torsdag 2 november 2017

Knepigt läge...

https://mitti.se/nyheter/ordforande-upprors-over-migrationsbeslut/?omrade=vallentuna

Ordförande upprörs över migrationsbeslut

PUBLICERAD 2 NOVEMBER 2017, KL. 19:14

Hitta boende åt 135 nyanlända blir en tuff uppgift när det inte finns lediga bostäder i Vallentuna anser kommunstyrelsens ordförande Parisa Liljestrand (M).
– Vi har trollat i två år, och kan inte trolla mer, säger hon om anvisningsbeslutet från Migrationsverket.

Nästa år ska Vallentuna kommunen ta emot 135 nyanlända, enligt länsstyrelsens fördelning av antal flyktingar med uppehållstillstånd som anvisas till Stockholms län av Migrationsverket.

Kommunalrådet Parisa Liljestrand (M) känner stor frustration och hopplöshet inför mottagandet eftersom Vallentuna kommun i nuläget inte har några boendealternativ att erbjuda.

– Alla har jobbar stenhårt för att ge ett värdigt boende till de som kom 2016 och 2017, och det är vi stolta över. Men vi har fått vända på varenda sten och tagit till lösningar som inte har varit ultimata, säger Parisa Liljestrand.

Finns inga bostäder

Därför är hon nu upprörd över Migrationsverkets bedömning angående kommunens förutsättning att ge husrum till alla nyanlända som förväntas flytta till Vallentuna nästa år.

Läs hela artikeln här.

onsdag 1 november 2017

Kul intervju om Ove Hahn...

Kul intervju om Ove Hahn (1934-2009) i P4 Kristianstad idag den 1 november 2017.
Dragspelskungen och artistchefen som rattade kyrkofullmäktige i Vallentuna till jazzmusik.
Läs mer om honom här.

torsdag 26 oktober 2017

Tusen tack Nina!

Nina Lizell firar just nu 50 år som artist. Det är sannerligen ingen dålig siffra på CV:t. Särskilt som hon har en rätt gedigen anknytning till Vallentuna. Föräldrarna hade i alla år sitt sommarställe i Brottby och när Nina återvände till Sverige efter stora framgångar i Tyskland och Amerika slog hon sig ner på Åby gärde i Vallentuna.

Oj, så mycket rock´n roll vi sjöng med Farmer Lips några år då. Himla kul var det. Finns på Sound Cloud förresten. Fast ni får rulla ner lite bland låtarna för att hitta rätt.

Vid sidan om sin självklara stjärneglans i Tyskland - där hon än idag har en mycket framgångsrik karriär trots 70 år fyllda - var Nina samtidigt en av klipporna i Vallentuna Revyn 1985-1993.

Och nu firar hon alltså 50 år som artist. Grattis från oss alla Nina!
När är kalaset? När ska vi komma?

Radioinspelning från Vaxholmsfestivalen någon gång på 80-talet.

torsdag 19 oktober 2017

Fantastiska Gunhild till Vallentuna teater...

Härliga Gunhild Carling kommer till Vallentuna teater på söndag den 22 oktober läser jag i lokalbladet.

Det fick mig att göra en sökning i datorn och vips kom kom min artikel om den fantastiska Gunhild upp. Hon var då aktuell i Dandsbandskampen och artikeln publicerades i Allas veckotidning 2010.
Trevlig läsning!

Rubrik: Gunhild Carling – Dansbandskampen

Byline: Monica Antonsson

Foto: Kurt Pettersson

Brödtext:

För Gunhild Carling, 35, kommer minnet av sommaren 2010 alltid att kännas magisk. Efter 28 år som flitigt anlitad multimusikant och bejublad varietéartist fick hon äntligen sitt genombrott. Och vilket genombrott sedan! Först fick hon åka på Diggiloo-turné med Lasse Holm. Sedan överraskade hon hos Lotta Engberg på Liseberg. När hon strax därpå gjorde entré i Allsång på Skansen stod det klart att en ny stjärna var född. Gunhild bjöd på svängig jazz på trombon, steppdans och sång i megafon. Sedan toppade hon alltihop genom att spela trestämmigt på tre trumpeter och att spela trumpet och banjo på en gång. Jublet visste inga gränser. Gunhild fick stående ovationer från en förvånad publik som undrade vem hon var och var i all världen hon hade gömt sig.

- Jag har turnerat runt hela världen sedan jag var sju, skrattar Gunhild en kväll när Carling Family spelar upp till dans på en lindy-hop-festival i Roslagen. Till publikens stora förtjusning visar hon att hon inte går av för hackor som dansare heller. Hon sprätter gärna loss i både jitterbugg, charleston och shim sham.

Gunhild kom med i Diggiloo tack vare Dansbandskampen. Thomas Deutgen bjöd in henne som prisutdelare och på efterfesten fick branschfolket se vad hon går för.

- Jag är alltid uppklädd och har snygga skor med höga klackar när jag går på fest. Och jag har alltid instrument med mig. Så jag spelade en hel del. Efteråt fick jag frågan om jag ville åka med på Diggeloo-turnén. Strax därpå ringde SVT och frågade om jag ville vara med i både Allsång på Skansen. Det känns faktiskt rätt omtumlande alltsammans när man tänker på det.

Gunhild är uppväxt Göteborg där familjen bodde i ett stort hus som mamma Aina, 65, hade ärvt. Hon kommer från en musikantfamilj vars djupa musikaliska rötter som kan spåras tillbaka till 1700-talet. Själv spelar hon banjo, gitarr och bas men har aldrig gjort någon karriär av det.

- Hon stod i köket, lagade mat och plåstrade om skrapsår när vi var små, säger Gunhild. Vi hade ingen TV så vi samlades om kvällarna för att spela tillsammans. Pappa lärde oss skalor och musikteori. Resten lärde vi oss själva. Någon kommunal musikskola var det aldrig tal om. Börjar man bara spela och det låter lite bra blir man snart beroende och kan inte låta bli att fortsätta.

Pappa Hans ”Cooling” Carling, 68, har alltid varit familjens musikaliska drivhjul. Han startade sitt första jazzband redan som 14-åring och blev med tiden Göteborgs okrönte tradjazzkung.

- Vi barn var alltid väldigt tysta om morgnarna. När pappa hade varit ute och spelat måste han ju få sova. Sedan försvann jazzen. Då sadlade han om och blev trädgårdsmästare. Som tur var kom jazzen så småningom tillbaka.

De fyra barnen är förstås genommusikaliska men har även andra gudagåvor. Max, 41, komponerar symfonier och spelar utomordentlig dixieland på klarinett, sopransax, tenorsax och violin. Han är dessutom lärare i grekiska och kan trolla, jonglera och gå på lina. Gerd, 39, spelar piano, trombon, altsaxofon, vibrafon, nyckelharpa, dragspel och serpent som är ett två meter långt tonrör av trä med rötter i 1500-talet. Hon är dessutom språkforskare, ormkvinna, dansare och sömmerska som med stor skicklighet syr gruppens scenkläder. Ulf spelar trummor och håller kurser i swing och dans. Han spelar dessutom pantomimteater och är balanskonstnär.

- Och jag kan cykla på enhjuling och spela klockspel, skrattar Gunhild som har en fil kand i språk i bagaget. Musikaliskt spelar hon allt som går att spela på inklusive harpa och säckpipa. Hon började med blockflöjt och trummor men huvudinstrumentet har alltid varit trombon. Sju år gammal fick hon hoppa in och gästspela i pappas jazzband med svängiga låten ”Tiger Rag”.

- Jag hade aldrig kunnat drömma om de ovationer jag fick. Det var som att jag hade vält hela stället. Det är ett av mina allra första minnen men efteråt visste jag att musiken var mitt liv.

Inom några år var hela syskonskaran med i pappas jazzband. Då knöt mamma Aina av sig förklädet, plockade fram banjon och hoppade med i bandet hon också. Året var 1982 och Carling Family var ett faktum. Sedan stod det inte på förrän arrangörer från hela Skandinavien, Tyskland och Holland hörde av sig.

- Vi intog varje stad bit för bit och såg till att varje spelning gav två nya. Det blir en livsfilosofi att tänka och leva så. Har vi ingen spelning idag så tar vi igen det i morgon. Största snurren fick vi tack vare Youtube. Folk filmade oss med videokamera och lade ut filmerna på nätet. Då lossnade allt i ett enda slag. Det blev familjen Carlings genombrott. Plötsligt började det ringa från länder som Brasilien och Colombia. Då insåg vi värdet av att marknadsföra sig på Youtube. Vi började lägga ut egna filmer och idag har haft minst en miljon visningar på internet. Det har resulterat i att jag har 200 resdagar om året.

Gunhild gör numera en hel del soloframträdanden världen över och har dessutom bildat Carling Big Band med familjen som stomme.

- Det är fyra saxar, fyra brass och fyra komp samt en danstrupp, säger hon lyckligt. Dansrörelsen är väldigt kul och ihop med musiken blir det fantastiskt.

Gunhild mötte kärleken i Johan Blomé, 35, när båda var studenter i Lund. Han är numera civilingenjör på ett stort företag och medlem av Lunds studentsångare som just har gästspelat i Kina. De flyttade ihop och bosatte sig i Malmö.

- Johan levde sig redan från början in i mitt liv. Han stöttar mig i allt och ställer alltid allt annat åt sidan för min skull om jag behöver det. Han har låtit bygga extra garderober hemma för min skull. Det är fransklänningar, paljettklänningar och andra scenkläder i en och åtminstone hundra par skor. I en annan har jag långklänningar och partykläder och i en tredje bara väskor.

Det var när dottern Idun, 5, hade anmält sin ankomst till världen som flyttlasset gick till den lilla byn Stockamöllan vid Rönneå i Mölleriket mitt i Skåne. Tillsammans med Johans bror Olof och hans fru Ylva flyttade de in i en stor disponentvilla om 440 kvadrat. Den stora fina trädgården har till och med ett eget vattenfall.

- Jag brukar säga att det finaste med huset är utsikten över vattenfallet, säger Gunhild. Jag kan ingenting om antikviteter men jag vill ha det som på 1920-talet. Därför har vi möblerat vårt hem med sånt vi helt enkelt har fått tag i. Det är lampor med fransar, tunga draperier, mycket orientaliskt och många soffor samt en flygel. Men det finns inte en pryl här som har kostat mer än tusen spänn. Och väggarna är ljusa. Vi har inte tapetserat med mörkbruna tapeter. Så långt har det inte gått.

Tillsammans med Möllrikeföreningen har Gunhild dragit igång Stockemöllans Jazzfestival som nu är ett årligen återkommande evenemang som går av stapeln i ett gigantiskt cirkustält.

- Det bygger på att jag spelar själv och har inbjudna gäster från andra länder som jag har träffat på mina resor. De är inte kända och dyra men väldigt intressanta och bra. Det kommer en hel del publik också, så det går runt.

Gunhild berättar om turnéer och fullsatta konserthus i länder som Sydamerika, Ungern, Litauen, Ukraina och Ryssland.

- De som arrangerar jazzgalor där är västorienterade människor som vill att folk ska ha lite kul. Och det svänger som sjutton. Vi bara boxar in livsglädje känns det som. Och barnen är med. Det är bättre att de är hos oss än att de går hemma och längtar.

Det har blivit rätt många skivor genom åren. Gunhild har sjungit och spelat in såväl soloplattor som skivor med familjen. Hon har gästspelat med svenska stjärnor som Arne Domnerus och internationella dito som Toots Thielemanns. För att inte tala om Count Basie Big Band.

Och nu är det alltså Dansbandskampen som gäller. Juryn är avskaffad. Thomas Deutgen och Gunhild ska i stället vara kommentatorer. Hon ska bara göra ett gästspel på Carnegie Hall i New York först.

- Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i Dansbandskampen men jag ska väl tillföra någon slags musikalisk krydda, antar jag. Musik och entertainment är ju min grej.

Dansbandsmusik vet hon ingenting om. Thomas Deutgen tog därför med henne på dans en kväll när Lasse Stefanz spelade.

- Jag blev väldigt positivt överraskad. Dans och dansbandsmusik är onekligen en kultur med egna regler. Det var fruktansvärt roligt så jag ska plugga på. När Dansbandskampen drar igång kommer jag att kunna allt om dansbandsmusik.

Monica Antonsson

onsdag 20 september 2017

Varg närmade sig ett barn!

Stockholm direkt

Blir skyddsjakt: Varg närmade sig ett barn

I början av veckan sa länsstyrelsen nej till skyddsjakt på varg, nu vänder man i frågan. Bland annat efter att en varg varit närgången mot ett barn, enligt länsstyrelsen.

– Det stämmer att ett sådant beslut är beviljat, säger Jonas Johansson kommunikationschef länsstyrelsen Stockholm.Länsstyrelsen har nu fattat beslut om skyddsjakt på en av vargarna som rört sig i Vallentuna och Norrtälje.

Beslutet har tagits efter morgonens incident när ytterligare en hund dödats, denna gång i Kårsta, Vallentuna.

– Men vi har också en annan incident från gårdagen då en varg ska ha varit närgången mot ett barn, säger Jonas Johansson.

I början av veckan sa länsstyrelsen nej till skyddsjakt men har nu alltså vänt. Vilken av de två vargarna som ska skjutas kan inte Jonas Johansson svara på för tillfället.

onsdag 13 september 2017

Jag tycker inte att det är okej...

Vargen jagade Kristin när hon red

Publicerad 11 september 2017, kl. 19:07

Kristin Norlander blev jagad av en orädd varg i nästan tre kilometer, när hon red i Brottby.

– Först trodde jag att det var en hund, men när jag kom närmare såg jag att det var en varg. Den sprang in i skogen när vi närmade oss och stod där och tittade, berättar Kristin Norlander, som blev rädd först när hon förstod att vargen inte hade för avsikt att ge sig av.

– När jag fortsatte rida så märkte jag att hästen blev nervös och när jag vände mig såg jag att vargen sprang efter oss. Då gör jag halt och skriker åt den att den ska försvinna. Då sprang den in i skogen igen, men när jag vände för att rida tillbaka så hoppade den fram och överraskade oss, säger Kristin Norlander.

”Jag var livrädd”

När vargen började springa efter dem satte hästen av i full galopp hem mot stallet, med vargen hack i häl.

– Den var kanske fem meter ifrån oss som närmast. Jag var livrädd att den skulle nafsa i hästens ben, eller att jag skulle bli avkastad med vargen efter mig. Jag fick panik och blev helt genomsvettig. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, säger Kristin Norlander.

Hon tror inte att vargen var ute efter att skada dem, utan snarare var leksugen. Vargen vände så fort de närmade sig bebyggelsen.

– Den hade tungan hängandes utanför munnen och morrade ingenting. När jag ringde till länsstyrelsen så sa de att det är mycket ovanligt att en varg attackerar en häst och att det troligtvis var en ungvarg som ville leka. Den var stor, fin i pälsen och såg riktigt välnärd ut. Men jag kommer nog inte rida ut i skogen något mer. Det känns läskigt.

Tagit hund, får och höna tidigare

Kristin Norlander berättar att hon egentligen inte har något emot vargar, men hon är osäker på hur hon tycker att den här vargen ska hanteras av länsstyrelsen. Speciellt när vargen har tagit både en höna, en hund och dödat sex får i området tidigare.

– Jag är ingen varghatare. Men när de inte är rädda för människor så blir det obehagligt. Det bästa vore att man kunde flytta på vargen, men det kanske krävs skyddsjakt på den, när den är så pass närgången och dödar tamdjur i området.

Jonas Palm, Mitti

Vad måste hända innan de ansvariga begriper???

tisdag 15 augusti 2017

Vallentuna kyrka Sommarkväll

En film av Mikael Nordmark

tisdag 25 juli 2017

Åh så tråkigt...

En hedersman med stort civilkurage,

- en verklig profil med mycket gott hjärta och en stor portion humor,

med massor av papper i portföljen och ofta på cykel -

har gått ur tiden 89 år och 1 dag gammal.

Vila i frid...

