Lokalpressen och den uteblivna politiska bevakningen...

Jag uppskattar verkligen våra lokaltidningar. De är visserligen annonsblad allihop vilket dessvärre i värsta fall innebär att de sitter i knäet på såväl kommunen som företagarna och affärsmännen. Men ändå, de har sin funktion vare sig det gäller juste journalistik, veckans tv-tablå eller receptet på redaktörerens senaste söndagsmiddag. För största möjliga vinst för tidningsföretaget gäller dessvärre att fylla sidorna med billigt material. Oftast får vi emellertid också en och annan nyhet mellan annonserna. Man får vara glad för det lilla.

Lokaltidningarna ska nogsamt bevaka vad som händer i Vallentuna. Så är det åtminstone tänkt och ingen har så här långt officiellt ändrat inriktning. Samtidigt kan man lätt konstatera att inget av bladen bevakar fullmäktige där de allra viktigaste politiska besluten tas. Ingen tycks heller granska de kommunala protokollen vilka är a och o för en seriös lokalredaktör. Det är många år sedan vi hade en kommunal bevakning värd namnet. Varför vet jag inte. Det kanske är för jobbigt helt enkelt. Reportrarna kanske inte orkar jobba kväll en gång i månaden.

Problemet är att politiska missförhållanden numera nästan aldrig kommer till den finansierande allmänhetens kännedom. Inte ens om man tipsar medierna orkar de sätta sig in i frågorna. Politiker som myglar kan numera fortsätta mygla bäst de vill. Ingen orkar röra i eländet. Ingen synar dem i sömmarna. Lokalmedia sjunger allsång, arrangerar jippon eller har annat för sig.

Allsång i all ära. Sånt är trevligt och sånt behöver vi mycket av. Men för lokalpressen är det viktigt att framför allt rikta kritiska ögon mot och hålla koll på politikerna. Särskilt i Vallentuna där mycket underligt onekligen sker.

Det konstaterar också Peter Palmquist, chefredaktör för Vallentuna Nya, i veckans nummer av tidningen. Han bjuder varje vecka på en så kallad ledare fylld av personliga åsikter. Den här veckan har han ångest för en insändare veckan innan i vilken någon skrivit att kommunalrådet Örjan Lid (m) vill bygga ut Roslagsbanan för att lättare kunna hälsa på anhöriga som bor utomlands.

Jag läste aldrig insändaren men skrattar gott när jag läser veckans ledare. Det är hög humor. Det begriper ju vem som helst. 

Men kommunalrådet har tydligen tagit illa upp. Hans familj ska ha blivit indragen. Jag vet inte om han har en moster, en faster eller kanske till och med två som bor utomlands men vad i all världen är detta att oja sig över? Absolut ingenting. Som kommunalråd och därmed också offentlig person har han betalt för att tåla såväl kritik som satir. Men chefredaktör Palmquist har tydligen fått så mycket skäll och så dåligt samvete att han - dessutom - ber Örjan Lid om ursäkt i en stor ruta på insändarsidan som för säkerhets skull har färgats gul så att ingen ska tro att det inte är han eller någon annan på redaktionen som skriver insändare.  

Hur lättstött är Örjan Lid, undrar jag.
Han vill uppenbarligen ha kontroll. Därför har han själv dragit in sin familj i offentligheten genom att involvera hustrun i en av de tyngsta nämnderna. Och skandalen Påtåker har vi ännu inte sett slutet på. Om tidningarna och allmänheten ska skilja på den officielle Örjan Lid och den private Örjan Lid så borde han ha sett till att från början själv göra detsamma. Få om ens några politiker i Vallentuna har skott sig på skattebetalarna så skamlöst som just han. Det finns såvitt jag vet ingenting i hans politiska gärning som väcker beundran. Tvärtom. Vi kommer alla en dag att tvingas stå där med skägget i brevlådan och undra hur i all världen han kunde dupera oss så till den milda grad. Nåja, inte alla men dessvärre tillräckligt många. Mycket av skulden måste dessvärre läggas på lokalpressen som inte har gjort och fortfarande inte gör sitt jobb.

Enligt uppgift ska Örjan Lid själv ha slagit sig för bröstet vad gäller (o)verksamheten på Vallentuna teater som väl närmast får betraktas som ett gigantiskt magplask - men det ska jag återkomma till längre fram.

Man ska som reporter självklart göra sitt bästa och undvika att såra folk. Det har Peter Palmquist helt rätt i. Men att be Örjan Lid om ursäkt på detta storslagna sätt får åtminstone mig att undra vilka annonser kommunalrådet har hotat att dra in. Särskilt som vi på klart redaktionell plats kan läsa om att samhällsbyggnadschefen Inga-Lill Segnestam i all hast har lämnat sitt jobb.
Det står:

"Samarbetet mellan personal och chefer fungerade dåligt. Mycket av kritiken handlade om att förvaltningschefen inte ledde och styrde förvaltningen i en gemensam riktning. Hon ansågs vara allt för engagerad i saker utanför förvaltningen för att upplevas som närvarande eller deltagande i förvaltningens verksamhet. Personalen var missnöjd med arbetsmiljön och det man angav som skäl var att det var en för hög arbetsbelastning och att man tyckte det var otydligt vad det gällde ansvarasfördelning, ledning och styrning.
I en sammanfattning konstaterade man att förvaltningen hade stor personalomsättning och att detta bland annat berodde på bristen på ledning. Då det är svårt att rekrytera kunnig personal på området fick man ofta lösa det med konsulter vilket innebar stora kostnader."

Detta enligt Vallentuna Nya hämtat ur en offentlig rapport från PwC som lades fram i september.

Jag har svärtat det som är av vikt för läsarna att få reda på i en artikel om chefens avgång. Resten är onödigt och måste vara väldigt sårande för den utpekade chefen. Den texten hör hemma i en artikel om den så kallade PwC-rapporten, om man nu skulle få för sig att skriva om den. I så fall vill man också veta vad PwC är. PVC är väl en plast associerar exempelvis jag.

Nåja, googlar man står det snart klart att det privata företaget heter PwC Sverige och inte bara PwC och att de är verksamma inom revisions- och rådgivningsbranschen. Det ska man emellertid inte behöva ta reda på själv. Man vill dessutom veta vem som har köpt tjänsten av PwC Sverige. Chefen själv eller kommunledningen som de senaste åren har fått så många förvaltningschefer att fly för livet vilket är skandalöst. Det borde man verkligen analysera. Och vad var orsaken att studera just samhällsbyggnadsförvaltningen? Vad ville man uppnå? Här framförs anonyma åsikter om chefen och av det drar någon icke namngiven subjektiva slutsatser som sedan framförs i media som någon sorts sanning. Det är inte så lyckat. Särskilt om man inte vill såra.

Vallentuna Nya skriver att de har sökt den namngivna chefen. Detta som en förklaring till att hon inte har fått gå i svaromål mot den omfattande kritiken. Det är lite illa. Särskilt som Örjan Lid behandlas med ångerfyllda silkesvantar. Ringde de chefen en gång eller tio? Hon bör absolut få utveckla sina synpunkter i ett kommande nummer. Det är av stort allmänintresse. Chefer som tvingas fly kommunen kostar som regel skattebetalarna mycket pengar.

Jag är emellertid inte med detta inlägg ute efter att hacka på någon särskild redaktör eller tidning. Jag vet bara alltför väl hur tufft lokalreporterjobbet kan vara. Under min tid på Södra Roslagen och Lokaltidningen (nu Mitti) så hade alla journalister bevakningsansvar dygnet runt, året runt samt ett beting på tolv (12) artiklar i veckan inklusive foto (plåtning, framkallning av film i garderoben samt all hantering med kopiering), 8-10 notiser samt inskrift i dator av veckans många och ofta långa insändare, skolmat och på gång. Självklart blev det tokigt ibland. Jag har den största förståelse för det. Att bedriva lokaltidning i Vallentuna är dessutom sällan en lönsam affär. Det har många erfarit. 

Att jag reagerar nu beror enbart på det i mina ögon så omotiverade bugandet för Örjan Lid.

På den plötsligt så gula insändarsidan har Vallentuna Nya tagit in Svein Trytis insändare om Örjan Lid som bär sig märkligt åt i fullmäktige i hopp om att slippa svara på avslöjande frågor. Tufft av tidningen att ta in den. Ännu bättre skulle det vara om de journalistiskt synade sakfrågan i sömmarna, drog adekvata slutsatser och berättade för läsarna vad det handlar om. Örjan Lid ska svara på frågor. Det har han betalt för. Det är hans skyldighet, hans jobb!

Vallentuna behöver snarast en oberoende och kunnig journalistisk bevakning av fullmäktige och det politiska livet i Vallentuna. Det råder vilda västern i den politiska ledningen sedan flera år och så kan vi faktiskt inte ha det!