!
Vårljus AB är ett kommunalt bolag som ägs gemensamt av 25 kommuner i länet. Vallentuna kommun har tecknat ett avtal med Migrationsverket om att bereda plats för ensamkommande flyktingbarn. Med det här huset vill vi erbjuda en trygg plats för de ungdomar som kommer från krigshärjade områden i världen.
I förra veckan inträffade emellertid något som ingen kunde vänta sig skulle ske i vår kommun. Villan, som skulle bli de utsatta ungdomarnas hem, vandaliserades vid två tillfällen.
Vi ser mycket allvarligt på det inträffade och tar bestämt avstånd från sabotaget. Vi hoppas att alla positiva krafter nu samlas för att ge dessa ungdomar bästa möjliga mottagande i vår kommun.

Avståndstagandet är undertecknat samtliga politiska partier i bokstavsordning.

– Det är alltid så att vi är lite försiktiga och oroliga för det okända, och vad det innebär. Det måste man möta och våga diskutera, säger Gunnel Orselius-Dahl (FP) till någon av alla tidningar som skrivit om den vandaliserande villan.

Hon är en jättegullig person men som politiker lite för lättviktig för en nämnd som den  tunga socialnämnden.
Som ren kuriosa kan nämnas att hennes man Ragnar Dahl (FP) som också är politiker är precis lika trevlig som hon. Och bror till fd energiminister och riksdagens talman Birgitta Dahl (S) som har rötter i Vallentuna och som sannerligen hade hårda nypor när hon var aktiv.
Men nu gäller det alltså den vandaliserade villan.
Så här skriver några tidningar:
http://www.svd.se/nyheter/stockholm/hem-for-ensamkommande-flyktingbarn-vandaliserat_6927453.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article14554896.ab
http://hd.se/inrikes/2012/03/15/hem-for-flyktingbarn-vandaliserat/
http://expo.se/2012/hogerextremister-hyllar-vandalisering-av-asylboende_4862.html


Lite självkritik hade därför inte suttit i vägen när socialnämndens ordförande uttalar sig.


Hur kommer det sig att socialnämnden inte förankrade detta flyktingboende bland grannarna i närområdet?
För att inte tala om hos ägarna av den lokala ICA-butiken och Ristoranten som ligger strax intill?
Båda har i decennier varit hårt drabbade av inbrott och skadegörelse. Ja till och med av mordbrand! Inte för att det har med de kommande flyktingbarnen att göra men man kan kanske ändå hysa en viss förståelse för deras oro. Inte minst därför borde socialnämnden i förväg ha sett till att få dem alla med ombord på tåget.


Hur kommer det sig att nämnden helt enkelt bara bestämde sig för att köra över alla närboende och upplåta just den här villan till dessa stackars ungdomar?
Man vet ju från andra platser vad som kan hända.
Och ungdomarna som anländer hit från krigszoner, vad får de för hjälp och eventuell vård i en kåk i Bällsta?
Vad ska de göra där?
Det enda som finns utom ovan nämnda företag är busshållplatsen som kan ta dem till antingen till centralorten eller in till stan.
Tror socialnämnden verkligen att de ska kunna trivas och finna sig till rätta på en plats där grannarna är fientligt inställda mot dem?
Inser socialnämnden att de på grund av klantig hantering rent av kan komma till skada?

Nu hängs grannarna ut i riksmedia och får skämmas fast det är socialnämnden som har burit sig amatörmässigt åt. De har kort och gott gjort ett skitdåligt jobb och bör avgå.
Vårljus AB kallar sig insmickrande nog för "kommunernas eget vårdbolag". Det visar sig vara någon slags vinstdrivande företag som bedriver verksamhet på människors olycka. Det är de som ska ta hand om ungdomarna i det utpekade huset, visar det sig. Företaget har den här typen av ställen lite varstans i landet. Det ger åtminstone mig associationer till att politikerna på ett tämligen lättvindigt (men för skattebetalarna säkert ganska dyrbart) sätt har köpt sig fria från eget ansvar. Spontant känns det rätt obehagligt, tycker jag.


Var är lokalreportrarna som borde gräva i detta och granska avtalen? 

Jag föreslår att kommunen släpper det här huset i ett grannskap där Vårljus AB uppenbarligen inte är välkomna.

