torsdag 2 november 2017

Knepigt läge...



https://mitti.se/nyheter/ordforande-upprors-over-migrationsbeslut/?omrade=vallentuna

Ordförande upprörs över migrationsbeslut

Parisa
Hitta boende åt 135 nyanlända blir en tuff uppgift när det inte finns lediga bostäder i Vallentuna anser kommunstyrelsens ordförande Parisa Liljestrand (M). 
– Vi har trollat i två år, och kan inte trolla mer, säger hon om anvisningsbeslutet från Migrationsverket.
Nästa år ska Vallentuna kommunen ta emot 135 nyanlända, enligt länsstyrelsens fördelning av antal flyktingar med uppehållstillstånd som anvisas till Stockholms län av Migrationsverket.
Kommunalrådet Parisa Liljestrand (M) känner stor frustration och hopplöshet inför mottagandet eftersom Vallentuna kommun i nuläget inte har några boendealternativ att erbjuda.
–  Alla har jobbar stenhårt för att ge ett värdigt boende till de som kom 2016 och 2017, och det är vi stolta över. Men vi har fått vända på varenda sten och tagit till lösningar som inte har varit ultimata, säger Parisa Liljestrand.

Finns inga bostäder

Därför är hon nu upprörd över Migrationsverkets bedömning angående kommunens förutsättning att ge husrum till alla nyanlända som förväntas flytta till Vallentuna nästa år.
Läs hela artikeln här. 

onsdag 1 november 2017

Kul intervju om Ove Hahn...

Kul intervju om Ove Hahn (1934-2009) i P4 Kristianstad idag den 1 november 2017.
Dragspelskungen och artistchefen som rattade kyrkofullmäktige i Vallentuna till jazzmusik.
Läs mer om honom här. 

      

torsdag 26 oktober 2017

Tusen tack Nina!

Nina Lizell firar just nu 50 år som artist. Det är sannerligen ingen dålig siffra på CV:t. Särskilt som hon har en rätt gedigen anknytning till Vallentuna. Föräldrarna hade i alla år sitt sommarställe i Brottby och när Nina återvände till Sverige efter stora framgångar i Tyskland och Amerika slog hon sig ner på Åby gärde i Vallentuna.


Oj, så mycket rock´n roll vi sjöng med Farmer Lips några år då. Himla kul var det. Finns på Sound Cloud förresten. Fast ni får rulla ner lite bland låtarna för att hitta rätt.

Vid sidan om sin självklara stjärneglans i Tyskland - där hon än idag har en mycket framgångsrik karriär trots 70 år fyllda - var Nina samtidigt en av klipporna i Vallentuna Revyn 1985-1993.

Och nu firar hon alltså 50 år som artist. Grattis från oss alla Nina!
När är kalaset? När ska vi komma?

Radioinspelning från Vaxholmsfestivalen någon gång på 80-talet.

torsdag 19 oktober 2017

Fantastiska Gunhild till Vallentuna teater...

Härliga Gunhild Carling kommer till Vallentuna teater på söndag den 22 oktober läser jag i lokalbladet. 

Det fick mig att göra en sökning i datorn och vips kom kom min artikel om den fantastiska Gunhild upp. Hon var då aktuell i Dandsbandskampen och artikeln publicerades i Allas veckotidning 2010. 
Trevlig läsning!


Rubrik: Gunhild Carling – Dansbandskampen
Byline: Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson

Brödtext:
För Gunhild Carling, 35, kommer minnet av sommaren 2010 alltid att kännas magisk. Efter 28 år som flitigt anlitad multimusikant och bejublad varietéartist fick hon äntligen sitt genombrott. Och vilket genombrott sedan! Först fick hon åka på Diggiloo-turné med Lasse Holm. Sedan överraskade hon hos Lotta Engberg på Liseberg. När hon strax därpå gjorde entré i Allsång på Skansen stod det klart att en ny stjärna var född. Gunhild bjöd på svängig jazz på trombon, steppdans och sång i megafon. Sedan toppade hon alltihop genom att spela trestämmigt på tre trumpeter och att spela trumpet och banjo på en gång. Jublet visste inga gränser. Gunhild fick stående ovationer från en förvånad publik som undrade vem hon var och var i all världen hon hade gömt sig.

- Jag har turnerat runt hela världen sedan jag var sju, skrattar Gunhild en kväll när Carling Family spelar upp till dans på en lindy-hop-festival i Roslagen. Till publikens stora förtjusning visar hon att hon inte går av för hackor som dansare heller. Hon sprätter gärna loss i både jitterbugg, charleston och shim sham.

Gunhild kom med i Diggiloo tack vare Dansbandskampen. Thomas Deutgen bjöd in henne som prisutdelare och på efterfesten fick branschfolket se vad hon går för.
- Jag är alltid uppklädd och har snygga skor med höga klackar när jag går på fest. Och jag har alltid instrument med mig. Så jag spelade en hel del. Efteråt fick jag frågan om jag ville åka med på Diggeloo-turnén. Strax därpå ringde SVT och frågade om jag ville vara med i både Allsång på Skansen. Det känns faktiskt rätt omtumlande alltsammans när man tänker på det.

Gunhild är uppväxt Göteborg där familjen bodde i ett stort hus som mamma Aina, 65, hade ärvt. Hon kommer från en musikantfamilj vars djupa musikaliska rötter som kan spåras tillbaka till 1700-talet. Själv spelar hon banjo, gitarr och bas men har aldrig gjort någon karriär av det.

- Hon stod i köket, lagade mat och plåstrade om skrapsår när vi var små, säger Gunhild. Vi hade ingen TV så vi samlades om kvällarna för att spela tillsammans. Pappa lärde oss skalor och musikteori. Resten lärde vi oss själva. Någon kommunal musikskola var det aldrig tal om. Börjar man bara spela och det låter lite bra blir man snart beroende och kan inte låta bli att fortsätta. 

Pappa Hans ”Cooling” Carling, 68, har alltid varit familjens musikaliska drivhjul. Han startade sitt första jazzband redan som 14-åring och blev med tiden Göteborgs okrönte tradjazzkung. 
- Vi barn var alltid väldigt tysta om morgnarna. När pappa hade varit ute och spelat måste han ju få sova. Sedan försvann jazzen. Då sadlade han om och blev trädgårdsmästare. Som tur var kom jazzen så småningom tillbaka.

De fyra barnen är förstås genommusikaliska men har även andra gudagåvor. Max, 41, komponerar symfonier och spelar utomordentlig dixieland på klarinett, sopransax, tenorsax och violin. Han är dessutom lärare i grekiska och kan trolla, jonglera och gå på lina. Gerd, 39, spelar piano, trombon, altsaxofon, vibrafon, nyckelharpa, dragspel och serpent som är ett två meter långt tonrör av trä med rötter i 1500-talet. Hon är dessutom språkforskare, ormkvinna, dansare och sömmerska som med stor skicklighet syr gruppens scenkläder. Ulf spelar trummor och håller kurser i swing och dans. Han spelar dessutom pantomimteater och är balanskonstnär.

- Och jag kan cykla på enhjuling och spela klockspel, skrattar Gunhild som har en fil kand i språk i bagaget. Musikaliskt spelar hon allt som går att spela på inklusive harpa och säckpipa. Hon började med blockflöjt och trummor men huvudinstrumentet har alltid varit trombon. Sju år gammal fick hon hoppa in och gästspela i pappas jazzband med svängiga låten ”Tiger Rag”. 

- Jag hade aldrig kunnat drömma om de ovationer jag fick. Det var som att jag hade vält hela stället. Det är ett av mina allra första minnen men efteråt visste jag att musiken var mitt liv.
Inom några år var hela syskonskaran med i pappas jazzband. Då knöt mamma Aina av sig förklädet, plockade fram banjon och hoppade med i bandet hon också. Året var 1982 och Carling Family var ett faktum. Sedan stod det inte på förrän arrangörer från hela Skandinavien, Tyskland och Holland hörde av sig.




- Vi intog varje stad bit för bit och såg till att varje spelning gav två nya. Det blir en livsfilosofi att tänka och leva så. Har vi ingen spelning idag så tar vi igen det i morgon. Största snurren fick vi tack vare Youtube. Folk filmade oss med videokamera och lade ut filmerna på nätet. Då lossnade allt i ett enda slag. Det blev familjen Carlings genombrott. Plötsligt började det ringa från länder som Brasilien och Colombia. Då insåg vi värdet av att marknadsföra sig på Youtube. Vi började lägga ut egna filmer och idag har haft minst en miljon visningar på internet. Det har resulterat i att jag har 200 resdagar om året. 

Gunhild gör numera en hel del soloframträdanden världen över och har dessutom bildat Carling Big Band med familjen som stomme.
- Det är fyra saxar, fyra brass och fyra komp samt en danstrupp, säger hon lyckligt. Dansrörelsen är väldigt kul och ihop med musiken blir det fantastiskt.

Gunhild mötte kärleken i Johan Blomé, 35, när båda var studenter i Lund. Han är numera civilingenjör på ett stort företag och medlem av Lunds studentsångare som just har gästspelat i Kina. De flyttade ihop och bosatte sig i Malmö.
- Johan levde sig redan från början in i mitt liv. Han stöttar mig i allt och ställer alltid allt annat åt sidan för min skull om jag behöver det. Han har låtit bygga extra garderober hemma för min skull. Det är fransklänningar, paljettklänningar och andra scenkläder i en och åtminstone hundra par skor. I en annan har jag långklänningar och partykläder och i en tredje bara väskor.

Det var när dottern Idun, 5, hade anmält sin ankomst till världen som flyttlasset gick till den lilla byn Stockamöllan vid Rönneå i Mölleriket mitt i Skåne. Tillsammans med Johans bror Olof och hans fru Ylva flyttade de in i en stor disponentvilla om 440 kvadrat. Den stora fina trädgården har till och med ett eget vattenfall.
- Jag brukar säga att det finaste med huset är utsikten över vattenfallet, säger Gunhild. Jag kan ingenting om antikviteter men jag vill ha det som på 1920-talet. Därför har vi möblerat vårt hem med sånt vi helt enkelt har fått tag i. Det är lampor med fransar, tunga draperier, mycket orientaliskt och många soffor samt en flygel. Men det finns inte en pryl här som har kostat mer än tusen spänn. Och väggarna är ljusa. Vi har inte tapetserat med mörkbruna tapeter. Så långt har det inte gått.

Tillsammans med Möllrikeföreningen har Gunhild dragit igång Stockemöllans Jazzfestival som nu är ett årligen återkommande evenemang som går av stapeln i ett gigantiskt cirkustält.
- Det bygger på att jag spelar själv och har inbjudna gäster från andra länder som jag har träffat på mina resor. De är inte kända och dyra men väldigt intressanta och bra. Det kommer en hel del publik också, så det går runt.

Gunhild berättar om turnéer och fullsatta konserthus i länder som Sydamerika, Ungern, Litauen, Ukraina och Ryssland.
- De som arrangerar jazzgalor där är västorienterade människor som vill att folk ska ha lite kul. Och det svänger som sjutton. Vi bara boxar in livsglädje känns det som. Och barnen är med. Det är bättre att de är hos oss än att de går hemma och längtar.

Det har blivit rätt många skivor genom åren. Gunhild har sjungit och spelat in såväl soloplattor som skivor med familjen. Hon har gästspelat med svenska stjärnor som Arne Domnerus och internationella dito som Toots Thielemanns. För att inte tala om Count Basie Big Band. 

Och nu är det alltså Dansbandskampen som gäller. Juryn är avskaffad. Thomas Deutgen och Gunhild ska i stället vara kommentatorer. Hon ska bara göra ett gästspel på Carnegie Hall i New York först.
- Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i Dansbandskampen men jag ska väl tillföra någon slags musikalisk krydda, antar jag. Musik och entertainment är ju min grej.

Dansbandsmusik vet hon ingenting om. Thomas Deutgen tog därför med henne på dans en kväll när Lasse Stefanz spelade.
- Jag blev väldigt positivt överraskad. Dans och dansbandsmusik är onekligen en kultur med egna regler. Det var fruktansvärt roligt så jag ska plugga på. När Dansbandskampen drar igång kommer jag att kunna allt om dansbandsmusik.
Monica Antonsson


onsdag 20 september 2017

Varg närmade sig ett barn!

Stockholm direkt

Blir skyddsjakt: Varg närmade sig ett barn

I början av veckan sa länsstyrelsen nej till skyddsjakt på varg, nu vänder man i frågan. Bland annat efter att en varg varit närgången mot ett barn, enligt länsstyrelsen.


– Det stämmer att ett sådant beslut är beviljat, säger Jonas Johansson kommunikationschef länsstyrelsen Stockholm.Länsstyrelsen har nu fattat beslut om skyddsjakt på en av vargarna som rört sig i Vallentuna och Norrtälje.

Beslutet har tagits efter morgonens incident när ytterligare en hund dödats, denna gång i Kårsta, Vallentuna.

– Men vi har också en annan incident från gårdagen då en varg ska ha varit närgången mot ett barn, säger Jonas Johansson.

I början av veckan sa länsstyrelsen nej till skyddsjakt men har nu alltså vänt. Vilken av de två vargarna som ska skjutas kan inte Jonas Johansson svara på för tillfället.

onsdag 13 september 2017

Jag tycker inte att det är okej...

Vargen jagade Kristin när hon red

Kristin Norlander
Kristin Norlander blev jagad av en orädd varg i nästan tre kilometer, när hon red i Brottby.
Det var under söndagsmorgonen som Kristin Norlander var ute och red på hästen Trooper som hon plötsligt upptäckte vargen ståendes på skogsvägen, cirka 50 meter framför henne.
– Först trodde jag att det var en hund, men när jag kom närmare såg jag att det var en varg. Den sprang in i skogen när vi närmade oss och stod där och tittade, berättar Kristin Norlander, som blev rädd först när hon förstod att vargen inte hade för avsikt att ge sig av.
– När jag fortsatte rida så märkte jag att hästen blev nervös och när jag vände mig såg jag att vargen sprang efter oss. Då gör jag halt och skriker åt den att den ska försvinna. Då sprang den in i skogen igen, men när jag vände för att rida tillbaka så hoppade den fram och överraskade oss, säger Kristin Norlander.

”Jag var livrädd”

När vargen började springa efter dem satte hästen av i full galopp hem mot stallet, med vargen hack i häl.
– Den var kanske fem meter ifrån oss som närmast. Jag var livrädd att den skulle nafsa i hästens ben, eller att jag skulle bli avkastad med vargen efter mig. Jag fick panik och blev helt genomsvettig. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, säger Kristin Norlander.
Hon tror inte att vargen var ute efter att skada dem, utan snarare var leksugen. Vargen vände så fort de närmade sig bebyggelsen.
– Den hade tungan hängandes utanför munnen och morrade ingenting. När jag ringde till länsstyrelsen så sa de att det är mycket ovanligt att en varg attackerar en häst och att det troligtvis var en ungvarg som ville leka. Den var stor, fin i pälsen och såg riktigt välnärd ut. Men jag kommer nog inte rida ut i skogen något mer.  Det känns läskigt.

Tagit hund, får och höna tidigare

Kristin Norlander berättar att hon egentligen inte har något emot vargar, men hon är osäker på hur hon tycker att den här vargen ska hanteras av länsstyrelsen. Speciellt när vargen har tagit både en höna, en hund och dödat sex får i området tidigare.
– Jag är ingen varghatare. Men när de inte är rädda för människor så blir det obehagligt. Det bästa vore att man kunde flytta på vargen, men det kanske krävs skyddsjakt på den, när den är så pass närgången och dödar tamdjur i området.
Vad måste hända innan de ansvariga begriper???

tisdag 15 augusti 2017

Vallentuna kyrka Sommarkväll



En film av Mikael Nordmark