Det var en gång ett äkta par. De ägde skogsmark som var värdelös. Då kom han på en idé, om jag blir aktiv i det största partiet, vinner deras förtroende, då blir jag ordförande i kommunfullmäktige och kan ändra på stadsplan. Göra så vår skogsmark blir ett småhusområde. I och med det kan vi sälja tomter till bra förtjänst. När vi sålt alla tomter, tackar vi för oss och tar med våra miljoner och flyttar till Portugal. Kvar står partiet med sin ideologi och lurade väljare. Obs! Detta är bara en saga, för så uppträder inte partier med hög moral och ideologi.
Det låter som en saga men det är faktiskt sant.
Det hände sig i Vallentuna nämligen...
Och jag bygger på:
Man kan inte komma ifrån att ytterst få av våra folkvalda är idealister med Sveriges bästa för ögonen. De är sig själva närmast i alla lägen. Fallet Örjan Lid är ett mycket bra exempel. Han syntes inte ens i valrörelsen och en helt annan moderat fick flest personröster. Örjan fick väl inga alls, såvitt jag vet. Honom hade ingen ens hört talas om utom den lilla sammansvärjningen inom moderaterna. Ändå fick vallentunaborna (läs: skattebetalarna) dras med mygel-Örjan tills han och frun tog miljonerna och stack - säljandes villan till Parisa - som hux flux blev kommunalråd i hans ställe. Det hela är ett enastående exempel på korruption och folkförakt trots att de formellt höll sig till reglerna.
Kommentera gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar