Ny kommundirektör som jagar fåglar...

Jaha ja...

Så har vi då fått en ny kommundirektör. Även denne med fet lön förstås. Vad annars? Ulf Strömstedt heter han. Föregångarna var en rad konstiga typer. Eric Sörlin till exempel. Oj oj oj vilket dyrbart skämt. Och så han som fick sparken av Sten-Åke Adlivankin (m). Kjell Johansson hette han väl. Och Annika Wallenskog som hade tjänsten efter Kjell, hon som av mycket märkliga skäl också fick sparken fast av Örjan Lid (m), fick hon möjligen gå för att bereda plats för den här mannen? Vem vet? De är kanske kompisar. Ja ursäkta, men frågan är fri...

- Naturen/vildmarken är min ”katedral”, säger karln som har två hästar, två hundar och två katter men håller på med fågeljakt. Urk!

Jag förstår att info-Sonia Blom föredrog att gå i pension.

Så här ser Ulf Stömstedt emellertid ut. Han är rätt lik Lasse med samma efternamn, kåkfararen som blev författare och var så himla bra. Men de kanske inte alls är släkt?

Om Ulf läser jag nedanstående på kommunens hemsida.

Frågan som inte får något svar är: Varför slutade han som polis?????

För övrigt blir man väl knappast utsedd till Sveriges yngste polischef. Man blir utsedd kort och gott. Om sedan Ulf råkade vara den genom tiderna yngste så är det en helt annan sak.

Ny tillförordnad kommundirektör

Ulf Strömstedt har lång erfarenhet av både kommuner och ledarskap.

På måndag den 21 september börjar han som tillförordnad kommundirektör för Vallentuna kommun.
Ulf Strömstedt har varit kommunchef i Åstorps kommun i Skåne i drygt sju år, och dessförinnan arbetade han 20 år som polischef. Han är jurist i botten och brinner för ledarskapsfrågor – det senaste året har han arbetat som konsult inom ledar- och teamutveckling.

- Jag ser verkligen fram emot att komma till Vallentuna kommun. Det är alltid spännande att ta med sig de erfarenheter man har i bagaget in i en ny organisation, säger Ulf Strömstedt.
För Vallentuna kommun faller en viktig pusselbit på plats i samband med rekryteringen av en tillförordnad kommundirektör.

- Vi är väldigt glada att få in en trygg och erfaren kommundirektör med bred kompetens inom kommunfrågor och ledarskap. Det är en svår men oerhört viktig uppgift att leda organisationen framåt under tiden som vi rekryterar en ny kommundirektör, något som kan ta minst ett halvår, säger Örjan Lid, kommunalråd.
Korta fakta om Ulf Strömstedt:

Ålder: 58 år

Familj: Gift sedan 1975 med Marianne (sjuksköterska), tre barn och tre barnbarn

Fritid: Naturen/vildmarken är min ”katedral”. Vi har två hundar (en vorsteh för fågeljakten), två hästar och två katter.

Övrigt: Blev 1987 utsedd till Sveriges yngste polismästare.

God fiskelycka i Vallentunasjön...

Kommunen berättar på sin hemsida om den senaste tidens goda fiskelycka. Se nedan. Det är med andra ord bara att gratulera. Sämre gick det för Lennart Adamajtis som för 20-25 år sedan identifierade problemet och från eka manuellt försökte meta upp alla braxen i sjön. Av det blev mest ett kul revynummer som jag för länge sedan glömt.

Vallentunasjön är kraftigt övergödd och fiskebeståndet har därför hamnat i obalans. I slutet av september testades två lite ovanliga fiskemetoder, nämligen trålning och användning av elektricitet i Vallentunasjön.
Försöket med fullskalefisket gick mycket bra. Hela kedjan från trålning, elfiske och hantering av fisk samt omvandling till biogas på Käppala fungerade utan problem. Nu pågår en utvärdering av fullskaleförsöket för att se om metoderna kan komma att användas när utfiskningen planeras starta i full skala under våren 2010 - Provfisket blev framgångsrikt och vi fick upp ungefär tre ton fisk, säger Sören Edfjäll, miljöplanerare i Täby kommun. Fisken sorterades så att vitfiskarna plockades upp och rovfiskarna släpptes tillbaka i sjön. Se bilder från provfisket.
Det gjordes i ett försök att fiska bort mört, braxen och annan vitfisk. Genom att ta bort vitfisk är tanken att fiskbeståndet ska komma i bättre balans och att sjön ska få ett bättre siktdjup. Försöken ska visa om någon av metoderna går att använda för att nå det långsiktiga målet att ta bort 80 procent av all vitfisk från sjön.
På de djupare delarna av sjön användes trålbåtar för att få upp fisken och i de grundare områdena testades att ta upp fisken med hjälp av elektricitet. Fisken närmast båten bedövades med en spänning och sedan kunde fisken sorteras. Vitfisken togs upp medan rovfisken släpptes tillbaka i sjön.
Täby och Vallentuna kommun har i många år arbetat med att minska utsläppen för att få en renare sjö. Försöken med de olika fiskemetoderna ska förhoppningsvis förbättra siktdjupet i sjön.- Sjön innehåller stora mängder växtplankton som gör att den ser grumlig ut. Kan man minska mängden vitfisk, till exempel mört och braxen, så får djurplankton större utrymme och äter i sin tur växtplankton, säger Sigrid Walve, projektansvarig i Vallentuna kommun.
- Syftet med utfiskningen är att få en bättre ekologisk balans i sjön. Som en del i vårt ekologiska tänk omvandlades fisken som togs upp till biogas, säger Sigrid Walve.
Metoden med utfiske har tidigare bland annat använts i Ringsjöarna i Skåne med ett lyckat resultat

Ge tillbaka trottoaren!

Den 30 augusti blev en person nedslagen och rånad på sina värdesaker på cykelvägen mellan Bällsta och Vallentuna centrum.

Det är konstigt att det inte händer oftare just där. Gång- och cykelvägen är som gjord för att invänta lämpliga rånoffer. Särskilt kvälls- och nattetid.

Det tänkte inte politikerna på när de anlade vägen som dagtid är ett trevligt promenadstråk.

De kör förmodligen bil allihop. Ingen tycks ha tänkt tanken att även en gång- och/eller cykeltrafikant kan ha bråttom. Så de tog - hör och häpna - bort trottoaren längs Stockholmsvägen!

Snacka om hjärnsläpp!

Den icke bilburne måste alltså välja den charmiga och betydligt längre cykelvägen vare sig det är dag eller natt och vare sig man han bråttom eller ej. Alternativ finns helt enkelt inte om man inte ska ge sig ut i själva den trafikerade vägbanan. I snösmältningen om våren händer det för övrigt att stora delar av cykelvägen ligger under vatten! Den icke bilburne tvingas med andra ord vada!

Nu ska prästgårdsåkern göras om till våtmark i syfte att suga upp föroreningar från centralorten så att de inte rinner rakt ut i sjön. Kan man möjligen tänka sig att vi får tillbaka trottoaren längs Stockholmsvägen då?

Samråd om detaljplan för Vallentuna våtmarkspark
Omfattar del av fastigheten Vallentuna Prästgård 1:1Samråd pågår mellan den 28 oktober och den 2 december 2009.Området är centralt beläget vid Ormstaåns utlopp till Vallentunasjön. Det ligger väster om Roslagsbanan och Stockholmsvägen, öster om kyrkan, söder om centrum och norr om Vallentunasjön.
Våtmarksparken anläggs med flera syften:

- omhänderta dagvatten från centrala Vallentuna och åvatten från Ormstaån.

- öka rekreationsvärdet i det tätortsnära rekreationsområdet Björkby-Kyrkviken.

- gynna den biologiska mångfalden.
Våtmarksparken föreslås bli en kombination av park och våtmark genom att vara ett rekreationsområde samtidigt som våtmarken omhändertar dagvatten från centrala Vallentuna och åvatten från Ormstaån.
Handlingarna finns tillgängliga på samhällsbyggnadsförvaltningen Tuna torg 2, mån kl. 9-12, 13-18.30, tis-fre kl. 9-12, 13-17.Planhandlingarna finns även på biblioteket i Vallentuna samt här på kommunens webbplats: under Pågående detaljplaner/Vallentuna våtmarkspark
Eventuella synpunkter ska lämnas skriftligen och vara samhällsbyggnadsnämnden tillhanda senast den 2 december 2009. Adressen är:SamhällsbyggnadsförvaltningenPlan & exploatering186 86 Vallentunaellersbf@vallentuna.se

Och vem f*n är Björn Schaerström?

