Irene Johansson lade härförleden ut de här fina bilderna på Uno Skölds facebookgrupp om hur det förr såg ut i Vallentuna. Hennes make, Göran Johansson, tog bilderna, den svartvita i samband med ett bildband om Björkby som ju området heter. Det fina med bilderna - här publicerade med fotografens tillstånd - är bland annat kvarnstugan som nu är ett minne blott. Kanske borde den byggas upp igen och användas som kafé, föreslår Irene Johansson. Bra idé, tycker jag.
1850 Kvarnen byggdes i slutet av 1850-talet. Allt
enligt hembygdsmän som Bernhard Bengtsson
mfl. Wikipedia anger dock 1865 som
byggnadsår. Detta år har även hembygds- föreningen anammat när de 2023 lämnar
uppgiften till Lokaltidningen Mitti.
Kvarnen tillhörde i vilket fall som helst Väsby gård som revs 1971 när bostadsområdet
Sörgården på andra sidan nuvarande Väsby-
vägen uppfördes.
1906 köptes Väsby gård av byggmästaren Bengt
Carlsson från Jönköping. Han ska ha bott här
med fru, tre döttrar och en Sankt Bernhardshund.
Allt enligt hembygdsföreningen.
1910 Kvarnen var i bruk till 1910-1912, uppgiften
varierar.
1959 Vallentuna hembygdsförening fick kvarnen
som gåva av byggmästarens dotter Hanna
varierar.
1959 Vallentuna hembygdsförening fick kvarnen
som gåva av byggmästarens dotter Hanna
Carlsson
1965 Kvarnen renoverades.
1966 kom nya vingar upp.
1968 Kvarnen blåste sönder i den minnesvärda
stormen som blåste sönder det mesta denna
höst. Samma år invigdes nya vingar till kvarnen.
1965 Kvarnen renoverades.
1966 kom nya vingar upp.
1968 Kvarnen blåste sönder i den minnesvärda
stormen som blåste sönder det mesta denna
höst. Samma år invigdes nya vingar till kvarnen.
Reparerad genom ersättning från Länsförsäkringar (måhända tack vare KG Jonsson?).
1969 De nya vingarna blåste sönder i en storm. (De ersattes först 1982, enligt hembygdsföreningen.)
1975 Kvarnen sönderblåst på nytt. Reparerad tack vare Skånska Cement och Länsförsäkringar.
1982 Hembygdsföreningen påstår att kvarnen fick nya vingar detta år. Det är fel. Se klippet nedan.
1975 Kvarnen sönderblåst på nytt. Reparerad tack vare Skånska Cement och Länsförsäkringar.
1982 Hembygdsföreningen påstår att kvarnen fick nya vingar detta år. Det är fel. Se klippet nedan.
1983 Helgen 28-29 maj fick kvarnen nya vingar tillverkade av kvarnbyggaren Erling Pettersson från
Degerhamn på Öland.
1985 Den 1 juni vandaliserades kvarnen. Negativ finns. Hembygdsföreningen reparerade.
1986 Kvarnen vandaliserad. Negativ daterade 20/5 1986.
1987 I början av mars spelas "Mormorsmysteriet" in i Kvarnen med barnskådisar under ledning av
regissör Lasse Sarri.
- Det finns säkert fladdermöss här också, säger Myran när han med Mirran smyger sig uppför
den knarrande kvarntrappan.
2005 inleddes, enligt Wikipedia, en omfattande yttre renovering efter år av förfall. Arbetet avslutades i
mars 2008.
2007 Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur tilldelade Vallentuna
hembygdsförening genom Sigge Rahmqvist ett bidrag på 25 000 kronor till projektet
"Renovering av kvarnvingar" till Väsby kvarn i Vallentuna.
2008 Kvarnen färdigrenoverad men brann ner till grunden sedan en pyroman tänt på den 30 mars
2008. Man skulle precis börja utföra den inre upprustningen. Efter branden återstod bara en del
1985 Den 1 juni vandaliserades kvarnen. Negativ finns. Hembygdsföreningen reparerade.
1986 Kvarnen vandaliserad. Negativ daterade 20/5 1986.
1987 I början av mars spelas "Mormorsmysteriet" in i Kvarnen med barnskådisar under ledning av
regissör Lasse Sarri.
- Det finns säkert fladdermöss här också, säger Myran när han med Mirran smyger sig uppför
den knarrande kvarntrappan.
2005 inleddes, enligt Wikipedia, en omfattande yttre renovering efter år av förfall. Arbetet avslutades i
mars 2008.
2007 Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur tilldelade Vallentuna
hembygdsförening genom Sigge Rahmqvist ett bidrag på 25 000 kronor till projektet
"Renovering av kvarnvingar" till Väsby kvarn i Vallentuna.
2008 Kvarnen färdigrenoverad men brann ner till grunden sedan en pyroman tänt på den 30 mars
2008. Man skulle precis börja utföra den inre upprustningen. Efter branden återstod bara en del
järnrester från kvarnens maskineri. Man misstänker att branden var anlagd men ingen misstänkt
har identifierats.
2015 påbörjades Gudrun och Bertil Johanssons process - att samla in tre miljoner kronor - för att
återuppbygga kvarnen. Det krävdes nämligen för att de skulle få kommunen med sig.
2017 beslutades att kvarnen skulle återuppbyggas. Den kommer dock att sakna kvarnfunktioner.
Kommunen har avsatt två miljoner kronor för projektet. Resten har samlats in.
2017 beslutades att kvarnen skulle återuppbyggas. Den kommer dock att sakna kvarnfunktioner.
Kommunen har avsatt två miljoner kronor för projektet. Resten har samlats in.
2018 Väsby kvarn byggs upp igen i ny skepnad. Initiativtagare är Gudrun Schön Johansson och Bertil
Johansson som kom med idén redan 2017.
- Vi har en egen kvarn på Öland och min man gick en kurs i hur man tar hand om kvarnar. En av ledarna sa vid något tillfälle att han så gärna ville bygga upp en ny kvarn. Då väcktes den här
idén, för den här kvarnen i Vallentuna fanns ju inte längre, sa Gudrun Schön Johansson till
Lokaltidningen i oktober 2018.
Hon och hennes man hade just utämnts som "Årets Vallentunabor".
- Det känns ju väldigt ärofyllt och oväntat. Vi visste inte ens att priset fanns. Jag är väldigt stolt
- Det känns ju väldigt ärofyllt och oväntat. Vi visste inte ens att priset fanns. Jag är väldigt stolt
över det här priset som vi delar med många donatorer, sa Bertil Johansson. Utan dem hade det
aldrig gått.
Mjölnaren och Arbetaren Richard Theodor Sander född 26/6 1858 i Össeby Garn och hans hustru sedan 13/4 1879 Augusta Lovisa Lindblad född 20/11 1854 i Husby-Långhundra. Hon hade en dotter före äktenskapet, nämligen Alma Lovisa född 23/1 1877 i Orkesta. Gemensamma barn 1) Augusta Wilhelmina född 20/10 1880 i Orkesta, 2) Thekla Viktoria född 29/6 1882 i Orkesta och 3) Hjalmar Teodor född 30/6 1885 i Vallentuna.
Familjen kom till Väsby från Orkesta 24/10 1883 och blev kvar till 1886 då de flyttade till Täby.
Vallentuna (AB) AI:22b (1882-1891) Bild 1420 / sid 443 (Väsby)
Mjölnaren Johan Otto Sundin född 9/2 1870 i Vidbo. Gift 30/12 1894 med Maria Matilda Persson född 14/9 1866 i Vallentuna. Hon hade ett oäkta barn med sig i boet nämligen Karl Valdemar född 23/4 1892 i Täby. De fick också gemensamma barnet Johan Valentin född 24/2 1896 i Vallentuna.
Mjölnare Sundin kom till Väsby i Vallentuna från Närtuna 1894 när han slog sina påsar ihop med Maria Matilda som kom från Upprätta i Lingsberg, Vallentuna. De flyttade vidare till Fresta 24/10 1896.
Vallentuna (AB) AI:23b (1892-1899) Bild 170 / sid 213 (Upprätta i Lingsberg)
Vallentuna (AB) AI:23b (1892-1899) Bild 1370 / sid 333 (Väsby gård)
Mjölnaren Axel Ludvig Karlsson född 16/10 1870 i Widbo, Stockholms län. Han var sedan 10/11 1895 gift med Wendla Adolfina Wenngren född 6/9 1875 i Håbo-Tibble, Uppsala län. De hade barnen 1) Karl Albert född 30/9 1896 i Vallentuna och 2) Alma Linnea Josefina född 20/10 1897 i Vallentuna.
Mjölnaren kom till Väsby från Täby 1894 från Henriksborgs kvarn i Grana, Vallentuna, där han varit arrendator, medan hustrun och äldsta barnet efter 1896. Maken hade då hunnit med ett gästspel i Skånela också. Familjen flyttade vidare till Haga i Stockholms län 9/3 1898.
Vallentuna (AB) AI:23a (1892-1899) Bild 780 / sid 64 (Grana)
Vallentuna (AB) AI:23b (1892-1899) Bild 1370 / sid 333 (Väsby)
Mjölnaren Frits Joel Andersson född 27/4 1877 i Skederöd, Stockhohlms län. Han var tydligen ogift och kom från Östra Ryd 10/6 1904. Dit flyttade han också tillbaka 28/7 1905.
Vallentuna (AB) AII:1a (1900-1908) Bild 1590 / sid 149 (Väsby gård)
Mjölnaren Gustaf Alfred Blomqvist född 18/6 1852 i Häradshammar, Östergötlands län och hans hustru Augusta Vilhelmina Lund född 13/6 1864 i Häradshammar. De gifte sig 27/1 1883 och hade barnen 1) Gustaf Alfred född 13/7 1891 i Östhem, Uppsala län, som redan tjänstgjorde som dräng på gården, 2) Karl Vilhelm född 22/4 1896 i Skepptuna, 3) Evert Sigurd Emanuel född 30/6 1903 i Skepptuna och 4) Karin Ingeborg född 5/4 1906 i Täby, 5) Elna Maria född 12/1 1908 i Vallentuna och Märtha Elisabeth född 20/10 1910 i Vallentuna.
Familjen kom från Täby 12/11 1906 och flyttade vidare som ägare av tomtlägenheten Gullbron i Lindö, Vallentuna den 3/12 1907. Mjölnaren står där fortsättningsvis antecknad som arbetare.
Vallentuna (AB) AII:1a (1900-1908) Bild 1590 / sid 149 (Väsby)
Vallentuna (AB) AII:1b (1900-1908) Bild 970 / sid 298 (Gullbron)
Vallentuna (AB) AII:2b (1908-1917) Bild 690 / sid 315 (Gullbron)
Mjölnaren Karl Hedlund född 10/4 1850 i Hedemora. Gift 6/5 1875 med Anna Hedblom född 31/8 1854 i Hedesunda, Gävleborgs län. De hade barnen 1) Edit född 28/10 1892 i Orkesta och 2) David född 4/5 1896 i Orkesta - drunknad under skridskoåkning 8/12 1907 och 3) Hjalmar född 30/3 1898 i Orkesta.
Familjen flyttade till Vallentuna från Täby 12/11 1907. Några veckor senare drunknade sonen David i samband med skridskoåkning på Vallentunasjön.
- Liket icke återfunnet, står det i dödboken den 26/4 1908. Kanske blev det för tungt för mjölnarfamiljen att stanna kvar. De flyttade mindre än ett år senare vidare till Lunda den 30/10 1908.
Vallentuna (AB) AII:1a (1900-1908) Bild 1560 / sid 146 (Väsby, sonen David drunknad)
Vallentuna (AB) CI:8 (1895-1917) Bild 2050 / sid 39 (sonen David i dödboken)
Vallentuna (AB) AII:2a (1908-1917) Bild 1670 / sid 155 (Väsby)
Bernhard Bengtsson
Min gamle lärare Bernhard Bengtsson - skolläraren och mannen bakom Vallentuna bibliotek - skrev följande i Vallentuna hembygdsförenings medlemsblad nr 2/1968:
På en mindre höjd vid Vallentunasjöns norra strand och på mark som tidigare tillhört Väsby gård, är kvarnen belägen. Genom sitt utmärkta läge är den synlig över större delen av Vallentuna samhälle och dess omgivningar.
Kvarnen är en så kallad Holländare vilket betyder att hela takkonstruktionen med den horisontella axeln, på vilken vingarna är fastsatta, medelst en särskild handdriven anordning kan inställas efter rådande vindriktning. Väderkvarnar av denna typ kallas också nere i södrea Sverige för "hättekvarnar". I slutet av 1850-talet är kvarnen byggd - det exakta årtalet har inte kunnat fastställas - och var i bruk till omkring 1910.
Den användes dels för Väsby gårds behov och dels som tullkvarn för bygdens behov. Med "tull" menas att avgiften för malning av spannmål erlades in natura och uppmättes i "kappe" ungefär 4,6 liter - eller "skäppa" som är ett gammalt svenskt rymdmått för torra varor. Det räknades olika i olika landskap, från 1/4 till 1/6 tunna. En spannmålstunna skulle enligt en förordning från senare hälften av 1600-talet innehålla 56 kannor, vilket motsvarar 147 liter.
Kvarnen har tre par stenar samt en mjölsikt som kan kopplas till kvarnmaskineriet. Då Vallentuna hembygdsföreningen 1959 som gåva av dåvarande ägaren till Väsby gård, fröken Hanna Carlsson, fick övertaga kvarnen, var den i stort behov av en genomgripande restaurering. Vingar saknades och den horisontella axeln var obrukbar*.
Tak, ytterklädsel, fönster och golv måste helt bytas ut. Största problemet var att få tag i en sakkunnig person till att leda arbetet. Hembygdsföreningen lyckades få kontakt med byggmästare Einar Levander i Lagga som med sannolikhet är en av de få i vårt land som behärskar kvarntekniken. Han gjorde i ordning vingarna hemma i Lagga och lyckades nere i Skåne få tag i en kvarnaxel med gjutet vingfäste. Genom Karl Johanssons Byggnads Aktiebolag i Norrtälje sattes arbetet igång och den 7 oktober 1966 kom vingarna upp.
Under 1967 har genom Levanders skicklinghet och intresse en hel del justeringsarbeten utförts beträffande maskineriet. Vallentuna Elverk har gratis dragit elkabel till kvarnen och elmontör KE Karlsson har - utan kostnad - obesörjt den elektriska installationen.
Bernhard Bengtsson
* Wikipedia anger att kvarnen intakt såväl invändigt som utvändigt när hembygdsföreningen fick den 1959. Man måste fråga sig vem som skrivit om detta där.
Lasse Berglund
I april 1977 hade hembygdsföreningen tydligen visning av kvarnen. Lasse Berglund, som väl då även var kyrkvaktmästare i Vallentuna, tackade nämligen för besöket i den 13 sidor långa skrift som de då gav ut till medlemmarna om Väsby kvarn. Tanken var att skriften skulle bli något mer, kanske en bok, men så blev det nog aldrig. Han skrev:
Vallentuna Hembygdsförening äger kvarnen och skriver till den vetgirige besökaren ned några fakta om den. Dessa fakta kommer från en äkta vindmjölnare, David Valdemar Klintberg, född 1891. Född i Skånela och mjölnare i Ekeby kvarn, Upplands Väsby. Han var också med vid reparationen av Väsbykvarnen efter stormen 1969. Fler fakta kommer från boken "Svenska kvarntermer" av Roger Vadström samt från Stockholms fastighetskontor som har en vattenkvarn i Högantorps gård i Salems socken.
Historia
Tidigt i mänsklighetens historia levde människorna i "samlarstadiet" dvs skaffade sin föda genom jakt och fiske och att samla de bär, frukter och frön som naturen gav. För att kunna tillgodogöra sig säd o d till föda måste man krossa sädeskornen och detta skedde först genom att kärnorna krossades med runda stenar i naturliga fördjupningar i berget eller i särskilda skålformade stenar (malstenar). Den krossade säden lämpar sig till grötkokning men ej till brödbakning. Brödet är också en relativt sen uppfinning och det var först under medeltiden (år 1060-1521) som jäst bröd började undantränga gröten och det ojästa grova brödet.
När människan under den yngre stenåldern (ca 2000 år f Kr) började idka åkerbruk togs ett viktigt steg i människans utveckling. Ja så betydelsefullt att man ibland jämför det första stenåldersjordbruket med den moderna industrialismens genombrott för blott något århundrade sedan. Åkerbruket gav större skördar och man förbättrade successivt sätten att mala säden. Handkvarnar av enkelt slag är kända i Norden från tiden kring Kristi födelse.
I Sverige har handkvarnen i vissa bygder begagnats för husbehovsmalning ända fram till sekelskiftet (1800/1900). Handkvarnarna drogs i regel av gårdens kvinnor eller av kringströvande tiggare som på detta sätt förtjänade någon dags mat och husrum. I utlandet drogs förr handkvarnar ej sällan av slavar eller åsnor. Att handkvarnar använts så länge i vårt land berodde bland annat på att boskapsskötseln länge här dominerade och åkerbruket var primitivt och därför var behovet av mera effektiva kvarnar ej stort.
Handkvarnarna var mycket arbetskrävande att driva och uppfinningen att utnyttja vind- och vattenkraften som kraftskälla medförde att större och effektivare kvarnar kunde anläggas.
Väsbykvarnen är från mitten av 1800-talet. Den tillhörde Väsby gård. Gården revs när Sörgården byggdes. Du ser grindstolparna var just på andra sidan stora vägen invid hyreshusen. Kvarnen donerades av den siste ägaren, lantbrukare Sven Karlsson till Hembygdsföreningen. Den helrenoverades och blev bevingad 1965. Den drivande kraften bakom detta var folkskollärare Bernhard Bengtsson. Sönderblåst 1969. Reparerad genom ersättning från Länsförsäkringar. Sönderblåst igen 1975. Reparationen bekostad av Skånska Cement och till mindre del Länsförsäkringar.
Det yttre
Vinden - VÄDRET - driver kvarnen. Den här kvarnen kallas HOLLÄNDARE. Taket - HÄTTAN - är vridbart så att vingarna kan ställas mot vinden. Väsbykvarnen är en HÖGERDRIVEN kvarn. Sedda framifrån snurrar vingarna alltså medurs.
De grova bjälkarna som är fästade i mitten på vingarna kallas KNEKTAR. På dem sitter det glesa HÄCKVERKET, vari seglen knopas fast. Bräderna intill häckverket kallas SKÄRPORTAR. De skär luften. STORMJÄRNEN förbinder vingarna.
Kvarnen har två portar. Säckarna med säden lastas in i den port som är fri från de snurrande vingarna. Hästar som inte är kvarnvana kan skygga för de stora snurrande vingarna. Vingarna var ursprungligen längre och kunde nås från marken. De är också under gång riggade med segel av duk.
På taket sitter en VINDFLÖJEL. Mjölnaren kan på 4:e våningen inifrån avläsa vindriktningen. Han vrider med en vev hättan och vingarna runt så att vingarna står rakt mot vinden. Fönsterluckorna fanns inte förr.
Nedre botten
Nu går vi in i kvarnen.
Här kommer säckarna in och hissas upp till SÄCKBOTTEN. Kättingringen slås om säcktampen. Man drar i repet. Vindkraften lyfter upp säcken. Luckorna öppnas och faller ned med en smäll. Man släpper repet och säcken dunsar ned på de övre luckorna.
Här rinner det malda mjöllet ned och lastas på vagnen igen.
Här har mjölnaren sina kvarnböcker, där allt skrivs upp.
Här tar man sig en pratstund.
Den väldiga runda stocken - HJÄRTSTOCKEN - går ända från vinden och hit ned. Förmodligen en fura, troligen en tall. Den leder kraften och rörelsen från vingarna till KVARNSTENARNA. Den timrade ställningen i mitten där axlar och kugghjul sitter kallas STENSTO och bär upp - stöder ("stenstöd") de tre STENPAREN, som skymtar här i taket. Kraften från hjärtstocken förs ut i HJÄRTSTOCKSHJULET.
Kuggarna är av vitbok och går tystare än järnkuggar. Mot hjärtstockshjulet kan DRILLARNA kopplas in. Det är de små kugghjulen av gjutjärn. Axeln som går genom drillen heter LÅNGJÄRN och denna axel bär upp och driver den övre kvarnstenen runt. Nu är vingarnas långsamma rörelse uppväxlad till en snabb och bullrande fart. Säden mals och det malda rinner ned i det fyrkantiga träröret - MJÖLKISTAN. Här står SIKTEN. Det är den stora lådan på ben. I den siktades vetemjölet. Den långa lutande trumman är klädd med en fin duk och snurrar. Av centrifugalkraften skiljs det fina mjölet från skalet, KLIET. Sikten drevs från REMSKIVAN invid hjärtstocken.
En HACKLÅDA finns här också. I den hackades halm till kreaturen. Den hör egentligen hemma i stallet.
Malbottnen
(1 trappa upp)
Här ser du de tre KVARNKAREN. I dem ligger STENPAREN. På kvarnkaren står KUPHÄSTEN som bär upp KVARNTRATTEN. Kvarntratten sticker upp en bit i säckbottnen, där säden i säckarna - MÄLDEN - hälls ned. Mälden rinner ut genom en skakande ränna - KVARNSKON - och ned i ÖGAT, som är den övre snurrande kvarnstenens hål. Den övre stenen löper runt och heter LÖPAREN. Stenen som ligger underst heter LIGGAREN. De är av natursten och kommer förmodligen från Lugnås i Västergötland. Där höggs de bästa stenarna.
En sten väger ca 1700 kg. Bågformade RÄFFLOR är huggna i var sten. Stenarnas yta är PIK-HACKAD så att de skall riva bättre.
Vad händer nu med mälden? Säckarna störtas i kvarntratten på SÄCKBOTTNEN. Rinner genomden skakande kvarnskon och ned i löparens öga. Av centrifugalkraften och stenarnas räfflor förs mälden allt längre ut där den krossas och mals till mjöl. Mjölet samlar sig i en ring - MJÖLRING - runt kvarnstenarnas ytterkanter innan det faller ut genom MJÖLKASTET och ned i säckarna. Om man vill ha finare mjöl, får mjölet passera stenarna flera gånger. Riktigt fint mjöl körs genom sikten på nedre botten.
Löparen vilar med hela sin tyngd mot liggaren. För att kunna lätta på det trycket och få ett större avstånd mellan stenarna så skruvar man med en stor järnnyckel som hänger på väggen. På golvet sticker det upp en fyrkantig järndubb. På den sätts nyckeln och på så vis regleras löparen. Den stora GRIPKLON av järn används till att lyfta löparen så att man kan rensa och hugga upp räfflorna i stenarna.
Säckbottnen
(2 trappor upp)
De tre kvarntrattarna sticker upp här. Det övre luckparet finns här också. Ovanför dessa sitter HISSAXELN, där kättingen är rundlindad. När någon drar i repet frånnedre bottnen kopplas HISSDRILLEN in mot hjärtstockens hjul och vrider hissaxeln och kättingen runt. Säcken lyfts elegant i luften!
Vinden
(3 trappor upp)
Dånet från hjulen, vinden som piper, träet som knarrar och kvider och så skakningarna i hela kvarnen - ja, det är synnerligen märkbara ting häruppe i halvmörkret. Akta huvudet! Golvplanken rör sig men det är ingen fara. Värre var när också hjul och axlar snurrade här!
VRIDVERKET av järn som står närmast kvarnbadet kommer från Lagga och ersätter det gamla som står på säcbottnen. Med vridverket vrids hela HÄTTAN runt så att vingarna står mot vinden. Det jättelika liggande kugghjulet har 139 vitbokskuggar och kallas VÄNDRING. Hättan vilar på små rullar som löper på en järnbana runt hela kvarnen. Skymtas i ögonhöjd. På motsatta sidan, mot kyrkan, står ett enkelt SPAKVERK av trä. Med detta låser man fast hättan så att den står still mot vind och skakningar.
