måndag 2 maj 2016

Demokrati och medbestämmande lyser med sin frånvaro

Det ska tydligen byggas ett antal baracker eller liknande i Vallentuna så att kommunen ska kunna klara av att hysa in de flyktingar som vi av regering och riksdag fått oss tilldelade. Det rör sig enligt Vallentuna Nyheter om 144 ensamkommande flyktingbarn (som vi erfarenhetsmässigt vet kan vara hur gamla som helst) och 123 nyanlända flyktingar. För att lyckas med det kan man plötsligt rucka på bygglovs- och andra bestämmelser, fördelar som vanligt folk aldrig skulle kunna få tillgång till. I många fall idiotiska regler som bakbinder oss andra är plötsligt satta ur spel för just detta ändamål. Kommuninvånarna som betalar kalaset har bara att finna sig i vad de politiker de råkat välja bestämmer. 

Jag vet inte om det är sant men jag hittar en sida på nätet om de så kallade Modulhusen i Brottby, Ekskogen och Vallentuna som kommer att kosta skattebetalarna 3 715 200 kronor per år framöver förutom montage- och installationskostnader på 4 482 000 kronor. 
Käre tid. 
Läs sidan och döm själva.




Det är inte konstigt att folk blir förbannade.

Absolut ingen vill pådyvlas förändringar i sitt liv och leverne som de själva inte kan påverka. Det gäller alla. Det spelar ingen roll om de är bussförare, lärare, jazzmusiker eller politiker. Har man valt - och kanske satsat allt sitt kapital på - att bo i ett villaområde i skogsbrynet till en typisk stockholmsförort så har man samtidigt valt bort att vara granne med exempelvis en motorsportbana, en ungdomsgård eller ett flyktingboende. 

Om politikerna tvingar på området exempelvis en motorsportbana så blir det naturligtvis livat. Folk blir förbannade. Det är inget konstigt med det. I Vallentuna struntar politikerna i det. Folk kan gnälla hur mycket de vill. En motorsportbana blir det lik förbannat, om politikerna fått för sig det.  

Striderna om Trädgårdskvarteren och Arningeleden är bra exempel på det. Opinionen var i båda fallen stark och kampen pågick i åratal till ingen som helst nytta. Den politiska majoriteten gjorde fingret och struntade högaktningsfullt i vad kommuninvånarna sa. De körde över folk med bredast möjliga spackelspade helt enkelt. 

Ett annat fantastiskt fall var frågan om systembolaget. Skulle vi ha ett eller skulle vi det inte. Det blev nej i fullmäktige gång på gång på gång. Så kan man nämligen också göra, ta upp frågan om igen tills man får som man vill. Om jag inte minns fel var det fjärde gången som fullmäktige sa ja sedan partier gått samman och kört över opinionen. Trägen vinner, som farmor sa. 

Därmed inte sagt att jag inte gillar Arningeleden och Systembolaget. Det är frånvaron av respekt för kommuninvånarna jag vill sätta fingret på. 

Trädgårdskvarteren skövlades och gav plats för parkeringsgarage och betonglådor med för dyra bostäder. Det gillar jag inte. Det ska erkännas! Men trädgårdarna längs Allé- och Mörbyvägen är glömda nu.  

Politikerna i Vallentuna har även en annan egenhet som kostat skattebetalarna många miljoner helt i onödan. De gör ett dåligt jobb. Förra kommunalrådet Örjan Lid (M) till exempel. Jag kan bara hoppas att någon med riktig inblick skriver en bok om hans sanslösa kupp som vallentunaborna bekostat. 
För att inte tala om alla förvaltningschefer han gjorde sig av med, de som inte kliade honom på ryggen i hans ljusskygga ämbetsutövande. 
- Man vågar knappt gå till jobbet, sa fler än en högt uppsatt tjänsteman. Rätt som det är kallas man in och får sparken. 

Som tur var drog han till Portugal med pengarna. Låt oss för all del hoppas att han stannar där.


Nu är bion borta också. Få om ens någon mer än Sylvia
Pettersson (S) och jag minns väl den striden. Genom att låta 

huset stå  och förfalla fick de till sist som de ville rivnings-
ivrarna. Det är också ett sätt att driva sin vilja igenom.

Vårt nya kommunalråd, Parisa Liljestrand (M), köpte hans hus. Kanske fick hon kommunalrådsjobbet på kuppen. Det var inte illa pinkat, skulle farmor ha sagt. Särskilt som hon har sin politiska bakgrund i Per Norbäcks Demo-X som väl får betraktas rätt långt ut på vänsterkanten. I Vallentuna är det bäst att vara moderat. Det fattade hon också. Och se så bra det blev för henne.

Av aktuella skandaler är väl Ray Idermarks tomtaffärer värda att nämna. Hur mycket mygel ska vi behöva stå ut med? Ska Aerosol tvingas flytta eller ska kommunen göra sig skyldig till lagöverträdelser för att kommunfullmäktiges ordförande ska få roffa åt sig maximalt antal miljoner för tomten inom explosionsriskområdet? Kanske är det redan avgjort i och med en annan fastighetsaffär under vintern. Vi får se vad det lider. 

Aktuellt är även ett högst märkligt hotellbygge i Fågelsången. Någon - här kallad Hotellnisse - har köpt tomtmark och börjat bygga ett så kallat hotell. Nåja, det handlar egentligen om att någon vill tjäna storkovan på att anlägga ett flyktingboende i skogsgläntan. Kommunen verkar ha varit positiv men ska man deala med stadsarkitekten så ska man stå med mössan i handen och be vackert. Annars kan det gå en illa. Det vet alla vi som har försökt.  
Hotellnisse råkade bygga en våning för mycket och plötsligt drogs bygglovet in. Kommunen begärde böter i miljonklassen men Hotellnisse kunde inte betala. Då stämde han kommunen - läs: skattebetalarna - på miljonbelopp. Så nu riskerar vi nya utgifter igen på grund av inkompetenta beslutsfattare! Ska det aldrig ta slut? 

Och därmed är vi tillbaka på avdelningen flyktingboenden. 

Varför i all världen inte låta Hotellnisse bygga färdigt sin kåk i Fågelsången. Strunta i miljonböterna. Låt honom bygga tre våningar till, när han ändå är igång. Det går ju bra att rucka på alla andra bestämmelser när det gäller flyktingboenden, menar jag. Kåken står ju där och Migrationsverket har lovat Hotellnisse sanslösa belopp för att rodda verksamheten. Det kanske skulle lösa problemet rent av. Då kanske vi inte skulle behöva alla de där barackerna runt om i kommunen som folk inte vill ha! 

Det är lokaltidningarnas "rapportering" av mötet mellan politiker och de boende i Ekeby kring ett planerat boende där som får mig att skriva dessa rader. 
Jag är inte själv berörd av sakfrågan.
Det äcklar mig att reportrarna okritiskt går på politikernas linje och vinklar det hela enligt önskemål från maktens boning. Det är som att ingen enda människa plötsligt får ha en avvikande åsikt från det "politiskt korrekta" just när det gäller flyktingboenden. Då dras nämligen rasistkortet! Tyck som du blir tillsagd. Och om du tycker något annat så håll för guds skull tyst. Annars får du finna dig i att bli kallad rasist. Basta! 

Fler än jag som tänker på Sovjetunionen?

Det handlar inte om rasism.
Det handlar om att människor har valt ett visst sätt att bo och leva. De vill inte ha en motorsportsbana nästgårds. De vill inte tvingas till ett annat sorts liv än det de själva har valt och finansierat. Varken mer eller mindre. 

"Högljudda protester när kommunen mötte grannar till ett nytt flyktingboende", skriver Vallentuna Nyheter som på Ettan påpekar att: "Alla ville prata. Ingen ville lyssna."

I synnerhet inte politikerna, gissar jag. 
De ville antagligen bara tala om för åhörarna hur det ska bli. 
Åhörarna förväntades lyssna.   

Förutsättningarna för mötet var minst sagt märkliga. Alla fick inte komma in i det av invånarna själva ägda kulturhuset. Kommunledningen hade till och med engagerat säkerhetsvakter! 
Vad säger det?

Av artikeln får man sedan veta att politikerna "berättade", "informerade" och "svarade" medan åhörarna "buade", "skrek" och "skrattade åt politikerna". 
Vad säger det?

De inbjudna fick ställa en (1) fråga (var?) men inga följdfrågor. Och när tiden var ute fick ingen ställa några frågor alls. Som en slags bevis på demokrati och politikernas nådiga välvilja web-sändes anrättningen.
Vad säger det?

Maktutövning.
Sovjetunionen, om ni frågar mig? 
Släpp ingen jävel över bron. Kör över dem bara! 
Det kan knappt bli värre? 

Jag vet inte vad som är värst. Politikernas egenmäktiga förfarande eller tidningarna som okritiskt göder det. Man struntar i den lilla människan och säljer sin själ för annonsstocken. Ädlare än så är det inte.

Påpekas bör att:
Politikerna är i kommuninvånarnas tjänst. 
De är satta att göra vad som är bäst för kommuninvånarna och kommunen. 
De SKA efterhöra vad kommuninvånarna vill och anpassa besluten efter det. 
Kan eller vill de inte det ska de avgå. 
Varken mer eller mindre.

Vallentuna Nya går på i samma spår. Redaktör Palmquist skriver att politikerna "förklarade" och att åhörarna var "högljudda". Politikerna framställs som balanserade och åhörarna som obalanserade. Ingen som helst hänsyn tas till dem som drabbas. Absolut ingen bryr sig. 

Några frågor om kulturella skillnader var enligt redaktör Palmquist "balanserade". Ett påstående om våldtäkter var enligt honom ett "grovt utfall". Politikerna gav åhörarna ett "tydligt svar": 
- Vi kan inte ge några garantier.
Men att det troligen inte skulle börja brinna i flyktingboendet hade man släpat dit en brandman att intyga. Det brinner inte oftare i flyktingboenden än i andra hus, sa han. All nyhetsrapportering är märkligt nog i detta fall falsk.

Med den sortens etiketter förminskar man och tillintetgör människor. Den som arbetar inom media har makt. Denna makt måste hanteras med mycket stort ansvar. Inom journalistiken tycker man inte vare sig det ena eller det andra. Ens uppgift är att förhålla sig objektiv. Ska man - i något enstaka fall - välja sida så är det den svagare partens. Politiker och kommunledning är ytterst sällan en svagare part. 

Var finns förståelsen för att åhörarna - de drabbade - känner sig - och är - totalt överkörda och tillintetgjorda utan möjlighet att fortsättningsvis själva kunna påverka sina liv?! Som brickor i ett spel har de bara att finna sig i mycket tvivelaktiga politiska beslut.

Jag blir mest illa berörd av Peter Palmquists så kallade ledare "För fyra år sedan var vi en skam för Sverige", skriver han om striden kring flyktingboendet i Bällsta. Det blev rikskänt på grund av grannarnas protester. Eller rättare sagt, det blev rikskänt för att politikerna först gjorde ett uselt jobb och sedan i riksmedia skyllde ifrån sig på grannarna. Hade de stått för sina handlingar så hade det aldrig blivit någon skandal. Åtminstone inte för grannarna som offrades inför öppen ridå. 

Sånt kan man inte bara hänga på, Peter Palmquist. Sånt ska ifrågasätta. Särskilt inom media. Det är vår uppgift. 

Men ingen tog hänsyn till de berörda. Drevet gick och grannarna - som pådyvlats en verklighet och livssituation de inte ville ha - offrades. Och nu gör Peter Palmquist det igen. För fyra år sedan var vi en skandal, skriver han utan någon som helst empati med de drabbade. Politikerna slipper undan. Igen.

Jaana Tilles (S) får dessutom påstå i någon av tidningarna att resultatet i Bällsta blev så bra så. Ja, det är klart. Protesterna har ju tystnat. De grannar som bor kvar är utfläkta och utskämda. De har för länge sedan förstått att Sverige inte har någon demokrati att tala om när det blåser snål. Bäst är alltså att hålla tyst. Den som nödvändigt vill agera bör göra det i lönndom. Det är en farlig utveckling. Det är det som är risken med åsiktspiskor. Av sånt föds exempelvis den här sortens anonyma sidor. Det kan gå hur långt som helst. Det blir Vilda Västern. 

Grannarna i Bällsta kommer aldrig mer att yttra sig. Politikerna kan vara lugna på den punkten. Det kommer säkert inte heller de boende i Ekeby, Ekskogen och Brottby att göra. Även de har fått känna på att deras åsikter inte är politiskt korrekta, att rasistkortet helt utan anledning åter igen har dragits. Det är otroligt trist. 

