Apropå Allsången...

I SVT:s Öppet Arkiv ligger ett gäng gamla program av Allsången möjliga att titta på. Jag råkade klicka på ett program från 4 augusti 1992 med Bosse Larsson.

Det var sannerligen allsång på riktigt då och inte så jäkla storstilat.
Och ingen medhörning hade de. Man sjunger snett då, om ni inte visste det. Det är därför Jerry Williams så ofta håller handen kupad över ena örat. Det hjälper. Men på Skansen 1992 var det rätt illa. Alla sjöng snett och vint.

Cirka 11 minuter in i programmet kom emellertid en stor världsartist nämligen Bengt Rundgren direkt från Berlinoperan.

Bengt bodde i Vallentuna till sin död. Det är kanske inte så många som vet det. Han kom från knappa förhållanden och drömde egentligen om att bli pilot. Hans kroppshydda satte stopp för den drömmen.

Han var grovarbetare av något slag som jag har glömt och sjöng på Nalen med andra amatörer på den tiden. Med hustruns hjälp studerade han sång och lade småningom hela världen under sina fötter som operasångare.

Bengts medverkan i Allsången var knappast hans bästa framträdande rent musikaliskt. Hans röst var för stor för de här låtarna. Men han var inte för fin för att bjuda på det ändå. Och det är ju det enda som betyder något. Och som tredje nummer kommer det lite storsång trots allt.

Det är onekligen kärt att återse Bengt här.
Sedan han dragit sig tillbaka från de stora estraderna förlorade han ett ben och blev rullstolsburen. Det var naturligtvis hemskt och svårt inte minst för att han var så stor. Han ställde ställde ändå alltid upp och sjöng om man bad honom. Hos flygargubbarna på Vallentuna airport likaväl som i Vallentuna Revyns välgörenhetskonserter. Han var en mycket, mycket vänlig man.

Och kolla vad jag hittade:

Bengt Rundgren som König Marke i Mir dies ur Tristan och Isolde

Tyvärr framgår det inte vilket år detta spelades in.

Och här kan man ladda ner sju skivalbum och tre samlingsinspelningar med Bengt Rundgren. 

Bengt Rundgren debuterade på Stockholmsoperan 1962 som Kommendören i  "Don Giovanni". Fram till 1969 var han sedan fast anställd på Operan samtidigt som han också gästspelade på operahusen i Wien, Hamburg, München, Gent, Zürich och vid festspelen i Drottningholm, Savonlinna och Edinburgh. Han gästade även Covent Garden i Londoon och La Scala i Milano. 1969 anställdes han på Deutsche Oper i Berlin där man bland annat kunde höra honom som Leoporello i "Don Giovanni".

Han sjöng också vid Wagner-festspelen i Bayreuth, där han flera gånger under 70-talet framträdde i "Nibelungens ring" i rollerna Fafner och Hagen. 1974 debuterade han på Metropolitan i New York som Hagen i "Ragnarök", 

1983 blev Bengt Rundgren utnämnd till Hovsångare i Sverige och 1989 stod han åter på Stockholmsoperans scen som Kommendören i "Don Giovanni". Han hade på sin scenrepertoar även roller som Gremin i "Eugen Onegin", Pimen i "Boris Godunow" och Gurnemanz i "Parsifal". 

Och se så snygg han var som ung.
Fast han såg bra ut som gammal också men han var framför allt en väldigt bra människa.

BENGT RUNDGREN

* 21.04.1931 in Karlskrona, Schweden
† 27.09.2008 in Vallentuna, Schweden

Schüler von Arne Sunnegaard und Ragnar Hultén in Stockholm. Erstes Auftreten am Stockholmer Oscar-Theater in einer Operettenrolle. Er betrat 1962 als Debütant die Opernbühne an der Königlichen Oper Stockholm in der Partie des Commendatore im »Don Giovanni«. Nach ersten Erfolgen an diesem Theater, dessen Mitglied er bis 1969 blieb, gastierte er an der Staatsoper von Wien, in Hamburg, München, Genf, Zürich und bei den Festspielen von Drottningholm (1965-67 als Osmin in Mozarts »Entführung aus dem Serail«), Savonlinna und Edinburgh. Auch an der Mailänder Scala und an der Covent Garden Oper London ist er im Verlauf seiner Karriere als Gast aufgetreten. Er wurde 1969 ständiges Mitglied der Deutschen Oper Berlin, wo man ihn 1973 und 1975 als Leporello im »Don Giovanni« hörte. Er sang auch bei den Wagner-Festspielen von Bayreuth (seit 1969 in kleineren Rollen, 1970 und 1976 als Fafner und 1976 als Hagen im Nibelungenring) und wurde 1974 an die Metropolitan Oper New York engagiert, wo sein Debüt als Hagen in der »Götterdämmerung« erfolgte. 1989 trat er an der Stockholmer Oper wieder als Commendatore im »Don Giovanni« auf. Man schätzte ihn vor allem als Mozart- und Wagner-Interpreten, aber auch als Konzertbassisten. Aus seinem Repertoire für die Bühne sind der Gremin im »Eugen Onegin«, der Pimen im »Boris Godunow« und der Gurnemanz im »Parsifal« nachzutragen. 1983 zum schwedischen Hofsänger ernannt.

Nach:
Kutsch, K. J. und Riemens, Leo. Großes Sängerlexikon. München: K.G. Saur, 1999

Jag ska se om jag kan hitta någon gammal intervju med Bengt Rundgren att delge er. 
Kolla på Allsången från 1992 så länge som ni hittar här.