Jag skrev aldrig något porträtt på Åke. Synd!
Kanske att någon kan skriva om hans politiska gärning också?

Klippet kommer från Gotlands Tidningar.
Tack Kenneth Bylund!

onsdag 5 juli 2017

Vallentuna i Almedalen, en händelse utan tanke...

I en tid när de offentliganställda som känner det minsta lilla ansvar för skattebetalarnas pengar - och även i övrigt har huvudet på skaft - faktiskt bojkottar Almedalen för dess nazistiska inslag och för dess:

svindyra priser (se även här och här),

knarkhandel och sexuella ofredanden,

utbredda sexhandel (se även här och här och här och här),

och som sagt nazistiska influencer (se även här och här och här och här och här)

så åker Vallentuna kommun

- trots att var nionde pensionär i kommunen lever i fattigdom och knappt har råd med mat - till Almedalen med 24 (!) "i huvudsak chefer och kommunikatörer" som redan är så välbetalda att de borde kunnat betala sin nöjestripp till Gotland själva.

Årets fest - DJ Battle i Almedalen, det största
eventet under politikerveckan.

Kommunikatörer! Vad är det? Vilka? Förutom den nye kommunikationschefen Henrik Kelfve då, en tjänst som väl inte ens fanns för bara några år sedan.

Frågan är väl om den ens måste finnas.

Här i Vikingaland har folk klarat av att tala med varandra ändå i alla tider!

- Almedalen är en fyllefest finansierad av skattebetalarna, läser jag i en blogg.

- Som ni vet så är 99% av allt som anordnas i Almedalen extremt tråkigt och bara en förevändning för folk att spegla sig i någons sjärnglans, lyssna på sig själva och antingen lösa låtsasproblem eller ickelösa riktiga diton, läser jag i en annan.

- Och förstås för att supa och nuppa. Jag såg på Facebook att öronproppar, resorb och kondomer säljer extra bra under Almedalsveckan.

Ja så står det lite var stans.
Och i år gör polisens prostitutionsgrupp dessutom en särskild insats i Almedalen. Enligt Aftonbladets källor har polisen fått in underrättelseuppgifter om en omfattande sexhandel under politikerveckan. Precis som på festivalerna är polisen på plats för att gripa misstänka sexbrottslingar.

Så varför i all världen väljer Vallentuna kommun att åka dit?

Har de helt tappat förståndet?!
Ja, det måste man kunna fråga sig.

Henrik Klefve

Vallentuna har alltså begåvats med en ny kommunikationschef, en Niklas Klefve som mitt i livet hoppat av som oppositionsråd för moderaterna i Sigtuna för att i stället bli kommunikationschef i Vallentuna.
Gissa om han har fått högre lön!
Vi har sett det förut. Och mycket vill ha mer, som farmor sa.

Någon minns kanske Kjell Johansson som med en bakgrund som S-märkt kommunalråd i Botkyrka blev kommunchef i Vallentuna. Han var så van vid att bestämma att det blev tjänstemannastyre till sist. Han fick kicken - som så många andra chefer i kommunen. Det är liksom den vanliga befodringsgången här. Men det är ju en annan historia.

Kanske är det den nya stjärnan Henrik Klefve som ligger bakom Almedalsäventyret? Det är i alla fall han som uttalar sig för Svt Nyheter.

Per Schlingmann

Jag gissar emellertid att det hela hänger samman med kommunledningens totala hjärnsläpp när de engagerade den forne PR-strategen Per Schlingmann - han som myntade begreppet Nya Moderaterna, ni vet, och som fick en halv miljon skattekronor av Parisa Liljestrand & Co för att göra Vallentuna attraktivt för förmögna familjer.

Kommunalrådet Parisa Liljestrand (M) & Co ville att vi skulle bli flera men inte genom flyktingar och sånt. Nyanlända skickar hon raskt vidare till Sorsele. Jag har i och för sig ingenting emot det. Tvärtom! Det är bara det att det känns lite väl småaktigt och beräknande. Det betyder nämligen också att man inte har något till övers för våra egna ungdomar heller, förrän de har jobbat ett tag och bildat förmögna familjer. Det märks även på bostadsbyggandet här.