Den väldiga lutande axeln högt under taket är av ek och kallas HJULSTOCK. Den kommer från Skåne. Vingarna sitter i ytteränden på den och här sker själva kraftintaget. Hjulstocken är ytterst järnskodd och vilar i ett stenlager. Att klättra upp där var 3:e timme och smörja under gång var ett livsfarligt jobb. I hjulstockens innerände sitter NÅLEN infästad. Den är av järn och vilar också i ett stenlager. Den gamla nålen ligger på golvet vid trappan.
På hjulstocken sitter det STORA KUGGHJULET, som löper mot det LILLA KUGGHJULET på hjärtstocken. Här sker en ändring av kraftens riktning och hastighet. Stora kugghjulet är omslutet av BROMSBAND av trä. Dessa påverkas av repet som hänger ned från en VINDA i taket.
Mjölnarens ersättning
Betalningen snedde ofta in natura och kallades TULL. I gamla stadgar från bland annat 1416 skulle tullen vara 1/18 av mälden. I slutet av 1800-talet var tullen 2-3 kappar per tunna mjöl (ca 10 liter av 145 liter) och 1,5 kappe per tunna för gröpsäd. Gröpe är kreatursfoder. TULLÅDA är en låda med 3 fack för det tullade mjölet. TULLMÅTT är ett mått för tullning av mjölet.
"Här tullas det med kappar och tråg, men någon Gud kom de aldrig ihåg."
"Mjölnarna hade de fetaste grisarna."
Exempel på gamla talesätt.
Tack för besöket!
Lasse Berglund
I slutet av maj 1983 fick kvarnen nya vingar sedan de gamla flera år tidigare hade blåst ner och gått sönder. De nya vingarna var tillverkade av kvarvingsbyggaren Erling Pettersson från Degerhamn på Öland som också närvarade vid invigningen.
Min käre släkting Glen Gustafson (hans farfar utvandrade från Dalsland till Minnesota 1908) som är konstprofessor och filmfotograf i Hollywood bodde i Vallentuna ett år i mitten av 1980-talet när han studerade vid Dramatiska Institutet i Stockholm. Han hade en given huvudroll i Vallentuna Revyns "Under vingarnas beskydd" det året och var som ni ser väldigt förtjust i vår dåvarande kommunsymbol. På den tiden skrev man brev som skickades med snigelposten och ringde long distance en gång i halvåret. Den här teckningen fick jag idag via facebook. Tiderna förändras.
Och så här målar han i dag. En gammal knarrig fan kallar han självporträttet. Efter 35 år utan övning talar han fortfarande svenska.
2019 En regnig dag i maj månad2019 invigdes den nya kvarnen.
2023 meddelar Lokaltidningen Mitti att Väsby kvarn öppnas för besökare. Det går inte att mala i
kvarnen men vingarna kan snurra med hjälp av en el-motor. Det finns också en Kvarnförening
vars mål är att använda kvarnen som en lokal för bland annat servering, bröllop, föreläsningar
och utställningar.
Mjölnare på Väsby gård
Mjölnaren och Arbetaren Richard Theodor Sander född 26/6 1858 i Össeby Garn och hans hustru sedan 13/4 1879 Augusta Lovisa Lindblad född 20/11 1854 i Husby-Långhundra. Hon hade en dotter före äktenskapet, nämligen Alma Lovisa född 23/1 1877 i Orkesta. Gemensamma barn 1) Augusta Wilhelmina född 20/10 1880 i Orkesta, 2) Thekla Viktoria född 29/6 1882 i Orkesta och 3) Hjalmar Teodor född 30/6 1885 i Vallentuna.
Familjen kom till Väsby från Orkesta 24/10 1883 och blev kvar till 1886 då de flyttade till Täby.
Vallentuna (AB) AI:22b (1882-1891) Bild 1420 / sid 443 (Väsby)
Mjölnaren Johan Otto Sundin född 9/2 1870 i Vidbo. Gift 30/12 1894 med Maria Matilda Persson född 14/9 1866 i Vallentuna. Hon hade ett oäkta barn med sig i boet nämligen Karl Valdemar född 23/4 1892 i Täby. De fick också gemensamma barnet Johan Valentin född 24/2 1896 i Vallentuna.
Mjölnare Sundin kom till Väsby i Vallentuna från Närtuna 1894 när han slog sina påsar ihop med Maria Matilda som kom från Upprätta i Lingsberg, Vallentuna. De flyttade vidare till Fresta 24/10 1896.
Vallentuna (AB) AI:23b (1892-1899) Bild 170 / sid 213 (Upprätta i Lingsberg)
Vallentuna (AB) AI:23b (1892-1899) Bild 1370 / sid 333 (Väsby gård)
Mjölnaren Axel Ludvig Karlsson född 16/10 1870 i Widbo, Stockholms län. Han var sedan 10/11 1895 gift med Wendla Adolfina Wenngren född 6/9 1875 i Håbo-Tibble, Uppsala län. De hade barnen 1) Karl Albert född 30/9 1896 i Vallentuna och 2) Alma Linnea Josefina född 20/10 1897 i Vallentuna.
Mjölnaren kom till Väsby från Täby 1894 från Henriksborgs kvarn i Grana, Vallentuna, där han varit arrendator, medan hustrun och äldsta barnet efter 1896. Maken hade då hunnit med ett gästspel i Skånela också. Familjen flyttade vidare till Haga i Stockholms län 9/3 1898.
Vallentuna (AB) AI:23a (1892-1899) Bild 780 / sid 64 (Grana)
Vallentuna (AB) AI:23b (1892-1899) Bild 1370 / sid 333 (Väsby)
Mjölnaren Frits Joel Andersson född 27/4 1877 i Skederöd, Stockhohlms län. Han var tydligen ogift och kom från Östra Ryd 10/6 1904. Dit flyttade han också tillbaka 28/7 1905.
