måndag 27 juni 2016

Apropå Allsången...


I SVT:s Öppet Arkiv ligger ett gäng gamla program av Allsången möjliga att titta på. Jag råkade klicka på ett program från 4 augusti 1992 med Bosse Larsson.

Det var sannerligen allsång på riktigt då och inte så jäkla storstilat.
Och ingen medhörning hade de. Man sjunger snett då, om ni inte visste det. Det är därför Jerry Williams så ofta håller handen kupad över ena örat. Det hjälper. Men på Skansen 1992 var det rätt illa. Alla sjöng snett och vint.

Cirka 11 minuter in i programmet kom emellertid en stor världsartist nämligen Bengt Rundgren direkt från Berlinoperan.

Bengt bodde i Vallentuna till sin död. Det är kanske inte så många som vet det. Han kom från knappa förhållanden och drömde egentligen om att bli pilot. Hans kroppshydda satte stopp för den drömmen.

Han var grovarbetare av något slag som jag har glömt och sjöng på Nalen med andra amatörer på den tiden. Med hustruns hjälp studerade han sång och lade småningom hela världen under sina fötter som operasångare.

Bengts medverkan i Allsången var knappast hans bästa framträdande rent musikaliskt. Hans röst var för stor för de här låtarna. Men han var inte för fin för att bjuda på det ändå. Och det är ju det enda som betyder något. Och som tredje nummer kommer det lite storsång trots allt.


Det är onekligen kärt att återse Bengt här.
Sedan han dragit sig tillbaka från de stora estraderna förlorade han ett ben och blev rullstolsburen. Det var naturligtvis hemskt och svårt inte minst för att han var så stor. Han ställde ställde ändå alltid upp och sjöng om man bad honom. Hos flygargubbarna på Vallentuna airport likaväl som i Vallentuna Revyns välgörenhetskonserter. Han var en mycket, mycket vänlig man.

Och kolla vad jag hittade:


Bengt Rundgren som König Marke i Mir dies ur Tristan och Isolde
Tyvärr framgår det inte vilket år detta spelades in.

Och här kan man ladda ner sju skivalbum och tre samlingsinspelningar med Bengt Rundgren. 

Bengt Rundgren debuterade på Stockholmsoperan 1962 som Kommendören i  "Don Giovanni". Fram till 1969 var han sedan fast anställd på Operan samtidigt som han också gästspelade på operahusen i Wien, Hamburg, München, Gent, Zürich och vid festspelen i Drottningholm, Savonlinna och Edinburgh. Han gästade även Covent Garden i Londoon och La Scala i Milano. 1969 anställdes han på Deutsche Oper i Berlin där man bland annat kunde höra honom som Leoporello i "Don Giovanni".

Han sjöng också vid Wagner-festspelen i Bayreuth, där han flera gånger under 70-talet framträdde i "Nibelungens ring" i rollerna Fafner och Hagen. 1974 debuterade han på Metropolitan i New York som Hagen i "Ragnarök", 

1983 blev Bengt Rundgren utnämnd till Hovsångare i Sverige och 1989 stod han åter på Stockholmsoperans scen som Kommendören i "Don Giovanni". Han hade på sin scenrepertoar även roller som Gremin i "Eugen Onegin", Pimen i "Boris Godunow" och Gurnemanz i "Parsifal". 

Och se så snygg han var som ung.
Fast han såg bra ut som gammal också men han var framför allt en väldigt bra människa.

BENGT RUNDGREN

* 21.04.1931 in Karlskrona, Schweden
† 27.09.2008 in Vallentuna, Schweden

Schüler von Arne Sunnegaard und Ragnar Hultén in Stockholm. Erstes Auftreten am Stockholmer Oscar-Theater in einer Operettenrolle. Er betrat 1962 als Debütant die Opernbühne an der Königlichen Oper Stockholm in der Partie des Commendatore im »Don Giovanni«. Nach ersten Erfolgen an diesem Theater, dessen Mitglied er bis 1969 blieb, gastierte er an der Staatsoper von Wien, in Hamburg, München, Genf, Zürich und bei den Festspielen von Drottningholm (1965-67 als Osmin in Mozarts »Entführung aus dem Serail«), Savonlinna und Edinburgh. Auch an der Mailänder Scala und an der Covent Garden Oper London ist er im Verlauf seiner Karriere als Gast aufgetreten. Er wurde 1969 ständiges Mitglied der Deutschen Oper Berlin, wo man ihn 1973 und 1975 als Leporello im »Don Giovanni« hörte. Er sang auch bei den Wagner-Festspielen von Bayreuth (seit 1969 in kleineren Rollen, 1970 und 1976 als Fafner und 1976 als Hagen im Nibelungenring) und wurde 1974 an die Metropolitan Oper New York engagiert, wo sein Debüt als Hagen in der »Götterdämmerung« erfolgte. 1989 trat er an der Stockholmer Oper wieder als Commendatore im »Don Giovanni« auf. Man schätzte ihn vor allem als Mozart- und Wagner-Interpreten, aber auch als Konzertbassisten. Aus seinem Repertoire für die Bühne sind der Gremin im »Eugen Onegin«, der Pimen im »Boris Godunow« und der Gurnemanz im »Parsifal« nachzutragen. 1983 zum schwedischen Hofsänger ernannt.

Nach:
Kutsch, K. J. und Riemens, Leo. Großes Sängerlexikon. München: K.G. Saur, 1999

Jag ska se om jag kan hitta någon gammal intervju med Bengt Rundgren att delge er. 
Kolla på Allsången från 1992 så länge som ni hittar här.

tisdag 24 maj 2016

Nödrop från Solgläntan!

VEM F-N I MARKIM HAR SLÄNGT KATTUNGAR I EN ICA-KASSE ÅT ANDRA ATT TA HAND OM???? LEVERERA KATTMAMMAN OMGÅENDE!!!!!


Från facebook!

6 tim
Och så kom nästa dumpade kattunge kull i, denna gång från Markim. Dumpade i en Ica kasse...
DU SOM DUMPADE DESSA KATTER, Kom gärna in med mammakatt också. Du har precis riskerat att alla dessa ungar dör.
Vi tror att du sett oss på FB, vi kommer göra allt för att hitta kattmamman.
Vi tycker att detta är en vidrig handling!
Lämnar du mamma katt till oss ska vi ta emot henne utan några frågor.
KÄNNER DU IGEN KATTUNGARNA? KONTAKTA OSS, vi vill veta vem som gjort detta och att kattungarna ska få tillbaka sin mamma!
SNÄLLA HJÄLP OSS!

Vi har inte råd med alla utgifter.
- swisha valfri summa till Solgläntan och märk inbetalningen "Kattungar" till nummer 1230304816.
- Smsa "Kattfonden (mellanslag) 20" till nummer 72672
- Smsa "Kattfonden (mellanslag) 50" till nummer 72672
- Smsa "Kattfonden (mellanslag) 100" till nummer 72672
- Smsa "Kattfonden (mellanslag) 200" till nummer 72672
- Smsa "Kattfonden (mellanslag) 500" till nummer 72672
- Donera valfritt belopp till Kattfondens PG: 55 73 08-4

Märk inbetalningen "Kattungar"


Läs även detta!

måndag 2 maj 2016

Demokrati och medbestämmande lyser med sin frånvaro

Det ska tydligen byggas ett antal baracker eller liknande i Vallentuna så att kommunen ska kunna klara av att hysa in de flyktingar som vi av regering och riksdag fått oss tilldelade. Det rör sig enligt Vallentuna Nyheter om 144 ensamkommande flyktingbarn (som vi erfarenhetsmässigt vet kan vara hur gamla som helst) och 123 nyanlända flyktingar. För att lyckas med det kan man plötsligt rucka på bygglovs- och andra bestämmelser, fördelar som vanligt folk aldrig skulle kunna få tillgång till. I många fall idiotiska regler som bakbinder oss andra är plötsligt satta ur spel för just detta ändamål. Kommuninvånarna som betalar kalaset har bara att finna sig i vad de politiker de råkat välja bestämmer. 