Kommunen bör i stället erbjuda företaget nya, fräscha villor i Påtåker, ett område inte långt därifrån som dessutom är beläget i mycket vackra omgivningar och med positivt inställda grannar.
I Påtåker bygger kommunalrådet Örjan Lid (M) och hans hustru Ulla Lid (M) inte mindre än 70 villor. Vägar, vatten- och avlopp, gång- och cykelvägar och allt annat som hör till betalar kommuninvånarna på olika sätt.
Socialnämnden kan gott köpa in och upplåta åtminstone tio av husen till Vårljus AB och på så sätt verkligen göra en rejäl insats för ensamkommande flyktingar i stället för denna lilla ynkliga punktinsats.


Varför en futtig insats i Bällsta mot grannarnas uttryckliga vilja när man faktiskt kan göra en rejäl sådan i Påtåker?

http://www.allabolag.se/5566845821/Pataker_Fastigheter_AB
http://www.foretagsfakta.se/Vallentuna/P%C3%A5t%C3%A5ker_Fastigheter_AB/2465147
http://www.vallentuna.se/sv/invanare/bo-och-bygga/samhallsplanering/Utbyggnad-av-vagar-allman-mark-och-VA/Pataker/

lördag 17 mars 2012

Tack och adjö, Lasse!

Lars Johansson har efter en tid på vårdhem gått ur tiden. Han blev 77 och ett halvt år och det är ju inte så dåligt ändå.
Lasse var en gång i tiden en av Vallentunas mesta kändisar. Låt vara för att han tömde våra sopor och allmänt men ack så kärleksfullt kallades Sop-Johan, men kanske mest för att han efter arbetsdagarnas slut för det mesta var på sniskan.
De första åren var det väl mest fest, som man sa, men med tiden blev det nog rätt tungt. Men det gick trots allt bra för Lasse. Allt tack vare en räddande ängel vid namn Ann-Sofie Pettersson, grannen som i ur och skur ända till slutet ställde upp och såg till att Lasse fick ett bra liv. Hon står med bland de närmast sörjande i dödsannonsen som jag skannat in flera gånger men inte lyckas få in i bloggen.
Man kan gott säga att Lasse tillhörde det så kallade A-laget i Vallentuna. Han var blyg och utmärkte sig för sin låga profil utom när han sjöng och det gjorde han ofta. Under flera decennier visste precis alla i vem han var. Och alla kunde sångerna han sjöng. Så ofta sjöng han dem.

Sjöng i folkparken
Det fanns en folkpark vid IP på 60-talet. Musiken som spelades av rockband som Sleepstones, Mascots och Ola & Janglers hördes ända ner till stationen vilket fick alla ungdomar att rusa till. 
När Lasse klev upp på scenen och sjöng hördes det i hela byn. Inga band kom undan. Alla måste spela sig igenom hans låtar minst en gång per kväll. Och alla sprang vi dit för att få vara med. Hade man inga pengar till entréavgiften så plankade man in genom att krypa under staketet. Det hände väl att folk skrattade åt Lasse och roade sig på hans bekostnad men det var med hjärtat på rätta stället. Han var populär och omtyckt överallt. Ingen fylltratt kom innanför dörrarna på exempelvis Konsum. Men Lasse kom och gick som han ville.
Lasse hade dessutom varken fru eller barn som for illa så var det ingen mer än han själv som tog skada av hans dryckesvanor. Han var alltid god och glad. Tills myndigheterna någon gång i början av 80-talet satte honom på torken. Då var det som om något brast. Så minns åtminstone jag det. Eller så var det åldern och missbruket som tog ut sin rätt. Mycket av hans livsglädje försvann.

Helsida i Norrtelje Tidning
Jag skrev ett porträtt på Lasse i Norrtelje Tidning sommaren 1983. Det var ett av mina allra första jobb och han berättade öppet om sin alkoholism. NT var stor i vår kommmun då - man hade egen lokalredaktion här till och med - och tidningarna gick åt som smör i solsken den dagen när alla kunde läsa om Lasse. Han hade blivit svårt misshandlad då och var sedan en tid nykter. Han kämpade hårt med det men återföll efter något år. Han blev ju så ensam. Olycksbröderna kunde han av naturliga skäl inte umgås med om han ville vara nykter och några andra nära vänner fick han just inte. Så småningom tog Ann-Sofie tag i saken och satte upp regler som han klarade av att följa. Då ordnade det sig äntligen för Lasse, då fick han det bra. 