Kommunledningen skulle ju faktiskt kunna hushålla lite med skattepengarna i stället för att slå runt i Almedalen. Det blir snabbt ett stora hål i plånboken när man måste betala skadestånd till alla avskedade chefer. Paria Liljestrand borde också sätta heltäckande munhäfta på tf kommundirektör Victor Kilén som har riskerat en förmögenhet på att smutskasta rektorn i Bällstaberg. Det enda som kan rädda honom är att rektorn inte tar risken till civilprocess. Har man inte råd att förlora en halv miljon eller mera så är det ingen idé.

Carl Bildt på disco i Almedalen

Om Schlingmann lyckades locka hit några förmögna familjer eller om kommunledningen lika gärna kunde ha spolat ut den där halvmiljonen med toavattnet förtäljer inte historien. Nu är emellertid cheferna i Almedalen för att enligt kommunens hemsida:

marknadsföra Vallentuna
kompetensutveckla medarbetare och
verka för fortsatt tillväxt genom infrastruktursatsningar som främjar kommunens utveckling.

Låter det trovärdigt, tycker ni?

Kommunen skriver i ett pressmeddelande:
"Vallentuna kommun är medarrangör på två seminarier under Almedalsveckan i år. Det ena är ett samarrangemang med Arlandaregionen och det andra med Stockholm Nordost. Båda handlar om vikten av att vår region får goda möjligheter att växa och Arlandas betydelse."

Vallentuna kommun är medarrangör till två seminarier den 5 juli 2017 i Almedalen:
1) Regionutveckling och Arlanda i fokus (Se där! Medverkande: Per Schlingmann mfl)
2) Stockholm Nordosts seminarium (samma länk till info som ovan)
Om kommunen på Almedalsveckan kan man även läsa här.

Vi betalar inte! Vi betalar inte! Planka!
Citatet är hämtat ur en pjäs av den italienske författaren Dario Fo som vår egen Kim Anderzon salig i åminnelse spelade med stor förkärlek. Det är dessvärre inget alternativ för oss Vallentunabor. Det är bara att hala upp portmonnän och betala.

Det är nämligen du och jag som betalar för Almedalen.

- På programmet står för hundratals kommunalråd och tusentals medföljande tjänstemän en hel del arrangemang och jippon, mingel, snittar, rosévin och Ipren.

Vem som betalar? Skattebetalarna förstås, och indirekt alla dem som hade behövt hjälp för de pengar som nu slösas bort.

Det fattiga Malmö finns på plats med 45 personer. Det kostar skattebetalarna där över en halv miljon kronor. Henrik Kelfve menar att 86 000 kronor ska räcka för de 24 cheferna från Vallentuna. Det blir 3 600 kronor per person.

Tillåt mig tvivla, som farmor sa. Var och en som har rest, bott och veckohandlat på Ica vet vad det kostar.

- De som är med har innan resan fått gå igenom programmet och rapportera till ledningen vilket deras syfte med resan är och vad de vill uppnå med sin närvaro. Efteråt ska de göra en egen utvärdering som skickas till kommunstyrelsens arbetsutskott, förklarar Henrik Klefve.

Han har skickligt snickrat ihop det hela trots allt. De har hyrt tandemcyklar och ett hus att bo i för samtliga. Därför går det ihop, säger han. Var och en får betala sin mat.

Snacka om att de var angelägna att åka!
Fast de kunnat såväl 1) spara skattepengar och 2) avstått medverkan av ideologiska skäl. Från nazister ska man ta avstånd.
De kunde ha valt politikerveckan i Järva i stället. Eller ordnat något själva här hemma i Vallentuna. Fattigpensionärerna hade kanske uppskattat en bjudlunch i glada vänners lag.

Eller som Niklas Adlivankin skriver på Nytt i Vallentuna om att Parisa Liljestrand och kommunledningen vill göra Vallentuna till en global magnet:
Niklas Adlivankin: Global magnet? Hon kan ju börja med att försöka göra Vallentuna till en lokal magnet...
Klokt sagt!

Läs också:
Dagens Samhälle: https: Vad får skattebetalarna ut av jippot i Almedalen

torsdag 22 juni 2017

Och bostäderna för våra egna unga, var bygger ni dem då?

Förre kommunalrådet Örjan Lid - kommunens genom tiderna största misstag - drog igång en lång rad byggen innan han tog pengarna för Påtåker och försvann till Portugal (var det väl).

Redan då fanns folk som slog larm om valet av byggen. De tystades emellertid och saken dog ut. Nu annonserar byggherren till Åby Ängar sitt bostadsbestånd varav det mesta redan är sålt vilket säger en del om bostadsbristen i landet.

För kolla priserna! Du hittar dem här.

Folk får betala mellan 2,6 - 3,6 miljoner kronor i insats för 1 - 3 rum. Därefter är hyran mellan 3 250 till 4 950 kronor per månad. Plus drift - värme och vatten.

Det var inte det här Vallentuna behövde!

Våra egna unga som växt upp här, står på tröskeln till livet och ska bilda familj är körda direkt. Få om ens några har den här sortens plånböcker.

Och sak samma lär det, enligt uppgift, vara med alla de andra områden som Örjan Lid initierade. Hur kunde byggnadsnämnden och andra instanser gå med på det? Ett oerhört svek!

Ni som var med och klubbade igenom det hela bör gömma er bakom skämskudden.

tisdag 20 juni 2017

Socialnämndens ordförande tvingades avgå. Korrekt beslut av kommunfullmäktige.

Uffe Lindeborg berättar i veckans Stockholm direkt att socialnämndens ordförande Björn Furugren Beselin (C) tvingades avgå. Orsaken är att han inte får ansvarsfrihet av kommunfullmäktige. Om orsaken kan du läsa här.

Det hedrar kommunfullmäktige att de fattade ett korrekt beslut och inte började bedriva svågerpolitik som så ofta förr i Vallentuna. Beslutet var det enda raka.

Av Uffe Lindeborgs artikel framgår emellertid att Björn Furugren Beselin har flera politiska uppdrag i kommunen. Han är:

ordförande i kommunala pensionärsrådet,
ledamot av kommunstyrelsen
ledamot av kommunfullmäktige och
ledamot av teknik- och fastighetsutskottet.

Han sitter alltså i den absolut högsta kommunledningen på väldigt tunga poster som samtliga kräver åtminstone en känsla för vad som är rätt och fel. Det har skattebetalarna rätt att kräva.

Björn Furugren Beselin har tydligt visat att han inte besitter den egenskapen. Centerpartiet i Vallentuna måste följaktligen se till att han omgående lämnar över stafettpinnen till någon annan.

Tag ert ansvar, Centern!

Men vi har fortfarande inte fått veta exakt vad det var som den där konsultkompisen skulle "ändra i delegationsordningen för socialnämnden" och skattebetalarna fick betala 40 000 kronor för.
Kan du ta reda på det åt oss Uffe?

tisdag 6 juni 2017

Det är ett karaktärsdrag...

Jerri Bergstöm (S) som anmälde blev närmast hånad men...

Revisorerna är kritiska till Björn Furugren Beselin (C). Med all rätt. Av en förtroendevald – särskilt ordföranden i en så tung nämnd som socialnämnden – som faktiskt arvoderas rätt bra - måste man kunna förvänta sig att han kan och följer spelreglerna. De är inte annorlunda i socialnämnden än vad det är i vilken frimärksförening som helst.

Det första man gör på varje nytt jobb eller uppdrag är att ta reda på vad som gäller. Vilket arbete förväntas man göra för sitt arvode? Vilka beslut får man fatta själv? Vilka frågor kräver ett majoritetsbeslut i nämnden? Och så vidare. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att nämndbeslut måste till så fort det kostar pengar. Man ”råddar” nämligen inte bara en nämnd som omsätter 500 miljoner kronor, man är en del av den svenska demokratin och hanterar skattebetalarnas pengar.

Här får vi veta att Furugren Beselin har ställt till med en personalfest för 132 000 kronor på eget bevåg. Han har beviljat sig själv en kurs för 6000 kr och köpt in broddar åt gamlingar för 7000 kronor utan att fråga nämnden. Han köpte dessutom presentcheckar på ett bageri för 12 500 kronor.

Det rör sig alltså inte om en engångsmiss. Det är ett tydligt karaktärsdrag. Ett godtyckligt sätt att hantera andras pengar. Finns det flera beslut av den här sorten, undrar man. Och vad händer nästa gång?

Sak samma när det gäller att gynna kompisar med företag. Kalla det vad ni vill men det är vänskapskorruption. Alla vet att tjänster ska upphandlas i demokratisk ordning. Tog nämnden beslut om att tjänsten skulle inhandlas eller tog Furugren Beselin även det beslutet själv?

Av tidigare artiklar framgår att Furugren Beselin tog beslutet själv och att det kostade skattebetalarna 40 000 kronor.

Av Uffe Lindeborgs artikel får vi veta att kompisens företag anlitades för att ”ändra i delegationsordningen för socialnämnden”. Vad i allsin dar betyder det?

Delegation – beslut om vem eller vilka tjänstemän och politiker som får fatta vilka beslut – måste väl ändå vara en fråga för socialnämnden, kommunstyrelsen eller fullmäktige?

Det skulle onekligen vara väldigt intressant att få veta exakt vad det aktuella uppdraget till kompisens företag bestod av. Och vad det resulterade i.

Det håller inte för en ordförande av socialnämnden att efter revisorernas kritik säga, att man ska bättra sig. Även om han beviljas ansvarsfrihet så bör han ta sin mats ur skolan och avgå. Även fritidspolitiker måste vara kvalificerade för sitt uppdrag. Socialnämnden – som fattar så många livsavgörande beslut för kommuninvånarna – är ingen lekstuga.
Monica Antonsson

Se också:

Stockholm direkt
Efter granskning:

Skarp kritik mot socialnämndens ordförande

Socialnämndens ordförande, Björn Furugren Beselin (C), riskerar att inte beviljas ansvarsfrihet och han kan bli avsatt som ordförande i sin nämnd. Detta efter revisorernas kritiska rapport.
Kommunens revisorer lämnade in sin rapport till kommunen i måndags. De är starkt kritiska till några av de beslut som socialnämndens ordförande, Björn Furugren Beselin (C), tog förra året. Trots kritiken rekommenderar revisorerna kommunfullmäktige att bevilja honom ansvarsfrihet, men uppger samtidigt att detta är upp till kommunens fullmäktigegrupp att avgöra.
Läs hela artikeln här.

Toppolitiker i Vallentuna granskas av kommunens revisorer

"Han beslutade också att anlitat en partikamrat som konsult för 40 000 kronor och presentcheckar på ett bageri för 12 500 kronor. Utöver detta har han beviljat sig själv en kurs för 6 000 kronor."

Läs artikeln här.

Köpte 50 par broddar till de äldre - nu anmäls kommunens politiker

– Jag har förklaringar till mitt beslut. Jag tänkte så här: det är ingen stor summa det handlar om, cirka 7 000 kronor. Det var egentligen ett beslut som en tjänsteman hade kunnat ta. Enligt gällande delegationsordning har man rätt att fatta sådana här beslut när det är brådskande, säger han.

Läs artikeln här.

lördag 20 maj 2017

Runrikets dag på Kyrkängen i Vallentuna...

Runrikets dag firas i helgen på Kyrkängen i Vallentuna. Det är en vikingatida marknad med allehanda förlustelser och underhållning som heter duga av slagskämpar i alla åldrar.

Det är vikingar med glasögon, vikingar med dredlocks och vikingar som bolmar nutida cigarretter.

Det är långa och korta vikingar, vältränade och otränade, smala och spinkiga och vikingar med påtaglig rondör. Och när de dör på slagfältet så vaknar de strax till liv igen.

Det är det som är en fördel med den här sortens rollspel. Man tar det bästa ur sagans värld, väver ihop det med valda företeelser ur alla tidsåldrar och får en mix efter behag. Huvudsaken är att man har kul. Och det har de. Roligt också att de delar med sig till oss andra.

Så här förlöpte lördagen den 20 maj 2017 på Kyrkängen: