När alliansen sparar får de svagaste betala...

De borgerliga politikerna i Vallentuna har - med något enstaka undantag - egentligen aldrig haft något till övers för samhällets allra svagaste. De ser dem som en börda helt enkelt. Såvitt jag vet har de heller egentligen aldrig känt sig särskilt lockade av humanitärt hjälparbete.

Jag har bland annat därför aldrig förstått hur vår kommun kan vara så mörkblå. Våra politiker kommer aldrig att finnas till för vanligt folk när vi till äventyrs behöver dem. De drivs allihop av en vilja att gagna sig själva.

Alliansen har alltså "utvärderat" verksamheten inom Arbetsmarnadsenheten, lyckats formulera en del kritik och kommit fram till att den ska läggas ner. Det ska sparas nämligen. Att det beror på underskott orsakade av oansvariga politiker håller man tyst om. Det är som vanligt de allra svagaste som ska betala.
Att lägga ner Arbetsmarknadsenheten är en katastrof. Man förstör en fungerande verksamhet. Precis som sossarna uttrycker saken.
Läs en artikel om det här.

Mitti Vallentuna:

De får gå när Vallentuna ska spara

– Det här stället behövs, säger Karin Andersson. Foto: Daniel Díaz

PUBLICERAD 1 NOVEMBER 2018, KL. 12:41

I tjugo år har Arbetsmarknadsavdelningen i Vallentuna hjälpt människor som har svårt att få jobb att komma ut i arbetslivet,

Men verksamheten är inte tillräckligt effektiv och nu vill Alliansen lägga ner verksamheten.

Radion står på och i lokalen står elva personer och sorterar inlämnade kläder som lämnats in till Human Bridge. En av dem är Karin Andersson, som arbetat här i 18 år.

– Det är tråkigt att de vill lägga ner, säger hon. För det här både för dem som är arbetslösa och dem som bor i kommunen.

Vad ska du göra när du inte kan komma hit?

– Jag vet inte. Men de har ju sett att jag inte orkar jobba lika mycket som jag brukar. Nu hjälper de mig att söka sjukpension. Men annars hoppas jag få vara kvar här. Jag har trivts här hela tiden. 

Läs hela artikeln här. 

_____________

______________

Arbetsmarknadsenheten är något av det bästa och klokaste vi har i Vallentuna. Om jag inte minns fel så var det Lasse Lundkvist som en gång startade upp det hela.
Människor som inte kan göra sig gällande på den öppna arbetsmarknaden har där ett meningsfullt jobb att gå till med allt vad det innebär av livskvalitet, sociala kontakter och känslan av att faktiskt kunna göra nytta. Resultatet av deras ansträngningar gagnar dessutom tredje världen. Bättre kan det knappast bli!
Om det finns svagheter i verksamheten så kan de att rättas till.
Om bara viljan finns.
Men det finns ingen vilja och ingen omsorg om svaga heller.
De borgerliga politikerna skor sig själva helt enkelt. Varken mer eller mindre.

Personalen ska nu i flera fall hemförlovas till en ofrivillig tillvaro som pensionärer vilket möjligen sparar pengar åt kommunen men orsakar ökande kostnader hos försäkringskassan och andra myndigheter. Vem eller vilka gagnar det mer än de borgerliga politikerna själva?
Det är skattepengar alltihop!

För skattebetalarna blir det följaktligen ingen besparing!

Det är bara politikerna i Vallentuna som får ett ekonomiskt tillskott att slösa bort på gratis halkskydd, arvoden till kompisar och kurser åt sig själva. På kuppen berövar de människor som inte kan försvara sig såväl arbetsglädjen som yrkesidentiteten som för många är själva meningen med livet.
Och Tredje världen? Tja, de får ingenting alls.
Resultatet kan bara på alla sätt bli negativt.
Allt medan dokumenterat inkompetenta politiker missköter kommunen.

Ska man skratta eller gråta?!

Skandalöst!

Alliansen sitter kvar på toppen med 58 procent av rösterna i sin hand. Det var förstås väntat men få om ens någon kunde väl ändå ana att vi skulle drabbas av den här kvartetten som nu kliver in i maktens korridorer redo att sätta sprätt på våra skattepengar.

Eller vad sägs om Michel Louis (KD), Parisa Liljestrand (M), Ylva Mozis (L) och Björn Furugren Beselin (C) - den ende politiker som mig veterligt först åkte rakt ut i kylan med rumpan före för att han inte klarade av sitt uppdraget som socialnämndens ordförande och därefter studsade in igen som vilken gummiboll som helst.

Hur i all världen kan han tillåtas att utan genomgående omskolning och utbildning komma tillbaka igen på en ännu högre position?! Han är trots allt den ende som faktiskt har visat att han inte har har en susning om samhällets och demokratins självklara regler.

Hur i all världen har Centerpartiets ledning kunnat låta sig duperas på detta sätt? Och hur är det ens möjligt att lagar och regler tillåter detta? Har han skrämt livet ur vettigt folk genom att visa musklerna eller har partiet helt enkelt bara tappat omdömet? Kommunalrådet behöver han väl bara fnysta lite åt så trillar väl hon omkull i en liten hög. Snacka om Helan och Halvan!

Som skattebetalare borde vi protestera, Vallentunabor. Detta är skandalöst. Som vanligt är vi överkörda. Våra skattepengar är i uppenbar fara!
Foto: Vallentuna kommun

Och nu hejar vi på Kock-Erik Fröderberg!

I årets Kockarnas Kamp får vi bland andra möta Erik Fröderberg född 1980 i Vallentuna. Erik är son till fastighetsmäklarparet Anne och Anders Fröderberg som renoverade och i många år bodde på Åbyholms gård men som inte längre finns bland oss. . 

Erik slog tidigt sin omgivning med häpnad när det gällde matlagning och som lokalreporter skickades man då till Åbyholms gård för att göra reportage. Han hade då - 1999 - tagit examen vid S:t Görans gymnasium för hotell & restaurang och belönats med diverse utmärkelser. Det ledde vidare till praktik och arbete på Operakällaren och senare fick han jobb på Ulla Winbladh under ledning av Nils Emil Ahlin.

Det tog honom vidare till en tvåstjärnig restaurang i tyska Schwarzwald och småningom också flera egna restauranger och däribland Dining Club i Stockholm. Erik Fröderberg räknas idag som karismatisk tv-kock sedan han bjudit på mat i tv-programm som Förkväll, Här är ditt kylskåp och Sommarpratarna.

Privat är han numera gift tvåbarnsfar och bosatt i Bromma.

På internet kallar han sig Kock-Erik och tävlar nu alltså i Kockarnas kamp. TV4 avslöjar att Erik har en lättare form av blödarsjuka vilket innebär att han bör akta sig för exempelvis knivar. Hur ska det gå?

- Det blir en överraskande säsong med både imponerande insatser och skakiga nerver. Så jäkla spännande, säger Pär Lernström, programledare.
Se de första avsnitten här. 

Testa Rriks mat i Köket.se
Och titta på honom här:

Skandalöst av Centern att komma dragandes med politiker som redan visat att han inte håller måttet!

Mitti

Fälld C-topp vill tillbaka till makten



Björn Furugren Beselin. Foto: Mostphotos

PUBLICERAD 6 SEPTEMBER 2018, KL. 14:33UPPDATERAD 7 SEPTEMBER 2018, KL. 14:15

För ett år sedan avgick han som ordförande för socialnämnden sedan det kommit fram att han inte skött sitt uppdrag korrekt.
Björn Furugren Beselin, C, sa att han tog till sig av kritiken.
Ändå överklagade han beslutet ända upp i högsta instans.

Det var i juni 2017 som kommunfullmäktige beslutade att den dåvarande ordföranden i socialnämnden, Björn Furugård Beselin, C, inte skulle beviljas ansvarsfrihet för sitt uppdrag. Beslutet grundades på en revisionsrapport som pekade på flera övertramp.

Björn Furugård Beselin hade på eget bevåg fattat en rad beslut under 2016 som han inte hade rätt till. Däribland att köpa in halkskydd till kommunens äldre, julklappar till de anställda, anordna personalfest och att på nämndens bekostnad åka på konferens för Centerpartiet i Göteborg.

Dålig planering
Själv försvarade han sig med att det ofta handlade om akuta ärenden som inte kunde vänta till nästa nämndsammanträde. Men revisorerna menade att om orsaken till det är dålig planering så håller inte den motiveringen.

De konstaterade att han ”ägnat sig åt obehörigt beslutsfattande och att han genom sitt agerande att bevilja sig själv ekonomiska fördelar i form av en konferensresa riskerat skada förtroendet för kommunen. Samtidigt var inte deras rekommendation att neka honom ansvarsfrihet. De trodde inte att han ”haft andra syften än att på ett enkelt sätt lösa uppkomna situationer även om lösningarna i efterhand visat sig felaktiga.” 

Avbön i fullmäktige

Det höll inte kommunfullmäktige med om. Alla partier utom Centern sa nej till ansvarsfrihet. Dess dåvarande gruppledare Sofia Segergren läste upp uttalande från Björn Furugård Beselin där han hävdade att han tagit till sig av kritiken och att han i fortsättningen inte skulle fatta beslut ensam.

I och med det avgick Björn Furugård Beselin från sin ordförandepost. ä+

Han behöll dock sina övriga politiska uppdrag som 

• ordförande för pensionärsrådet, 
• ledamot i kommunstyrelsen och dess 
• teknik- och fastighetsutskott, 
• ersättare kommunstyrelsens arbetsutskott, 
• ersättare i styrelsen för Roslagsvatten och i 
• Vallentuna Förvaltnings AB. Han är också 
• ledamot i styrelsen för Vårljus, som driver institutioner för barn och ungdomar i länet. 

Och i år står han på andra plats på centerns valsedlar i Vallentuna. 

Överklagade

Men trots sin avbön ville han inte acceptera att han inte fått ansvarsfrihet. Han överklagade kommunstyrelsens beslut och hävdade att revisionsberättelsen hade sådana brister att den inte var laglig. Samtidigt lutar han sig mot revisionsberättelsens rekommendation att ge honom ansvarsfrihet.

Kammarrätten avvisade hans invändningar och det gjorde också förvaltningsrätten. Björn Furugård Beselin drev ändå ärendet vidare till Högsta förvaltningsdomstolen.

I förra veckan beslutade också denna instans att inte ge honom prövningstillstånd.

LOUISE KRISTOFFERSSON

louise.kristoffersson@mitti.se

6 september 2018, kl. 14:33

Monica Antonsson:

Björn Furugren Beselins handlande är så oförskämt att jag inte kan låta bli att lägga in Louise Kristofferssons alldeles utmärkta artikel i bloggen.  Jag hoppas att hon tycker det är okej. Säg till annars, så tar jag bort den.

Hur i all världen hade Björn Furugren Beselins mage att stanna kvar på sina många förtroendeuppdrag sedan han hade blivit avslöjad med brallorna nere?

Hur i all världen kan Centern utsätta oss för detta? 

Och hur kommer det sig att han är nr 2 på nya listan - till och med före partiets tunga namn Lars Carlsson?!
Det är fan-i-mej obegripligt.  

Men naturligtvis passerar det. 
Vanligt folk orkar inte - och ska inte behöva - granska politikerna. Man förväntar sig ett juste uppförande och att partierna själva ser till att deras representanter har kvalifikationer nog för de förtroendeuppdrag de tilldelas. Det självklara kravet borde stoppa dem som inte ens begriper de mest grundläggande regler för demokrati, ditt och mitt. 

Med en placering som nr 2 på C-listan är det förutbestämt att Björn Furugren Beselin ska ha ett av de tyngsta och mest välarvoderade uppdragen i Vallentuna kommun. Det skulle inte förvåna mig det minsta om han dyker upp som socialnämndens ordförande igen. Det här är hur sjukt som helst.  

Men det är Centerpartiet som får skämmas. De borde verkligen veta bättre. Så här gör man helt enkelt inte mot väljarna. Man tar inte in en person på valsedeln som gör lite som han vill och som redan fått avgå för att han inte är kvalificerad nog.  

Jag har i valrörelsen ifrågasatt hans närvaro på C-listan. Kommentarerna har raderats och så småningom kom en kommentar från Björn Furugren Beselin: 

"Du får gärna prata med mig direkt om det är något du undrar över?Jag har inte gjort några oegentligeheter. Däremot har jag fått kritik, vilken jag också tagit till mig, men som revisorna även säger till media- i övrigt har Björn skött uppdraget väldigt väl. Revisorna föreslog ansvarsfrihet."

Han försökte sig alltså på en fuling. 
Det blev ingen ansvarsfrihet men det försöker han alltså glida undan.  
Och vad betyder det där "I övrigt har Björn skött uppdraget väldigt väl"?
Den som struntar i demokratiska beslut och gör av med skattebetalarnas pengar - stort eller smått - sköter inte sina uppdrag alls. 

En sådan person - MED MAKT ATT BESTÄMMA ÖVER SKATTEBETALARNA - ska vi inte behöva hysa på lönelistan. Han ska inte ha några förtroendeuppdrag alls. På länge. Så är det bara. Det vet centerpartiet också. Ändå tvingar de på skattebetalarna en SLÖSA som vi just har lyckats bli av med. De är så arroganta att de inte ens försöker dölja myglet. Varför?

Jag svarade 
(om någon undrar): 

"Hej! Jag har ingen anledning att diskutera det med dig. Du var en offentlig person och granskades vilket utföll till din nackdel. Därför är det i min värld väldigt tveksamt att du omgående dyker upp på ny valbar plats. Skattebetalarna borde, enligt min mening, inte utsättas för det. Men det är inget jag önskar diskutera med dig."

Se också:
Det är ett karaktärsdrag

Socialnämndens ordförande tvingades avgå. 

Pengarna som försvann

När en kommun sköts av klåpare

Missa inte Jerri...

Bakom masken på...
En podcast om fäktare för fäktare (och alla andra)

Numera S-politiker i Vallentuna.
Missa honom inte!

En ovanligt kul nyhet...

Vallentuna Nyheter

Publicerad 15:11, 21 aug 2018

Ny badstrand i Vallentuna

Sandstrand, brygga och picknickbord – så blir det vid badplatsen vid Gustavs Udde. I morgon börjar den byggas. Det blir Vallentunas tredje kommunalägda badplats.

Båtbryggan kommer att renoveras och enligt ett pressmeddelande kommer badplatsen inte störa de strövområden som finns i områden. ”Inte heller kommer strandlinjen skymmas”, skriver kommunen i ett pressmeddelande.

– Äntligen får vi nu chansen att bada och simma vid ett kommunalt strandbad också nära Vallentuna centrum. Badplatsen kommer fortsatt sätta stort fokus på att hålla vattenkvaliteten i Vallentunasjön hög, säger Lars Carlsson, C, ordförande i fritidsnämnden.

– Området kring Gustavs udde är vackert och sjön är väldigt tillgänglig just här. Det kommer bli en bra utgångspunkt året runt. Skridskor på vintern, bad resten av året, berättar Josef Rosengren, lokalsamordnare.

Först ska en båtramp byggas, efter det ska sandstranden anläggas. Arbetet beräknas vara klart i mitten av september.
Hege Hellström

När jag var liten badade alla i Vallentunasjön. 

Vi som bodde i Bällsta badade vid Badbergen, rakt nedanför Bällsta stationen, där man då hade huggit ut en kanske 15 meter bred badränna ut i sjön genom vassen som då stod tät och nådde minst 15 meter ut från stranden. Vi hoppade i vattnet från bergknallarna men det fanns också en liten, kanske tre meter bred sandstrand för de allra minsta. Den sträckte sig några få meter ut och sedan var det gyttja, sval och lös mot fötterna, så man måste kunna simma åtminstone hjälpligt.

Såväl min far som min farfar hade båt och fiskade i sjön. De berättade båda att de sommartid hade gått över sjön till andra sidan vid Uthamra, där det också fanns en badplats. Det innebar att de hade simmat eller liknande och hela tiden haft kontakt med gyttjan. Det går inte att stå på bottnen men djupare än så är inte Vallentunasjön. 

De som bodde i centrala Vallentuna badade i Kyrkviken och strax intill fanns/finns kommunens reservvattentäkt. När centralorten någon gång på 1950-talet begåvades med kommunalt vatten och dito toaletter uppstod problem med vart man skulle leda avloppet. Jag vet inte vad de dåvarande politikerna tänkte med, men avloppet leddes rakt ut i sjön. 

En barndomsvän drabbades av paratyfus i mitten av 1950-talet när hon fyra, fem år gammal badade i Kyrkviken. Hon fördes till Mörby lasarett och blev kvar där i flera veckor kanske ännu längre. Före detta energiministern och riksdagens talman Birgitta Dahl (S) har berättat för mig om de fula utslagen hon och syskonen fick när de badade i Kyrkviken. 

Så småningom kom reningsverket som tog hand om det mesta av centralortens avlopp men på 1980-90-talen - under min tid som lokalreporter - fick jag ibland rycka ut med kameran när det hade regnat våldsamt. Då breddade avloppet - det blev översvämning i ledningarna - så bajskorvar, toapapper och gamla kondomer låg i stinkande högar helt öppet på marken ungefär där den lilla bron är längs promenadvägen från Bällsta till kyrkan. 

Men vi badade alltså och när vi blev lite större fick vi cykla till Täbys badplats strax intill Nygård. Där fanns parkeringsplats, omklädningsrum, torrdass och bryggor med hopptorn. Ja, ibland var till och med glasskiosken öppen.  Täby havsbad, sa mamma som har ett väl utvecklat sinne för humor. Där var sandstranden betydligt längre. Man kunde dessutom gå kanske 10-15 meter ut innan gyttjan tog vid.  

Det var när Vallentuna började byggas ut som badandet upphörde i Vallentunasjön. De nyinflyttade tittade på vattnet och rynkade på näsan utan att fatta att gyttjan var orsaken. Hälsovårdsmyndigheterna dömde ut sjön - trots att Rösjön, enligt initierad uppgift, i praktiken var smutsigare - och badandet upphörde. 

Därför är det särskilt roligt om vattnet nu är så bra att Lars Carlsson (C) och hans fritidsnämnd lyckas med konststycket att anlägga en ny badplats i Vallentunasjön. 
Det tycker åtminstone jag. 

Bilderna är tagna vid Täby badplats sommaren 1964. 

Gustavs udde

Gustav på Gustavs udde

Gustavs Udde i Bällsta är - med en stor portion vänligt sinnad ironi - uppkallad efter kommunens starke man Gustav Nilsson.

När östra Bällsta byggdes på 50-talet sprängdes en hel del berg som måste fraktas bort. Byggjobbarna visste inte var de skulle göra av all sprängsten och med lastbilsflaken fyllda av ringde de Gustav som sin vana trogen fattade beslut på ort och ställe.

– Kör ner och tippa det i sjön, sa han. Det fanns som vanligt ingen tid att invänta demokratiska beslut. Resultatet blev en jättelik hög av sprängstensblock strax intill den plats där min farfar hade sin eka förtöjd och med ryssja brukade fiska gädda. Så småningom jämnades stenberget ut, täcktes med jord och blev en konstgjord udde.

– De har döpt den efter mig, sa Gustav stolt varje gång han stod framför skylten och lät sig fotograferas. Sämre landmärken kan man lämna efter sig, tyckte han. Han uppfattade aldrig ironin i namnvalet eller tog den i varje fall inte till sig. 
- Han kom på idén med en pir, säger sonen Gunvar. Det fanns ju ingen annanstans att förtöja båtar i Vallentunasjön.

Läs mer om Gustav Nilsson här. 

Härliga Radio Österåker 107,3 - hörs även i Vallentuna

Varmt tack
Christer Ottosson, Kurt Hjelte och Åke Stentoft!

http://radio.osteraker.se
Och här finns äldre program av Fredagsmagasinet / På bryggan att lyssna på.

Grattis Henrik!

Henrik Fexeus - från Vallentuna - vann Årets Hemmakändisbagare 2018.
Malin Gramer - från Vallentuna - kom tvåa. Stooort Grattis båda!

Sommaräng och Minihjärnor

Henriks vinnarbullar utgår från en klassisk vetedeg. Hälften av degen rullas till snäckor och fylls med ett vanilj- och citronsmör med vallmofrön. Den andra hälften fylls med hallon och vit choklad för att sen rullas till gifflar.

Du behöver

Deg
50 g jäst
5 dl mjölk
150 g smör, rumsvarmt
1 dl strösocker
1 tsk salt
13 dl vetemjöl
1 ägg, uppvispat till pensling

Fyllning till sommaräng
125 g smör, rumsvarmt
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 citron, rivet skal
1,5 msk blå vallmofrön

Fyllning till minihjärnor
100 g vit choklad
200 g hallon
1 dl strösocker
50 g mörk choklad

Gör så här:

Vetedeg
Smula jästen i en skål. Häll mjölken över jästen. Rör till jästen lösts upp.
Tillsätt smör i klickar, socker, salt och mjöl. Arbeta degen i maskin tills den är helt slät. Låt jäsa medan du gör fyllningen.
Fyllning till sommaräng
Rör ihop smör, socker, vaniljsocker och citronskal.
Fyllning till minihjärnor
Riv den vita chokladen och mosa hallonen. Blanda hallon, vit choklad och socker till en smet.
Mjöla ett bakbord. Dela degen i två bitar. Knåda och kavla ut till två plattor.
Sommarängsbullarna
Bred på fyllningen och strö sedan över vallmofrön. Rulla från långsidan och skär i bitar. Lägg dem i pappersformar på en plåt och låt jäsa under duk ca 40 minuter.
Minihjärnorna
Se till att degen är tunt kavlad. Använd en pizzaskärare eller liknande för att skära ut trekanter, ca 10-12 cm i längd. Lägg en klick fyllning på varje trekant. Rulla ihop till gifflar, börja rulla från långsidan. Lägg på plåt och låt jäsa under duk ca 40 minuter.
Sätt ugnen på 250 grader.
Pensla bullarna med uppvispat ägg. Grädda mitt i ugnen, ca 8 minuter. Låt svalna.
Smält den mörka chokladen. Droppa smält choklad på gifflarna.

Se också: Vem kunde ana det?

Läs också Anne Havistos intervju med Henrik Fexeus i tidningen Mama som du hittar här. 
Suveräna Anne Havisto har för övrigt också - som både Henrik och Malin - ett förflutet hos Vallentuna Revyn.

Jag är otroligt stolt över alla begåvade ungdomar som medverkade i våra föreställningar. 

Vem kunde ana det...?

Den som följer programserien "Hela kändis-Sverige bakar" har möjligen noterat inte bara doften av nybakat bröd utan även det starka inslaget av Vallentunarötter i programmet. 

Såväl Malin Gramer som Henrik Fexeus växte ju upp här i kommunen och visade tidigt osedvanligt framstående talanger som småningom har fått dem att visa framfötterna lite varstans. I dag har båda framgångsrika karriärer var och en på sitt - Malin som programledare, skådis och journalist och Henrik som tankeläsare, författare och allt möjligt annat. 

Men vad de inte vet - eller i varje fall inte har vetat särskilt länge - är att de har träffats förut nämligen här, på ett barnkalas på Bällstavägen 1900 kallt eller troligen i februari 1984.

Henrik var då kommunens begåvade trollkarl. Han uppträdde där tillfälle gavs och i maj 1983 var han med i Vallentuna Revyns talangjakt - se bilden längst ned. Han medverkade också - som jag minns det - i våra Lördagstimmar på Tuna torg där lokala förmågor då gav prov på sina respektive färdigheter. 

Mina barn fyller år i januari och februari. När det alltså drog ihop sig till barnkalas i början av 1984 föll det sig alltså naturligt att engagera trollkarlen Henrik då bör ha fyllt 12 år och som kom till barnkalaset med rekvisita och allt. Publiken satt andäktigt tysta och lät sig imponeras. Särskilt som han trollade fram godisar åt dem ur en tändsticksask (som jag minns det) och bland ungarna i publiken satt - den då snart sexåriga Malin Gramer i grönt som flera år senare (2002-2003) var skådis i Vallentuna Revyn. Men tillbaka till 1984. Ingen kunde väl ana då att Malin och Henrik många år senare (2018) skulle tävla i bullbak mot varandra i TV7. Men det gör de alltså och i skrivande stund är båda kvar i tävlingen...

Från vänster: Malin, Duncan, Kerstin och Oscar

Från vänster: Malin, Duncan och Kerstin

Talangjakten 1983

Järnhandlar-Ragge har lämnat oss...

Ragnar Sundkvist har gått ur tiden.
Han blev 85 år gammal och sörjs av släkt, vänner och sin lilla katt.
För Vallentunaborna var han känd som Ragge i Järnaffären. Men även den är nu ett minne blott.

En artikel från 1993:

Ragnar Sundkvist, 
omtyckt expert på skruv och bult

Han föddes i Strängnäs medan trettiotalet ännu var ungt. Fadern slet i sitt anletes svett på en gård utanför stan och tyckte så småningom att familjen skulle söka lyckan längre norrut.

Som elvaåring kom därför Ragnar Sundkvist med föräldrar och syskon till Vallentuna 1944. Här blev han kvar och är numera en välkänd profil. Den Vallentunabo som inte känner Ragge i järnaffären går knappt att uppbringa.

- Vi bodde på Sursta där farsan var gårdskarl, säger Ragge. Han skötte ladugården och stallet. Jag gick i skolan för Josef Andersson. Han var väldigt snäll.

Efter sjunde klass slutade Ragge skolan och blev springgrabb i Ernst Gustavssons affär, då belägen ungefär där ICA Rickeby ligger i dag.

- Jag körde ut mjölk och tunga ölbackar på cykel ett helt år. På den tiden var det 50 flaskor i backarna, förklarar han.

När året var till ända blev Ragge värvad som expedit till en livsmedelsaffär inne i stan. Han fick åka hemifrån senast en kvart över sex på morgonen och var inte hemma igen förrän halv nio på kvällen. Fortfarande bodde han på Sursta och hade fyra kilometer att gå till station längs den smala, krokiga vägen.

- Jag blev nog kvar där en sex, sju år, säger han.

En dag när Ragges pappa var i järnaffären för att köpa spik och skruv drog handlaren Harry Fors honom lite avsides. Tror du att Ragnar skulle vara intresserad av att byta yrke, frågade han.

- Det ville jag! Bara det att slippa resorna! Men det blev ett jäkla liv när jag sa upp mig.

Ragge var omtyckt och handlaren ville ha honom kvar i livsmedelsbutiken. Den 23 maj 1955 för nästan precis 35 år sedan alltså, klev dock Ragge in genom järnhandlarens dörr för att bli expedit. Sedan dess har handlarna skiftat men Ragge bestått. Fortfarande tituleras han expedit och kommer inte längre såvida han inte köper hela butiken. Men det vill han inte. Det är bara bekymmer, säger han och berättar i stället om de senaste 35 årens järnhandlare i Vallentuna.

- Efter Harry kom Arne Ljungkvist 1973 och därefter sonen Anders innan Ingvar Andersson tog över i november 1985. De var bra allihop var och en på sitt sätt. Ingvar, som driver butiken nu, är toppen, duktig och skötsam. Då är det kul att jobba!

Ragge konstaterar att nu när han fyller 60 år (1993) har han bara åtta år kvar till pensionen.

- Fy sjutton vad åren har gått. Jag har varit intresserad av affärsyrket och blivit något av en expert på skruv och bult. Och hela tiden kommer det så mycket nytt, maskiner, klippare och jordfräsar.

Förr missade Ragge aldrig en VBK-match men det var en annan stämning då. Idag känns det inte lika angeläget.

Då låg också folkets park intill idrottsplatsen. Där i skogsgläntan samlades alla när det var dans. Ofta var det VBK som arrangerade och alltid var det mycket folk. Skutbana, chokladhjul, tombola och cafeteria fanns förstås förutom dansbanan med sin lilla scen.

- Vi dansade ofta till Folke Thunbergs orkester, minns Ragge. Han kom från Markim och var väldigt duktig på dragspel.

På slutet var det kanske lite busliv kring parken och när taket rasade in i mitten av 60-talet på grund av tung blötsnö fick hela anläggningen förfalla.

- Det var bra med folkparken. Man hade något att göra, säger Ragge som tycker att en ny liknande samlingsplats vore en god idé.

När Ragge inte gick till parken kunde det hända att han och kompisarna tog tåget in till stan för att gå på Gröna Lund.
Tre gånger var han förlovad innan han gav upp och beslöt sig för att ägna sig åt katten.

- Jag gjorde rekryten i Norrtälje när jag förlovade mig första gången. Jag kom inte hem på sex veckor och farsan undrade vart jag hade tagit vägen. Sedan slog hon upp.

- Andra gången var 1958  med en flicka av finare familj. Jag gjorde bort mig, för jag gick ut med en annan och mötte min fästmö på Östra station. Då sprack det. Tredje fästmön var damen jag gick ut med men jag tröttnade på det och skaffade katt i stället.

I mitten av 60-talet flyttade familjen till Eskilstuna. Ragge föredrog att stanna kvar och Gustav Nilsson, då kommunstyrelsens ordförande, såg till att han fick en fin lägenhet. Och på den vägen är det.

På sin fritid kan det numera hända att Ragge drar en spader med grabbarna eller tar en tur till Vaxholm eller Åland. Utöver det tittar han på tv, går på sport och ägnar sig åt sin lilla katt, en innekatt på snart 13 vårar.

- Han får alltid schwartswaldtårta på sin födelsedag den 16 juli.

Ragge berättar att innekatten ibland hoppar ut genom fönstret men att han alltid kommer tillbaka.

- Det är en fin katt må du tro, svart och vit. Ibland får han räkor och lax också för det tycker han om.

Ragge trivs med livet och tar dagen som den kommer, säger han i samma stund som det pinglar över dörren och nästa kund kliver in.

- Det kanske är någon som behöver få råd av en expert på skruv och bult, säger Ragge och skyndar leende iväg.

Monica Antonsson

En artikel från 1993:

Alla vet inte att han är från Vallentuna...

... men det är han!

Gustaf Hammarsten kan sin samba.
Han blåste både publiken och juryn av stolen i premiären av årets ”Lets dance”.
– Du var störthet, sa Cecilia Lazar.

”Lets dance” är igång. En av årets modiga deltagare är skådespelaren Gustaf Hammarsten. Han dansar tillsammans med Jasmine Takács. Paret bjöd under kvällen på en samba som fick publiken att vråla av glädje.

Gustafs höftrullningar fick inte bara publiken att jubla. Även juryn hyllade hans framträdande.

– Det här är lite orättvist mot alla andra, att du kommer ut och gör sådär jävla bra i första programmet! Jag vet inte vad jag ska säga! Det var så bra! Jag trodde du skulle komma ut och vara tam, blöt och lite hängig. För han ser ut som det, sa Tony Irving.

”Störthet”
– Samba ska va pulserande, glatt och höfter. Du var störthet, sa Cecilia Lazar.

Under veckan har Gustaf haft problem med bihålorna och fått dansa med en tampong i näsan på grund av han blött näsblod. Men det verkar inte ha stoppat den nyblivna sambakungen ikväll.

Jag intervjuade Gustaf för Allas Veckotidning i samband med att den bästa adventskalendern någonsin - Tjuvarnas jul - spelades in. Det var vårens första dag i april 2011 och fåglarna kvittrade under klarblå himmel. Solen värmde och vi satt på en uteservering där vi försökte skapa julkänsla för reportaget. Det var då jag fick veta det...

När det lackar mot jul samlar skådespelarparet Gustaf Hammarsten, 43, och Jessica Liedberg, 42, sina nära och kära omkring sig. Barnen Edit, Ella och Märta, nio, sex och två år gamla, älskar att klä granen som på julaftons morgon står där och lyser. Förberedelserna pågår för fullt och ljuvliga dofter sprider sig från rum till rum i våningen på Kungsholmen i Stockholm. Snart börjar gästerna anlända. Det är morföräldrar, farföräldrar, syskon och respektive i en lång rad tills de är åtminstone tolv, tretton stycken som sätter sig till bords. 

- Vi börjar tidigt så vi hinner äta mycket, säger Gustaf som för egen del inte missar mamma Ullas inlagda sill som är ett absolut måste på julbordet.

- Jag vet inte hur hon gör men hon brukar alltid ha med sig en burk. Ibland har hon med sig skinka också.

I år måste hela sällskapet se adventskalendern på tv. Gustaf spelar trots allt huvudrollen som supertjuven Kurre Karlsson i ”Tjuvarnas jul” som på julafton efter 23 spännande avsnitt får sin lyckliga upplösning i bästa Charles Dickensstil.

- Det är en klassisk julsaga av Stefan Roos och Per Simonsson helt utan verklighetsbakgrund, säger Gustaf. Det mesta utspelar sig i Gamla stan men vi har spelat in rätt mycket på Skansen också. Vi var till exempel där främst om nätterna i sex veckor förra vintern när det var som kallast. Tjuvar är ju som bekant vakna om nätterna. 

”Tjuvarnas jul” handlar om en flicka som kommer till Kurre Karlsson med ett brev. Av det framgår att han är hennes pappa.

- Det är ju väldigt komplicerat för Kurre som är en tjuv att få ett barn på halsen. Han måste ju ta hand om henne på något sätt. Hon ser honom med ett barns oskyldiga ögon vilket får honom att omvärdera sitt liv. Det är med andra ord en riktigt genuin julsaga.

Men inte nog med det. Edit och Ella är också med i kalendern som barnhemsbarn och det är ingen tvekan om att han är stolt.

- Jag tycker mig se anlagen, erkänner han. Jag vill inte påverka dem i deras yrkesval men jag tror de tyckte det var roligt.

Gustaf har sina rötter i stockholmsförorten Vallentuna. Han åkte skateboard med skolkamraten Eric Gadd och gjorde sig ofta hörd på roliga timmen. Han ställde, som han säger, till det för kompisarna. Han var inte direkt flickornas favorit heller, säger han.

- Det är man inte om man är rödhårig och fräknig, smal och tanig och heter Gustaf. Vill man vara populär ska man vara blond och blåögd och heta Micke.

Som barn hade han inte en tanke på att bli skådespelare. Han skulle gå i pappa Reidars fotspår och göra karriär i reklambranschen.

- Pappa är typograf och grafisk formgivare så det föll sig tämligen självklart att jag skulle hålla på med reklam. Efter skolan jobbade jag på en reklambyrå men precis när jag skulle söka in till Bergs Reklamskola kom mamma med en annons om Kalle Flygares teaterskola. Kan inte det här vara något för dig, undrade hon. Jag vet inte om hon hade sett någon slags skådespelarbegåvning men jag älskade verkligen att uppträda, trots att jag var blyg och blev röd i ansiktet så fort någon sa hej till mig.

Med Kalle Flygares teaterskola insåg Gustaf att han hade hittat rätt. Två år senare sökte han sig till Teaterhögskolan men sprack i sista intagningsprovet två år i rad.

- Då sökte jag studielån och åkte jag till New York och pluggade teater vid Lee Strasberg Theatre Institute.

Gustaf berättar om en strulig tid. Han blev utslängd från hyresrummet och studielånet han blivit lovad uteblev. Pank och bostadslös stod han mitt på Manhattan med sin madrass.

- Som tur var bodde min syster Anna i New York då. Hon jobbade på ett av de största modehusen och hade en liten lägenhet där även jag kunde flytta in. Dagen därpå ringde min kompis och sa att även han hade blivit utslängd så vi fick tränga ihop oss alla tre. Det ordnade sig till sist och pappa ställde upp med pengar. Åren i New York var ett väldigt lärorikt äventyr. Väl hemma igen sökte jag på nytt till Scenskolan men sprack i tredje provet. Jag hade alltså bara blivit sämre! Som tur var fick jag jobb som figurant i ”Peter Pan” på Dramaten. Det var mitt första skådespelarjobb. 

Fjärde gången gick det vägen varpå Gustaf fick ägna sig åt teater på heltid i tre och ett halvt år med Keve Hjelm som professor och mentor. 

- Problemet var att få jobb efter avslutad utbildning. Tanken var att vi med en slutproduktion skulle bli upptäckta och få in en fot någonstans.

Gustafs årskull om sex elever skulle sätta upp ”En midsommarnattsdröm” i regi av Peter Oskarsson. Han krävde emellertid att få samarbeta med den kinesiske regissören Maké som var konstnärlig ledare vid Pekingoperan i Shanghai.

- Vi elever ville göra smutsig diskbänksrealism och visa framfötterna som karaktärsskådespelare. Istället skulle vi gå runt med masker och prata med ljusa röster. Själv fick jag gå runt i träskor med långa öron på huvudet skrikande som en åsna. Jag var vävare Botten som blev en åsna! Men det blev hur bra som helst.

Föreställningen sattes upp på Orionteatern 1995 och blev en succé. Till och med Jarl Kulle kom och tittade på elevproduktionen.

- Det var stort! Jag såg honom skratta och applådera efter första akten. Och nu har jag just gjort adventskalendern med hans hustru Anne Kulle. Det är det som är så underbart med det här yrket. Plötsligt jobbar man på lika villkor med någon man har beundrat och upptäcker att den andra personen är lika nervös som man själv är.

När Peter Oskarsson blev chef för Folkteatern i Gävle tog han med sig de sex eleverna dit vilket innebar att alla faktiskt fick jobb.

- Han har lärt mig oerhört mycket om teater, säger Gustaf som efter några år i Gävle sökte sig tillbaka till Stockholm och knöts till stadsteatern här. Där träffade han sin Jessica och på den vägen är det.

- Det var väldigt omvälvande att bli pappa. Plötsligt fick man ställa sig i bakgrunden. Men det är skönt i ett yrke som det här att få ta tag i realiteter när man annars ofta är så fokuserad på sig själv, sina egna känslor och tankar.

Gustaf har en annan realistisk sida också visar det sig. Han är smygsnickare nämligen. Han renoverar och sätter bo för jämnan.

- Jag har just flyttat vårt kök från ett rum till ett annat och i princip gjort det mesta själv. Det blev väldigt bra faktiskt. Med tre barn måste man ibland disponera om.

Gustaf berättar om livet som frilansande skådespelare med allt vad det innebär av ovisshet och brist på ekonomisk trygghet.

- Det passar mig rätt bra trots att man alltid är lite orolig. Det mesta löser sig på ett eller annat sätt.

Det är ingen tvekan om att karriären hittills har gått som på räls. Gustaf blev folkkär med ”Cleo” och ”Parlamentet”. För att inte tala om ”Våra vänners liv”, en serie om tio avsnitt om manlig vänskap. Han har gjort många omtyckta filmroller och har hyllats för sina insatser i Lukas Moodyssons ”Tillsammans” och Lisa Olins ”Tillfällig fru sökes” som gav honom Torino Cinema delle donnes festivalpris för bästa skådespelare.

Men han har dessutom tagit Hollywood med storm som den tyske assistenten Lutz i Borat-stjärnan Sacha Baron Cohens film om den österrikiske modereportern ”Brüno”.

- Cohen slog igenom med filmen Borat, en samhällssatir som handlade mer om Amerika och amerikanernas fördomar. Brüno gick ett steg längre. Men även om det mesta utspelas i Amerika så var vi ändå i Mellanöstern och Europa och filmade. Brüno producerades av Universal med en budget på flera hundra miljoner och lär ha spelat in en miljard eller så.

Lovorden visste inga gränser efter Brüno. Gustaf väntades bli näste svensk att slå igenom internationellt.

- Jag borde naturligtvis ha varit där när filmen hade premiär men det sammanföll med Märtas födelse så det var lite svårt att åka dit då.

Gustafs agent i Hollywood var inte helt med på noterna just då. Men Hollywood kom ju till Sverige och då var Gustaf inte sen att tacka nej. Följaktligen har han en roll i ”The girl with the dragon tattoo” som är den amerikanska versionen av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”.

- Men man kan säga att Hollywood lurar men än det finns inga tydliga planer, säger Gustaf som också är aktuell i den nya Hamiltonfilmen när nu julen står för dörren.

Julbordet, julgranen och klapparna är det inget större problem med. Och adventstaken står på plats med sina fyra ljus. Men någon tomte tycks det inte bli tal om.

- När barnen var små kom vi på att vi skulle ha en tomte. Jag gick ut och köpte en tomtedräkt i sista sekunden och hade en idé om att jag skulle komma gåendes med min lykta genom parken så att barnen såg det. Det var bara det att jag stötte ihop med en kollega som såg att det var jag. Jag tog av mig skägget och vi pratade en stund. Jag såg att hon inte ville fråga hur det gick för mig med jobb och att hon undrade om jag var tvungen att knäcka extra som tomte. Jag var sannolikt lite halvpackad också vilket väl inte gjorde saken bättre när jag sa att jag skulle överraska mina barn. Min äldsta dotter sa direkt: Lägg av pappa! Du är pinsam! Så det är nog färdigtomtat hemma hos oss. Det var en kort karriär. Man vill ju vara ledig också och inte spela teater jämt.

Monica Antonsson

Carl Gustaf Hammarsten 
är född 2 september 1967 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. 
Som treåring bodde han 1970 på Radarvägen 6 i Täby men sedan gick flytten alltså till Vallentuna där han bodde först med föräldrarna och sedan med fadern på adressen Rosendalsslingan 5. 

Missa honom inte i Let´s dance!

Radio Österåker om Vallentunarevyn och lite till..

  

Med Tommy Aperia hos Christer Ottosson i Radio Österåker i går 16 mars 2018

Monica Antonsson, Christer Ottosson, Camilla Silvander (Tommys dotter) och manager Roger Larsson.

Programmet hördes i Vallentuna. Här kan vi alltså följa Åkersbergas glada grabbar varenda fredag!

Radio Österåker

Fredagsmagasinet 

http://radio.osteraker.se/play/?dir=/Fredagsmagasinet%20-%20Pa%20Bryggan

http://radio.osteraker.se

Anna i Brottby lär hela världen att teckna...

När en kommun sköts av klåpare...

Jag kan inte låta bli att delge eventuella läsare en kommentar från fb-gruppen "Nytt i Vallentuna" skriven av Kenneth Bylund (S) i debatten om socialförvaltningens försvunna pengar. 

Kenneth Bylund: 

En liten men ändå komplettering till de åsikter som här framförs angående ledning och styrning av kommunens förvaltningar, under Alliansens tid från 2004 fram till 2018. Alltså ca 14 år. 

Kommunen har haft 7 st kommundirektörer inklusive tf. Alltså ca 2 års tjänstgöring.
Fritidsnämnden har haft 6 st ordinarie och tf förvaltningschefer.
Barn och ungdom har haft 4 st ordinarie och tf förvaltningschefer.
Samhällsbyggnadsförvaltningen har haft 11 st förvaltningschefer och tf inkluderat att SBN har ombildats och viss verksamhet/ledning är överförd till Kommunledningskontoret.
Socialförvaltningen har haft 8 st ordinarie och tf förvaltningschefer.

Jag kan naturligtvis ha missat en eller annan person.
Med detta som bakgrund så kan man ställa sig frågan om man skulle ha denna omsättning på ledande personer i ett företag hur skulle det gå för det företaget, med det sagt menar jag inte att man ska bedriva kommunen som ett företag. 
Hösten 2016 anställdes den nu avgångne Socialchefen vid 63 års ålder alltså 2 år före sin pensionering, med löfte att hon skulle arbeta till 67 års ålder. 
Man kan naturligtvis ställa sig frågan varför fanns det ingen yngre förmåga som skulle kunnat anställas. (OBS detta är ingen åldersdiskriminering).
Kan det möjligen vara så att det finns möjligheten att det inte är ngn bra/bristfällig styrning/ledning av politiken läs Alliansen.
Skulle vara intressant att få synpunkter på detta från de som anser att det fungerar bra, jag vill naturligtvis få en bra korrekt beskrivning, inte en massa kommentarer om kommunister eller att det är plumpt el. liknande.

________________________________

Det är inte min ambition att få till stånd en debatt om Kenneth Bylunds kommentar här i bloggen. Jag vill bara vidarebefordra det han redovisar om personalomsättningen i Vallentuna kommun. Och alla dessa chefer har, mig veterligt, fått tämligen vidlyftiga avgångsvederlag och skadestånd. Hur gick det till exempel för rektorn i Bällstaberg som kommundirektören skändade i media. Vad blev notan för det förtalet? 

Kommunfullmäktige har just kickat socialnämndens ordförande för att han använde socialens pengar som sina egna, anställde polare som konsulter och köpte halkskydd till pensionärer utan beslut. Och så undrar man vart pengarna tog vägen!

Allt det här sitter skattebetalarna och gnetar ihop. Är det schysst eller? Jag tycker inte det. Det tycks mig som att Vallentuna kommun numera sköts av en handfull klåpare. 

Gå gärna in på facebook och följ debatten där ett antal etablerade vallentunapolitiker sitter och käbblar å det grövsta. Man upphör aldrig att förvånas. 

Pengarna som försvann...

Ännu en ekonoimisk skandal är under uppsegling i Vallentuna.
Hela 33 miljoner fattas i socialnämndens portmonnä.
Kommunen meddelar:

Krafttag för ekonomisk uppföljning inom socialförvaltningen

I arbetet med årsredovisningen för 2017 uppdagades ett kraftigt underskott. Den av förvaltningen redovisade prognosen på minus sex miljoner kronor visar sig nu uppgå till minus 33 miljoner kronor. Kommunstyrelsen har fattat beslut om en omedelbar granskning av hur detta kunnat inträffa. Kommunen kommer trots detta att leverera positivt resultat för 2017.

– Som förtroendevald är det avgörande att man kan lita på de underlag som presenteras. Endast då kan rätt beslut fattas och åtgärder vidtas. Under året har vi återkommande diskuterat nämndernas prognoser och vid samtliga avstämningar har underlaget från socialförvaltningen uppenbarligen varit totalt missvisande. Kommunstyrelsens arbetsutskott har idag fattat nödvändiga beslut för att komma till rätta med problemet, säger Parisa Liljestrand, kommunstyrelsens ordförande.

– För att säkerställa en god ekonomisk hushållning och styrning tar kommunen fram delårsbokslut, tertialrapporter och månadsuppföljningar där varje nämnd redovisar en helårsprognos. Om prognosen är negativ sker ytterligare uppföljningar med krav på åtgärder. Modellen bygger på att underlagen från förvaltningarna är korrekta vilket nu brustit, säger Annika Hellberg, ekonomichef för Vallentuna kommun.

– Den uppkomna situationen är helt oacceptabel. Vi kommer nu, tillsammans med revisionen, att granska socialförvaltningen och skälen till varför det har blivit så här. De politiska beslutsfattarna och kommunens ledningsgrupp måste kunna ha förtroende för förvaltningarna. Rapporten får utvisa vilka åtgärder som behöver vidtas, säger Victor Kilén, kommundirektör i Vallentuna kommun.

– Tack och lov för att kommunens ekonomi och styrning är så stark som den är. Trots att socialnämnden levt över sina tillgångar med 33 miljoner kronor kommer Vallentuna kommun att leverera ett positivt resultat för 2017, säger Parisa Liljestrand, kommunstyrelsens ordförande.

De verksamheter som drivs i kommunal regi inom vård och omsorg har levererat enligt budget med ett visst överskott.

För ytterligare information:

Victor Kilén, Kommundirektör, tfn: 076 621 61 20
Henrik Kelfve, Kommunikation- och marknadschef, tfn: 076 641 49 90

Sidan uppdaterad den 19 januari 2018

Det senaste vi hörde från socialnämnden var väl detta:

Det var ingen engångsmiss, det är ett karaktärsdrag (6 juni 2017)
Socialnämndens ordförande tvingades avgå. Korrekt beslut av kommunfullmäktige (20 juni 2017)