Jag vet inte om det är sant men jag hittar en sida på nätet om de så kallade Modulhusen i Brottby, Ekskogen och Vallentuna som kommer att kosta skattebetalarna 3 715 200 kronor per år framöver förutom montage- och installationskostnader på 4 482 000 kronor. 
Käre tid. 
Läs sidan och döm själva.




Det är inte konstigt att folk blir förbannade.

Absolut ingen vill pådyvlas förändringar i sitt liv och leverne som de själva inte kan påverka. Det gäller alla. Det spelar ingen roll om de är bussförare, lärare, jazzmusiker eller politiker. Har man valt - och kanske satsat allt sitt kapital på - att bo i ett villaområde i skogsbrynet till en typisk stockholmsförort så har man samtidigt valt bort att vara granne med exempelvis en motorsportbana, en ungdomsgård eller ett flyktingboende. 

Om politikerna tvingar på området exempelvis en motorsportbana så blir det naturligtvis livat. Folk blir förbannade. Det är inget konstigt med det. I Vallentuna struntar politikerna i det. Folk kan gnälla hur mycket de vill. En motorsportbana blir det lik förbannat, om politikerna fått för sig det.  

Striderna om Trädgårdskvarteren och Arningeleden är bra exempel på det. Opinionen var i båda fallen stark och kampen pågick i åratal till ingen som helst nytta. Den politiska majoriteten gjorde fingret och struntade högaktningsfullt i vad kommuninvånarna sa. De körde över folk med bredast möjliga spackelspade helt enkelt. 

Ett annat fantastiskt fall var frågan om systembolaget. Skulle vi ha ett eller skulle vi det inte. Det blev nej i fullmäktige gång på gång på gång. Så kan man nämligen också göra, ta upp frågan om igen tills man får som man vill. Om jag inte minns fel var det fjärde gången som fullmäktige sa ja sedan partier gått samman och kört över opinionen. Trägen vinner, som farmor sa. 

Därmed inte sagt att jag inte gillar Arningeleden och Systembolaget. Det är frånvaron av respekt för kommuninvånarna jag vill sätta fingret på. 

Trädgårdskvarteren skövlades och gav plats för parkeringsgarage och betonglådor med för dyra bostäder. Det gillar jag inte. Det ska erkännas! Men trädgårdarna längs Allé- och Mörbyvägen är glömda nu.  

Politikerna i Vallentuna har även en annan egenhet som kostat skattebetalarna många miljoner helt i onödan. De gör ett dåligt jobb. Förra kommunalrådet Örjan Lid (M) till exempel. Jag kan bara hoppas att någon med riktig inblick skriver en bok om hans sanslösa kupp som vallentunaborna bekostat. 
För att inte tala om alla förvaltningschefer han gjorde sig av med, de som inte kliade honom på ryggen i hans ljusskygga ämbetsutövande. 
- Man vågar knappt gå till jobbet, sa fler än en högt uppsatt tjänsteman. Rätt som det är kallas man in och får sparken. 

Som tur var drog han till Portugal med pengarna. Låt oss för all del hoppas att han stannar där.


Nu är bion borta också. Få om ens någon mer än Sylvia
Pettersson (S) och jag minns väl den striden. Genom att låta 

huset stå  och förfalla fick de till sist som de ville rivnings-
ivrarna. Det är också ett sätt att driva sin vilja igenom.

Vårt nya kommunalråd, Parisa Liljestrand (M), köpte hans hus. Kanske fick hon kommunalrådsjobbet på kuppen. Det var inte illa pinkat, skulle farmor ha sagt. Särskilt som hon har sin politiska bakgrund i Per Norbäcks Demo-X som väl får betraktas rätt långt ut på vänsterkanten. I Vallentuna är det bäst att vara moderat. Det fattade hon också. Och se så bra det blev för henne.

Av aktuella skandaler är väl Ray Idermarks tomtaffärer värda att nämna. Hur mycket mygel ska vi behöva stå ut med? Ska Aerosol tvingas flytta eller ska kommunen göra sig skyldig till lagöverträdelser för att kommunfullmäktiges ordförande ska få roffa åt sig maximalt antal miljoner för tomten inom explosionsriskområdet? Kanske är det redan avgjort i och med en annan fastighetsaffär under vintern. Vi får se vad det lider. 

Aktuellt är även ett högst märkligt hotellbygge i Fågelsången. Någon - här kallad Hotellnisse - har köpt tomtmark och börjat bygga ett så kallat hotell. Nåja, det handlar egentligen om att någon vill tjäna storkovan på att anlägga ett flyktingboende i skogsgläntan. Kommunen verkar ha varit positiv men ska man deala med stadsarkitekten så ska man stå med mössan i handen och be vackert. Annars kan det gå en illa. Det vet alla vi som har försökt.  
Hotellnisse råkade bygga en våning för mycket och plötsligt drogs bygglovet in. Kommunen begärde böter i miljonklassen men Hotellnisse kunde inte betala. Då stämde han kommunen - läs: skattebetalarna - på miljonbelopp. Så nu riskerar vi nya utgifter igen på grund av inkompetenta beslutsfattare! Ska det aldrig ta slut? 

Och därmed är vi tillbaka på avdelningen flyktingboenden. 

Varför i all världen inte låta Hotellnisse bygga färdigt sin kåk i Fågelsången. Strunta i miljonböterna. Låt honom bygga tre våningar till, när han ändå är igång. Det går ju bra att rucka på alla andra bestämmelser när det gäller flyktingboenden, menar jag. Kåken står ju där och Migrationsverket har lovat Hotellnisse sanslösa belopp för att rodda verksamheten. Det kanske skulle lösa problemet rent av. Då kanske vi inte skulle behöva alla de där barackerna runt om i kommunen som folk inte vill ha! 

Det är lokaltidningarnas "rapportering" av mötet mellan politiker och de boende i Ekeby kring ett planerat boende där som får mig att skriva dessa rader. 
Jag är inte själv berörd av sakfrågan.
Det äcklar mig att reportrarna okritiskt går på politikernas linje och vinklar det hela enligt önskemål från maktens boning. Det är som att ingen enda människa plötsligt får ha en avvikande åsikt från det "politiskt korrekta" just när det gäller flyktingboenden. Då dras nämligen rasistkortet! Tyck som du blir tillsagd. Och om du tycker något annat så håll för guds skull tyst. Annars får du finna dig i att bli kallad rasist. Basta! 

Fler än jag som tänker på Sovjetunionen?

Det handlar inte om rasism.
Det handlar om att människor har valt ett visst sätt att bo och leva. De vill inte ha en motorsportsbana nästgårds. De vill inte tvingas till ett annat sorts liv än det de själva har valt och finansierat. Varken mer eller mindre. 

"Högljudda protester när kommunen mötte grannar till ett nytt flyktingboende", skriver Vallentuna Nyheter som på Ettan påpekar att: "Alla ville prata. Ingen ville lyssna."

I synnerhet inte politikerna, gissar jag. 
De ville antagligen bara tala om för åhörarna hur det ska bli. 
Åhörarna förväntades lyssna.   

Förutsättningarna för mötet var minst sagt märkliga. Alla fick inte komma in i det av invånarna själva ägda kulturhuset. Kommunledningen hade till och med engagerat säkerhetsvakter! 
Vad säger det?

Av artikeln får man sedan veta att politikerna "berättade", "informerade" och "svarade" medan åhörarna "buade", "skrek" och "skrattade åt politikerna". 
Vad säger det?

De inbjudna fick ställa en (1) fråga (var?) men inga följdfrågor. Och när tiden var ute fick ingen ställa några frågor alls. Som en slags bevis på demokrati och politikernas nådiga välvilja web-sändes anrättningen.
Vad säger det?

Maktutövning.
Sovjetunionen, om ni frågar mig? 
Släpp ingen jävel över bron. Kör över dem bara! 
Det kan knappt bli värre? 

Jag vet inte vad som är värst. Politikernas egenmäktiga förfarande eller tidningarna som okritiskt göder det. Man struntar i den lilla människan och säljer sin själ för annonsstocken. Ädlare än så är det inte.

Påpekas bör att:
Politikerna är i kommuninvånarnas tjänst. 
De är satta att göra vad som är bäst för kommuninvånarna och kommunen. 
De SKA efterhöra vad kommuninvånarna vill och anpassa besluten efter det. 
Kan eller vill de inte det ska de avgå. 
Varken mer eller mindre.

Vallentuna Nya går på i samma spår. Redaktör Palmquist skriver att politikerna "förklarade" och att åhörarna var "högljudda". Politikerna framställs som balanserade och åhörarna som obalanserade. Ingen som helst hänsyn tas till dem som drabbas. Absolut ingen bryr sig. 

Några frågor om kulturella skillnader var enligt redaktör Palmquist "balanserade". Ett påstående om våldtäkter var enligt honom ett "grovt utfall". Politikerna gav åhörarna ett "tydligt svar": 
- Vi kan inte ge några garantier.
Men att det troligen inte skulle börja brinna i flyktingboendet hade man släpat dit en brandman att intyga. Det brinner inte oftare i flyktingboenden än i andra hus, sa han. All nyhetsrapportering är märkligt nog i detta fall falsk.

Med den sortens etiketter förminskar man och tillintetgör människor. Den som arbetar inom media har makt. Denna makt måste hanteras med mycket stort ansvar. Inom journalistiken tycker man inte vare sig det ena eller det andra. Ens uppgift är att förhålla sig objektiv. Ska man - i något enstaka fall - välja sida så är det den svagare partens. Politiker och kommunledning är ytterst sällan en svagare part. 

Var finns förståelsen för att åhörarna - de drabbade - känner sig - och är - totalt överkörda och tillintetgjorda utan möjlighet att fortsättningsvis själva kunna påverka sina liv?! Som brickor i ett spel har de bara att finna sig i mycket tvivelaktiga politiska beslut.

Jag blir mest illa berörd av Peter Palmquists så kallade ledare "För fyra år sedan var vi en skam för Sverige", skriver han om striden kring flyktingboendet i Bällsta. Det blev rikskänt på grund av grannarnas protester. Eller rättare sagt, det blev rikskänt för att politikerna först gjorde ett uselt jobb och sedan i riksmedia skyllde ifrån sig på grannarna. Hade de stått för sina handlingar så hade det aldrig blivit någon skandal. Åtminstone inte för grannarna som offrades inför öppen ridå. 

Sånt kan man inte bara hänga på, Peter Palmquist. Sånt ska ifrågasätta. Särskilt inom media. Det är vår uppgift. 

Men ingen tog hänsyn till de berörda. Drevet gick och grannarna - som pådyvlats en verklighet och livssituation de inte ville ha - offrades. Och nu gör Peter Palmquist det igen. För fyra år sedan var vi en skandal, skriver han utan någon som helst empati med de drabbade. Politikerna slipper undan. Igen.

Jaana Tilles (S) får dessutom påstå i någon av tidningarna att resultatet i Bällsta blev så bra så. Ja, det är klart. Protesterna har ju tystnat. De grannar som bor kvar är utfläkta och utskämda. De har för länge sedan förstått att Sverige inte har någon demokrati att tala om när det blåser snål. Bäst är alltså att hålla tyst. Den som nödvändigt vill agera bör göra det i lönndom. Det är en farlig utveckling. Det är det som är risken med åsiktspiskor. Av sånt föds exempelvis den här sortens anonyma sidor. Det kan gå hur långt som helst. Det blir Vilda Västern. 

Grannarna i Bällsta kommer aldrig mer att yttra sig. Politikerna kan vara lugna på den punkten. Det kommer säkert inte heller de boende i Ekeby, Ekskogen och Brottby att göra. Även de har fått känna på att deras åsikter inte är politiskt korrekta, att rasistkortet helt utan anledning åter igen har dragits. Det är otroligt trist. 

Så kväser man opposition. 

Som i vilken diktatur som helst. 
   

fredag 8 april 2016

En tidning i min närhet...

... har fått ny redaktion vilket meddelades läsarna på detta sätt.



Tänk så tokigt det kan bli!


söndag 20 mars 2016

Äntligen lite fart på den lokala kulturen...

Jag har just upptäckt Vallentuna Dans


Monica Carlsson,Andreas Modin, Linda Blumenthal, Christer Lundman och Ann Jansson 

Fem entusiastiska vallentunabor med ett förflutet som instruktörer i fantastiska Tuna Gille driver sedan två år föreningen Vallentuna Dans som anordnar såväl kurser i bugg och "mysfox" som danskvällar i Ekebyskolans aula. 400 dansande medlemmar och en väldans fin hemsida imponerar.

Gulliga Linda har minsann gjort vad hon kunnat genom åren för att locka till dans. Det har jag sett. Men att det nu har blivit så här stort visste jag inte. Jag kan bara säga grattis! 

Äntligen ett kulturellt initiativ i Vallentuna. Det var många år sedan sist. På senare år har väl de målande konstnärerna lyckats bäst. Men nu är det alltså även dags för sång, musik och dans. Härligt! 

Närmast kommer Dansbandet Blender till Vallentuna. Ikväll faktiskt. Söndagen den 20 mars kl 17-21 tänker man svänga sina lurviga i Ekebyskolans aula, Teknikvägen 25. Det blir kaffehörna med försäljning under kvällen. Endast förköp!

Vill du bli medlem i Vallentuna Dans så anmäler du dig här. 
Lycka till och dansa på, 
säger jag.

söndag 7 februari 2016

Det sannaste du skrivit Uffe...

Uffe Lindeborg skrev i ett av de lokala bladen 6-12 februari 2016
under rubriken:

Tuff debatt, glädjeämnen
och skandaler under veckan

"Byggande av flyktingboende diskuterades i Ekskogen. Så fort denna problematiska fråga kommer närmare en än ett par kilometer från folks hem startar surret som kan få tidigare goda vänner att vilja klösa ögonen ur varandra. 
Sällan har vi haft så infekterade frågor i vårt land. 
Du förväntas inte bara hålla med utan du måste dessutom ofta bära andras argument, annars är du en förrädare eller naiv idiot."


Jag tyckte det var bra. 
Det bästa han skrivit rent av. 
Situationen är hemsk.
Åsikts- och yttrandefrihet gäller inte längre. 
Än mindre respekt för andra åsikter än de egna.
Människor tiger, knyter näven i fickan och röstar på SD. 
Hela landet riskerar att splittras.
Det är en mycket farlig situation detta.


Det farligaste vi kan göra
är att i tid och otid etikettera varandra - och andra som ifrågasätter
exempelvis politiska beslut - med ordet rasist.
Så tystar man folk som har ett budskap men som inte längre törs föra sin talan utan risk för repressalier - trots lagstadgad åsikts- och yttrandefrihet. 
Det är de som knyter näven i fickan.
Plötsligt vet inte omvärlden längre var den har dem. 
De agiterar inte längre. Somliga agerar dock på sätt som inte alls är bra.   
I vår ädla förträfflighet är vi förblindande och ser inte längre verkligheten. 
Det kan ta sig hemska uttryck. Inbördeskrig är ett sådant. 
Dela därför aldrig in befolkningen i läger där den ena är finare än den andra. 
Det är farligt! 
Alla åsikter är tillåtna och ska respekteras.
Vare sig man håller på AIK eller Djurgården, den aktuella
flyktingpolitiken eller en annan.

