söndag 7 september 2014

Kan man vara mer föraktfull...?

Med anledning av Svein Trytis blogginlägg om kommunalrådet Örjan Lids uttalande, om att han vill göra Vallentuna attraktivt, tycker jag att ni ska lyssna på Lids tal vid invigningen av kulturhuset...



Här står karln och säger att bygget har föregåtts av en politisk strid 2006-2007. Det fanns till och med folk som minsann tog "krafttag" för att stoppa det! Det är mer än vad jag känner till - jag var inte lokalreporter då - och så höga kan väl protestvågorna ändå inte ha varit, tänker jag.

Men så säger Örjan Lid att det var Bibliotekets Vänner som stod bakom aktionen och lyckades samla in 400 namn på sin protestlista - han har den till och med med sig! - och att hela den politiska oppositionen stod bakom.

Nu vet ju jag att de i Bibliotekets Vänner som protesterade - jag tycker inte alls att det var någon strid - ville vara lite mindre slösaktiga och i stället bygga ut det gamla biblioteket. Dels för att det var trevligt med en park, en grön lunga bland asfalt och betong men framför allt för att det helt enkelt fanns - och finns - andra mer angelägna saker att lägga skattebetalarnas pengar på. Men moderaterna gillar inte gräs. En kvadratmeter utan betong och de kallar det skog. Grönområden är helt enkelt inte deras grej. Man kan just undra vad som tog dem till Vallentuna.

Men åter till invigningen. Örjan Lids belåtna min är inte att ta miste på. Han är verkligen i sitt esse. Än en gång har han och moderaterna med sina lydpartier kört över vallentunaborna. Jippi!

Kan man vara mer föraktfull, tänker jag.

Bibliotekets vänner består - eller bestod - av kloka, vänliga människor som hade engagerat sig ideellt för sitt bibliotek. I åratal hade de ställt upp med än det ena än det andra på sin fritid och på egen bekostnad. Inte minst hade de stöttat fd kulturchefen Ingrid Ullman - en förträfflig biblioteksmänniska som inte borde ha haft större ansvarsområde än så men som ändå hade mage att som pensionär ta emot Lions kulturstipendium - fast teatern fick ligga i träda och sju aktiva teatergrupper lade ner sin verksamhet under hennes tid.

Nej, jag är inte avundsjuk. Jag har också fått det där stipendiet.

Men som sagt, åter till invigningen av kulturhuset.
Är det skick och fason av en så kallat folkvald (som ursprungligen inte en enda människa visste att de röstade på) att i ett invigningstal för ett skrytbygge som skattebetalarna motvilligt tvingats betala ta heder och ära av Bibliotekets Vänner och därefter lägga upp eländet på youtube till allmän beskådan?

Nej, det är det inte! Det är klantigt och ohyfsat.
Finns Bibliotekets Vänner ens kvar efter detta? Jag tvivlar.

Och eftersom hela den politiska oppositionen ska ha stått bakom protesten så betyder ju faktiskt det att Örjan Lid i sitt invigningstal stod och spottade halva befolkningen rakt i ansiktet! Vad tänker han med? Bakdelen?

Moderaterna måste ta sitt ansvar och se till att vi får ett annat kommunalråd om de sitter kvar efter valet!

Inte nog med att vi av en korrumperad kommunledning har tvingats kratta manegen för hans privata mångmiljoninkomster i Påtåker, vi ger honom en stor fet lön också med rejäla pensionsförmåner. Och vad får vi för det? Politiker som bara skor sig själva, vänskapskorruption, ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande och ett centrum fullt av fula betongblock!

Och när Örjan Lid desperat inför valet plötsligt kliver ut i spenaten vid "Åby ängar" för att hamna på förstasidan av lokalbladet och skrävla med att där ska han bygga 370 lägenheter varav 245 (?) små hyresrätter så "glömmer" lokalredaktören att tala om att de inte kommer att tillfalla Vallentunas ungdomar, som man skulle kunna tro. De kommer att ingå i Storstockholms bostadskö och bli så dyra att ingen ung människa med normalinkomst kommer att ha råd att bo där. Än mindre en student som just har flyttat hemifrån. Det är Jordens arkitekter som ska rita Åby ängar och Magnolia bostad som ska bygga. Det är bara Idas sommarvisa som fattas.

Vad ger man inte för vidlyftiga löften i valtider? Man tar i så man spricker helt enkelt.

Jag har ändå ett svagt minne av diskussionen om biblioteket. Det kan till och med tänkas att jag skrev på protestlistan för att stödja Bibliotekets Vänner. Men vid det här laget visste ju alla ändå att det är meningslöst. Det går inte att påverka på ärligt sätt i Vallentuna.

Vill man se resultat ska man gå med i moderaterna, övertyga partivännerna om sin förträfflighet och se till att man blir kommunalråd. Alla moderater - utom dem som har civilkurage nog att vända sig till media - kommer att rösta till din fördel. En dunk i ryggen och saken är klar.

Kommer ni ihåg trädgårdskvarteren längs Mörbyvägen. Åh, så fint det skulle bli, sa Elwe och grabbarna. Men vad blev det annat än fula betongkåkar med svindyra lägenheter? Absolut ingenting!

Jag gillar ändå Elwe Nilsson (M) fast han var en ångvält. Han ville i alla fall Vallentunas bästa. Han har en känsla för kommunen. Det har inte Örjan Lid. Örjan Lid vill bara Örjans bästa. Om något mot förmodan ändå skulle bli bra så tar han gärna åt sig äran för det. Som alla barnsliga män vill han gärna slå sig för bröstet och ha en klapp på axeln.

Är det förresten ingen som har tänkt på att polisanmäla Vallentuna kommun för lagbrott? När man nu bygger hus 89 meter från Aerosol trots att det är förbjudet så begår man rimligtvis ett brott. Det av EU antagna Sevesodirektivet gäller även Vallentuna och enligt det får man inte bygga närmare Aerosol än 200 meter.

Men ni ska se, att moderaterna med lydpartier snart tvingar Aerosol att flytta. 200 personer förlorar sitt jobb (det finns olika uppgifter om antalet anställda, 40 säger andra). Och för det får skattebetalarna stå för notan på 200 mkr. Allt för att Ray Idermark ska få bygga kåkar på sitt gärde och göra sig en mångmiljoninkomst han också. Som partibroder Lid. Så plocka för all del bort även Idermark, moderater! Ge oss åtminstone en ny stjärna som ska sko sig på skattebetalarnas bekostnad så vi får lite omväxling. 

söndag 27 juli 2014

Vallentuna kommun bygger bostäder i vilka människor riskerar att brännas till döds! Jag vill inte vara elak men det är något som inte stämmer här!


 
Här - vid kommunens värst olycksdrabbade tågkorsning där flera unga människor har dött och 89 meter från Aerosol - bygger Vallentuna kommun bostadsområdet Tegelbruket i strid mot svensk lag och det av EU antagna Sevesodirektivet. (Fotot taget från Aerosols grindar.)
 
 
Sedan Vallentuna kommun upplåtit marken byggs just nu radhus längs Banvägen, på andra sidan järnvägen, mitt emot Aerosol. Området kallas Tegelbruket och ska så småningom bestå av 130 nya bostäder. Av en gammal artikel av Calle Godani i Mitti 2008 framgår att avståndet till sprayfabriken är 89 meter.

Det måste vara ett misstag, tänker jag.

Alla och i synnerhet kommunledningen vet att det enligt EU:s bestämmelser, svensk lagstiftning och det så kallade Seveso-direktivet krävs ett skyddsområde på minst 200 meter kring Aerosol som inte får bebyggas. Så vad har hänt? Har kommunens (o)ansvariga politiker blivit galna? 200 meter kan ju inte vara någon big deal, tänker jag. Och det är det förstås inte heller.  

Om det inte vore för Ray Idermarks ärvda gärde!   


Arvegärdet med Banvägen till vänster och Teknikvägen
 till höger. I bakgrunden ses Sörabhuset och den röda längan
förr hyrdes av Tuna Växtverk och sedan Gengåvan.
I lokalbladen har vi på sistone kunnat läsa om kommunfullmäktiges ordförande Ray Idermarks (M) befängda planer på att bebygga Arvegärdet - den åkermark som avgränsas av Banvägen/Teknikvägen/Svedjevägen och fd pizzerian Nordins. Det har varit en pinsam läsning om girighet.

Först trodde jag att Ray Idermark hade fått humor och startat en ny revyförening men så väl var det inte. Tydligt inspirerad av partibrodern, kommunalrådet Örjan Lid (M) och hans olustiga sätt att sko sig på kommunen, så har Ray Idermark lyckats få kommunens planarkitekter att projektera Arvegärdet med 160 bostäder - trots rådande byggförbud. Det talas om halvmetertjocka, brandsäkra väggar och explosionssäkra fönster som inte ska gå att öppna.
 
På 50 meters avstånd från Aerosol!

Länsstyrelsen säger förstås nej. Det är alldeles för farligt. Men Ray Idermark har fått för sig att Arvegärdet ska generera pengar och inte bara pengar utan stooora pengar och då struntar han uppenbarligen i trams som svensk lagstiftning, EU:s bestämmelser och Seveso-direktivet. Från sin upphöjda men tämligen oförtjänta position tar han sig helt enkelt den rätten. Som om lagar och regler bara gäller andra med honom och hans kompisar som lysande undantag.  
 

Porträtt Ray Idermark, kommunfullmäktiges ordförande 2010-2014
Ray Idermark (M)
Foto: Tommy Jansson
Den som har sett Ray Idermark agera i fullmäktige förstår vad jag menar. Han och hans kompisar visar gärna upp ett tämligen högdraget, föraktfullt och dessvärre dåligt beteende mot politiskt svagare motståndare som de tar sig rätten att behandla som något katten släpat in. Det är en trist och onödig feodalherreattityd som inte hör hemma i en demokrati.

Se till exempel Ray Idermarks behandling av Direktdemokraternas Per Norbäck i två videos här och hans ytterst obehagliga hantering av Lasse Barkström (S) i Vallentuna Nya vecka 9, 2014.
Jag vet inte vad som har tagit åt honom. Han var bättre förr när han var ung och hade röda hängslen.

- Aerosol ligger som en våt filt över utvecklingen i Vallentuna, sa Ray Idermark till Mitti för en tid sedan. Ska en så farlig verksamhet få omöjliggöra nya bostäder i ett mycket centrumnära läge vid kollektivtrafiken?

Ja, det kan man ju undra. Men Ray Idermark är knappast mannen som ska ställa frågan. Att Aerosol ligger där det ligger är en direkt följd av kommunens egna politiska beslut. Och då kan man liksom inte bara ångra sig och låta företaget ta smällen. Det finns gott om andra gärden att bygga bostäder på i Vallentuna. Särskilt som Aerosol ger kommunen 100 arbetstillfällen och de senaste åren har investerat 30 miljoner kronor i fabriken. Har man gått med på det så får man finna sig i att det är byggstopp runt omkring.

Men det tycker inte Ray Idermark. Det är hans arvegärde det handlar om? 

- Så småningom inser Aerosol själva att de ligger olägligt, sa han vidare till Mitti som om han hoppas att företaget plötsligt bara ska dra härifrån.
Ändå är han fullt medveten om att kostnaderna för en flytt kommer att uppgå till cirka 100 miljoner kronor. Kommunen vill inte betala, påstår han. Men så lär det ju bli. Vem ska annars göra det?

Banvägen, Sörabhuset vid Idermarks gärde och Aerosol med de väldiga tankarna vars innehåll alltså är explosivt.
Aerosol har inget ansvar för kommunens olagliga bostadsbyggande. Det har politikerna, de där killarna ni vet som först och främst skor sig själva. Så visst blir det vi som får punga ut med 100 miljoner kronor när det blir så dags, pengar som bättre hade gynnat skola, vård och omsorg. Ray Idermark & Co kommer att två sina händer. Mer ansvar för sina politiska beslut behöver de inte ta. 

- Vi kunde inte göra annat, kommer de att säga. Vi kan ju inte ha en livsfarlig fabrik bland alla bostäderna. Vi måste tänka på barnen så vi var tvungna att ta den kostnaden. Aerosol blir boven i dramat och ut till vänster försvinner Ray Idermark och hans kompisar. De är alla pensionsmässiga och hade väl avgått för länge sedan om det inte var för att de ville säkra en synnerligen lönsam sorti. Strax före valet klubbar de igenom Kristinebergsskogen i Bällsta också. Sedan kanske även Örjan Lid kan vara nöjd när han har fått såväl vatten som avlopp till Påtåker på kommunens bekostnad.

Så vad handlar det då om?
 
Jo, Ray Idermarks arvegärde ägdes tidigare av hans pappa och Ingvar Johansson som förr drev en möbelfabrik i lokalerna med ingång från Svedjevägen där senare Tuna Växtverk och Gengåvan höll till. I huvudbyggnaden, med ingång från Banvägen, fanns Esselte på femtiotalet och numera är det superduperföretaget Sörab som huserar i lokalerna. 

När jag var lokalreporter i Vallentuna (1982-1998) och såg hur de politiska slipstenarna dras, intervjuade jag vid ett tillfälle Ingvar Johansson på plats i det som då var resterna av möbelfabriken. Han hade ringt och bett mig komma. Orsaken var att han och dåvarande kompanjonen Idermark ville bygga eller upplåta gärdet till ett billighetsvaruhus typ Prylcenter. Kommunledningen sa bestämt nej, så marken blev liggande tom och öde. Under några år fick besökande cirkusar resa sina tält där men även det förbjöds på grund av närheten till Aerosol. Tänk om fabriken skulle explodera när cirkustältet är fullt med barn, sa kommunen då - vilket säger något om graden av risk. Sedan dess hänvisas alla gästande cirkusar till på Björn Eks flygfält vid Väsbyvägen.


 
Orsaken är enkel och egentligen självklar. Spray kan explodera. Det låter visserligen inte så farligt. En sprayburk är väl bara en sprayburk och det har ju aldrig hänt något på Aerosol. 

Men risken finns alltså.
Precis som den fanns i Tjernobyl 1986 och i Fukushima 2011. 

Ja, ja, ja...
På Aerosol finns förstås inget radioaktivt material men risken för en explosion är ungefär lika liten. Eller stor beroende på hur man ser det.
Ingen hade trott att vare sig Tjernobyl eller Fukushima skulle explodera.
Likt förbannat så exploderade de.
Och lika överraskade blir vi nästa gång det smäller till oavsett om det är ett kärnkraftsverk eller en kemikaliefabrik vare sig om det sker i Murmansk eller Vallentuna. Skademässigt ska en olycka på Aerosol jämföras med andra kemikalieolyckor.
Om sådana kan du läsa här och här och här och här och här.

Det som är farligt hos Aerosol är dels att man förvarar stora mängder gasol i tankar (behövs som drivgas i sprayflaskorna) och dels en mängd kemikalier som ska blandas med gasolen i sprayflaskorna. Vid brand kan det bildas mycket giftiga gaser av de kemikalier som förvaras hos Aerosol och gasolen är extremt brandfarlig. Erfarenhetsmässigt vet man att det framförallt är vid tankning som olyckor sker med gasol. Stora tankbilar kommer en gång i veckan eller så för att fylla på gasoltankarna på företaget. Lite gasläckage och en gnista (eller cigarett) kan lätt orsaka en kraftig explosion. Aerosol och tankbilsägarna har synnerligen strikta säkerhetsrutiner kring både tankningen och övrig hantering men någon hundraprocentig säkerhet finns förstås inte.

En kemikalieolycka på Aerosol kan inte bara bränna ihjäl och döda de människor som råkar befinna sig i närheten, farligt gift kan spridas i luften och grundvattnet kan förstöras för lång tid framöver. 
Det är därför rätt märkligt att Aerosol - som ett resultat av dåliga politiska beslut i Vallentuna på femtiotalet - fått etablera sig så nära centrum. Men nu ligger fabriken där. Det är bara att rätta sig efter!
 
Det som dikterar villkoren för Aerosol och dess omgivning är alltså svensk lagstiftning och det av EU antagna Seveso-direktivet som kom till efter kemikalieolyckan i en industri i Seveso, Italien, 1976.  

Vid olyckan i Seveso bildades dioxiner i en okontrollerad kemisk reaktion vid ett utsläpp från en tillverkare av bekämpningsmedel. Utsläppet av tetraklordibensoparadioxin (TCDD) orsakade att 2000 människor fick behandlas för dioxinförgiftning och 25 km2 mark förgiftades.

Läs om Seveso-katastrofen här och här och här och här och här och här och här.  
 

EU har antagit Sevesodirektivet som ålägger medlemsländerna – inklusive Sverige och därmed också Vallentuna - att identifiera risker samt förebygga och begränsa riskerna för allvarliga kemikalieolyckor.

I Sverige heter lagen "Lag om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor SFS 1999: 381".

Det finns också en förordning utfärdad av regeringen och föreskrifter från nuvarande Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet.
Och företaget Aerosol faller alltså under denna lagstiftning.

EU har även antagit det direktiv som kallas Seveso II, som ålägger europeiska länder att identifiera industrianläggningar som är utsatta för risk och att vidta lämpliga åtgärder för att förebygga allvarliga olyckshändelser med farliga ämnen och att lindra följderna av sådana olyckor för människor och för miljön, så att en högs skyddsnivå kan garanteras i hela Europeiska unionen.

Sveriges regering arbetar dessutom med ett Seveso III-direktiv med ännu hårdare regler om vilka du kan läsa här och här.
Grafik: Mitti

Aerosol har särskilt höga säkerhetskrav på sig och ledningen är väl medveten om att de måste kunna agera i händelse av olycka. De tar och har alltjämt tagit detta ansvar på stort allvar.

Den lokala räddningstjänsten har dessutom en alldeles särskilt utarbetad beredskapsplan för Aerosol så att de ska kunna agera om en olycka sker eller ett tillbud uppstår.

Riskerna är delvis kopplade till lokaliseringen. Ju längre bort från bostadsområden och platser där många människor befinner sig desto mindre är risken att många människor drabbas vid en olycka. Men Aerosol ligger ju nära.

Bostadshus ska följaktligen inte byggas närmare fabriken än 200 meter. Inte ens för att kommunfullmäktiges ordförande Ray Idermark vill öka värdet på Arvegärdet. Även om man kan bygga starka väggar och sätta in explosionssäkra fönster så kommer människor och i synnerhet barn att stundom vistas utomhus och därmed riskera att brännas till döds. 

Inte ens de hus som byggs på andra sidan järnvägen - bostadsområdet Tegelbruket - är okej.

Det närmaste huset ligger 89 meter från Aerosol vilket rimligtvis betyder att de byggs olagligt i direkt strid mot Sevesodirektivet.
Om detta sa Aerosols Lars Black i Mitti 2008.

- Där skulle inte jag vilja bo. Det är vår mest riskabla punkt när tankbilarna lossar gasol.

Inte ens Aerosol försöker få oss att tro att det är ofarligt. Den ende som låtsas som det regnar är Ray Idermark och man får känslan av att han vill stoppa fickorna fulla med guldpengar och bara dra.

Se här Calle Godanis artikel i Mitti 2008:



Risken är acceptabel, säger kommunen.
För vem då, undrar jag.
Exakt vem eller vilka accepterar att kommunen bygger bostäder i vilka människor riskerar att brännas till döds?

Värst av allt är kommunledningens förfärande cyniska attityd.

Eller vad sägs om:
 
"Kommunen har låtit göra en riskbedömning och kommit fram till att risken att dö på 89 meters avstånd från fabriken är så liten att den är acceptabel.
Så här lyder resonemanget:

- Om det smäller kan människor som vistas utomhus i det planerade bostadsområdet dö men sannolikheten att en sådan olycka inträffar är liten.

- Endast en av tio tusen leveranser med tankbil går så snett, beräknar konsulten.

- Av de olyckorna är det bara en liten del som blir så allvarliga att människor 80 meter bort bränns ihjäl - en på tolv miljoner, enligt rapporten.

- Risken är dock så stor att något slags riskreducerande åtgärd behövs, enligt Statens räddningsverk. Kommunen tänker därför bygga ett staket som minskar risken genom att hindra gasmolnet från att komma nära bostäderna innan det antänds.

- Det innebär att personen ifråga kommer att få stå på platsen i 8,3 miljoner år innan den omkommer av en olycka på Aerosol. Det är samma risk som att färdas sex mil i bil."

Jag tar det igen:

Kommunen tänker alltså bygga ett staket som ska minska risken genom att det ska hindra gasmolnet från att komma nära bostäderna - innan det antänds.
 
Det är så dumt så man tror inte det är sant.
 
Ett staket!

Driver de med oss?
Vallentuna kommun avser att bygga ett staket till skydd
för människorna i bostadsområdet Tegelbruket då det finns
risk att tankarna hos Aerosol exploderar.
Någon som hört talas om staket i molnnivå?
Eller moln i staketnivå?
I Tjernobyl steg det radioaktiva molnet mer än en kilometer upp i luften.
Det var också en explosion.
 
Och vad ska kommunen säga till presumtiva husköpare? Att risk för personlig grillning ingår?
För att kommunledningen har fått dårpippi!
 
På kommunen hemsida kan man inte läsa ett smack om bostadsområdet Tegelbruket.
Det ingår i projektet som kallas "Öster om centrum" som om tio år ska bestå av 1500 bostäder.
Det kommer alltså att komma ännu fler bostäder ännu närmare Aerosol framöver.
Så det är lätt att förstå varför man inte informerar.
Här ligger en hel hundgård begravd.
Minst!


Så varför sker då allt detta?

Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att förstå att alltihop är länkar i en och samma kedja. Jag har en plan, som Sickan sa.
 
- Bostadsområdet Tegelbruket byggs på ett gärde som åtminstone fram till byggstarten ägdes av Vallentuna kommun.
 
- Beslut om projektering togs av kommunfullmäktige för vilket  Ray Idermark alltså är ordförande.
 
- Genom att bygga bostadsområdet Tegelbruket så bryter kommunen avsiktligt mot såväl svensk lagstiftning som Seveso-direktivet.
 
- Det sker dessutom mot Aerosols uttryckliga vilja. Företaget har offentligen avrått från byggnation.

Nästa länk i kedjan är naturligtvis att låtsas upptäcka detta

- Åh, hoppsan! Vi byggde visst för nära. Det måste vi genast göra något åt.
Och så tvingar man Aerosol att flytta med motiveringen att en så farlig verksamhet inte kan ligga så nära bostäder som den gör. Det borde väl företaget ha förstått. Men företaget tvår sina händer. Det är inte deras fel och det är det ju inte heller. Och så får skattebetalarna punga ut med de 100 miljonerna. Åh, så duktiga politiker vi har som räddade folk från risken att brännas ihjäl. Ja, ni hör ju själva hur det kan komma att låta.

Har vi tur får vi behålla Aerosol någonstans avsides i kommunen men då måste vi finansiera en busslinje dit också för personalen. Företaget har dessutom en av sina tre fabriker i Litauen så de kan rent av flytta dit i stället. Då har vi plötsligt 100 arbetslösa att ta hand om också. Fint va?! 

- När Aerosol väl har flyttat så blir det fritt fram för Ray Idermark att projektera och bebygga Arvegärdet med 160 helt vanliga bostäder. Pengarna går rakt ner i Ray Idermarks och hans medarvingars fickor. Det var ju inte hans fel det här med Aerosol heller. Det var ju 50-tals politikerna, Gustav Nilsson och grabbarna...   

Skulle planen misslyckas och Aerosol bli kvar, så kommer Ray Idermark att driva igenom sitt ”explosionssäkra” alternativ. Annars skulle projekteringen av Arvegärdet inte pågå i detta nu. 
Sedan får nästa gäng kommunpolitiker lösa problemet Aerosol. Ray Idermark och hans kompisar bryr sig inte. De förser sig och går. Skattebetalare får stå för fiolerna oavsett.  

Jag ska säga som det är.

Aerosol ligger som en våt filt över Ray Idermarks och kommunledningens girighet. Och tyvärr är han i dåligt sällskap med andra giriga individer som alla skor sig så mycket de kan så länge de kan tack vare det som kallas förtroendeuppdrag och som de missuppfattat som sitt personliga privilegium. Konstigare än så är det inte.

Lasse Barkström hade helt rätt.   

 
Aerosol Packing AB

Besök på Aerosol 1987.

Aerosol Packing AB fyller sprayflaskor med innehåll som kan sprayas ut när så önskas. Kunderna står för recepten eller så utarbetar Aerosol produkter för kundernas räkning, skaffar ingredienserna, blandar ihop innehållet och fyller det i sprayburkar.

Ur fd lokalredaktörens arkiv:

Det var milt sagt ett jäkla liv på ägarna till Aerosol när freoner i slutet av 70-talet skulle förbjudas. Jag brukar tänka på det när kärnkraften kommer på tal. Fabriken skulle tvingas lägga ner eller flytta utomlands (för att där fortsätta med freon) och cirka 70 personer skulle förlora sina jobb. Orsaken var att två amerikanska vetenskapsmän 1976 hade lagt fram en teori om att freon - drivmedlet i sprayflaskor - kunde angripa och skada ozonskiktet.
Aftonbladet löpsedel löd: Farligare än kärnvapenprov, förbjud farlig spray!

1979 kom förbudet och på en vecka hade Aerosol ställt om sin tillverkning totalt. I stället för freoner kunde man använda (renade) kolväten som drivgas och simsalabim så var problemen ur världen. Det var kanhända inte lätt som en plätt men det gick! Det är det man ska minnas. Kolväte var dessutom både billigare och mindre tungt vilket gav kunderna mer spray för pengarna. Till slut vann alltså alla på förbudet.

1987 konstaterade Expressen att moussen har stigit svenska folket åt huvudet, dvs alla använde hårmousse, som man skrev. Och bakom mousseboomen stod ägarna till Aerosol i Vallentuna Ivar Harnebring och Peter Löwenberg.

Jag åkte dit för Södra Roslagen och träffade dåvarande direktören Peter Löwenberg som berättade att av de 15 miljoner sprayburkar som tillverkades i Sverige 1986 så kom 12 miljoner från Aerosol i Vallentuna. Dessutom importerades 13 miljoner burkar vilket innebar att svenska folket totalt gjorde av med 28 miljoner sprayburkar det året. Det var emellertid en nedgång sedan 60-talets 35 miljoner burkar då alla tuperade frisyrer skulle sprayas stela för maximal bredd och höjd. Användningen hade sjunkit så lågt som till 20 miljoner burkar när Aerosol i Vallentuna skapade hårmoussen och vände trenden.
Som kuriosa kan nämnas att Peter Löwenberg den dagen hade sprayflaskor med Weibulls grisblod (för bekämpning av skadedjur på buskar), desinfektionsmedel för sjukvården, handkräm, smörjoljor för bakningsindustrin, vispgrädde och ketchup på sitt kontor. Man experimenterade med allt som gick att trycka in i sprayflaskor och i dag är exempelvis vispgrädde på sprayburk den självklaraste sak i världen. Det är med andra ord ingen tvekan om att Aerosol låg i framkant inom sitt gebit.

1991 fick Aerosol AB i Vallentuna besök av kung Carl XVI Gustav och drottning Silvia varför Peter Löwenberg skrev Sprayens historia som började med att norrmannen Erik Rotheim konstruerade den första sprayburken 1931 och tog patent på uppfinningen. Den föll emellertid i glömska men dök upp igen i USA i slutet av 40-talet när amerikanarna krigade i fjärran östern och hade besvär med insekter i sina tält. En förenklad sprayburk började tillverkas i USA och på 50-talet kom den till Sverige tack vare doktor Bruno Löwenberg och Ivar Harnebring som började importera dem från Tyskland. De startade Aerosol Packing 1956 i en nedlagd bondgård i Täby kyrkby. När den blev för trång byggde de fabriken i Vallentuna 1964.

Peter Löwenberg, dåvarande kommunalrådet Birgitta Almlöf (M) och Ivar Harnebring
Årets Företagare i Vallentuna 1994.

1994 utsågs Peter Löwenberg (styrelseordförande) och Ivar Harnebring (ansvarig för produktion, forskning och utveckling) till Årets Företagare i Vallentuna av Företagarnas Riksorganisation, Vallentuna Företagarförening och Vallentuna kommun med motiveringen:

"Peter Löwenberg och Ivar Harnebring har byggt upp sitt företag Aerosol
Packing AB med att producera sprayprodukter i en förpackningsform där målsättningen varit och är miljöanpassade förpackningar.
Med tanke på det stora miljökrav som numer finns i denna typ av produktion har man på ett mycket förtjänstfullt sätt förändrat sitt produktionssätt till en miljövänligare tillverkning där utvecklingen går mot bla luft som drivmedel. Samtidigt har produktionskapaciteten ökat och är nu idag en av de större leverantörerna i Europa av sprayförpackningar."
Peter Löwenberg och Ivar Harnebring

Jag ryckte ut för reportage för Lokaltidningen i Vallentuna, nuvarande Mitti.
Aerosol hade nämligen dragit lärdom av debatten 1976 och sedan 1979 satsat stort på miljötänk i alla delar av produktionen. Nu var man följaktligen först i landet med att anpassa sina sprayburkar till återvinning.
- Vi vet att kraven kommer, sa vd Pär Lindell. Det finns ingen anledning att vänta.
Då hade även producentansvaret - som tvingar alla producenter att ta tillbaka sina förpackningar - införts. Aerosol hade därför sett till att deras sprayburkar kunde smältas ner och återvinnas. 
- Sprayburken är en försluten konserv, sa Per Lindell. Innehållet dunstar inte och det blir inget spill. Det som inte behövs i dag kan användas i morgon.
Bättre kan det knappast bli, tycker man. 
 
(Publicerat sedan 15 juli 2014)

fredag 18 juli 2014

Plötsligt ringde telefonen...

I går eftermiddag, på åttonde dagen av ofrivillig tystnad, ringde plötsligt telefonen. Det var Svein Tryti som ville dryfta några lokala skandaler och läsa upp sitt senaste blogginlägg.

Skanova höll alltså sitt löfte.
När den nya ledningen - med sju dagars leveanstid - väl hade kommit så kopplade de ihop det på ett litet nafs.
Skönt det. Tack Skanova och Eltel. Bra jobbat!
Eller kanske inte...

Tänk om det hade varit krigstillstånd i landet.
Eller om Forsmark hade flugit i luften och vi under sju dagar hade dränkts av radioaktivt regn som vi hade behövt bli varnade för.
Kan man komma och snacka om sju dagars leveranstid då? Kan man strunta i att informera sina abonnenter? Jag inser svårigheten att med icke fungerande telefoner informera men nej, det kan man rimligtvis inte. Man får åtminstone se till att de operatörer som abonnenterna felanmäler till har adekvat information att dela med sig av. Det är det minsta man kan begära.

Den senaste veckan har inte bara medfört att internet och telefoner varit tysta. Den har visat hur otroligt sårbara och utsatta vi är i ett samhälle byggt på kommunikation via i synnerhet just internet. För många har kabelbrottet dessutom inneburit frånvaro av TV, radio, villalarm och termostater.

Problemet är emellertid att ingen har och tar det övergripande ansvaret. Absolut INGEN har kontroll på situationen! Därför finns heller ingen att vända sig till för information. Särskilt inte operatörerna som i flera fall inte ens känt till kabelbrottet. Telia kunde inte ens hitta hit utan placerade driftstörningen i Ekeby. Så illa är det alltså. Ingen har koll. Plötsligt får var och en  klara sig bäst den kan. Grattis!

På grund av avregleringarna och den privatiseringshysteri som uppenbarligen har rivit ner vår välfärd har vi dessutom förlorat rätten till insyn. Vi kan inte längre kontrollera att allt går rätt till med det som är vårt gemensamma. Vill vi ha koll på det måste vi börja om från början och bygga upp det igen med noll pengar i potten och i konkurrens med det som en gång var vårt - Televerket, Postverket, Apoteket, Statens Järnvägar och hela sjukvården som såldes ut utan att vi vanliga skattebetalare såg skymten av några pengar. De liksom bara försvann.

Nu står vi här med skägget i brevlådan utan rätt till insyn och möjlighet att ställa krav ens på information. Och skulle en större katastrof inträffa så är det vi som själva får sopa ihop resterna av de politiska beslut som har försatt oss i den här mycket okloka situationen. 

För övrigt är det mesta frid och fröjd i Bällsta igen...

torsdag 17 juli 2014

De fasta telefonerna i östra Bällsta har inte ringt på en hel vecka nu. Och ännu har ingen ansvarig hört av sig...


Inte ens media orkar ta reda på vad som hänt.
 

Så vem har det övergripande ansvaret?
Svar: Ingen!
 
Eltel - som lagar ledningarna som Skanavia har ansvaret för - är på plats sedan i måndags och försöker laga de söndersprängda ledningarna.
 
Arbetet pågår med att skarva och dra nya ledningar sedan de gamla sprängts sönder i samband med järnvägsbygget. 
 
 
Skanovia
som har hand om själva ledningarna fysiskt sett har i Stockholmsområdet försenad felavhjälpningstid på upp till två dagar sedan 4 juli på grund av kraftig åska.
De redovisar på hemsidan sina pågående arbeten i Vallentuna:
Angarn 2, Brottby 1, Fastarby 1, Jälnan 1, Lindholmen 1 och Vallentuna 1.
I Bällsta: ingenting.

Telia
som numera bara är en operatör som alla andra redovisar fortfarande att det arbetas med driftstörningar i Ekeby.
I Bällsta: ingenting.

Övriga operatörer
som Tele2, Universal och andra är det inte ens någon idé att ringa. De har ingen aaaaning om att telefonerna inte fungerar eller vad som görs åt det.

El Tel
som lagar själva ledningarna jobbar på i sin takt. För dem är det som vilken dag som helst på jobbet. De har ingen anledning att jäkta. Det måste man förstå.

måndag 14 juli 2014

Telefonledningar söndersprängda vid järnvägsbygget. 600 utan telefon och internet i Bällsta.


Järnvägsbyggarna i Bällsta sprängde i torsdags den 11 juli sönder ledningar som tystade telefonerna i fasta nätet och släckte internet för upp till 600 abonnenter.
Enligt Telia kommer ledningarna inte att vara lagade förrän den 23 juli vid arbetsdagens slut.
- Det är sju dagars leveranstid på reservdelarna, säger Niklas Cedervall, servicechef hos Skanova Access AB som ansvarar för ledningarna.

Problemet med den så kallade driftsstörningen är att ingen tycks ha full kontroll över vad som har hänt. Ingen kan svara på hur omfattande skadorna är eller vad som kommer att ske. Olika befattningshavarna runt om i Sverige - för att ta Telia som ett exempel - vet inte de andra eller ens de själva gör. Ur ett kundsperspektiv råder totalt kaos i telefon-Sverige.

Den röda pluppen är Telias utmärkning av driftstörningen i
Vallentuna. Det är något missvisande då Bällsta ligger
vid den svarta pluppen. Ursäkta bildkvaliteten!
Telias hemsida (det går inte att länka till sidan som dessutom är komplicerad att hitta!) meddelar att en driftsstörning finns i Ekeby, en driftstörning som också uppstod den 11 juli och inte beräknas vara åtgärdad förrän den 23 juli kl 16.30! 
Den har drabbat 290 av Telias abonnenter. Av en driftsstörning i Bällsta syns inte röken.
 

Någon idé att ringa Telia?

- Det går ju inte att ringa till Telia och få något besked, säger en Bällstabo som ringer fd lokalredaktören för att om möjligt få besked.  Den enda jag fått tala med är en automat som säger vad man ska göra om åskan har slagit ner.
En annan Bällstabo som gjort exakt samma erfarenhet hör också av sig. Han menar bestämt att det inte lönar sig att ringa Telia. Man får inget svar.
Jodå, det får man. Så småningom. Men först måste man lyssna på automatrösten om åskan. Sedan ska man prata med automaten, säga att man vill göra en felanmälan och svara ja eller nej om automaten har fattat rätt eller fel. Man ska ange sitt personnummer eller kundnummer, säga ja eller nej en gång till och man ska uppge det telefonnummer som inte fungerar. Har man då två eller flera fasta telefoner med olika operatörer och råkar uppge en som opereras av exempelvis Universal så blir man avsnoppad. 

- Det nummer du angett opereras inte av Telia. Du får ta kontakt med din operatör.

Det inser ju vem som helst att Universal med säte i Luxemburg inte kommer att kunna ge några besked. Det kan de inte heller. Vid felanmälan får man följande svar:
- Vi har tagit emot din felanmälan. Du får ett SMS på mobilen när felet är avhjälpt.
- Men det lär jag väl märka själv. Då kanske det rent av ringer. Nu vill jag veta vad som har hänt? Hur många är drabbade och vad är prognosen?
- Det har vi ingen aaaaning om, sa Universal.

Det var alltså bara att börja om från början med Telia, lyssna på och tala vackert med automaten samt ange det nummer man har hos Telia. Man kan få vänta en halvtimma också men till slut kommer man fram - vilket jag gjorde söndagen den 13/7.

Järnvägsbygget i Bällsta

Skanova har ansvar för ledningarna

De som tar emot felanmälan hos Telia är trevliga men har ingen information om vad som hänt utöver vad som står på Telias hemsida och där var det ju tomt som sagt.

- Du får ringa Skanova Access AB,  säger en trevlig man vid namn Simon. Det är de som har hand om ledningarna.
Väl hos Skanova får jag småningom kontakt med servicechefen Niklas Cedervall som säger att en fiberkabel är avgrävd i samband med järnvägsbygge.
- Det är möjligt att den är söndersprängd. Det heter avgrävd hos oss i alla fall. En kabel är skadad helt enkelt.
På frågan om varför inget reparationsarbete pågått under helgen när så många uppenbarligen är drabbade svarar han att de helt enkelt inte fått tillträde till platsen av säkerhetsskäl eftersom järnvägsarbetarna är lediga.
- Men om man nu har sprängt sönder en ledning så vore det väl kanske läge att jobba helg för att rätta till det?
- Ja, det kan man tycka. Men det gör de inte. Vi börjar arbeta med detta på måndag morgon (14/7) och hoppas kunna ansluta en provisorisk fiberkabel samma dag. Några abonnenter är emellertid anslutna till en kopparledning. Den tar längre tid att laga och påverkar kanske alla som bor inom en kilometer eller så. De får vänta till slutet av veckan. Det är sju dagars leveranstid på en sådan specialkabel.  
Niklas Cedervall säger att företaget som orsakat skadan kommer att få betala skadestånd så småningom. Han vet emellertid inte vad företaget heter. Det ska han ta reda på senare.
- Det viktigaste nu är att laga skadan så fort det går.  
Han har heller ingen aning om hur många abonnenter som är drabbade. Skanova levererar till operatörerna och operatörerna till abonnenterna. De har i sin tur meddelat sina kunder.
Det är en sanning med modifikation. Operatörerna har endast meddelat de abonnenter som gjort felanmälan och som de har mobilnummer till. Övriga kan de helt enkelt inte nå. Men meddelandet löd alltså: Det kommer att ta tid.

 
Telia lämnar inte ut info till vem som helst
Åter på Telia måste man börja om från början med automatrösten, åsknedslagen, ja och nej och nummerrabblandet. Den vänliga Desirée som svarar vill inte tala om vad som hänt för den allmänna informationens skull utan kräver att få diskutera utifrån ett enskilt nummer.  
 
 - Jag ser att du har gjort en felanmälan, sa hon. Det har varit folk där ute och jobbat varenda dag.
(Fast de alltså inte syntes och av säkerhetsskäl inte fick.)
-  Arbetet kommer att vara klart senast om två tre dagar.   
- Men snälla rara, det där är ju historia. Telia meddelade redan i fredags via SMS att det rör sig om en större skada och att ni inte kommer att kunna hålla den tiden.
Desirée förklarade att den som drabbats av driftstörning har rätt att få ersättning för det av operatören.
- Gå in på ”Mina sidor” här felet är avhjälpt och läs där hur man gör.
Jag förklarade att jag tänkte skriva om saken och att jag som journalist och teliakund krävde svar.
- Frågan är vad som har hänt, hur många som är drabbade och hur prognosen ser ut.
- Det kan jag inte svara på, säger Desirée. Vi lämnar inte ut den sortens information till vem som helst.
- Då vill jag tala med din chef.
- Det hjälper inte. Du kommer ändå inte att få något svar.
- Det vill jag höra direkt från honom eller henne.
- Det går inte. Och han kan ändå inte säga mer än jag.
- Var snäll och koppla mig till din chef eller hans chef så jag kan citera det.
- Jag kan lägga en beställning så kanske han ringer upp dig i slutet av nästa vecka.
Här tog fd lokalredaktörens tålamod slut.
- Jag kräver att han ringer upp mig inom en timma, sa jag och avslutade samtalet.  

Jag förbannar den dagen då staten sålde ut Televerket och Svenska folket förlorade sin självklara rätt till insyn i företaget.

 
Högsta nivå hos Telia
Desirées chef visade sig vara Telias John Börjesson stationerad i Göteborg. Han ringer upp, beklagar att hemsidan inte är uppdaterad och säger att de drabbade självklart har rätt att få besked. Han hänvisar till Presstjänsten där Telias Örjan Beckius, stationerad i Kalix, inte har en susning om sprängningsolyckan i Bällsta. Han ber att få återkomma.
John Börjesson återkommer efter någon timma och säger bestämt att driftstörningen i Bällsta är identisk med som Telias har ritat in på sin hemsida i Ekeby. Det är inte så stor skillnad, tycker han. Det står åtminstone Vallentuna och det får man vara nöjd med.
Han har i alla fall fiskat fram information om att 340 Teliaabonnenter är drabbade och inte 290 som det står på hemsidan. Totalt kan 600 abonnenter vara utan telefon om man räknar in andra operatörer. Så många får plats i kabeln helt enkelt.
John Börjesson lovar att Telias hemsida ska korrigeras och att där måndag eftermiddag ska finnas exakta besked om läget till Telias abonnenter.
En stund senare återkommer även Örjan Beckius som meddelas att Bällsta och Ekeby - hör och häpna - är drabbade av kabelbrottet. 
- Det är fullt rimligt att man har dragit ledningarna på det sättet, hävdar han och berättar att det rör sig om två skadade ledningar, en optoledning och en kopparledning.
- Optoledningen är lätt att skarva. På den finns bredband för 171 av Telias abonnenter. Prognosen är att ha den kabeln lagad och klar måndag eftermiddag. Kopparledningen tar längre tid. Det är sju dagars leveranstid på den. Den blir inte klar förrän i slutet av veckan vilket berör 290 av Telias abonnenter.
Örjan Beckius avslöjar att ärendet plötsligt fått högsta prioritet hos Telia. Ärendet har, som han säger, eskalerat.
- Vi har fyra nivåer totalt inom Telia och nu ligger sprängolyckan i Bällsta på fjärde nivån. 
   
________________________
 
 Ingen vet alltså.
Men om det är som Telia säger att de inte vet var Bällsta ligger så är det kanske inte så underligt.
Och om det är kabelavbrottet i Ekeby som är detsamma som kabelbrottet i Bällsta så får vi antagligen vackert vänta till den 23 juli innan telefonerna fungerar igen.

Man får vara glad att det inte råder krigstillstånd i landet i en tid när hela samhället är byggt på att vi har kommunikation. Hur hade det sett ut om fienden kapat telefonförbindelserna och Skanova hade börjat rya om sju dagars leveranstid.  
Det är viktigt att alla felanmäler trots att vi vet att det är ett större fel i nätet. Dels resulterar det i att Skanova får ändan ur vagnen och dels kan det vara avgörande om det blir tal om skadestånd.

Ett gott råd är därför att ringa sin operatör av fasta telefonen och be dem vidarekoppla denna till en mobil telefon som man har tillgång till.   
 
Telias presstjänst 020-77 58 30 och 0920-24 00 00
 __________________________
 
 
Måndag 14/7 kl 14.00 SMS:ar en Bällstabo följande:
 
"Såg att dom håller på nere i telefoncentralen och en stor kabeltrumma hade dom med sig."
 
Flera iakttagelser mottages tacksamt!
070-593 09 57
Monica