Så kväser man opposition. 

Som i vilken diktatur som helst. 
   

fredag 8 april 2016

En tidning i min närhet...

... har fått ny redaktion vilket meddelades läsarna på detta sätt.



Tänk så tokigt det kan bli!


söndag 20 mars 2016

Äntligen lite fart på den lokala kulturen...

Jag har just upptäckt Vallentuna Dans


Monica Carlsson,Andreas Modin, Linda Blumenthal, Christer Lundman och Ann Jansson 

Fem entusiastiska vallentunabor med ett förflutet som instruktörer i fantastiska Tuna Gille driver sedan två år föreningen Vallentuna Dans som anordnar såväl kurser i bugg och "mysfox" som danskvällar i Ekebyskolans aula. 400 dansande medlemmar och en väldans fin hemsida imponerar.

Gulliga Linda har minsann gjort vad hon kunnat genom åren för att locka till dans. Det har jag sett. Men att det nu har blivit så här stort visste jag inte. Jag kan bara säga grattis! 

Äntligen ett kulturellt initiativ i Vallentuna. Det var många år sedan sist. På senare år har väl de målande konstnärerna lyckats bäst. Men nu är det alltså även dags för sång, musik och dans. Härligt! 

Närmast kommer Dansbandet Blender till Vallentuna. Ikväll faktiskt. Söndagen den 20 mars kl 17-21 tänker man svänga sina lurviga i Ekebyskolans aula, Teknikvägen 25. Det blir kaffehörna med försäljning under kvällen. Endast förköp!

Vill du bli medlem i Vallentuna Dans så anmäler du dig här. 
Lycka till och dansa på, 
säger jag.

söndag 7 februari 2016

Det sannaste du skrivit Uffe...

Uffe Lindeborg skrev i ett av de lokala bladen 6-12 februari 2016
under rubriken:

Tuff debatt, glädjeämnen
och skandaler under veckan

"Byggande av flyktingboende diskuterades i Ekskogen. Så fort denna problematiska fråga kommer närmare en än ett par kilometer från folks hem startar surret som kan få tidigare goda vänner att vilja klösa ögonen ur varandra. 
Sällan har vi haft så infekterade frågor i vårt land. 
Du förväntas inte bara hålla med utan du måste dessutom ofta bära andras argument, annars är du en förrädare eller naiv idiot."


Jag tyckte det var bra. 
Det bästa han skrivit rent av. 
Situationen är hemsk.
Åsikts- och yttrandefrihet gäller inte längre. 
Än mindre respekt för andra åsikter än de egna.
Människor tiger, knyter näven i fickan och röstar på SD. 
Hela landet riskerar att splittras.
Det är en mycket farlig situation detta.


Det farligaste vi kan göra
är att i tid och otid etikettera varandra - och andra som ifrågasätter
exempelvis politiska beslut - med ordet rasist.
Så tystar man folk som har ett budskap men som inte längre törs föra sin talan utan risk för repressalier - trots lagstadgad åsikts- och yttrandefrihet. 
Det är de som knyter näven i fickan.
Plötsligt vet inte omvärlden längre var den har dem. 
De agiterar inte längre. Somliga agerar dock på sätt som inte alls är bra.   
I vår ädla förträfflighet är vi förblindande och ser inte längre verkligheten. 
Det kan ta sig hemska uttryck. Inbördeskrig är ett sådant. 
Dela därför aldrig in befolkningen i läger där den ena är finare än den andra. 
Det är farligt! 
Alla åsikter är tillåtna och ska respekteras.
Vare sig man håller på AIK eller Djurgården, den aktuella
flyktingpolitiken eller en annan.

Särskilt media måste väga sina ord.
Om inte så gör de sig själva till billiga propagandister.

tisdag 24 november 2015

Kan vi äntligen hoppas på ett ljus i mörkret?

Jag läser i Vallentuna Nyheter en debattartikel av
Catharina Fridén Hedrenius (S)
Catharina Fridén Hedrenius (S) och anar - för första gången på länge - ett stänk av opposition när hon nu ifrågasätter den så kallade Vallentunamodellen. 
Så uppfriskande!
Sedan oppositionsrådet fick en halvmiljon i årslön har det varit tämligen tyst på den fronten! Ett smart drag av förre kommunalrådet Örjan Lid (M).

Med Örjan Lid vid rodret var kommunledningen en total katastrof. Det är erkänner till och med de övriga allianspartierna nu på tu man hand. 
Att han som flotta Viktor generöst delade ut lönsamma förtroendeuppdrag alliansbröderna hade bara ett enda syfte och resultat, att göda medlöpare. 

Sedan nya kommunalrådet flyttat in i hans avlagda gamla kåk och tagit över hans jobb så återstår bara att räkna samman notan till skattebetalarna. Det är vi som får betala medan han njuter av solen i Portugal och ett fett bankkonto. Hur fan kunde det ske? 

Catharina Fridén Hedrenius är för mig ett nytt namn. De gamla profilerna - de i många fall genuina vallentunaborna - har sakta men säkert fasats ut. Och ändå är det bara tio år sedan det var mitt jobb att bevaka vallentunapolitiken. Men så är det. Nya kvastar kommer ständigt till, redo att sopa undan det som generationerna före byggde upp.

Som bion till exempel. Tänk om den hade rustats redan för 20 år sedan, så bra den hade varit för barnteater och annat. Politikerna ville riva den redan då till förmån för ett parkeringshus men vågade inte. Då fick den i stället stå och förfalla. De gör som de vill helt enkelt. Ibland tar det bara lite längre tid. Folkviljan har de styrande i Vallentuna aldrig brytt sig om. Exemplen är dessvärre många. Trädgårdskvarteren längs Mörbyvägen till exempel. Det blev ju precis så fult och dyrt som allmänheten befarade. 

- Vallentuna bygger för höginkomsttagare, skriver Catharina Fridén Hedrenius med tanke på den aktuella samhällsutvecklingen. Det har hon alldeles rätt i. Det har Vallentuna kommunen nämligen alltid gjort. Om vanligt folk skulle komma på tanken att vilja flytta in i något av alla de nya hus och lägenheter som Örjan Lid lämnade efter sig planer på så måste de allihop bli bidragstagare på grund av de skyhöga hyrorna. Vem gynnar det förutom byggherrarna? 

Det är närmast omöjligt att följa de lokala intrigerna. Tre lokaltidningar till trots finns ingen politisk bevakning värd namnet. Det är rent av farligt. Myglet rullar på utan risk för upptäckt. Kan vi hoppas att politiker som Catharina Fridén Hedrenius och Jerri Bergström (S) ska kunna göra något åt saken? Är de det ljus i mörkret som vallentunaborna behöver?

Örjan Lid tog innan han drog initiativet till ett nytt kommunalhus. Jag har därför ett lysande förslag:

- Bygg det nya kommunalhuset på Ray Idermarks (M) tomt vid Banvägen/Teknikvägen, dvs inom skyddsområdet till Aerosol som riskerar att sprängas i luften. Det är otillständigt att bygga lägenheter för barnfamiljer där. När politikerna nu ändå envisas med att bygga där - och projekterar området på skattebetalarnas bekostnad fast det är privat mark, så är det inte mer än rätt att politikerna själva får ta smällen. 

Om några ska vistas bakom halvmetertjocka, bombsäkra väggar och fönster som inte går att öppna så är det politikerna själva. Huvudsaken är ju ändå att Ray Idermark får bra betalt för marken. Själv har han som bekant redan gått i pension och kommer att avgå så snart kontot är fyllt.    

onsdag 4 november 2015

Rickard Nordstrand till Vallentuna!

Jag ser att kommunen ska ha någon slags skaffa-jobb-seminarium i kulturhuset på tisdag den 10 november. Det ska till och med inledas med mingel. Hoppas de bjuder på något riktigt gott!

Det som föranleder mig att skriva några rader om detta är att en av de medverkande är Rickard Nordstrand, flerfaldig världsmästare i thaiboxning och numera framgångsrik jobbcoach vid sidan av karriären som Mikael Persbrandts personliga stuntman. Ja, om sanningen ska fram så är han minsann efterfrågad även av Hollywood.


För en gångs skull har en beslutsfattare med huvudet på skaft i Vallentuna förstått att man inte alltid behöver gå över ån efter vatten.
Och kanske framför allt att det fanns duktigt folk här innan de själva klev av tåget och började kalla sig experter, som den kloke hembygdsmannen Karl-Erik Mörk så ofta sa. Det är därför särskilt roligt att hälsa Rickard Nordstrand välkommen hem. Så här såg han ut när han var liten och gick på Östra Ormsta dagis.

Tidningen Mitti har med anledning av besöket intervjuat Rickard i veckans tidning. Den som vill veta mer kan slå sig lös på Hemmets Veckotidning nr 42 som är ute i handeln nu. I den finns också ett reportage om Rickard Nordstrand. Trevlig läsning!


  

tisdag 16 juni 2015

Så sorgligt...

Jag läser i Aftonbladet  att Arne Weise är i sorg sedan hans manager avlidit. Managern hette Sven Sjönell och om sanningen ska fram så var han en av nöjessveriges främsta doldisar. Han var sedan många år kompanjon med nöjesdrottningen Vicky van der Lancken och manager åt många av Sveriges allra största artister.

Vad som inte står i Aftonbladet är att Sven Sjönell, hans fru Agneta med söner i många år bodde i Snapptuna, Vallentuna. Han engagerade sig politiskt i centerpartiet och var den som fick in även mig i kulturnämnden. Som ledamot av kulturnämndens musikkommitté såg Sven till att jag fick fria händer när det gällde att inventera allt av talanger i kommunen. Själva hade man gett upp och slagit igen butiken. Några månader senare genomförde vi kulturdagar i dagarna tre med 400 medverkande på scenen. Kulturkansliet tog åt sig "äran" men vafan... Ur det uppstod exempelvis Vallentuna Revyn som överlevde i ett kvarts sekel trots frånvaro av all form av nödproviant från kommunens sida. Och i dag tycks det som att vi överhuvud taget aldrig har funnits. Så liten betydelse tillmäts vi av nuvarande kulturkansliet. Eller rättare sagt, ingen alls. Trots att över 300 vallentunabor passerade på scenen i revyn och att tusentals och åter tusentals regelbundet såg den. Så "fina" är de som sitter där nu.

Av orsaker som jag inte känner till eller har glömt så bytte Sven parti och blev moderat. Tillsammans med kulturnämndens dåvarande ordförande Leif Magnusson (M) var han den verkliga eldsjälen för bevarandet av Centrumbion. De såg bland annat till att bion fick bättre maskinell utrustning och nya stolar utrangerade från Narrenteatern på Gröna Lund. Bakom det stod naturligtvis också Ove Hahn (M) som vid sidan av kulturnämnds- och andra politiska uppdrag var artistchef på Gröna Lund och alltså hade känningar. Det var bara tack vare Sven och Leif som bion fick leva kvar - i stark motvind av partibröderna som tyckte det var tjafs och ville riva byggnaden till förmån för ett parkeringsgarage.

Sven kunde det där med bio. Han hade en bakgrund inom filmen som Elwe och grabbarna aldrig hade kunnat drömma om. En klok kommunledning hade tagit det tillvara men så klok har Vallentuna kommun av någon anledning aldrig varit. I stället har man gett utrymme och fritt spelrum för stolpskott som Örjan Lid! Det är f-n inte klokt.

Sven och Leif lämnade moderaterna. Och Vallentuna. Därmed var Centrumbions öde beseglat. Sedan dess har ruljansen skötts amatörmässigt och just därför blivit ointressant. Allt medan kåken har förfallit. I dag är det väl ingen som ens kommer på tanken att restaurera och bevara den. Borta för alltid är idealismen och känslan för det genuina.

Jag vet att Sven var väldigt bitter på moderaterna i Vallentuna och då främst kommunalrådet Elwe Nilsson. Han blev mycket illa behandlad. Hans oegennyttiga arbete hånades. De blev överkörda och tillintetgjorda när till och med partivännerna svek.

Sven for till stan och gjorde karriär, skulle man kunna säga. Han blev nästan störst i Nöjessverige. Men sanningen är att han var störst hela tiden. Det var bara ingen i Vallentuna som visste om det. Och nu är han alltså borta. Han dog i lördags. Arne Weise berättar hur.


Jag vill tacka dig Sven för att jag fick lära känna dig. 
Du var en av de bästa människor jag mött. 


Den här artikeln handlar om Sven under de år han bodde i Vallentuna.
Kerstin Hallert skrev. 
Jag gissar att detta klipp är ur Aftonbladet. 
Det ser ut så. 








Tack!
Allt gott till er Agneta!