Särskilt media måste väga sina ord.
Om inte så gör de sig själva till billiga propagandister.

tisdag 24 november 2015

Kan vi äntligen hoppas på ett ljus i mörkret?

Jag läser i Vallentuna Nyheter en debattartikel av
Catharina Fridén Hedrenius (S)
Catharina Fridén Hedrenius (S) och anar - för första gången på länge - ett stänk av opposition när hon nu ifrågasätter den så kallade Vallentunamodellen. 
Så uppfriskande!
Sedan oppositionsrådet fick en halvmiljon i årslön har det varit tämligen tyst på den fronten! Ett smart drag av förre kommunalrådet Örjan Lid (M).

Med Örjan Lid vid rodret var kommunledningen en total katastrof. Det är erkänner till och med de övriga allianspartierna nu på tu man hand. 
Att han som flotta Viktor generöst delade ut lönsamma förtroendeuppdrag alliansbröderna hade bara ett enda syfte och resultat, att göda medlöpare. 

Sedan nya kommunalrådet flyttat in i hans avlagda gamla kåk och tagit över hans jobb så återstår bara att räkna samman notan till skattebetalarna. Det är vi som får betala medan han njuter av solen i Portugal och ett fett bankkonto. Hur fan kunde det ske? 

Catharina Fridén Hedrenius är för mig ett nytt namn. De gamla profilerna - de i många fall genuina vallentunaborna - har sakta men säkert fasats ut. Och ändå är det bara tio år sedan det var mitt jobb att bevaka vallentunapolitiken. Men så är det. Nya kvastar kommer ständigt till, redo att sopa undan det som generationerna före byggde upp.

Som bion till exempel. Tänk om den hade rustats redan för 20 år sedan, så bra den hade varit för barnteater och annat. Politikerna ville riva den redan då till förmån för ett parkeringshus men vågade inte. Då fick den i stället stå och förfalla. De gör som de vill helt enkelt. Ibland tar det bara lite längre tid. Folkviljan har de styrande i Vallentuna aldrig brytt sig om. Exemplen är dessvärre många. Trädgårdskvarteren längs Mörbyvägen till exempel. Det blev ju precis så fult och dyrt som allmänheten befarade. 

- Vallentuna bygger för höginkomsttagare, skriver Catharina Fridén Hedrenius med tanke på den aktuella samhällsutvecklingen. Det har hon alldeles rätt i. Det har Vallentuna kommunen nämligen alltid gjort. Om vanligt folk skulle komma på tanken att vilja flytta in i något av alla de nya hus och lägenheter som Örjan Lid lämnade efter sig planer på så måste de allihop bli bidragstagare på grund av de skyhöga hyrorna. Vem gynnar det förutom byggherrarna? 

Det är närmast omöjligt att följa de lokala intrigerna. Tre lokaltidningar till trots finns ingen politisk bevakning värd namnet. Det är rent av farligt. Myglet rullar på utan risk för upptäckt. Kan vi hoppas att politiker som Catharina Fridén Hedrenius och Jerri Bergström (S) ska kunna göra något åt saken? Är de det ljus i mörkret som vallentunaborna behöver?

Örjan Lid tog innan han drog initiativet till ett nytt kommunalhus. Jag har därför ett lysande förslag:

- Bygg det nya kommunalhuset på Ray Idermarks (M) tomt vid Banvägen/Teknikvägen, dvs inom skyddsområdet till Aerosol som riskerar att sprängas i luften. Det är otillständigt att bygga lägenheter för barnfamiljer där. När politikerna nu ändå envisas med att bygga där - och projekterar området på skattebetalarnas bekostnad fast det är privat mark, så är det inte mer än rätt att politikerna själva får ta smällen. 

Om några ska vistas bakom halvmetertjocka, bombsäkra väggar och fönster som inte går att öppna så är det politikerna själva. Huvudsaken är ju ändå att Ray Idermark får bra betalt för marken. Själv har han som bekant redan gått i pension och kommer att avgå så snart kontot är fyllt.