När jag under en kort period 2005 jobbade som reporter på Vallentuna Steget besökte jag Lasse i hans lilla lya på Fornminnesvägen. Han hade åldrats förstås och gick med rollator men klarade sig ändå ganska bra med Ann-Sofies hjälp.

Till min förvåning fick jag se att han hade ramat in artikeln från 1983. Den satt där på hedersplats mellan vägguret och några porslinstallrikar på den blåochvitbrokiga tapeten. Så mycket betydde alltså den lilla uppmärksamheten 22 år tidigare för hans självkänsla.

Jag skrev en uppföljande artikel om Lasse 2005 som dessvärre aldrig togs in. Tidningledningen hade sina rötter på annat håll och förstod nog inte - hur gulliga de än är - fenomenet Sop-Johan.

Jag vet att Lasse väntade och väntade på att artikeln skulle komma i tidningen och att han blev väldigt besviken när den aldrig kom men jag kunde ingenting göra åt den saken. Det kan jag emellertid nu. Nu har vi internet och jag har Vallentunabloggen i vilken jag gör som jag vill.

Så nu Lasse,
nu lägger jag ut artikeln om dig - för att du var den du var och för att du var lika omtyckt som du nu är saknad.

***
Fornminnesvägen i augusti 2005

Han heter Lars Johansson men är mest känd som Johan. Många minns hur han förr lät sångarglädjen ljuda så snart han hade fått sig en styrketår. Omtyckt har han alltid varit.
– Visst var det kul, säger Lasse om hur det var förr. 
- Det var bara det, att det blev för mycket ibland.

Lasse kom till världen den 17 september 1934 som yngsta barnet i en syskonskara på sex. Föräldrarna Sofie och Anton Johansson hade fem år tidigare kommit till Vallentuna för att Anton blev dräng i prästgården.

Familjen bodde i Kvarnstugan tills de 1933 kunde flytta in i ett eget hus med brutet tak i Rickeby.
– Det var kallt och dragit men stugan hade både vedspis och kakelugn, så det gick just ingen nöd på oss.
Mamma var snäll, minns jag.
Och pappa spelade handklaver.


Lasse började skolan och fick den i Vallentuna smått legendariska Berna Nilsson som skolfröken. Lasse letar i sitt enda fotoalbum och hittar ett skolfoto på sin klass taget 1941. Han pekar ut sig själv där han sitter under fröken Berna Nilssons högerhand och kan än i dag peka ut prostens dotter Margit Vängby, Sylvia Pettersson, Ove Hahn, Margit Hedlund, Kalle Lindé och alla de andra klasskamraterna.
- Man försökte väl vara både snäll och artig i skolan, säger Lasse. Men det blev rätt mycket bus så jag fick ofta sitta kvar. Lärarna var stränga på den tiden.


Konfirmationskort från 1947
Prosten Sven Vängby konfirmerade Lasse och hans kamrater. Lasse sitter närmast prostens högra sida. Så sa han 2005. Jag tror nu att han rättare sagt sitter till höger om prästen som på den tiden ofta sågs knalla omkring i byn i sin svarta, respektingivande prästkappa.

På bilden står Lasse och språkar med fd klasskompis Ove Hahn, fd kommunpolitikern (M) och fd artistchefen på Gröna Lund som var tjenis med all världens stora. Jag känner igen fd riksdagskvinnan Sylvia Pettersson (S).
Någon som kan identifiera övriga på bilden?





Klassåterträff i Folkets hus
Klasskamraterna återförenades vid en fest på Folkets hus för en tid sedan och Lasse var med.
– Han tyckte att det var väldigt trevligt, säger grannen Ann-Sofie Pettersson som menar att hon är såväl syster som mamma för Lasse. Det är hon som för hans talan. Han nöjer sig med att nicka instämmande och hålla med. Han har alltid varit blyg och fåordig, den gode Lasse.

En gångare till springpojken!
Lasse var 19 år gammal när han tog sin första sup. Han var nyanställd som kontorsbud hos Gas- och Koksverkens Ekonomiska Förening och fick till uppgift att springa efter öl till gubbarna. Som tack för besväret fick Lasse varje gång en ”gångare” som hade den egenheten att den gjorde honom fri från blygsel. Undra på att han fastnade i alkoholens grepp. Plötsligt vågade han prata, sjunga och vara sig själv som en fri och lycklig människa.

























Lasse var omåttligt stolt, sedan han hade köpt sig en Ford de Luxe av 1946 års modell.
– Jag åkte lite överallt, säger han. En gång åkte jag iväg och tittade på Vasaloppet.


Men det där med brännvin var nog inte så bra.
– Visst hade man kul många gånger. Det var bara det att det blev för mycket, säger Lasse där han sitter i sin lilla etta med kokplatta på Fornminnesvägen. Han ser fram mot födelsedagen i september, då han ska fylla 71, men har såväl balansproblem som epilepsi.

Under de glada åren sjöng Lasse offentligt så ofta han kom åt. Överst på repertoaren stod Evert Taubes sång om Fritjof och Carmensita. ”Samborronbon en liten by förutan gata”, sjöng Lasse vare sig han var på Tuna torg eller i dåvarande folkparken, där han ofta blev kompad av kvällens orkester. Med stolthet brukade han berätta om den gången på Täby festplats, när han fick sjunga med Eberhart Jularbo. Det var en fjäder som hette duga i sopåkarens mössa.
– Nu har han inte sjungit offentligt sedan han höll allsång på en PRO-utflykt för några år sedan, säger Ann-Sofie.

Johan Show på Tuna Torg i början av 1980-talet.

Förbön i kyrkan för Lasse
Lasse tömde soptunnor i kommunen och visste därför det mesta om de flesta. Sopbilen från Agne Bergs åkeri anlände tidigt om morgnarna till Fornminnesvägen där Lasse stod klar och väntade. För jobbet skötte han. Det var först efter avslutad arbetsdag som flaskan korkades upp. Lasse var dessutom intresserad av fotboll och en ivrig supporter till VBK.
– Han tyckte om att plocka svamp också, säger Ann-Sofie. Men nu kan han inte längre gå i skogen.

Bondeförbundaren Gustav Nilsson, KS ord-
förande och pappa till fd kommunal-
rådet Elwe Nilsson (M).
Gustav Nilsson gick i borgen
Och visst for han illa. Lasse har ramlat och slagit sig likaväl som han har blivit misshandlad. Vid ett tillfälle 1983 lät han en okänd olycksbroder sova över och fick en stol i huvudet och en skruvmejsel i ögat som tack. Lasse fördes till sjukhus och prästen Folke Holtz höll förbön i kyrkan.
Några månader senare föll han svårt mot en trottoarkant och ådrog sig den svårläkta skallskadan som småningom resulterade i epilepsi.
Då fick han sluta med sopåkningen.
I stället blev han skogsröjare på halvtid i kommunens arbetslag.
– Det var Gustav Nilsson som gick i borgen så att Lasse fick den här lägenheten, säger Ann-Sofie. Så länge Gustav levde, kom han regelbundet hit och förhörde sig om hur Lasse hade det.
Han hade onekligen sina välgörare.

Vägrade stanna på torken
Det var när nykterhetsnämnden lade sig i som de glada visornas tid var förbi. Lasse togs in för tvångsvård någonstans i Småland. Senare hamnade han på torken i Upplands Väsby. Dit kom han utan skor, en brist som Ann-Sofie rådde bot på.

– Några dagar senare ringde polisen och sa att Lasse hade rymt. Jag tog nyckeln och gick in i hans lägenhet. Här satt han och lade patiens. Du köpte ju nya skor åt mig, sa han. Jag måste ju pröva dem.

- En annan gång var han försvunnen i två dygn, innan jag hittade honom på Karolinska sjukhuset med ett band runt armen som det stod ”okänd man” på. De hade hittat honom medvetslös på Tuna torg. De kunde ju ha frågat vem som helst vem han var.

Lasse är numera nykter och har så varit i mer än tio år.
Allt för att slippa gå till Rådgivningsbyrån.
Han lever ett stilla, väl inrutat liv som han trivs med. Redan vid femtiden om morgnarna tar han rollatorn och går iväg för att hämta Metro och City.
Sedan hänger han på låset till Pressbyrån för att köpa Aftonbladet när de öppnar.

Han hinner precis hem och läsa tidningarna, innan det är dags att hämta lunchen på Väsbygården.

– Sedan går han ner till centrum igen, säger Ann-Sofie. Där sitter han med sina gamla kompisar på en bänk och tittar på folkvimlet. Det är många som hälsar och stannar för att byta några ord. Han är ju så känd sedan soptiden den gode Lasse.
Monica Antonsson
***
Och nu har Lasse alltså gått ur tiden.
Han begravs i Vallentuna kapell torsdagen den 29 mars klockan 13.30. Jag är säker på att han skulle vilja se många vänner omkring sig och höra "Samborombon" på dragspel. Han efterlämnar tack vare Ann-Sofies omvårdnad en förmögenhet om minst en miljon kronor. Hur mycket pengar det rör sig om exakt och vilket välgörande ändamål som ska gagnas offentliggörs inom kort.
Du var en sann glädjespridare, Lasse.
Tack för allt!

Rosie Ljungqvist
Vi ska inte glömma Rosie Ljungqvist som också hjälpte Lasse. 
Det påminner hennes barnbarn Tommy och Carina Persson om i början av april 2019 i samband att Lasses Lekplats ska byggas och han blir omskriven i lokalpressen.
Tommy och Carina berättar:
Våran Morfar och mormor flyttade till Vallentuna i början av sjuttiotalet från Finspång i Östergötland, då de ville ha barnbarnen närmare. Våran far hade då tillträtt som vice värd i bostadsrättsföreningen Granen och han ordnade så att morfar och mormor fick jobbet som fastighetsskötare i denna förening, och så va tills pensionen tog vid. Lasse var deras granne under hela denna tid. 

För oss barn så var min mormors och även morfars omsorger om Lasse så vardagliga. Som barn så tänkte man aldrig på det. Det är först nu man inser vad de betydde för Lasse. Vad jag minns var påtagligt var att vissa personer inte var välkomna hos Lasse, då det ofta blev bråkigt där, att mormor var mycket mån om att Lasse åt varje dag ordentligt och att det var noga med att han kom med lönen på avlöningsdagen så att mormor kunde portionera den så att den räckte hela månaden.  Det var alltid dagliga omsorger med Lasse. Att han drack var inget som det pratades om, det visste ju alla. I övrigt så var de god grannar. 

Om nu någon skulle minnas mina morföräldrar, portis i granen, så sa man minns jag. Jag tror att man minns min morfar som lite speciell, en socialdemokrat ut i fingerspetsarna, en snäll man med bestämda åsikter. Han kunde aldrig någonsin ha fel. Det var enklare att hålla med och knyta näven i fickan än att ta en diskussion, för han gav sig aldrig. De som kände honom visste att han kunde allt om att fiska, samt att han hade fiskat med Tage Erlander.
Carl Ljungqvist

Det kan vara värt att berätta en liten anekdot för att beskriva honom som person. Följande historia utspelar sig vid tiden då jag var arton år och skulle övningsköra. Vi skulle vid tillfället åka till Motala och jag vid ratten i hans nya Saab hans ögonsten. Vi åkte vägen förbi Kumla varpå morfar sa att bakom nästa backkrön så skulle vi få se Kumlaanstalten. Vi passerade nästa backkrön och där fanns ingen kumlabunker. Ingen vågade komentera detta faktum och spänningen var mättad när till slut kumlabunkern kom inom synhåll. Då drar morfar handen över näsan och gör ett snytljud och säger lungt citat: Å fan dom har flyttat på Kumlabunkern !!!!, slut citat. Det var helt tyst länge i bilen utan kommentar till detta. Det var Calle Ljungqvist i ett nötskal. Kanske någon minns honom !!. Mvh Tommy Persson å Carina Persson

Fotnot
Rosie Ingeborg Ljungqvist gick ur tiden den 27/12 1992. Hon bodde då på adress c/o Persson, Tallåsvägen 120 och var änka efter Karl Helge Ljungkvist som dog 5/2 1985.
Makarna Ljungqvist bodde i över 30 år på Fornminnesvägen 32 och var alltså grannar med Lasse Sop-Johan Johansson.

Turbulens i kommunledningen...

Det är tydligen våldsam turbulens i kommunledningen.
Det är en rackarns bra nyhet.
Vallentuna Fria berättar att såväl kommunens anställda tjänstemän som politiker bland moderaterna vill att kommunalrådet Örjan Lid ska avgå. Men han skruvar på sig, tar semester och håller sig undan tydligen. Han borde emellertid aldrig ha släppts in i korridorerna överhuvud. Han har alldeles för många drag gemensamma med Putin.

http://vallentunafria.se/2012/03/16/moderat-kraver-att-kommunalradet-avgar/

http://vallentunafria.se/2012/03/15/nodrop-fran-tjansteman-nu-ar-det-dags-att-saga-nej/

http://vallentunafria.se/2012/03/13/tidigare-kommunanstallda-kommunalradet-styr-genom-att-sondra-och-infiltrera/