Vallentuna (AB) AII:1a (1900-1908) Bild 1590 / sid 149 (Väsby gård)
Mjölnaren Gustaf Alfred Blomqvist född 18/6 1852 i Häradshammar, Östergötlands län och hans hustru Augusta Vilhelmina Lund född 13/6 1864 i Häradshammar. De gifte sig 27/1 1883 och hade barnen 1) Gustaf Alfred född 13/7 1891 i Östhem, Uppsala län, som redan tjänstgjorde som dräng på gården, 2) Karl Vilhelm född 22/4 1896 i Skepptuna, 3) Evert Sigurd Emanuel född 30/6 1903 i Skepptuna och 4) Karin Ingeborg född 5/4 1906 i Täby, 5) Elna Maria född 12/1 1908 i Vallentuna och Märtha Elisabeth född 20/10 1910 i Vallentuna.
Familjen kom från Täby 12/11 1906 och flyttade vidare som ägare av tomtlägenheten Gullbron i Lindö, Vallentuna den 3/12 1907. Mjölnaren står där fortsättningsvis antecknad som arbetare.
Vallentuna (AB) AII:1a (1900-1908) Bild 1590 / sid 149 (Väsby)
Vallentuna (AB) AII:1b (1900-1908) Bild 970 / sid 298 (Gullbron)
Vallentuna (AB) AII:2b (1908-1917) Bild 690 / sid 315 (Gullbron)
Mjölnaren Karl Hedlund född 10/4 1850 i Hedemora. Gift 6/5 1875 med Anna Hedblom född 31/8 1854 i Hedesunda, Gävleborgs län. De hade barnen 1) Edit född 28/10 1892 i Orkesta och 2) David född 4/5 1896 i Orkesta - drunknad under skridskoåkning 8/12 1907 och 3) Hjalmar född 30/3 1898 i Orkesta.
Familjen flyttade till Vallentuna från Täby 12/11 1907. Några veckor senare drunknade sonen David i samband med skridskoåkning på Vallentunasjön.
- Liket icke återfunnet, står det i dödboken den 26/4 1908. Kanske blev det för tungt för mjölnarfamiljen att stanna kvar. De flyttade mindre än ett år senare vidare till Lunda den 30/10 1908.
Vallentuna (AB) AII:1a (1900-1908) Bild 1560 / sid 146 (Väsby, sonen David drunknad)
Vallentuna (AB) CI:8 (1895-1917) Bild 2050 / sid 39 (sonen David i dödboken)
Vallentuna (AB) AII:2a (1908-1917) Bild 1670 / sid 155 (Väsby)
Bernhard Bengtsson
Bernhard Bengtsson 1899-1979 |
Väsby kvarn i Vallentuna
På en mindre höjd vid Vallentunasjöns norra strand och på mark som tidigare tillhört Väsby gård, är kvarnen belägen. Genom sitt utmärkta läge är den synlig över större delen av Vallentuna samhälle och dess omgivningar.
Kvarnen är en så kallad Holländare vilket betyder att hela takkonstruktionen med den horisontella axeln, på vilken vingarna är fastsatta, medelst en särskild handdriven anordning kan inställas efter rådande vindriktning. Väderkvarnar av denna typ kallas också nere i södrea Sverige för "hättekvarnar". I slutet av 1850-talet är kvarnen byggd - det exakta årtalet har inte kunnat fastställas - och var i bruk till omkring 1910.
Den användes dels för Väsby gårds behov och dels som tullkvarn för bygdens behov. Med "tull" menas att avgiften för malning av spannmål erlades in natura och uppmättes i "kappe" ungefär 4,6 liter - eller "skäppa" som är ett gammalt svenskt rymdmått för torra varor. Det räknades olika i olika landskap, från 1/4 till 1/6 tunna. En spannmålstunna skulle enligt en förordning från senare hälften av 1600-talet innehålla 56 kannor, vilket motsvarar 147 liter.
Bernhard Bengtsson invigningstalade när kvarnen fick nya vingar 1966. Foto: Göran Johansson |
Tak, ytterklädsel, fönster och golv måste helt bytas ut. Största problemet var att få tag i en sakkunnig person till att leda arbetet. Hembygdsföreningen lyckades få kontakt med byggmästare Einar Levander i Lagga som med sannolikhet är en av de få i vårt land som behärskar kvarntekniken. Han gjorde i ordning vingarna hemma i Lagga och lyckades nere i Skåne få tag i en kvarnaxel med gjutet vingfäste. Genom Karl Johanssons Byggnads Aktiebolag i Norrtälje sattes arbetet igång och den 7 oktober 1966 kom vingarna upp.
Under 1967 har genom Levanders skicklinghet och intresse en hel del justeringsarbeten utförts beträffande maskineriet. Vallentuna Elverk har gratis dragit elkabel till kvarnen och elmontör KE Karlsson har - utan kostnad - obesörjt den elektriska installationen.
Bernhard Bengtsson
* Wikipedia anger att kvarnen intakt såväl invändigt som utvändigt när hembygdsföreningen fick den 1959. Man måste fråga sig vem som skrivit om detta där.
Lasse Berglund
Lars Berglund 1929-1990 |
Väsbykvarnen i Vallentuna
en väderkvarn med vind i vingarna
Vallentuna Hembygdsförening äger kvarnen och skriver till den vetgirige besökaren ned några fakta om den. Dessa fakta kommer från en äkta vindmjölnare, David Valdemar Klintberg, född 1891. Född i Skånela och mjölnare i Ekeby kvarn, Upplands Väsby. Han var också med vid reparationen av Väsbykvarnen efter stormen 1969. Fler fakta kommer från boken "Svenska kvarntermer" av Roger Vadström samt från Stockholms fastighetskontor som har en vattenkvarn i Högantorps gård i Salems socken.
Historia
Tidigt i mänsklighetens historia levde människorna i "samlarstadiet" dvs skaffade sin föda genom jakt och fiske och att samla de bär, frukter och frön som naturen gav. För att kunna tillgodogöra sig säd o d till föda måste man krossa sädeskornen och detta skedde först genom att kärnorna krossades med runda stenar i naturliga fördjupningar i berget eller i särskilda skålformade stenar (malstenar). Den krossade säden lämpar sig till grötkokning men ej till brödbakning. Brödet är också en relativt sen uppfinning och det var först under medeltiden (år 1060-1521) som jäst bröd började undantränga gröten och det ojästa grova brödet.
