tisdag 25 juli 2017

Åh så tråkigt...

En hedersman med stort civilkurage, 
- en verklig profil med mycket gott hjärta och en stor portion humor,
med massor av papper i portföljen och ofta på cykel - 
har gått ur tiden 89 år och 1 dag gammal.


Vila i frid...

onsdag 5 juli 2017

Vallentuna i Almedalen, en händelse utan tanke...



I en tid när de offentliganställda som känner det minsta lilla ansvar för skattebetalarnas pengar - och även i övrigt har huvudet på skaft - faktiskt bojkottar Almedalen för dess nazistiska inslag och för dess: 




svindyra priser (se även här och här),  
knarkhandel och sexuella ofredanden,
utbredda sexhandel (se även här och här och här och här), 
och som sagt nazistiska influencer (se även här och här och här och här och här)
så åker Vallentuna kommun 


- trots att var nionde pensionär i kommunen lever i fattigdom och knappt har råd med mat - till Almedalen med 24 (!) "i huvudsak chefer och kommunikatörer" som redan är så välbetalda att de borde kunnat betala sin nöjestripp till Gotland själva.  


Årets fest - DJ Battle i Almedalen, det största
eventet under politikerveckan.

Kommunikatörer! Vad är det? Vilka? Förutom den nye kommunikationschefen Henrik Kelfve då, en tjänst som väl inte ens fanns för bara några år sedan. 
Frågan är väl om den ens måste finnas. 
Här i Vikingaland har folk klarat av att tala med varandra ändå i alla tider!

- Almedalen är en fyllefest finansierad av skattebetalarna, läser jag i en blogg.

- Som ni vet så är 99% av allt som anordnas i Almedalen extremt tråkigt och bara en förevändning för folk att spegla sig i någons sjärnglans, lyssna på sig själva och antingen lösa låtsasproblem eller ickelösa riktiga diton, läser jag i en annan.

- Och förstås för att supa och nuppa. Jag såg på Facebook att öronproppar, resorb och kondomer säljer extra bra under Almedalsveckan.


Ja så står det lite var stans.
Och i år gör polisens prostitutionsgrupp dessutom en särskild insats i Almedalen. Enligt Aftonbladets källor har polisen fått in underrättelseuppgifter om en omfattande sexhandel under politikerveckan. Precis som på festivalerna är polisen på plats för att gripa misstänka sexbrottslingar.
Så varför i all världen väljer Vallentuna kommun att åka dit? 

Har de helt tappat förståndet?!
Ja, det måste man kunna fråga sig.



Henrik Klefve
Vallentuna har alltså begåvats med en ny kommunikationschef, en Niklas Klefve som mitt i livet hoppat av som oppositionsråd för moderaterna i Sigtuna för att i stället bli kommunikationschef i Vallentuna. 
Gissa om han har fått högre lön! 
Vi har sett det förut. Och mycket vill ha mer, som farmor sa. 
Någon minns kanske Kjell Johansson som med en bakgrund som S-märkt kommunalråd i Botkyrka blev kommunchef i Vallentuna. Han var så van vid att bestämma att det blev tjänstemannastyre till sist. Han fick kicken - som så många andra chefer i kommunen. Det är liksom den vanliga befodringsgången här. Men det är ju en annan historia. 

Kanske är det den nya stjärnan Henrik Klefve som ligger bakom Almedalsäventyret? Det är i alla fall han som uttalar sig för Svt Nyheter.
Per Schlingmann
Jag gissar emellertid att det hela hänger samman med kommunledningens totala hjärnsläpp när de engagerade den forne PR-strategen Per Schlingmann - han som myntade begreppet Nya Moderaterna, ni vet, och som fick en halv miljon skattekronor av Parisa Liljestrand & Co för att göra Vallentuna attraktivt för förmögna familjer. 

Kommunalrådet Parisa Liljestrand (M) & Co ville att vi skulle bli flera men inte genom flyktingar och sånt. Nyanlända skickar hon raskt vidare till Sorsele. Jag har i och för sig ingenting emot det. Tvärtom! Det är bara det att det känns lite väl småaktigt och beräknande. Det betyder nämligen också att man inte har något till övers för våra egna ungdomar heller, förrän de har jobbat ett tag och bildat förmögna familjer. Det märks även på bostadsbyggandet här.

Kommunledningen skulle ju faktiskt kunna hushålla lite med skattepengarna i stället för att slå runt i Almedalen. Det blir snabbt ett stora hål i plånboken när man måste betala skadestånd till alla avskedade chefer. Paria Liljestrand borde också sätta heltäckande munhäfta på tf kommundirektör Victor Kilén som har riskerat en förmögenhet på att smutskasta rektorn i Bällstaberg. Det enda som kan rädda honom är att rektorn inte tar risken till civilprocess. Har man inte råd att förlora en halv miljon eller mera så är det ingen idé.

Carl Bildt på disco i Almedalen

Om Schlingmann lyckades locka hit några förmögna familjer eller om kommunledningen lika gärna kunde ha spolat ut den där halvmiljonen med toavattnet förtäljer inte historien. Nu är emellertid cheferna i Almedalen för att enligt kommunens hemsida
  • marknadsföra Vallentuna
  • kompetensutveckla medarbetare och
  • verka för fortsatt tillväxt genom infrastruktursatsningar som främjar kommunens utveckling.
Låter det trovärdigt, tycker ni?

Kommunen skriver i ett pressmeddelande:
"Vallentuna kommun är medarrangör på två seminarier under Almedalsveckan i år. Det ena är ett samarrangemang med Arlandaregionen och det andra med Stockholm Nordost. Båda handlar om vikten av att vår region får goda möjligheter att växa och Arlandas betydelse."

Vallentuna kommun är medarrangör till två seminarier den 5 juli 2017 i Almedalen:

1) Regionutveckling och Arlanda i fokus (Se där! Medverkande: Per Schlingmann mfl)
2) Stockholm Nordosts seminarium (samma länk till info som ovan)
Om kommunen på Almedalsveckan kan man även läsa här.

Vi betalar inte! Vi betalar inte! Planka!
Citatet är hämtat ur en pjäs av den italienske författaren Dario Fo som vår egen Kim Anderzon salig i åminnelse spelade med stor förkärlek. Det är dessvärre inget alternativ för oss Vallentunabor. Det är bara att hala upp portmonnän och betala.  


Det är nämligen du och jag som betalar för Almedalen.

På programmet står för hundratals kommunalråd och tusentals medföljande tjänstemän en hel del arrangemang och jippon, mingel, snittar, rosévin och Ipren.

Vem som betalar? Skattebetalarna förstås, och indirekt alla dem som hade behövt hjälp för de pengar som nu slösas bort.
Det fattiga Malmö finns på plats med 45 personer. Det kostar skattebetalarna där över en halv miljon kronor. Henrik Kelfve menar att 86 000 kronor ska räcka för de 24 cheferna från Vallentuna. Det blir 3 600 kronor per person.

Tillåt mig tvivla, som farmor sa. Var och en som har rest, bott och veckohandlat på Ica vet vad det kostar.

- De som är med har innan resan fått gå igenom programmet och rapportera till ledningen vilket deras syfte med resan är och vad de vill uppnå med sin närvaro. Efteråt ska de göra en egen utvärdering som skickas till kommunstyrelsens arbetsutskott, förklarar Henrik Klefve.

Han har skickligt snickrat ihop det hela trots allt. De har hyrt tandemcyklar och ett hus att bo i för samtliga. Därför går det ihop, säger han. Var och en får betala sin mat. 

Snacka om att de var angelägna att åka!
Fast de kunnat såväl 1) spara skattepengar och 2) avstått medverkan av ideologiska skäl. Från nazister ska man ta avstånd. 
De kunde ha valt politikerveckan i Järva i stället. Eller ordnat något själva här hemma i Vallentuna. Fattigpensionärerna hade kanske uppskattat en bjudlunch i glada vänners lag. 

Eller som Niklas Adlivankin skriver på Nytt i Vallentuna om att Parisa Liljestrand och kommunledningen vill göra Vallentuna till en global magnet:
Niklas Adlivankin: Global magnet? Hon kan ju börja med att försöka göra Vallentuna till en lokal magnet...
Klokt sagt!

Läs också: 
Dagens Samhälle: https: Vad får skattebetalarna ut av jippot i Almedalen

torsdag 22 juni 2017

Och bostäderna för våra egna unga, var bygger ni dem då?

Förre kommunalrådet Örjan Lid - kommunens genom tiderna största misstag - drog igång en lång rad byggen innan han tog pengarna för Påtåker och försvann till Portugal (var det väl).

Redan då fanns folk som slog larm om valet av byggen. De tystades emellertid och saken dog ut. Nu annonserar byggherren till Åby Ängar sitt bostadsbestånd varav det mesta redan är sålt vilket säger en del om bostadsbristen i landet.

För kolla priserna! Du hittar dem här. 

Folk får betala mellan 2,6 - 3,6 miljoner kronor i insats för 1 - 3 rum. Därefter är hyran mellan 3 250 till 4 950 kronor per månad. Plus drift - värme och vatten.

Det var inte det här Vallentuna behövde!

Våra egna unga som växt upp här, står på tröskeln till livet och ska bilda familj är körda direkt. Få om ens några har den här sortens plånböcker.  

Och sak samma lär det, enligt uppgift, vara med alla de andra områden som Örjan Lid initierade. Hur kunde byggnadsnämnden och andra instanser gå med på det? Ett oerhört svek!

Ni som var med och klubbade igenom det hela bör gömma er bakom skämskudden.

tisdag 20 juni 2017

Socialnämndens ordförande tvingades avgå. Korrekt beslut av kommunfullmäktige.

Uffe Lindeborg berättar i veckans Stockholm direkt att socialnämndens ordförande Björn Furugren Beselin (C) tvingades avgå. Orsaken är att han inte får ansvarsfrihet av kommunfullmäktige. Om orsaken kan du läsa här. 

Det hedrar kommunfullmäktige att de fattade ett korrekt beslut och inte började bedriva svågerpolitik som så ofta förr i Vallentuna. Beslutet var det enda raka.

Av Uffe Lindeborgs artikel framgår emellertid att Björn Furugren Beselin har flera politiska uppdrag i kommunen. Han är:
  • ordförande i kommunala pensionärsrådet, 
  • ledamot av kommunstyrelsen 
  • ledamot av kommunfullmäktige och 
  • ledamot av teknik- och fastighetsutskottet.
Han sitter alltså i den absolut högsta kommunledningen på väldigt tunga poster som samtliga kräver åtminstone en känsla för vad som är rätt och fel. Det har skattebetalarna rätt att kräva.

Björn Furugren Beselin har tydligt visat att han inte besitter den egenskapen. Centerpartiet i Vallentuna måste följaktligen se till att han omgående lämnar över stafettpinnen till någon annan.

Tag ert ansvar, Centern!

Men vi har fortfarande inte fått veta exakt vad det var som den där konsultkompisen skulle "ändra i delegationsordningen för socialnämnden" och skattebetalarna fick betala 40 000 kronor för.
Kan du ta reda på det åt oss Uffe?

tisdag 6 juni 2017

Det är ett karaktärsdrag...

Jerri Bergstöm (S) som anmälde blev närmast hånad men...

Revisorerna är kritiska till Björn Furugren Beselin (C). Med all rätt. Av en förtroendevald – särskilt ordföranden i en så tung nämnd som socialnämnden – som faktiskt arvoderas rätt bra - måste man kunna förvänta sig att han kan och följer spelreglerna. De är inte annorlunda i socialnämnden än vad det är i vilken frimärksförening som helst.

Det första man gör på varje nytt jobb eller uppdrag är att ta reda på vad som gäller. Vilket arbete förväntas man göra för sitt arvode? Vilka beslut får man fatta själv? Vilka frågor kräver ett majoritetsbeslut i nämnden? Och så vidare. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att nämndbeslut måste till så fort det kostar pengar. Man ”råddar” nämligen inte bara en nämnd som omsätter 500 miljoner kronor, man är en del av den svenska demokratin och hanterar skattebetalarnas pengar.

Här får vi veta att Furugren Beselin har ställt till med en personalfest för 132 000 kronor på eget bevåg. Han har beviljat sig själv en kurs för 6000 kr och köpt in broddar åt gamlingar för 7000 kronor utan att fråga nämnden. Han köpte dessutom presentcheckar på ett bageri för 12 500 kronor.

Det rör sig alltså inte om en engångsmiss. Det är ett tydligt karaktärsdrag. Ett godtyckligt sätt att hantera andras pengar. Finns det flera beslut av den här sorten, undrar man. Och vad händer nästa gång?

Sak samma när det gäller att gynna kompisar med företag. Kalla det vad ni vill men det är vänskapskorruption. Alla vet att tjänster ska upphandlas i demokratisk ordning. Tog nämnden beslut om att tjänsten skulle inhandlas eller tog Furugren Beselin även det beslutet själv?

Av tidigare artiklar framgår att Furugren Beselin tog beslutet själv och att det kostade skattebetalarna 40 000 kronor.

Av Uffe Lindeborgs artikel får vi veta att kompisens företag anlitades för att ”ändra i delegationsordningen för socialnämnden”. Vad i allsin dar betyder det?

Delegation – beslut om vem eller vilka tjänstemän och politiker som får fatta vilka beslut – måste väl ändå vara en fråga för socialnämnden, kommunstyrelsen eller fullmäktige?

Det skulle onekligen vara väldigt intressant att få veta exakt vad det aktuella uppdraget till kompisens företag bestod av. Och vad det resulterade i.  

Det håller inte för en ordförande av socialnämnden att efter revisorernas kritik säga, att man ska bättra sig. Även om han beviljas ansvarsfrihet så bör han ta sin mats ur skolan och avgå. Även fritidspolitiker måste vara kvalificerade för sitt uppdrag. Socialnämnden – som fattar så många livsavgörande beslut för kommuninvånarna – är ingen lekstuga.  
Monica Antonsson

Se också:

Stockholm direkt
Efter granskning: 
Skarp kritik mot socialnämndens ordförande
Socialnämndens ordförande, Björn Furugren Beselin (C), riskerar att inte beviljas ansvarsfrihet och han kan bli avsatt som ordförande i sin nämnd. Detta efter revisorernas kritiska rapport.
Kommunens revisorer lämnade in sin rapport till kommunen i måndags. De är starkt kritiska till några av de beslut som socialnämndens ordförande, Björn Furugren Beselin (C), tog förra året. Trots kritiken rekommenderar revisorerna kommunfullmäktige att bevilja honom ansvarsfrihet, men uppger samtidigt att detta är upp till kommunens fullmäktigegrupp att avgöra.
Läs hela artikeln här.

Toppolitiker i Vallentuna granskas av kommunens revisorer
"Han beslutade också att anlitat en partikamrat som konsult för 40 000 kronor och presentcheckar på ett bageri för 12 500 kronor. Utöver detta har han beviljat sig själv en kurs för 6 000 kronor."
Läs artikeln här. 

Köpte 50 par broddar till de äldre - nu anmäls kommunens politiker
– Jag har förklaringar till mitt beslut. Jag tänkte så här: det är ingen stor summa det handlar om, cirka 7 000 kronor. Det var egentligen ett beslut som en tjänsteman hade kunnat ta. Enligt gällande delegationsordning har man rätt att fatta sådana här beslut när det är brådskande, säger han.
Läs artikeln här.

lördag 20 maj 2017

Runrikets dag på Kyrkängen i Vallentuna...

Runrikets dag firas i helgen på Kyrkängen i Vallentuna. Det är en vikingatida marknad med allehanda förlustelser och underhållning som heter duga av slagskämpar i alla åldrar. 
Det är vikingar med glasögon, vikingar med dredlocks och vikingar som bolmar nutida cigarretter.
Det är långa och korta vikingar, vältränade och otränade, smala och spinkiga och vikingar med påtaglig rondör. Och när de dör på slagfältet så vaknar de strax till liv igen.
Det är det som är en fördel med den här sortens rollspel. Man tar det bästa ur sagans värld, väver ihop det med valda företeelser ur alla tidsåldrar och får en mix efter behag. Huvudsaken är att man har kul. Och det har de. Roligt också att de delar med sig till oss andra. 
Så här förlöpte lördagen den 20 maj 2017 på Kyrkängen:


Först höll krigarna rådslag i utkanten av vikingabyn.


Sedan stormade de in på marknadsplatsen.


Och ställde upp sig på led mitt emot varandra. 


Därefter drabbade de samman i lagom pensionärstakt...


tills nästan alla...


låg döda på marken. Blodet flöt på krigsskådeplatsen, sas det. 


- Opp och hoppa tjockisar, ropade den glasögonprydde hövdingen.


Sedan var det dags för slagsmål igen! Aj aj aj...


- Heja pappa, ropade en liten parvel bland åskådarna.


Barnen var inte sena att ta efter...


Annars kunde man se hur färg ska kokas...


Och det fina färgade resultatet.


Man kunde köpa vikingatida konsthantverk...


och varma raggsockor.


Herrarna var mer intresserade av svärd och yxor...


medan damerna beundrade det fina silversmidet.


De hungriga mättade sina magar med kött i bröd och griskött med rotgrönsaker.
Sibylla varmkorv fanns också i ett stånd intill. Där kunde man till och med betala med kort. 
Kanon, om ni frågar mig.


Vikingar i mängden. Flaskan har nog innehållit svagdricka, när det begav sig. 
Svagdricka såldes i femlitersflaskor och såg ut så där, när jag var barn.
Den här antika pavan var nog ämnad för mjöd, gissar jag. 


Somliga vikingar hade tagit möblerna med sig. De övernattade på Kyrkängen.


Annars gick livet i Vikingabyn sin gilla gång...



hela långa dagen.


Mina favoritvikingar...


Och i morgon söndag fortsätter Runikets dag med allehanda roliga programpunkter.
Missa det inte!

måndag 1 maj 2017

Sossarnas nye ordförande Jerri Bergstöm inger hopp om framtiden...

Som lokalredaktör i Vallentuna under många år var jag tvungen att ta mig till Tuna torg 1 maj kl 10.00 varje år. Det var oftast en tämligen trist tillställning med väldigt få deltagare och inte mycket att skriva om helt enkelt. Att döma av en rörlig film på facebook till tonerna av "Upp till kamp" var det ungefär likadant den här gången.


Jerri Bergström håller tal på Tuna Torg
Foto: Jaana Tilles
Sossarna har emellertid en nyvald ordförande i Jerri Bergström som alltså i dag debuterade på Tuna torg. Jag bad att få läsa hans tal och blev rejält imponerad. Därför har jag också bett att få dela med mig av text och bild (Tack Jaana Tilles!) till er som möjligen läser här.

Jerri är Vallentunakillen som många av oss känner sedan länge. Som barn var han lika charmig som busig men alltid rak och redig. Han hade glimten i ögat helt enkelt.

Så småningom blev han fäktningskungen som pustade och frustade sig ända in i landslaget och som till sist toppade sin karriär med OS i Seoul 1988.

Oavsett var man står politiskt, kan man känna sig tillfreds med att Jerri Bergström aldrig kommer att låta sig korrumperas eller tiga still för att det är enklast eller lönar sig privatekonomiskt. Det kan ni vara säkra på. 

Här följer Jerri Bergströms första tal som ordförande för den lokala arbetarekommunen.


Mötesdeltagare, kamrater!
Som nyvald ordförande i vår arbetarekommun vill jag börja med att tacka för det förtroende jag fått av er medlemmar.

Att få ett sådant uppdrag förpliktar när man är uppvuxen och ordentligt rotad i Vallentuna sedan 1969. För övrigt ett mycket bra år 1969. Jag kommer ihåg när min pappa väckte mig en sommarnatt det året för att på en svart-vit 19-tummare med sprakande ljud och fladdrig bild se när den första människan tog sina steg på månens yta, något många såg som en omöjlighet några år tidigare. Sju år tidigare sa John F Kennedy när han förklarade varför man gjorde något som var omöjligt ”not because they are easy, but because they are hard”/ “inte för att de är lätta, utan eftersom de är svåra”.

Jag kommer också ihåg min första dag, samma fantastiska år, 1969 på Videgårdens förskola med lekgård och gungställning bara några meter ifrån dagens ”Folkets hus” där jag nu tillbringar många kvällar i veckan med kamrater precis som på Videgården för snart 50 år sedan.
Den tiden var en tid av oändliga möjligheter. Ett samhälle, en gemenskap som gav alla möjlighet till någonting bättre.

Det jag såg då var ett Sverige som gav möjligheter, och jag och mina dagiskompisar fick de möjligheterna, det var mina föräldrars och mina kompisars föräldrars hårda arbete som gav oss alla, alla dessa våra möjligheter. Det var en värld av möjligheter som låg framför oss, mig och mina kamrater.
- Därför är jag Socialdemokrat!

En dag som denna tänker jag på min mamma som delade rum med sina tre systrar i en lägenhet på Kungsholmen för att sedan få ett eget rum i den nya lägenheten tvärs över gatan, visserligen bara en liten skrubb, en jungfrukammare, men ändå, ett eget rum.

Jag tänker idag på min pappa som växte upp i en etta på Södermalm och i tonåren fick en alldeles egen vrå av den möblerbara hallen i den fina tvåan i Bagarmossen

När jag själv som femåring, egentligen 5 år och 10½ månad, det var noga med månaderna då, flyttade från en liten trea i Bergshamra där jag delade rum med min storasyster. En flytt två mil rakt norrut i ingenstans, men med ett eget rum i ett fantastiskt hus med en underbar trädgård i Bällsta, med kompisar i vartenda hus runt ikring.

För på samma vis som min farfar Erik, smeden från Holmsjö i norra Blekinge, min farmor Elsa Pressbyråbiträdet från samma lilla by i Blekinge, morfar Bengt, kamrern och reservofficeren från Tygelsjö i Skåne och mormor Anna-Lisa kartriterskan från Jordberga också ”söder om landsvägen” i Skåne som gav mina föräldrar en bättre framtid, och som de, min mamma Agneta och pappa Bosse båda ingenjörer gnetade och slet för att jag och min syster skulle få det bättre än dem så vill jag tillsammans med min Julia kunna ge våra barn Cornelia och Willem något som är bättre än det vi har.
- Därför är jag Socialdemokrat!

Men idag, i Vallentuna så försöker man ta ifrån oss våra möjligheter, möjligheterna att ge nästa generation något som är bättre. Bristen på hyreslägenheter och Alliansens bostadspolitik gör det näst intill omöjligt för oss att föra detta arv vidare.

För 20 år sedan fanns mer än tre gånger så många hyresrätter i Vallentuna jämfört med idag, från nästan 1000 till mindre än 300 stycken på 20 år. Denna utveckling är ingen slump, utan en medveten politik av Moderaterna för att tillsammans med sina borgerliga stödpartier bygga ett Vallentuna som inte är till för alla, utan bara för några få.

Med Alliansens bostadspolitik krävs det att man har miljoner på banken eller är kompis med en hyresvärd för att kunna ge sina barn något som är bättre än vad de redan har idag.

En Allianspolitik som planerar och bygger för de som redan har, utan möjlighet för de med små resurser att bosätta sig eller bo kvar i vår kommun.

En Allianspolitik som planerar och bygger segregerade områden där bara de som redan har, får möjlighet att bo.

En Allianspolitik som planerar och bygger så att de som är ekonomiskt svaga tvingas bort från kommunen.

Kamrater, denna orättvisa och ojämlika politik är vad Alliansen vill och rättfärdigar med sina elitistiska marknadsliberalistiska rökridåer. Det man gör är att man förskingrar vårt gemensamma och tar från de som har lite och ger till de som har mycket.

Med en socialdemokratisk bostadspolitik i Vallentuna, där vi planerar för och bygger hyresrätter, får alla möjlighet att bo kvar i Vallentuna.

Med en socialdemokratisk bostadspolitik i Vallentuna där både allmännyttan och privata hyresvärdar ges möjlighet att erbjuda nya bostäder får alla möjlighet att flytta till och bosätta sig i Vallentuna.

Med en socialdemokratisk bostadspolitik i Vallentuna där byggande av hyresrätter är prioriterade får vi möjlighet att ge nästa generation ännu bättre möjligheter, precis som våra föräldrar och deras föräldrar gav oss möjligheterna.

Många kommer säga att det är omöjligt, men som Harold MacMillan, visserligen en konservativ brittisk politiker men ändå ingen dumskalle, en gång sa: "politik är det möjligas konst, men också det omöjligas vetenskap".
Precis som mina föräldrar gav mig möjligheterna till något bättre så vill jag kunna ge mina barn möjligheterna till något ännu bättre.
- Därför är jag Socialdemokrat!

Kamrater, mötesdeltagare, 
-låt oss därför göra det som är möjligt nu och det som är omöjligt snart!