tisdag 16 juni 2015

Så sorgligt...

Jag läser i Aftonbladet  att Arne Weise är i sorg sedan hans manager avlidit. Managern hette Sven Sjönell och om sanningen ska fram så var han en av nöjessveriges främsta doldisar. Han var sedan många år kompanjon med nöjesdrottningen Vicky van der Lancken och manager åt många av Sveriges allra största artister.

Vad som inte står i Aftonbladet är att Sven Sjönell, hans fru Agneta med söner i många år bodde i Snapptuna, Vallentuna. Han engagerade sig politiskt i centerpartiet och var den som fick in även mig i kulturnämnden. Som ledamot av kulturnämndens musikkommitté såg Sven till att jag fick fria händer när det gällde att inventera allt av talanger i kommunen. Själva hade man gett upp och slagit igen butiken. Några månader senare genomförde vi kulturdagar i dagarna tre med 400 medverkande på scenen. Kulturkansliet tog åt sig "äran" men vafan... Ur det uppstod exempelvis Vallentuna Revyn som överlevde i ett kvarts sekel trots frånvaro av all form av nödproviant från kommunens sida. Och i dag tycks det som att vi överhuvud taget aldrig har funnits. Så liten betydelse tillmäts vi av nuvarande kulturkansliet. Eller rättare sagt, ingen alls. Trots att över 300 vallentunabor passerade på scenen i revyn och att tusentals och åter tusentals regelbundet såg den. Så "fina" är de som sitter där nu.

Av orsaker som jag inte känner till eller har glömt så bytte Sven parti och blev moderat. Tillsammans med kulturnämndens dåvarande ordförande Leif Magnusson (M) var han den verkliga eldsjälen för bevarandet av Centrumbion. De såg bland annat till att bion fick bättre maskinell utrustning och nya stolar utrangerade från Narrenteatern på Gröna Lund. Bakom det stod naturligtvis också Ove Hahn (M) som vid sidan av kulturnämnds- och andra politiska uppdrag var artistchef på Gröna Lund och alltså hade känningar. Det var bara tack vare Sven och Leif som bion fick leva kvar - i stark motvind av partibröderna som tyckte det var tjafs och ville riva byggnaden till förmån för ett parkeringsgarage.

Sven kunde det där med bio. Han hade en bakgrund inom filmen som Elwe och grabbarna aldrig hade kunnat drömma om. En klok kommunledning hade tagit det tillvara men så klok har Vallentuna kommun av någon anledning aldrig varit. I stället har man gett utrymme och fritt spelrum för stolpskott som Örjan Lid! Det är f-n inte klokt.

Sven och Leif lämnade moderaterna. Och Vallentuna. Därmed var Centrumbions öde beseglat. Sedan dess har ruljansen skötts amatörmässigt och just därför blivit ointressant. Allt medan kåken har förfallit. I dag är det väl ingen som ens kommer på tanken att restaurera och bevara den. Borta för alltid är idealismen och känslan för det genuina.

Jag vet att Sven var väldigt bitter på moderaterna i Vallentuna och då främst kommunalrådet Elwe Nilsson. Han blev mycket illa behandlad. Hans oegennyttiga arbete hånades. De blev överkörda och tillintetgjorda när till och med partivännerna svek.

Sven for till stan och gjorde karriär, skulle man kunna säga. Han blev nästan störst i Nöjessverige. Men sanningen är att han var störst hela tiden. Det var bara ingen i Vallentuna som visste om det. Och nu är han alltså borta. Han dog i lördags. Arne Weise berättar hur.


Jag vill tacka dig Sven för att jag fick lära känna dig. 
Du var en av de bästa människor jag mött. 


Den här artikeln handlar om Sven under de år han bodde i Vallentuna.
Kerstin Hallert skrev. 
Jag gissar att detta klipp är ur Aftonbladet. 
Det ser ut så. 








Tack!
Allt gott till er Agneta!

2 kommentarer:

  1. Att bion ska rivas är redan beslutat. IOGT ska vara ute därifrån innan hösten. Däremot har jag inte hört ett knyst om vad som ska byggas på platsen, så det är väl samma historia som för Nykterhetsrörelsens scoutförbunds scoutgård. De kördes ut, sedan stod huset tomt i en mandatperiod innan det revs. Elwe "Röda näsan" Nilsson har kanske något otalt med Nykterhetsrörelsen helt enkelt.

    SvaraRadera
  2. Bion jämnades med marken i oktober 2015. Den hade då fått stå och förfalla i ett par decennier. De som kämpade mest för att den skulle få bli kvar, som till exempel forna riksdagskvinnan Sylvia Pettersson (S) hade inte längre samma kämpaglöd kvar. Trist hanterat men precis vad man kunde förvänta sig av den styrande majoriteten.

    SvaraRadera