När människan under den yngre stenåldern (ca 2000 år f Kr) började idka åkerbruk togs ett viktigt steg i människans utveckling. Ja så betydelsefullt att man ibland jämför det första stenåldersjordbruket med den moderna industrialismens genombrott för blott något århundrade sedan. Åkerbruket gav större skördar och man förbättrade successivt sätten att mala säden. Handkvarnar av enkelt slag är kända i Norden från tiden kring Kristi födelse.
I Sverige har handkvarnen i vissa bygder begagnats för husbehovsmalning ända fram till sekelskiftet (1800/1900). Handkvarnarna drogs i regel av gårdens kvinnor eller av kringströvande tiggare som på detta sätt förtjänade någon dags mat och husrum. I utlandet drogs förr handkvarnar ej sällan av slavar eller åsnor. Att handkvarnar använts så länge i vårt land berodde bland annat på att boskapsskötseln länge här dominerade och åkerbruket var primitivt och därför var behovet av mera effektiva kvarnar ej stort.
Handkvarnarna var mycket arbetskrävande att driva och uppfinningen att utnyttja vind- och vattenkraften som kraftskälla medförde att större och effektivare kvarnar kunde anläggas.
Väsbykvarnen är från mitten av 1800-talet. Den tillhörde Väsby gård. Gården revs när Sörgården byggdes. Du ser grindstolparna var just på andra sidan stora vägen invid hyreshusen. Kvarnen donerades av den siste ägaren, lantbrukare Sven Karlsson till Hembygdsföreningen. Den helrenoverades och blev bevingad 1965. Den drivande kraften bakom detta var folkskollärare Bernhard Bengtsson. Sönderblåst 1969. Reparerad genom ersättning från Länsförsäkringar. Sönderblåst igen 1975. Reparationen bekostad av Skånska Cement och till mindre del Länsförsäkringar.
Det yttre
Den gamla tekniken är värd att värna och hedra. Särtryck ur Ny Teknik. 1985 |
De grova bjälkarna som är fästade i mitten på vingarna kallas KNEKTAR. På dem sitter det glesa HÄCKVERKET, vari seglen knopas fast. Bräderna intill häckverket kallas SKÄRPORTAR. De skär luften. STORMJÄRNEN förbinder vingarna.
Kvarnen har två portar. Säckarna med säden lastas in i den port som är fri från de snurrande vingarna. Hästar som inte är kvarnvana kan skygga för de stora snurrande vingarna. Vingarna var ursprungligen längre och kunde nås från marken. De är också under gång riggade med segel av duk.
På taket sitter en VINDFLÖJEL. Mjölnaren kan på 4:e våningen inifrån avläsa vindriktningen. Han vrider med en vev hättan och vingarna runt så att vingarna står rakt mot vinden. Fönsterluckorna fanns inte förr.
Nedre botten
Nu går vi in i kvarnen.
Här kommer säckarna in och hissas upp till SÄCKBOTTEN. Kättingringen slås om säcktampen. Man drar i repet. Vindkraften lyfter upp säcken. Luckorna öppnas och faller ned med en smäll. Man släpper repet och säcken dunsar ned på de övre luckorna.
Här rinner det malda mjöllet ned och lastas på vagnen igen.
Här har mjölnaren sina kvarnböcker, där allt skrivs upp.
Här tar man sig en pratstund.
Den väldiga runda stocken - HJÄRTSTOCKEN - går ända från vinden och hit ned. Förmodligen en fura, troligen en tall. Den leder kraften och rörelsen från vingarna till KVARNSTENARNA. Den timrade ställningen i mitten där axlar och kugghjul sitter kallas STENSTO och bär upp - stöder ("stenstöd") de tre STENPAREN, som skymtar här i taket. Kraften från hjärtstocken förs ut i HJÄRTSTOCKSHJULET.
Kuggarna är av vitbok och går tystare än järnkuggar. Mot hjärtstockshjulet kan DRILLARNA kopplas in. Det är de små kugghjulen av gjutjärn. Axeln som går genom drillen heter LÅNGJÄRN och denna axel bär upp och driver den övre kvarnstenen runt. Nu är vingarnas långsamma rörelse uppväxlad till en snabb och bullrande fart. Säden mals och det malda rinner ned i det fyrkantiga träröret - MJÖLKISTAN. Här står SIKTEN. Det är den stora lådan på ben. I den siktades vetemjölet. Den långa lutande trumman är klädd med en fin duk och snurrar. Av centrifugalkraften skiljs det fina mjölet från skalet, KLIET. Sikten drevs från REMSKIVAN invid hjärtstocken.
En HACKLÅDA finns här också. I den hackades halm till kreaturen. Den hör egentligen hemma i stallet.
Malbottnen
(1 trappa upp)
Här ser du de tre KVARNKAREN. I dem ligger STENPAREN. På kvarnkaren står KUPHÄSTEN som bär upp KVARNTRATTEN. Kvarntratten sticker upp en bit i säckbottnen, där säden i säckarna - MÄLDEN - hälls ned. Mälden rinner ut genom en skakande ränna - KVARNSKON - och ned i ÖGAT, som är den övre snurrande kvarnstenens hål. Den övre stenen löper runt och heter LÖPAREN. Stenen som ligger underst heter LIGGAREN. De är av natursten och kommer förmodligen från Lugnås i Västergötland. Där höggs de bästa stenarna.
En sten väger ca 1700 kg. Bågformade RÄFFLOR är huggna i var sten. Stenarnas yta är PIK-HACKAD så att de skall riva bättre.
Vad händer nu med mälden? Säckarna störtas i kvarntratten på SÄCKBOTTNEN. Rinner genomden skakande kvarnskon och ned i löparens öga. Av centrifugalkraften och stenarnas räfflor förs mälden allt längre ut där den krossas och mals till mjöl. Mjölet samlar sig i en ring - MJÖLRING - runt kvarnstenarnas ytterkanter innan det faller ut genom MJÖLKASTET och ned i säckarna. Om man vill ha finare mjöl, får mjölet passera stenarna flera gånger. Riktigt fint mjöl körs genom sikten på nedre botten.
Löparen vilar med hela sin tyngd mot liggaren. För att kunna lätta på det trycket och få ett större avstånd mellan stenarna så skruvar man med en stor järnnyckel som hänger på väggen. På golvet sticker det upp en fyrkantig järndubb. På den sätts nyckeln och på så vis regleras löparen. Den stora GRIPKLON av järn används till att lyfta löparen så att man kan rensa och hugga upp räfflorna i stenarna.
Säckbottnen
(2 trappor upp)
De tre kvarntrattarna sticker upp här. Det övre luckparet finns här också. Ovanför dessa sitter HISSAXELN, där kättingen är rundlindad. När någon drar i repet frånnedre bottnen kopplas HISSDRILLEN in mot hjärtstockens hjul och vrider hissaxeln och kättingen runt. Säcken lyfts elegant i luften!
Vinden
(3 trappor upp)
Dånet från hjulen, vinden som piper, träet som knarrar och kvider och så skakningarna i hela kvarnen - ja, det är synnerligen märkbara ting häruppe i halvmörkret. Akta huvudet! Golvplanken rör sig men det är ingen fara. Värre var när också hjul och axlar snurrade här!
VRIDVERKET av järn som står närmast kvarnbadet kommer från Lagga och ersätter det gamla som står på säcbottnen. Med vridverket vrids hela HÄTTAN runt så att vingarna står mot vinden. Det jättelika liggande kugghjulet har 139 vitbokskuggar och kallas VÄNDRING. Hättan vilar på små rullar som löper på en järnbana runt hela kvarnen. Skymtas i ögonhöjd. På motsatta sidan, mot kyrkan, står ett enkelt SPAKVERK av trä. Med detta låser man fast hättan så att den står still mot vind och skakningar.
Den väldiga lutande axeln högt under taket är av ek och kallas HJULSTOCK. Den kommer från Skåne. Vingarna sitter i ytteränden på den och här sker själva kraftintaget. Hjulstocken är ytterst järnskodd och vilar i ett stenlager. Att klättra upp där var 3:e timme och smörja under gång var ett livsfarligt jobb. I hjulstockens innerände sitter NÅLEN infästad. Den är av järn och vilar också i ett stenlager. Den gamla nålen ligger på golvet vid trappan.
På hjulstocken sitter det STORA KUGGHJULET, som löper mot det LILLA KUGGHJULET på hjärtstocken. Här sker en ändring av kraftens riktning och hastighet. Stora kugghjulet är omslutet av BROMSBAND av trä. Dessa påverkas av repet som hänger ned från en VINDA i taket.
Mjölnarens ersättning
Betalningen snedde ofta in natura och kallades TULL. I gamla stadgar från bland annat 1416 skulle tullen vara 1/18 av mälden. I slutet av 1800-talet var tullen 2-3 kappar per tunna mjöl (ca 10 liter av 145 liter) och 1,5 kappe per tunna för gröpsäd. Gröpe är kreatursfoder. TULLÅDA är en låda med 3 fack för det tullade mjölet. TULLMÅTT är ett mått för tullning av mjölet.
"Här tullas det med kappar och tråg, men någon Gud kom de aldrig ihåg."
"Mjölnarna hade de fetaste grisarna."
Exempel på gamla talesätt.
Tack för besöket!
Lasse Berglund
I slutet av maj 1983 fick kvarnen nya vingar sedan de gamla flera år tidigare hade blåst ner och gått sönder. De nya vingarna var tillverkade av kvarvingsbyggaren Erling Pettersson från Degerhamn på Öland som också närvarade vid invigningen.
Musik vid Kvarnen
Carl Axel Olsson och Vuxenskolan anordnade i tiotalet år Musik vid Kvarnen med kända och okända lokala förmågor och då främst folkmusik med ortens spelmanslag och svängom i gröngräset med traktens folkdanslag.
Här firades även såväl Valborgsmässoafton med lokala körsångare som Nationaldagen med tankeväckande tal och musikalisk underhållning.
Här firades även såväl Valborgsmässoafton med lokala körsångare som Nationaldagen med tankeväckande tal och musikalisk underhållning.
Den 1 juni 1985 vandaliserades kvarnen.
(se klippet nedan)
Den 19 maj 1986 vandaliserades kvarnen på nytt.
Många år senare - jag får återkomma med årtalet - genomför hembygdskännaren, fantastiske Karl-Erik Mörk visningar av kvarnen för allmänheten. Här flankerad av Staffan Helmfrid.
Staffan Helmfrid och Karl-Erik Mörk
Kvarnhjulstrappa
Sommartid
Vintertid
Min käre släkting Glen Gustafson (hans farfar utvandrade från Dalsland till Minnesota 1908) som är konstprofessor och filmfotograf i Hollywood bodde i Vallentuna ett år i mitten av 1980-talet när han studerade vid Dramatiska Institutet i Stockholm. Han hade en given huvudroll i Vallentuna Revyns "Under vingarnas beskydd" det året och var som ni ser väldigt förtjust i vår dåvarande kommunsymbol. På den tiden skrev man brev som skickades med snigelposten och ringde long distance en gång i halvåret. Den här teckningen fick jag idag via facebook. Tiderna förändras.
Och så här målar han i dag. En gammal knarrig fan kallar han självporträttet. Efter 35 år utan övning talar han fortfarande svenska.
Härligt Glen!
Tack!
Glen Gustafson har även 1984 tecknat den här bilden som Vallentuna kommun har snott från Vallentunabloggen och utan tillstånd använder i sin marknadsföring.
Jag kan fråga Glen - om de har mage att höra av sig - och de får säkert använda den. Men hans namn ska självklart redovisas. I synnerhet som kommunen hävdar att de har copyright för sidan. Fult, är ordet sa Bull.
Läs mer om Väsby kvarn:
Vallentuna kvarn
Wikiwand
Vallentuna Nya tidning: Väsby kvarn återuppbyggs inte
Vallentuna kommun: Återuppbyggnad av kvarnen
Brand Kvarnen Vallentuna
Wikiwand
Vallentuna Nya tidning: Väsby kvarn återuppbyggs inte
Vallentuna kommun: Återuppbyggnad av kvarnen
Brand Kvarnen Vallentuna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar