söndag 4 december 2016

Järnvägsrestaurangen på Östra station sönderslagen

Det gick uppenbarligen hett till på Järnvägsrestaurangen på Östra station på lördagskvällen. Resenärer på hemväg möttes av poliser, avspärrningar, stora mängder krossat glas och resterna av restaurangens inredning i hela stationsbyggnaden. Där ligger nämligen resterna av en försvarlig mängd av restaurangens gamla funkismöbler - tillverkade på NK 1932 - sönderslagna och nedslängda från rotundan.

Ska eländet aldrig ta slut för den hårt prövade krögaren Berit Wahlgren? Maffialiknande krafter, som vill åt lokalerna, har flera gånger försökt tvinga henne att sälja. Så här långt har hon vägrat. Och bråk har det varit gott om under åren. Återstår att se om kvällens händelser var ett nytt övertalningsförsök eller bara ett helt vanligt bråk. Tids nog får vi veta...


Jag gjorde en intervju med
Berit för Hemmets Veckotidning för något år sedan.
Den som vill kan läsa den här.

Söndag 4 december:
Supporterbråk
Berit Wahlgren, krögare på järnvägsrestaurangen på Östra
station, serverar en av sina stamgäster Marianne Bernadotte.
Foto: Per Arvidsson

Det visar sig att det var frågan om ett supporterbråk i går kväll på Östra station. Djurgårdssupportrar hade haft julbord på restaurangen när AIK:are plötsligt stormade in. Det resulterade i ett stort slagsmål. Närmare 50 personer rapporteras ha varit inblandade i bråket. Polisen avlägsnade fyra personer i polisbilar och en person fördes till sjukhus med ambulans.

Stackars Berit Wahlgren som är en så stor Djurgårdssupporter och som har kämpat så för sin restaurang.
Hon säger till Aftonbladet:
- Vi hade en jättetrevlig kväll. Jag hade lite aningar så jag ringde supporterpolisen, men det var lugnt. Sedan skulle djurgårdarna gå. Då var det en massa gnagare som stormade in. En hel del möbler förstördes i attacken. Gamla bord och stolar. Det är tråkigt på så gamla möbler. Vi mår fruktansvärt dåligt allihop här. Tack och lov verkar det inte vara så många skadade människor.

Polisen utreder bråket som misshandel, skadegörelse och våldsamt upplopp.

Senare framkommer:
- att Berit Wahlgren slogs blodig under tumultet och
- att möbler för 240 000 kronor förstördes.

Se också och hör Berit Wahlström berätta om huliganattacken. 
Och Edward Bloms försvar av henne. Han och hustru Gunilla Kinn är en av stammisarna där.

Aftonbladet: Våldsamt upplopp vid tågstation
Sveriges Television: Supporterbråk vid julbord på Östra station
Hallands Nyheter (TT) och över hela landet: Supporterbråk vid julbord
Mitti: Supporterbråk på Östra station

För jävligt är bara förnamnet!

onsdag 19 oktober 2016

Jag säger som hembygdsmannen och vallentunakännaren Karl-Erik Mörk alltid sa:

Tillägg 23 okt - Se nedan!

- De kom med tåget för några år sedan
och tror att de kan Vallentuna!

Vallentuna Nyheter:

Vallentuna pröjsar en M-guru en halv miljon för att locka fler till kommunen.
Vallentuna kommun har sex kommunikatörer och en kommunikationschef. Trots det hyr man in Per Schlingmann för 520 000 kronor som ”kommunikationsstöd”.

Det var en dag i november förra året som kommundirektören Victor Kilén, kommunalrådet Parisa Liljestrand och före detta kommunikationschefen Kajsa Tirén åt lunch på Teatergrillen tillsammans med den före detta moderaten Per Schlingmann.

Notan gick på 2 090 kronor. Sedan tog kommundirektören och kommunikationschefen taxi hem till Vallentuna för 531 kronor.

– Det var Per Schlingmann som bjöd in dit, det var där vi hade vårt inledande möte. Men vi ansåg ändå att kommunen får betala det här. Sedan dess skickar han hit sina medarbetare eller kommer hit själv. Det är inte så att vi träffas på restaurang och ägnar oss åt excesser, säger Victor Kilén.

Men summorna från lunchen är småpotatis jämfört med de 520 000 som Schlingmann ska fakturera Vallentuna kommun för att hans firma ger kommunen kommunikationsstöd.

– Vi gjorde en direktupphandling, fick två anbud och tog det billigaste. Vi behöver kommunikationsstöd för att sätta bilden av Vallentuna som kommunen som är i framkant och tänker nytt, säger Victor Kilén.

Behövs verkligen det, folk vill bo i Vallentuna ändå?

– Vi vill att de flyttar till Vallentuna, inte Täby eller Österåker. Vi ser det som viktigt att locka hit boende. Det handlar också om att man ska vilja arbeta i kommunen, kompetensförsörjning är oerhört viktigt. Vi befinner oss i huvudstadens område, många gapar efter samma kompetenser och vi måste få de bästa.

I dagsläget har kommunen sex kommunikatörer på lönelistan, som totalt håvar in 213 200 kronor. Kommunikationschefen tjänar 75 000 kronor i månaden.

– De kommunikatörerna ska jobba i förvaltningsområdena, med dagligt arbete. Vi vill ha en kommunikationsbyrå som hjälper oss med Vallentunas varumärke.


______________________


Bra jobbat Vallentuna Nyheter!
Äntligen lite schysst journalistik!



Vi måste få de bästa, säger Victor Kilén

- Ja, det hade förstås varit bra. Kan vi möjligen börja med att tillsätta nya politiker och kommunala tjänstemän av lite högre standard? Så sent som i förra veckan avgick en riktig långkörare när Mattias Andersson (C) lämnade sina kommunala uppdrag sedan hans alter ego Sabina Wallenstam - stundtals lierad med oppositionen! - hade avslöjats.

Vad är det för tomtar som styr här?

Victor Kilén tycks verkligen vara en risktagare. Hans hantering av rektorärendet var/är minst sagt olustig. Varför ska vi tro att Schlingmann-eländet är så mycket smartare? 

Och kommunalrådet...
Jag hoppas verkligen att hon gör politisk karriär någon annanstans än här där hon så uppenbart är ett charmerande verktyg i M-gubbarnas anonyma händer.

Vi slänger miljoner på så kallade "kommunikatörer", får vi veta. De ska av någon outgrundlig anledning hjälpa oss med Vallentunas varumärke!

- Samtidigt har vi inte råd att ens tänka på att bygga upp den nedbrända kommunsymbolen. 

Jasså, ni vet inte vad det var. Ni var inte här då, nej. Jag föreslår att ni frågar de så kallade kommunikatörerna. Någon av dem borde väl ändå vara insatt i Vallentunas lokala historia. 

Jag missunnar för övrigt inte någon att äta lunch på Teatergrillen. Men nog kunde väl Schlingmann ha masat sig ut till Vallentuna för en mer hemlagad variant på gymnasiet. Det är väl det minsta man kan begära av en snubbe som ska dra in mer än en halv mille av våra skattepengar på att snacka strunt om Vallentunas varumärke!

DET borde Mattias Andersson ha jobbat för!

Tillägg 23/10 2016:

I veckans Vallentuna Nyheter skriver "En företagare" att han tycker Mattias Andersson blev för hårt kritiserad för att han spelat dubbelspel och agerat i lånta fjädrar i den lokala politiken. Se ovan! 
Vederbörande ställer en rad korkade frågor som exempelvis:

- Vad finns annars för alternativ för en politiker i hög position att påverka politiken i andra områden än där han sitter själv?

Svaret är att han har exakt samma rättigheter och möjligheter att påverka i alla frågor som vem som helst annan med tillägget att han faktiskt har rätt kontakter också och vet vilka trådar han ska dra i om han vill. Fungerar inte det så har han förmodligen fel i själva sakfrågan och ska alltså inte kunna påverka. Konstigare än så är det inte.

Fånigast av allt är följande:
- Vad är det egentligen för fel med att använda ett alias i kontakter med politiker och tjänstemän?? Det är ju precis så alla granskande journalister gör för att få fram sanningen och för att påverka politiker och tjänstemän att göra de de borde göra.

Det stinker!
Man måste hålla isär sina roller och veta vem man är. Särskilt om man har betalt för det. 

Politiker och journalister har olika uppgifter. 
Politiker påverkar politiska frågor och ser till att tjänstemän verkställer demokratiskt fattade beslut. Varken mer eller mindre. Politiker ska inte agera fegt anonymt i lönndom för att påverka ett beslut, vad tjänstemän gör eller för att få fram sanningar. 

Journalister granskar makthavare och arbetar för att få fram sanningen. Det är deras jobb. De redovisar resultatet i eget namn. Aldrig anonymt. De agerar heller ALDRIG för att påverka beslut. Glöm det genast! De skildrar verkligheten utan att ta ställning.  

Den som utger sig för att vara journalist och agerar i syfte att påverka är en simpel lobbyist och ingenting annat. Det har ingenting med journalistik att göra. 

Den person som har skrivit insändaren i Vallentuna Nyheter är ute och cyklar. En folkvald politiker är en offentlig person som i alla lägen ska agera inför öppen ridå. Vill man inte det ska man inte vara politiker. Väljarna ska veta var han eller hon står för i aktuella frågor. Det är en förutsättning för att få väljarnas förtroende.  

Man kan inte vara både politiker och lobbyist lika lite som man kan vara journalist och lobbyist. Man måste välja. 

Att som Mattias Andersson segla under falsk flagg i den omfattning han gjort diskvalificerar honom dessvärre. Det är bara att bita och tugga i sig det sura äpplet. 

Och med facit i handen finns heller ingen anledning att tro, att det inte är Mattias Andersson själv som har hållet i pennan i Vallentuna Nyheter. 
Tongångarna är hans så varför i all världen ska vi tro något annat?

Det är vad anonymitet leder till. Osäkerhet och misstänksamhet. Ingen kan lita på någon. Sabina Wallenstam kanske i själva verket är Mattias Andersson liksom. Det är inte sunt. 

Mattias Andersson har varit en högt uppsatt politiker i Vallentuna i tre, fyra decennier. Jag vet inte om han har gjort något särskilt avtryck egentligen men han har haft sin plats = makt över andra - och han har lyft sina arvoden som alla andra makthavare. 

Det är för mig helt obegripligt att han - med flera - så totalt blundade för och spelade med i Örjan Lids bedrägliga spel. Det hade aldrig gått om de haft civilkurage, satt klacken i backen och sagt ifrån när de såg vartåt det barkade. Alldeles för många - och Mattias bland dem - bidade sin tid och blev rikligt belönade i form av ordförandeposter och höjda arvoden i oppositionen och oviktiga nämnder medan han själv tog sig makten i dem för hans privata affärer viktiga. Det är en skam att detta har kunnat hända. Makt korrumperar. Det har sällan varit så tydligt som i Vallentuna.  

Jag tyckte först att Mattias kunde ha suttit kvar. Det var väl inte så märkvärdigt med ett anonymt brev tyckte jag först. Men allt sämre bortförklaringar från hans håll avgör saken. i synnerhet som omfattningen tycks vara stor. Han har gjort sitt i politiken nu. Det betyder inte att han på något sätt är förbrukad. Föreningslivet skriker efter ideella krafter inte minst i Brottby.

söndag 16 oktober 2016

Minns ni kvarnen...?


Min käre släkting Glen Gustafson (hans farfar utvandrade till Minnesota 1908) som är konstprofessor och filmfotograf i Hollywood bodde i Vallentuna ett år i mitten av 1980-talet när han studerade vid Dramatiska Institutet i Stockholm. Han hade en given huvudroll i Vallentuna Revyns "Under vingarnas beskydd" det året och var som ni ser väldigt förtjust i vår dåvarande kommunsymbol. På den tiden skrev man brev som skickades med snigelposten och ringde long distance en gång i halvåret. Den här teckningen fick jag idag via facebook. Tiderna förändras.

Och så här målar han i dag. En gammal knarrig fan kallar han självporträttet. Härligt Glen! Tack!


måndag 5 september 2016

Lite lokal revynostalgi kanske...

Jag inventerar i Vallentuna Revyns gamla nummer och hittade för någon vecka sedan Spanska Vallentuna ur revyn "Tio års Elwete" 1990. Det här går ju inte att använda någon annanstans men här kan den kanske passa. Håll till godo ni som drömmer om sydligare breddgrader.
Det här är en liveinspelning direkt från föreställning vilket innebär att en stackars ljudtekniker tryckte på rec med vänsterhanden medan han skötte ljudet i Vallentuna Teater som vi hade fått då.
Clas Svanberg gjorde musiken.
Text: Monica Antonsson



Jag hittade också den här gamla dängan om hur Lennart Adamajtis renade och renade och renade Vallentunasjön genom att fiska braxen. Miljoners miljoner har lagts ut på detta genom åren. Det kunde vi läsa i någon av lokaltidningarna så sent som för någon vecka sedan. Här är det Vallentuna Klisters i radio som gestaltar blåmusslorna i sjön. Numret är från 1982 och revyn Vadåra som spelades i Hjälmstaskolans aula. Jag ska försöka hitta intervjun också. Särskilt som jag har klippt klantigt och det dessutom finns ett hack i den här inspelningen. Kul för mig i alla fall. Kanske kan ni också få en känsla av hur det var på revytiden här i kommunen.
Gunnar Pettersson spelade dragspel, Stefan Olsson bas och Ingemar Rudäng trummor.
Text: Monica Antonsson



Britt-Marie Lindgren, Anki Antonsson och Monica Antonsson = Vallentuna Klisters (istället för sisters) när det begav sig.

torsdag 28 juli 2016

Försök till mord i Bällsta!

29/7 2016
Skottlossningen i Bällsta var en uppgörelse mellan kriminella.
Det berättar Anna Wilson i Mitti.
Polisen har efter förhör med den skjutne anhållit honom för försök till mord!
Rätt märkvärdigt får man väl ändå säga.
- Polisen arbetar nu efter hypotesen att skottlossningen, som hördes över stora delar av Bällsta var en del av en uppgörelse och att 20-åringen som hittades skadad själv på något sätt har angripit någon, skriver Anna.
Övriga inblandade personer har ännu inte identifierats eller hämtats in till polisen.
- Men det finns ingen anledning till oro för allmänheten, säger polisen. Här handlar det om folk som vet vad de sköt mot.

Säg det till dem som bor i husen tio meter bort, tänker jag.
Det är ju helt otroligt att snorungar går omkring med skjutvapen!
Och sedan ska läkarna kämpa för att lappa ihop dem!


Här, vid viadukten under Roslagsbanan på Karlbergsvägen - som felaktigt kallats Bällsta industriområde - sköts 20-åringen. 
Enligt uppgifter på nätet ska dramat ha utspelat sig på kullen strax intill.


Och där ses tydliga spår av någon som hasat eller släpats nedför slänten. 

TV4 rapporterar att en ung man ska ha skjutits i Bällsta i natt. Man visar bilder från viadukten under Roslagsbanan ovanför Statoil. Han ska - som tur är - ha varit vid liv när ambulansen kom.

Ett 20-tal skott hade hörts och många hade ringt polisen. Tomhylsor hittades i området och mannen ska ha skjutits i benet.  


Polisens tekniker har varit på plats, vittnen har hörts men än finns ingen misstänkt. Man hoppas, enligt Göteborgsposten, på Statoils övervakningskameror men de lär inte nå upp till viadukten, om det är där det har hänt. 


Jag har aldrig högt uttrycket "Bällsta industriområde" trots att jag är född, uppväxt och boende här. Det enda som finns av industrier kring borttsplatsen är en statoilmack åt ena hållet, en handelsträdgård åt det andra och en obemannad el-central åt det tredje. Ingen av dem ligger helt nära. Det rör sig snarare om ett villaområde. Några privata hus ligger väldigt nära. 


En kompis som bor där berättar i mail:


- Det hände vid 00.35 inatt. Min man hörde många skott. Polisen knacka på vid två. Avspärrat utanför oss, finns blodspår. Höll inte på att komma till jobbet men till sist släppte de igenom mig. Såg två spårhundar längs vägen efter viadukten mot statoil.

Det finns en uppgift om att polisen först ska ha haft svårt att hitta rätt. En följd av att polisstationen i Vallentuna har lagts ned?

Först hittades sju, åtta tomhylsor, skriver SVT Nyheter. Sedan hittades den skottskadade mannen.

En mig närstående ung man kom hem till Bällsta strax efter skjutningen.

Han skriver på sin facebook-sida att det var fullt med poliser på plats, minst fem bilar:

- Det var poliser med hundar och nattutrustning, så det känns ganska seriöst, skriver han. Någon som vet vad som hänt? Polis på plats ville inte berätta.

Sedan spekuleras det. En ung man har blivit skjuten.
- Enligt ryktet var det en från Åkersberga som sköt, skriver någon.

Mannen är nedsövd på Karolinska sjukhuset i Solna och opereras sedan klockan två i natt. Operationen pågick fortfarande vid halv 8-tiden i morse, rapporterar Expressen.

Initialt ville den unge mannen inte medverka, meddelar polisen.
Läget är allvarligt, konstaterar Stockholmspolisens regioncentral.

På Flashback spekuleras det förstås:


- Ett 20tal skott och den skjutne är i så pass bra skick att han går att förhöra. Inte ens om man blundar kan man skjuta så jävla dåligt. 


- Nu var det väl mörkt vid den tiden, kanske inget månsken, få gatlampor och mörkt klädda personer. Men jag håller med dig. Ren tur att de inte vådasköt sig själva. 


- Gänguppgörelse/bestraffning, säkert rädda små skitungar. Därför så många skott. Man får vara glad att ingen oskyldig träffats. Synd bara att vapnet inte klickade och de tittade i pipan för att se var kulan fastnat. 


Strax efter lunch spekuleras det på Flashback om var Bällsta industriområde ligger någonstans. Inte konstigt. Ingen har någonsin hört talas om det. Någon föreslår att det är industriområdet i Fågelsången som avses. Det är det inte. Vederbörande är ute och cyklar. Särskilt som han skriver:

- Uppfattar jag det hela korrekt är inte mannen från Vallentuna utan är antagligen ditkörd för att avrättas. 

Inte troligt alls. 
Den aktuella platsen är viadukten under Roslagsbanan strax ovanför Statoil, Karlbergsvägen alltså.


Någon som vet mera?
Aftonbladet:

Ung man skjuten i Vallentuna
En ung man har skjutits i Vallentuna. Polisen larmades till platsen på grund av flera höga smällar, ett vittne uppger så många som 20 stycken


– Han är förd till sjukhus, säger Sylvia Oldin, vakthavande befäl vid polisen i Stockholm.

Ett stort antal polisresurser larmades vid 00.30 till Bällsta industriområde i Vallentuna, norr om Stockholm, efter att flera personer ringt in och sagt att de hört höga smällar.
– Det var flera inringare så det talas om flera skott. Någon har hört 20 smällar, säger Sylvia Oldin, vakthavande befäl vid polisen i Stockholm.

Körde fram utan sirener

En person som var i närheten av platsen uppger att han sett minst 15 polisbilar som kört fram utan sirener påslagna.
Patrullerna fick köra runt i området ett tag för att hitta rätt men väl på plats konstaterar polisen att en man i 20-årsåldern blivit skjuten. Polisen har också hittat tomhylsor på marken.
Var och med hur många skott mannen är skjuten vill Sylvia Oldin inte uppge, men hon säger att han var talbar när han fördes till sjukhus där han ska opereras.

”Fanns en del vittnen”

– Vi håller på att förhör honom och tekniker är på gång. Vi knackar dörr och det fanns en del vittnen.
Polisen utreder händelsen som mordförsök. En teknisk undersökning kommer att genomföras på platsen under torsdagen.

söndag 10 juli 2016

Det var en gång...

Citat av Bo-Göran Ring i facebookgruppen Nytt i Vallentuna:

Det var en gång ett äkta par. De ägde skogsmark som var värdelös. Då kom han på en idé, om jag blir aktiv i det största partiet, vinner deras förtroende, då blir jag ordförande i kommunfullmäktige och kan ändra på stadsplan. Göra så vår skogsmark blir ett småhusområde. I och med det kan vi sälja tomter till bra förtjänst. När vi sålt alla tomter, tackar vi för oss och tar med våra miljoner och flyttar till Portugal. Kvar står partiet med sin ideologi och lurade väljare. Obs! Detta är bara en saga, för så uppträder inte partier med hög moral och ideologi. 

Det låter som en saga men det är faktiskt sant.
Det hände sig i Vallentuna nämligen...


Och jag bygger på:

Man kan inte komma ifrån att ytterst få av våra folkvalda är idealister med Sveriges bästa för ögonen. De är sig själva närmast i alla lägen. Fallet Örjan Lid är ett mycket bra exempel. Han syntes inte ens i valrörelsen och en helt annan moderat fick flest personröster. Örjan fick väl inga alls, såvitt jag vet. Honom hade ingen ens hört talas om utom den lilla sammansvärjningen inom moderaterna. Ändå fick vallentunaborna (läs: skattebetalarna) dras med mygel-Örjan tills han och frun tog miljonerna och stack - säljandes villan till Parisa - som hux flux blev kommunalråd i hans ställe. Det hela är ett enastående exempel på korruption och folkförakt trots att de formellt höll sig till reglerna.

Kommentera gärna!

måndag 27 juni 2016

Apropå Allsången...


I SVT:s Öppet Arkiv ligger ett gäng gamla program av Allsången möjliga att titta på. Jag råkade klicka på ett program från 4 augusti 1992 med Bosse Larsson.

Det var sannerligen allsång på riktigt då och inte så jäkla storstilat.
Och ingen medhörning hade de. Man sjunger snett då, om ni inte visste det. Det är därför Jerry Williams så ofta håller handen kupad över ena örat. Det hjälper. Men på Skansen 1992 var det rätt illa. Alla sjöng snett och vint.

Cirka 11 minuter in i programmet kom emellertid en stor världsartist nämligen Bengt Rundgren direkt från Berlinoperan.

Bengt bodde i Vallentuna till sin död. Det är kanske inte så många som vet det. Han kom från knappa förhållanden och drömde egentligen om att bli pilot. Hans kroppshydda satte stopp för den drömmen.

Han var grovarbetare av något slag som jag har glömt och sjöng på Nalen med andra amatörer på den tiden. Med hustruns hjälp studerade han sång och lade småningom hela världen under sina fötter som operasångare.

Bengts medverkan i Allsången var knappast hans bästa framträdande rent musikaliskt. Hans röst var för stor för de här låtarna. Men han var inte för fin för att bjuda på det ändå. Och det är ju det enda som betyder något. Och som tredje nummer kommer det lite storsång trots allt.


Det är onekligen kärt att återse Bengt här.
Sedan han dragit sig tillbaka från de stora estraderna förlorade han ett ben och blev rullstolsburen. Det var naturligtvis hemskt och svårt inte minst för att han var så stor. Han ställde ställde ändå alltid upp och sjöng om man bad honom. Hos flygargubbarna på Vallentuna airport likaväl som i Vallentuna Revyns välgörenhetskonserter. Han var en mycket, mycket vänlig man.

Och kolla vad jag hittade:


Bengt Rundgren som König Marke i Mir dies ur Tristan och Isolde
Tyvärr framgår det inte vilket år detta spelades in.

Och här kan man ladda ner sju skivalbum och tre samlingsinspelningar med Bengt Rundgren. 

Bengt Rundgren debuterade på Stockholmsoperan 1962 som Kommendören i  "Don Giovanni". Fram till 1969 var han sedan fast anställd på Operan samtidigt som han också gästspelade på operahusen i Wien, Hamburg, München, Gent, Zürich och vid festspelen i Drottningholm, Savonlinna och Edinburgh. Han gästade även Covent Garden i Londoon och La Scala i Milano. 1969 anställdes han på Deutsche Oper i Berlin där man bland annat kunde höra honom som Leoporello i "Don Giovanni".

Han sjöng också vid Wagner-festspelen i Bayreuth, där han flera gånger under 70-talet framträdde i "Nibelungens ring" i rollerna Fafner och Hagen. 1974 debuterade han på Metropolitan i New York som Hagen i "Ragnarök", 

1983 blev Bengt Rundgren utnämnd till Hovsångare i Sverige och 1989 stod han åter på Stockholmsoperans scen som Kommendören i "Don Giovanni". Han hade på sin scenrepertoar även roller som Gremin i "Eugen Onegin", Pimen i "Boris Godunow" och Gurnemanz i "Parsifal". 

Och se så snygg han var som ung.
Fast han såg bra ut som gammal också men han var framför allt en väldigt bra människa.

BENGT RUNDGREN

* 21.04.1931 in Karlskrona, Schweden
† 27.09.2008 in Vallentuna, Schweden

Schüler von Arne Sunnegaard und Ragnar Hultén in Stockholm. Erstes Auftreten am Stockholmer Oscar-Theater in einer Operettenrolle. Er betrat 1962 als Debütant die Opernbühne an der Königlichen Oper Stockholm in der Partie des Commendatore im »Don Giovanni«. Nach ersten Erfolgen an diesem Theater, dessen Mitglied er bis 1969 blieb, gastierte er an der Staatsoper von Wien, in Hamburg, München, Genf, Zürich und bei den Festspielen von Drottningholm (1965-67 als Osmin in Mozarts »Entführung aus dem Serail«), Savonlinna und Edinburgh. Auch an der Mailänder Scala und an der Covent Garden Oper London ist er im Verlauf seiner Karriere als Gast aufgetreten. Er wurde 1969 ständiges Mitglied der Deutschen Oper Berlin, wo man ihn 1973 und 1975 als Leporello im »Don Giovanni« hörte. Er sang auch bei den Wagner-Festspielen von Bayreuth (seit 1969 in kleineren Rollen, 1970 und 1976 als Fafner und 1976 als Hagen im Nibelungenring) und wurde 1974 an die Metropolitan Oper New York engagiert, wo sein Debüt als Hagen in der »Götterdämmerung« erfolgte. 1989 trat er an der Stockholmer Oper wieder als Commendatore im »Don Giovanni« auf. Man schätzte ihn vor allem als Mozart- und Wagner-Interpreten, aber auch als Konzertbassisten. Aus seinem Repertoire für die Bühne sind der Gremin im »Eugen Onegin«, der Pimen im »Boris Godunow« und der Gurnemanz im »Parsifal« nachzutragen. 1983 zum schwedischen Hofsänger ernannt.

Nach:
Kutsch, K. J. und Riemens, Leo. Großes Sängerlexikon. München: K.G. Saur, 1999

Jag ska se om jag kan hitta någon gammal intervju med Bengt Rundgren att delge er. 
Kolla på Allsången från 1992 så länge som ni hittar här.