Åh, vad spännande! Vilket härligt gräv!
Kristina berättar i Steget att tidigare skildringar bara har varit baserade på utvalda delar av Årstafruns dagbok vilket bara omfattade en femtedel av materialet.
"I det tidigare utvalda materialet, till exempel i Lars Widdings böcker, är det mycket praktiska detaljer som återges. Kristina Ekero Eriksson ville beskriva hur det som kvinna kan kännas att förlora sina åtta barn, sin man och mot slutet av livet även sin syn."
Jag träffade och intervjuade Lars Widding i Uppsala i slutet av 80-talet. Han var efter en svår sorg relativt nygift med skådespelerskan Fillie Lyckow och väldigt, väldigt lycklig. Bland annat pratade vi om hans romansvit om Årstafrun som kom ut i tre delar 1964-66 och som följdes av Sorundasviten och Karolinersviten.
Lars Widding var en mycket trevlig person. Efteråt skickade han ett tackbrev till mig och ringde in beröm till min redaktion. Jag tror det var Hemmets Journal. Det är verkligen inte många som gör så. Jag är glad att jag fick träffa honom när han mådde som bäst. Tyvärr dog han några år senare 1994.
Någon gång i mitten eller slutet av 80-talet såg jag ett bygdespel i Årsta om Årstafrun och hennes liv. Det var en amatöruppsättning förstås och väldigt vackra kostymer. Föreställningen var, som jag minns den, lång men rätt bra. Särskilt som historikern Margareta Matovic hade haft ett finger med i spelet.
Och nu får vi alltså gotta oss åt Kristina Ekero Erikssons bok.
Se här några recensioner och annan info:
Svenska Dagbladets recension
Expressens recension
Författarcentrums information
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar