onsdag 23 maj 2018

Vem kunde ana det...?

Den som följer programserien "Hela kändis-Sverige bakar" har möjligen noterat inte bara doften av nybakat bröd utan även det starka inslaget av Vallentunarötter i programmet. 

Såväl Malin Gramer som Henrik Fexeus växte ju upp här i kommunen och visade tidigt osedvanligt framstående talanger som småningom har fått dem att visa framfötterna lite varstans. I dag har båda framgångsrika karriärer var och en på sitt - Malin som programledare, skådis och journalist och Henrik som tankeläsare, författare och allt möjligt annat. 


Men vad de inte vet - eller i varje fall inte har vetat särskilt länge - är att de har träffats förut nämligen här, på ett barnkalas på Bällstavägen 1900 kallt eller troligen i februari 1984.

Henrik var då kommunens begåvade trollkarl. Han uppträdde där tillfälle gavs och i maj 1983 var han med i Vallentuna Revyns talangjakt - se bilden längst ned. Han medverkade också - som jag minns det - i våra Lördagstimmar på Tuna torg där lokala förmågor då gav prov på sina respektive färdigheter. 

Mina barn fyller år i januari och februari. När det alltså drog ihop sig till barnkalas i början av 1984 föll det sig alltså naturligt att engagera trollkarlen Henrik då bör ha fyllt 12 år och som kom till barnkalaset med rekvisita och allt. Publiken satt andäktigt tysta och lät sig imponeras. Särskilt som han trollade fram godisar åt dem ur en tändsticksask (som jag minns det) och bland ungarna i publiken satt - den då snart sexåriga Malin Gramer i grönt som flera år senare (2002-2003) var skådis i Vallentuna Revyn. Men tillbaka till 1984. Ingen kunde väl ana då att Malin och Henrik många år senare (2018) skulle tävla i bullbak mot varandra i TV7. Men det gör de alltså och i skrivande stund är båda kvar i tävlingen...

Från vänster: Malin, Duncan, Kerstin och Oscar

Från vänster: Malin, Duncan och Kerstin

Talangjakten 1983

tisdag 10 april 2018

Järnhandlar-Ragge har lämnat oss...

Ragnar Sundkvist har gått ur tiden.
Han blev 85 år gammal och sörjs av släkt, vänner och sin lilla katt.
För Vallentunaborna var han känd som Ragge i Järnaffären. Men även den är nu ett minne blott.

En artikel från 1993:

Ragnar Sundkvist, 
omtyckt expert på skruv och bult

Han föddes i Strängnäs medan trettiotalet ännu var ungt. Fadern slet i sitt anletes svett på en gård utanför stan och tyckte så småningom att familjen skulle söka lyckan längre norrut.

Som elvaåring kom därför Ragnar Sundkvist med föräldrar och syskon till Vallentuna 1944. Här blev han kvar och är numera en välkänd profil. Den Vallentunabo som inte känner Ragge i järnaffären går knappt att uppbringa.

- Vi bodde på Sursta där farsan var gårdskarl, säger Ragge. Han skötte ladugården och stallet. Jag gick i skolan för Josef Andersson. Han var väldigt snäll.

Efter sjunde klass slutade Ragge skolan och blev springgrabb i Ernst Gustavssons affär, då belägen ungefär där ICA Rickeby ligger i dag.
- Jag körde ut mjölk och tunga ölbackar på cykel ett helt år. På den tiden var det 50 flaskor i backarna, förklarar han.

När året var till ända blev Ragge värvad som expedit till en livsmedelsaffär inne i stan. Han fick åka hemifrån senast en kvart över sex på morgonen och var inte hemma igen förrän halv nio på kvällen. Fortfarande bodde han på Sursta och hade fyra kilometer att gå till station längs den smala, krokiga vägen.
- Jag blev nog kvar där en sex, sju år, säger han.

En dag när Ragges pappa var i järnaffären för att köpa spik och skruv drog handlaren Harry Fors honom lite avsides. Tror du att Ragnar skulle vara intresserad av att byta yrke, frågade han.
- Det ville jag! Bara det att slippa resorna! Men det blev ett jäkla liv när jag sa upp mig.

Ragge var omtyckt och handlaren ville ha honom kvar i livsmedelsbutiken. Den 23 maj 1955 för nästan precis 35 år sedan alltså, klev dock Ragge in genom järnhandlarens dörr för att bli expedit. Sedan dess har handlarna skiftat men Ragge bestått. Fortfarande tituleras han expedit och kommer inte längre såvida han inte köper hela butiken. Men det vill han inte. Det är bara bekymmer, säger han och berättar i stället om de senaste 35 årens järnhandlare i Vallentuna.

- Efter Harry kom Arne Ljungkvist 1973 och därefter sonen Anders innan Ingvar Andersson tog över i november 1985. De var bra allihop var och en på sitt sätt. Ingvar, som driver butiken nu, är toppen, duktig och skötsam. Då är det kul att jobba!

Ragge konstaterar att nu när han fyller 60 år (1993) har han bara åtta år kvar till pensionen.
- Fy sjutton vad åren har gått. Jag har varit intresserad av affärsyrket och blivit något av en expert på skruv och bult. Och hela tiden kommer det så mycket nytt, maskiner, klippare och jordfräsar.

Förr missade Ragge aldrig en VBK-match men det var en annan stämning då. Idag känns det inte lika angeläget.

Då låg också folkets park intill idrottsplatsen. Där i skogsgläntan samlades alla när det var dans. Ofta var det VBK som arrangerade och alltid var det mycket folk. Skutbana, chokladhjul, tombola och cafeteria fanns förstås förutom dansbanan med sin lilla scen.

- Vi dansade ofta till Folke Thunbergs orkester, minns Ragge. Han kom från Markim och var väldigt duktig på dragspel.

På slutet var det kanske lite busliv kring parken och när taket rasade in i mitten av 60-talet på grund av tung blötsnö fick hela anläggningen förfalla.
- Det var bra med folkparken. Man hade något att göra, säger Ragge som tycker att en ny liknande samlingsplats vore en god idé.

När Ragge inte gick till parken kunde det hända att han och kompisarna tog tåget in till stan för att gå på Gröna Lund.
Tre gånger var han förlovad innan han gav upp och beslöt sig för att ägna sig åt katten.

- Jag gjorde rekryten i Norrtälje när jag förlovade mig första gången. Jag kom inte hem på sex veckor och farsan undrade vart jag hade tagit vägen. Sedan slog hon upp.

- Andra gången var 1958  med en flicka av finare familj. Jag gjorde bort mig, för jag gick ut med en annan och mötte min fästmö på Östra station. Då sprack det. Tredje fästmön var damen jag gick ut med men jag tröttnade på det och skaffade katt i stället.

I mitten av 60-talet flyttade familjen till Eskilstuna. Ragge föredrog att stanna kvar och Gustav Nilsson, då kommunstyrelsens ordförande, såg till att han fick en fin lägenhet. Och på den vägen är det.

På sin fritid kan det numera hända att Ragge drar en spader med grabbarna eller tar en tur till Vaxholm eller Åland. Utöver det tittar han på tv, går på sport och ägnar sig åt sin lilla katt, en innekatt på snart 13 vårar.

- Han får alltid schwartswaldtårta på sin födelsedag den 16 juli.

Ragge berättar att innekatten ibland hoppar ut genom fönstret men att han alltid kommer tillbaka.
- Det är en fin katt må du tro, svart och vit. Ibland får han räkor och lax också för det tycker han om.

Ragge trivs med livet och tar dagen som den kommer, säger han i samma stund som det pinglar över dörren och nästa kund kliver in.
- Det kanske är någon som behöver få råd av en expert på skruv och bult, säger Ragge och skyndar leende iväg.
Monica Antonsson


En artikel från 1993:



lördag 24 mars 2018

Alla vet inte att han är från Vallentuna...

... men det är han!



Gustaf Hammarsten kan sin samba.
Han blåste både publiken och juryn av stolen i premiären av årets ”Lets dance”.
– Du var störthet, sa Cecilia Lazar.

”Lets dance” är igång. En av årets modiga deltagare är skådespelaren Gustaf Hammarsten. Han dansar tillsammans med Jasmine Takács. Paret bjöd under kvällen på en samba som fick publiken att vråla av glädje.

Gustafs höftrullningar fick inte bara publiken att jubla. Även juryn hyllade hans framträdande.

– Det här är lite orättvist mot alla andra, att du kommer ut och gör sådär jävla bra i första programmet! Jag vet inte vad jag ska säga! Det var så bra! Jag trodde du skulle komma ut och vara tam, blöt och lite hängig. För han ser ut som det, sa Tony Irving.

”Störthet”

– Samba ska va pulserande, glatt och höfter. Du var störthet, sa Cecilia Lazar.

Under veckan har Gustaf haft problem med bihålorna och fått dansa med en tampong i näsan på grund av han blött näsblod. Men det verkar inte ha stoppat den nyblivna sambakungen ikväll.




Jag intervjuade Gustaf för Allas Veckotidning i samband med att den bästa adventskalendern någonsin - Tjuvarnas jul - spelades in. Det var vårens första dag i april 2011 och fåglarna kvittrade under klarblå himmel. Solen värmde och vi satt på en uteservering där vi försökte skapa julkänsla för reportaget. Det var då jag fick veta det...



När det lackar mot jul samlar skådespelarparet Gustaf Hammarsten, 43, och Jessica Liedberg, 42, sina nära och kära omkring sig. Barnen Edit, Ella och Märta, nio, sex och två år gamla, älskar att klä granen som på julaftons morgon står där och lyser. Förberedelserna pågår för fullt och ljuvliga dofter sprider sig från rum till rum i våningen på Kungsholmen i Stockholm. Snart börjar gästerna anlända. Det är morföräldrar, farföräldrar, syskon och respektive i en lång rad tills de är åtminstone tolv, tretton stycken som sätter sig till bords. 
- Vi börjar tidigt så vi hinner äta mycket, säger Gustaf som för egen del inte missar mamma Ullas inlagda sill som är ett absolut måste på julbordet.
- Jag vet inte hur hon gör men hon brukar alltid ha med sig en burk. Ibland har hon med sig skinka också.

I år måste hela sällskapet se adventskalendern på tv. Gustaf spelar trots allt huvudrollen som supertjuven Kurre Karlsson i ”Tjuvarnas jul” som på julafton efter 23 spännande avsnitt får sin lyckliga upplösning i bästa Charles Dickensstil.
- Det är en klassisk julsaga av Stefan Roos och Per Simonsson helt utan verklighetsbakgrund, säger Gustaf. Det mesta utspelar sig i Gamla stan men vi har spelat in rätt mycket på Skansen också. Vi var till exempel där främst om nätterna i sex veckor förra vintern när det var som kallast. Tjuvar är ju som bekant vakna om nätterna. 

”Tjuvarnas jul” handlar om en flicka som kommer till Kurre Karlsson med ett brev. Av det framgår att han är hennes pappa.
- Det är ju väldigt komplicerat för Kurre som är en tjuv att få ett barn på halsen. Han måste ju ta hand om henne på något sätt. Hon ser honom med ett barns oskyldiga ögon vilket får honom att omvärdera sitt liv. Det är med andra ord en riktigt genuin julsaga.
Men inte nog med det. Edit och Ella är också med i kalendern som barnhemsbarn och det är ingen tvekan om att han är stolt.
- Jag tycker mig se anlagen, erkänner han. Jag vill inte påverka dem i deras yrkesval men jag tror de tyckte det var roligt.

Gustaf har sina rötter i stockholmsförorten Vallentuna. Han åkte skateboard med skolkamraten Eric Gadd och gjorde sig ofta hörd på roliga timmen. Han ställde, som han säger, till det för kompisarna. Han var inte direkt flickornas favorit heller, säger han.
- Det är man inte om man är rödhårig och fräknig, smal och tanig och heter Gustaf. Vill man vara populär ska man vara blond och blåögd och heta Micke.

Som barn hade han inte en tanke på att bli skådespelare. Han skulle gå i pappa Reidars fotspår och göra karriär i reklambranschen.
- Pappa är typograf och grafisk formgivare så det föll sig tämligen självklart att jag skulle hålla på med reklam. Efter skolan jobbade jag på en reklambyrå men precis när jag skulle söka in till Bergs Reklamskola kom mamma med en annons om Kalle Flygares teaterskola. Kan inte det här vara något för dig, undrade hon. Jag vet inte om hon hade sett någon slags skådespelarbegåvning men jag älskade verkligen att uppträda, trots att jag var blyg och blev röd i ansiktet så fort någon sa hej till mig.

Med Kalle Flygares teaterskola insåg Gustaf att han hade hittat rätt. Två år senare sökte han sig till Teaterhögskolan men sprack i sista intagningsprovet två år i rad.
- Då sökte jag studielån och åkte jag till New York och pluggade teater vid Lee Strasberg Theatre Institute.
Gustaf berättar om en strulig tid. Han blev utslängd från hyresrummet och studielånet han blivit lovad uteblev. Pank och bostadslös stod han mitt på Manhattan med sin madrass.
- Som tur var bodde min syster Anna i New York då. Hon jobbade på ett av de största modehusen och hade en liten lägenhet där även jag kunde flytta in. Dagen därpå ringde min kompis och sa att även han hade blivit utslängd så vi fick tränga ihop oss alla tre. Det ordnade sig till sist och pappa ställde upp med pengar. Åren i New York var ett väldigt lärorikt äventyr. Väl hemma igen sökte jag på nytt till Scenskolan men sprack i tredje provet. Jag hade alltså bara blivit sämre! Som tur var fick jag jobb som figurant i ”Peter Pan” på Dramaten. Det var mitt första skådespelarjobb. 

Fjärde gången gick det vägen varpå Gustaf fick ägna sig åt teater på heltid i tre och ett halvt år med Keve Hjelm som professor och mentor. 
- Problemet var att få jobb efter avslutad utbildning. Tanken var att vi med en slutproduktion skulle bli upptäckta och få in en fot någonstans.
Gustafs årskull om sex elever skulle sätta upp ”En midsommarnattsdröm” i regi av Peter Oskarsson. Han krävde emellertid att få samarbeta med den kinesiske regissören Maké som var konstnärlig ledare vid Pekingoperan i Shanghai.
- Vi elever ville göra smutsig diskbänksrealism och visa framfötterna som karaktärsskådespelare. Istället skulle vi gå runt med masker och prata med ljusa röster. Själv fick jag gå runt i träskor med långa öron på huvudet skrikande som en åsna. Jag var vävare Botten som blev en åsna! Men det blev hur bra som helst.

Föreställningen sattes upp på Orionteatern 1995 och blev en succé. Till och med Jarl Kulle kom och tittade på elevproduktionen.
- Det var stort! Jag såg honom skratta och applådera efter första akten. Och nu har jag just gjort adventskalendern med hans hustru Anne Kulle. Det är det som är så underbart med det här yrket. Plötsligt jobbar man på lika villkor med någon man har beundrat och upptäcker att den andra personen är lika nervös som man själv är.

När Peter Oskarsson blev chef för Folkteatern i Gävle tog han med sig de sex eleverna dit vilket innebar att alla faktiskt fick jobb.
- Han har lärt mig oerhört mycket om teater, säger Gustaf som efter några år i Gävle sökte sig tillbaka till Stockholm och knöts till stadsteatern här. Där träffade han sin Jessica och på den vägen är det.
- Det var väldigt omvälvande att bli pappa. Plötsligt fick man ställa sig i bakgrunden. Men det är skönt i ett yrke som det här att få ta tag i realiteter när man annars ofta är så fokuserad på sig själv, sina egna känslor och tankar.

Gustaf har en annan realistisk sida också visar det sig. Han är smygsnickare nämligen. Han renoverar och sätter bo för jämnan.
- Jag har just flyttat vårt kök från ett rum till ett annat och i princip gjort det mesta själv. Det blev väldigt bra faktiskt. Med tre barn måste man ibland disponera om.
Gustaf berättar om livet som frilansande skådespelare med allt vad det innebär av ovisshet och brist på ekonomisk trygghet.
- Det passar mig rätt bra trots att man alltid är lite orolig. Det mesta löser sig på ett eller annat sätt.

Det är ingen tvekan om att karriären hittills har gått som på räls. Gustaf blev folkkär med ”Cleo” och ”Parlamentet”. För att inte tala om ”Våra vänners liv”, en serie om tio avsnitt om manlig vänskap. Han har gjort många omtyckta filmroller och har hyllats för sina insatser i Lukas Moodyssons ”Tillsammans” och Lisa Olins ”Tillfällig fru sökes” som gav honom Torino Cinema delle donnes festivalpris för bästa skådespelare.
Men han har dessutom tagit Hollywood med storm som den tyske assistenten Lutz i Borat-stjärnan Sacha Baron Cohens film om den österrikiske modereportern ”Brüno”.

- Cohen slog igenom med filmen Borat, en samhällssatir som handlade mer om Amerika och amerikanernas fördomar. Brüno gick ett steg längre. Men även om det mesta utspelas i Amerika så var vi ändå i Mellanöstern och Europa och filmade. Brüno producerades av Universal med en budget på flera hundra miljoner och lär ha spelat in en miljard eller så.
Lovorden visste inga gränser efter Brüno. Gustaf väntades bli näste svensk att slå igenom internationellt.
- Jag borde naturligtvis ha varit där när filmen hade premiär men det sammanföll med Märtas födelse så det var lite svårt att åka dit då.

Gustafs agent i Hollywood var inte helt med på noterna just då. Men Hollywood kom ju till Sverige och då var Gustaf inte sen att tacka nej. Följaktligen har han en roll i ”The girl with the dragon tattoo” som är den amerikanska versionen av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”.
- Men man kan säga att Hollywood lurar men än det finns inga tydliga planer, säger Gustaf som också är aktuell i den nya Hamiltonfilmen när nu julen står för dörren.

Julbordet, julgranen och klapparna är det inget större problem med. Och adventstaken står på plats med sina fyra ljus. Men någon tomte tycks det inte bli tal om.
- När barnen var små kom vi på att vi skulle ha en tomte. Jag gick ut och köpte en tomtedräkt i sista sekunden och hade en idé om att jag skulle komma gåendes med min lykta genom parken så att barnen såg det. Det var bara det att jag stötte ihop med en kollega som såg att det var jag. Jag tog av mig skägget och vi pratade en stund. Jag såg att hon inte ville fråga hur det gick för mig med jobb och att hon undrade om jag var tvungen att knäcka extra som tomte. Jag var sannolikt lite halvpackad också vilket väl inte gjorde saken bättre när jag sa att jag skulle överraska mina barn. Min äldsta dotter sa direkt: Lägg av pappa! Du är pinsam! Så det är nog färdigtomtat hemma hos oss. Det var en kort karriär. Man vill ju vara ledig också och inte spela teater jämt.
Monica Antonsson

Carl Gustaf Hammarsten 
är född 2 september 1967 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. 
Som treåring bodde han 1970 på Radarvägen 6 i Täby men sedan gick flytten alltså till Vallentuna där han bodde först med föräldrarna och sedan med fadern på adressen Rosendalsslingan 5. 

Missa honom inte i Let´s dance!

lördag 17 mars 2018

Radio Österåker om Vallentunarevyn och lite till..

  
Med Tommy Aperia hos Christer Ottosson i Radio Österåker i går 16 mars 2018
Monica Antonsson, Christer Ottosson, Camilla Silvander (Tommys dotter) och manager Roger Larsson.
Programmet hördes i Vallentuna. Här kan vi alltså följa Åkersbergas glada grabbar varenda fredag!


http://radio.osteraker.se/play/?dir=/Fredagsmagasinet%20-%20Pa%20Bryggan
http://radio.osteraker.se

måndag 5 mars 2018

fredag 2 februari 2018

När en kommun sköts av klåpare...

Jag kan inte låta bli att delge eventuella läsare en kommentar från fb-gruppen "Nytt i Vallentuna" skriven av Kenneth Bylund (S) i debatten om socialförvaltningens försvunna pengar. 

Kenneth Bylund: 

En liten men ändå komplettering till de åsikter som här framförs angående ledning och styrning av kommunens förvaltningar, under Alliansens tid från 2004 fram till 2018. Alltså ca 14 år. 

Kommunen har haft 7 st kommundirektörer inklusive tf. Alltså ca 2 års tjänstgöring.
Fritidsnämnden har haft 6 st ordinarie och tf förvaltningschefer.

Barn och ungdom har haft 4 st ordinarie och tf förvaltningschefer.
Samhällsbyggnadsförvaltningen har haft 11 st förvaltningschefer och tf inkluderat att SBN har ombildats och viss verksamhet/ledning är överförd till Kommunledningskontoret.
Socialförvaltningen har haft 8 st ordinarie och tf förvaltningschefer.

Jag kan naturligtvis ha missat en eller annan person.
Med detta som bakgrund så kan man ställa sig frågan om man skulle ha denna omsättning på ledande personer i ett företag hur skulle det gå för det företaget, med det sagt menar jag inte att man ska bedriva kommunen som ett företag. 
Hösten 2016 anställdes den nu avgångne Socialchefen vid 63 års ålder alltså 2 år före sin pensionering, med löfte att hon skulle arbeta till 67 års ålder. 

Man kan naturligtvis ställa sig frågan varför fanns det ingen yngre förmåga som skulle kunnat anställas. (OBS detta är ingen åldersdiskriminering).
Kan det möjligen vara så att det finns möjligheten att det inte är ngn bra/bristfällig styrning/ledning av politiken läs Alliansen.
Skulle vara intressant att få synpunkter på detta från de som anser att det fungerar bra, jag vill naturligtvis få en bra korrekt beskrivning, inte en massa kommentarer om kommunister eller att det är plumpt el. liknande.



________________________________

Det är inte min ambition att få till stånd en debatt om Kenneth Bylunds kommentar här i bloggen. Jag vill bara vidarebefordra det han redovisar om personalomsättningen i Vallentuna kommun. Och alla dessa chefer har, mig veterligt, fått tämligen vidlyftiga avgångsvederlag och skadestånd. Hur gick det till exempel för rektorn i Bällstaberg som kommundirektören skändade i media. Vad blev notan för det förtalet? 

Kommunfullmäktige har just kickat socialnämndens ordförande för att han använde socialens pengar som sina egna, anställde polare som konsulter och köpte halkskydd till pensionärer utan beslut. Och så undrar man vart pengarna tog vägen!

Allt det här sitter skattebetalarna och gnetar ihop. Är det schysst eller? Jag tycker inte det. Det tycks mig som att Vallentuna kommun numera sköts av en handfull klåpare. 

Gå gärna in på facebook och följ debatten där ett antal etablerade vallentunapolitiker sitter och käbblar å det grövsta. Man upphör aldrig att förvånas. 

lördag 20 januari 2018

Pengarna som försvann...

Ännu en ekonoimisk skandal är under uppsegling i Vallentuna.
Hela 33 miljoner fattas i socialnämndens portmonnä.
Kommunen meddelar:

Krafttag för ekonomisk uppföljning inom socialförvaltningen

I arbetet med årsredovisningen för 2017 uppdagades ett kraftigt underskott. Den av förvaltningen redovisade prognosen på minus sex miljoner kronor visar sig nu uppgå till minus 33 miljoner kronor. Kommunstyrelsen har fattat beslut om en omedelbar granskning av hur detta kunnat inträffa. Kommunen kommer trots detta att leverera positivt resultat för 2017.
– Som förtroendevald är det avgörande att man kan lita på de underlag som presenteras. Endast då kan rätt beslut fattas och åtgärder vidtas. Under året har vi återkommande diskuterat nämndernas prognoser och vid samtliga avstämningar har underlaget från socialförvaltningen uppenbarligen varit totalt missvisande. Kommunstyrelsens arbetsutskott har idag fattat nödvändiga beslut för att komma till rätta med problemet, säger Parisa Liljestrand, kommunstyrelsens ordförande.
– För att säkerställa en god ekonomisk hushållning och styrning tar kommunen fram delårsbokslut, tertialrapporter och månadsuppföljningar där varje nämnd redovisar en helårsprognos. Om prognosen är negativ sker ytterligare uppföljningar med krav på åtgärder. Modellen bygger på att underlagen från förvaltningarna är korrekta vilket nu brustit, säger Annika Hellberg, ekonomichef för Vallentuna kommun.
– Den uppkomna situationen är helt oacceptabel. Vi kommer nu, tillsammans med revisionen, att granska socialförvaltningen och skälen till varför det har blivit så här. De politiska beslutsfattarna och kommunens ledningsgrupp måste kunna ha förtroende för förvaltningarna. Rapporten får utvisa vilka åtgärder som behöver vidtas, säger Victor Kilén, kommundirektör i Vallentuna kommun.
– Tack och lov för att kommunens ekonomi och styrning är så stark som den är. Trots att socialnämnden levt över sina tillgångar med 33 miljoner kronor kommer Vallentuna kommun att leverera ett positivt resultat för 2017, säger Parisa Liljestrand, kommunstyrelsens ordförande.
De verksamheter som drivs i kommunal regi inom vård och omsorg har levererat enligt budget med ett visst överskott.

För ytterligare information:

Victor Kilén, Kommundirektör, tfn: 076 621 61 20
Henrik Kelfve, Kommunikation- och marknadschef, tfn: 076 641 49 90
Sidan uppdaterad den 19 januari 2018

Det senaste vi hörde från socialnämnden var väl detta:

Det var ingen engångsmiss, det är ett karaktärsdrag (6 juni 2017)
Socialnämndens ordförande tvingades avgå. Korrekt beslut av kommunfullmäktige (20 juni 2017)