Fritidsnämndens ordförande Björn Schaerström (m) har i veckans Steget skrivit en lång insändare riktad till nyhetschefen Anna Wilson i syfte att poängtera fritidsnämndes i Vallentuna förträfflighet.
Detta med anledning av Annas krönika den 15/10 om Nobelkommitténs i Norge fredspris till USA:s president Barack Obama som hon skämtsamt jämför med ett tänkt pris på kredit till just fritidsnämnden som inte lyfter ett finger för att få kommunen - skolan - att hellre bygga en fullstor idrottshall i Lovisedal än en mellanstor.
Förnärmat räknar han upp allt vad fritidsnämnden åstadkommit de senaste åren - trots att han väl inte själv satt med i den då. Trots att jag var lokalreporter i Vallentuna i minst 15 år kan jag inte påminna mig att jag någonsin har hört hans namn.
På slutet av den långa drapan klämmer han i med de sällsynt trista orden som åtminstone hos mig framkallar kräkreflexer:
"Av en nyhetschef med ambitioner samt med pennans och publicistens makt förväntar jag mig något mer av kunskap och vidsynthet, kanske till och med en smula ödmjukhet men inte minst rättvisa, i beskrivningen av politikens gärningar." Usch!

Herregud, har karln ingen humor?!
Här skriver Anna en lysande krönika fylld av humor och så får fritidsnämndens ordförande för sig att han måste gå i svaromål. Ja, han verkar till och med vilja fostra fyrbarnsmamman (är det väl?) till en bättre människa. Käre tid.
Vad sägs om en lägre profil, Schaerström? Snart är det val!

PS. Jag väljer gemena bokstäver i partibeteckningen för att jag tycker det är snyggast så. DS

De fick gå tillsammans hand i hand...

Birgitta och Ingemar Almlöf har gått ur tiden. Det känns sorgligt men samtidigt fint för att de fick gå tillsammans hand i hand. Med bara några timmars mellanrum lyckades de dö var och en på sitt sjukhus.
Birgitta och Ingemar delade en vacker kärlekssaga. Hon berättade om det i en intervju med mig inför valet 1994. Då hade hon en mandatperiod som kommunalråd bakom sig och satsade på nästa. Det mesta skrev jag förstås inte, det var för privat och hade inget med valet att göra, men jag minns att det var fint.
- Jag inser att jag är en tant men jag vill jobba länge än. Jag tar en mandatperiod i taget, sa hon.
Så synd att det står tant i rubriken, tänker jag nu. Hon sa det visserligen men ändå. Redigeraren - det är alltid en redigerare som sätter rubrikerna - kunde ha valt ett annat ord. De skulle aldrig ha kallat exempelvis Elwe Nilsson eller Örjan Lid för gubbe.
Men jag tror inte hon tog illa upp. Och hon var väldigt förtjust i bilden, minns jag.

Innan Birgitta blev kommunalråd satt hon som ordförande i socialnämnden. På den tiden hade jag en granne vars dotter tog för vana att rymma till mig när det inte fungerade hemma. För att undvika polishämtning kunde man ringa hem till Birgitta när som helst på dygnet och utverka tillstånd för flickan att sova över. Hon blev aldrig irriterad.

Ingemar var en himla trevlig karl. Alltid glad. Och länge medlem i Lions. En tid höll han på med bantningsmedlet Herba Life vid sidan av jobbet. När vi i Vallentuna Revyn skrev ett nummer om det blev han så glad att han kom med blommor.

När Birgitta gått i pension 2001 skulle de resa, ha kul och ägna sig åt varandra. Då drabbades hon av cancer. Efter en svår tid såg det ut som att hon hade klarat av det. Vi pratade om det när jag en kort tid jobbade på Steget. Jag ville att hon skulle berätta i tidningen. Hon var osäker och ville vänta. Sist träffades vi på Domus. Kanske var det i början av året. Min bok "Mia - Sanningen om Gömda" hade just kommit ut. Vi pratade om den och om Ingemar som var så sjuk. Hon verkade må bra. Det kändes fint.

Och nu är de alltså borta. Så sorgligt! Kärleken är den stora trösten. Birgitta och Ingemar hade något som de flesta av oss aldrig kommer i närheten av. Vi får glädja oss åt det.