Det är inte ett dugg synd om politiker...

Jag läser redaktör Peter Palmquists tyckare i veckans Vallentuna Nya om politik som han menar inte är någon dans på rosor. Nej, vem har sagt att den ska vara det? 

Peter Palmquist, som jag finner vara lika vänlig som på alla sätt rättskaffens, citerar en anonym politiker som menar att när en politiker granskas och kritiseras så går det kollektivt ut över alla. Och det är minsann farligt det. På vilket sätt framgår emellertid inte.

Lite barnsligt, kan jag tycka med adress den anonyme. Särskilt som denne uppenbarligen inte har något emot att Örjan Lid (m) under stundom får på nöten.  

Ska man av ovanstående dra slutsatsen att det på något vis är synd om politiker?  
Nej, det skriver Peter Palmquist att han inte menar.  Han konstaterar emellertid att Örjan Lid (m) ”får mycket stryk” men är en person som ”jobbar hårt, är ovanligt intelligent och dessutom väldigt trevlig varje gång jag träffar honom”.

Yea man! 
Den beskrivningen stämmer in på alla svindlare. Det är till och med kännetecknet.

Peter Palmquist informerar korrekt om lokala politikers verklighet.

- De jobbar som alla andra. De är lärare, jobbar i vården, på flyktingboenden och är väktare. Någon har arbetat i flera år som städerska och andra har kört buss. De flesta har inget betalt för att vara politiker annat än ersättning för de möten de är med på. Att de har hundratals sidor att läsa in inför beslut, att de får försaka familjemiddagar, uppvisningar i barnens skolor eller i värsta fall ägnar så mycket tid åt politiken att det förstör deras äktenskap har de inget extra för.

Stackars!

Och han fortsätter:

- Våra politiker är ingalunda någon prioriterad grupp som lever i en värld av förmåner, arbetsfria dagar och mängder av pengar. Exakt vad de gör vet man däremot inte. För vad är det egentligen som en tjänsteman har ansvaret för och vad sköter politikerna?

Ja, det kan man verkligen undra. Dessvärre får man inget svar på frågan. Svaret är emellertid att de folkvalda ska fatta demokratiska beslut som tjänstemännen sedan ska verkställa. Varken mer eller mindre. Svågerpolitik, mygel och korruption är förbjudet på alla nivåer. Dessvärre är vi i Vallentuna drabbade av det inom den högsta kommunledningen. Demokratin är satt ur spel.   

Jag blir lite orolig över att Peter Palmquist åter igen känner sig manad att ta Örjan Lid i försvar. Denne blev ”frikänd i Påtåkeraffären” skriver han. Vallentuna Nya var rätt ensamma om att rapportera om det i motsats till hur många som skrev om misstankarna. 

Jag ska villigt erkänna att jag är lite dåligt påläst i just den frågan.

Var det inte så att Riksenheten mot korruption lade ner förundersökningen i brist på bevis? Och visst var det väl så att Svein Tryti (v) anmälde eländet till Justitieombudsmannen och att JO lade ner ärendet på grund av tidsbrist. 
Som medborgare måste man fråga sig hur det gick till. Det är mycket konstigt alltihop. 

Vilken instans som ska ha ”frikänt” Örjan Lid, vet inte jag. Såvitt jag vet har det inte ens skett. Jag tar tacksamt emot information om någon vill förbarma sig över mig.

Läs gärna: Speakers Corner: En historia om makt! i Vallentuna Fria

Det vore ju fantastiskt om skribenten kunde fylla på med de senaste årens remarkabla händelser.

Plötsligt inser jag att Uffe Lindeborg faktiskt har bevakat Påtåkereländet på ett förtjänstfullt sätt i sin nättidning. Jättekul. Grattis Uffe!

Jag lägger därför till ett helt gäng länkar under specialsidan "Historien om Örjan" ovan. Missa den för all del inte!

Jag är övertygad om att Örjan Lid har förstånd nog att hålla sin verksamhet inom lagens råmärken. Han är ingen dummerjöns, som Peter Palmquist så riktigt påpekar. Hade han varit det så hade han aldrig lyckats ro affären Påtåker i hamn. Han vet uppenbarligen hur han ska få folk att dansa efter sin pipa. De som av moraliska eller andra skäl vägrar hänga på åker helt enkelt ut. Vallentunaborna betalar! 

Putin i Moskva och Örjan Lid i Vallentuna. Det är ungefär sak samma. 

Det är det som är farligt. 
Inte det påstådda politikerföraktet. 

Det är för övrigt inte media (läs: kritiker) som orsakar politikerförakt. 
Det klarar politikerkåren så bra på egen hand.  

Så hur är då tillvaron för våra stackars, stackars politiker som oavlönat sliter ut sig så till den milda grad att de till och med förlorar sina familjer bara för att få vara med och fatta beslut om ditt och datt - sånt som banar väg för politiskt mygel.   

Det är inte ett dugg synd om dem, Peter Palmquist. 
Det är du som är godhjärtad bara.

Att vara politiker är frivilligt och kräver inga som helst kvalifikationer. Vem som helst kan när som helst bli politiker med möjlighet att ta såväl korrekta som regelvidriga beslut om andra människors liv. Det är den krassa verkligheten. 

Så här gör man:

1)      Man betalar årsavgiften och går med i ett politiskt parti.

2)      Inför valet får partiets medlemmar anmäla vilka nämnder de vill ”arbeta” i.   

3)      Chansen att komma in i den nämnd man har kryssat för är utomordentligt god. Kultur och fritid är väl tämligen ofarligt. De tekniska nämnderna handhar maktutövning som till exempel bygglov och i socialnämnden hanterar man människors privata liv. Om sanningen ska fram så kan vilken dåre som helst tråckla sig in i tingsrätten och bli nämndeman med rätt att döma andra i domstol.

Det innebär också att man som politiker kan främja goda vänner likaväl som man kan motarbeta fiender och hämnas oförrätter fullkomligt godtyckligt. Undertecknad göre sig antagligen icke besvär med att exempelvis söka bygglov under den kommande mandatperioden.

När det gäller de hundratals handlingar som politikerna måste läsa in så kan man ta sig en funderare på hur mycket de flesta av dem egentligen läser. Jag har personligen många gånger sett politiker komma helt oförberedda till sammanträden där de ska vara med och fatta långtgående beslut. Handlingarna skickas visserligen hem i god tid före det månatliga sammanträdet men de flesta har ju annat att göra än att läsa på. 

Jag var förresten hos kulturnämnden för att under pågående sammanträde presentera planer för Vallentuna teater för några år sedan. Där satt en S-märkt ledamot som till vardags var skådespelare, sa hon. Jag och min kollega drog ärendet och hon sa:
- Va?! Har vi en teater?!
En skådespelerska och ledamot av kulturnämnden! Då är man dåligt påläst. Eller så är teatern vanskött. Välj själva vad som passar bäst. 

Men åter till den kommunala administrationen. 
Alla nämndmöten föregås av interna sammanträden typ ”borgerlig grupp” där de mest tongivande politikerna talar om för de minst tongivande vad de ska tycka och hur de rösta. Partipiskan viner med bestämdhet. Den som vill överleva politiskt följer partilinjen. Ingen går emot. Den som gör det är politiskt död och kommer att manövreras ut. 

Sanningen är alltså att ingen behöver läsa handlingarna om han eller hon inte vill. Allas uppgift är att följa partilinjen = rösta som man blir tillsagd. Så fungerar det. Den som säger annat ljuger.

De enda som verkligen måste läsa handlingarna – förutom de tongivande politikerna som utövar/missbrukar makten - är de journalister som säger sig bevaka kommunen för lokalpressen. De har faktiskt inget val om de vill göra sitt jobb.  

De politiker som försakar familjemiddagar, uppvisningar i barnens skolor eller drabbas av skilsmässa på grund av för mycket politiskt jobb kommunalt gör det fullt medvetet och av fri vilja. Tro för all del inget annat. Ingen politiker är oumbärlig. Vid förhinder träder suppleanterna in. Det är därför de finns. Att vara politiker är som att vara med i en kör eller ett folkdanslag. Man gör det för att man vill och avsätter den tid man har lust till. Man får låg ersättning men behöver aldrig ta personligt ansvar för sina beslut och kan hoppa av när som helst.  

Peter Palmquist har helt rätt. Våra lokala politiker – utom kommunalrådet och oppositionsrådet som har alldeles för höga löner – är helt vanligt, närmast oavlönat folk. Samtliga är politiker för att de vill vara det. 

Men visst har de förmåner! Absolut. Allt annat är nonsens. De lär känna folk, bygger nätverk, påverkar och påverkas vilket kan vara nog så lönsamt för den som vill ha bygglov, serveringstillstånd eller annat som det ska sökas lov för hos kommunen. Som politiker är man någon att räkna med. Viktig eller skitviktig. Plötsligt har man makt nog att sko sig och gynna eller missgynna andra. Hur makten ser ut är individuellt och går att utöva in absurdum. 

Man kan lätt konstatera att Örjan Lid aldrig hade fått bygglov för sitt mångmiljonprojekt i Påtåker om han inte hade nästlat sig in i moderaterna, intrigerat i partiet och lyckats kapa åt sig jobbet som kommunalråd. Efter två bestämda avslag på ansökan om bygglov dansade projektet plötsligt igenom. Exakt hur gick det till? Det skulle jag bra gärna vilja veta. 

Och Ray Idermark hade absolut inte fått igång projekteringen av det-  olagliga - mångmiljonbygget på gärdet inom Teknikvägen/Banvägen/Svedjevägen som faktiskt pågår på stadsbyggnadskontoret om han inte hade varit moderat, kompis med Örjan Lid och kommunfullmäktiges ordförande. No way!

För att bara ta två flagranta exempel.

Dessvärre finns risk att listan kan göras lång.

Så på vilket sätt är det ofta otacksamt att vara politiker, Peter Palmquist?

Det undrar jag verkligen.

Det finns faktiskt bara två samhällsfunktioner som inte kräver några som helst kvalifikationer av sina utövare.

- Det ena är att bli förälder.

- Det andra är att bli politiker.
Våra två viktigaste samhällsfunktioner. Allt annat måste man kvalificera sig för.

Om man som skrupelös politiker lyckas mygla sig ända upp till toppen och har förstånd nog att omge sig med intelligensbefriade ja-sägare, så kan man uppenbarligen lyckas med konststycket att för en miljonlön få utöva politisk makt i eget intresse med full kontroll över verksamheten . Det har Örjan Lid visat.

Det är måhända inte olagligt. Obehagligt och moraliskt förkastligt men inte nödvändigtvis olagligt. Riktigt vidrigt är det dock.  

Man kan därför inte säga att Örjan Lid fått ”mycket stryk”. Han får och ska ha högst rättmätig kritik för sitt maktmissbruk som bland annat inneburit stort slöseri av såväl mänsklig kraft som skattemedel.   

Han skäms inte ens. Se bara hur han uttalar sig om den närmaste mandatperioden på en annan plats i veckans tidning (sid 6-7) där han faktiskt säger att han ska sänka skatten. Om han får råd. Hur seriöst är det? 

Vi som - oavsett politisk färg - betalar kalaset och maktlösa bara kan stå och se på vill inte  ha ett sådant kommunalråd. Det är pinsamt! Usch!