Jag läser Nya Vallentuna Nyas intervju med kommunalrådet Parisa Liljestrand (M) som bland annat kommenterar nedläggningen av Arbetsmarknadsenheten (AME) som hon menar var ett av det senaste årets tuffa beslut.
- Det är inte konstigt att det blev bråk, säger hon.
- Förändring är alltid jobbigt. Särskilt när det är många eldsjälar inblandade som här.
Jag tycker att vi hade bra tankar bakom allt, det är vår skyldighet att hela tiden ifrågasätta vad folk får för sina skattepengar. AME har vi ersatt med arbetscoachning och den metoden har redan fått ur fler personer i riktigt arbete.
Som kommuninvånare måste man fråga sig vad hon menar med bråk. Var det några som slogs eller är det bara den väl motiverade kritiken hon menar?
Parisa Liljestrand framträder med en sådan von Oben-attityd att åtminstone jag undrar om hon fortfarande är Örjan Lids förlängda arm. Ni vet mannen om vars år i Vallentuna det borde skrivas en avslöjande bestseller. Han spökar än, om ni förstår vad jag menar.
Den som ogillar ett politiskt beslut är alltså rädd för förändringar, om man får tro Parisa Liljestrand. Och de som kämpat för de värnlösa viftas bort som eldsjälar underförstått att bör behandlas med ett leende och en milt överseende klapp på huvudet.
Det kan inte bli mer föraktfullt.
Hon försöker dessutom slå i oss att de arbetslösa efter nedläggningen av AME nu är i sysselsättning igen.
Men det är inte sant!
Det finns de som hankar sig fram med sjukskrivningar mot en oviss framtid. För att sjukpensioneringar som det då talades vitt och brett om inte har beviljats. Skulle sjukskrivningarna dras in - och det sker förr eller senare - så tvingas de som en sista utväg förhandla med rumänerna på torget om en tiggarplats.
Parisa Liljestrand vet att de värnlösa inte har någon röst. De har tystnat och kommer att glömmas bort. I kraft av sin egen välbetalda position och ständig tillgång till medierna törs hon alltså stå och säga:
- AME har vi ersatt med arbetscoachning och den metoden har redan fått ur fler personer i riktigt arbete.
Det är skamligt men hon kallar beslutet tufft.
Och hon påstår att kämpande eldsjälar drivs av sin rädsla för förändring.
Det var i AME-fallet aldrig fråga om en rädsla för förändring.
Det var fråga om en rädsla för försämring vilket är något helt annat. Och förnedring rent av, total förnedring för de allra svagaste vilket är ovärdigt Sverige.
Jag undrar om beslutet att lägga 400 miljoner av vallentunabornas skattepengar på att dra Roslagsbanan till Odenplan också var ett tufft beslut?
Och vilka tuffa beslut som kunde förvandla ett överskott på 50 mkr 2016 till ett underskott på 335 mkr 2017?
Det vill jag höra Parisa Liljestrand förklara nästa vecka i Nya Vallentuna Nya!
Det är trots allt, precis som hon själv påpekar, kommunledningens skyldighet att hela tiden ifrågasätta vad folk får för sina skattepengar.
Jag läser Louise Kristofferssons utmärkta artikel i Mitti om sopavgifterna och Harry Bring i Hackstalund som lägger sitt matavfall i komposten och ger resten till hönsen. Han vill därför inte betala den delen (matavfallet) av sophämtningen. I synnerhet som han inte lämnar något matavfall alls efter sig. Det handlar visserligen bara om 32 kronor per månad men ändå.
Detta bemöts av en kommunal avfallshandläggare vid namn Adam Gjerdrum som tycker det är komplicerat med kompost och att miljövinsterna blir större om folk låter bli att kompostera till förmån för att kommunen samlar in och förvandlar det till biogödsel och biogas.
Man tar sig för pannan!
Det skulle alltså löna sig bättre:
att kommunen kommer i bil (som kräver chaufför, dricker bränsle och avger avgaser)
hämtar upp matavfallet (kräver insats av minst person)
kör iväg det i samma stora bilar (som kräver chaufför, dricker bränsle och avger avgaser) till en anläggning (som måste byggas) någonstans
där personal tar emot och processar (ev utsläpp av tex metangas, ev användning av maskiner som kräver el eller annat bränsle) det till gödsel och gas som måste
förpackas (personal och förpackningsmaterial) och distribueras i stora bilar (chaufför, bränsle och avgaser) till kund
som kör ut gödslet på sin mark (person, traktor, bensin och olja, avgaser) eller eldar upp gasen (utsläpp till luft).
Än om man tar hand om sitt matavfall själv.
Visa mig den miljövinsten Adam Gjerdrum!
Själv har jag lärt mig kompostering av pionjärerna på Sörab. I den stora komposteringsanläggningen på Hagby har de i alla år tagit vara på metangasen genom att leda den till Täby Centrum så låtit den värma upp husen där. Kompostering är helt enkelt oöverträffat. Likaså att själv äta upp sin mat eller ge den till hönsen som sedan själva blir mat. Det är kretslopp när det är som bäst.
I dag finns dessutom Bokashi. Man samlar allt sitt matavfall i en hink med lock under diskbänken och varvar med speciellt bokashiströ. När hinken är full får den vila inomhus i två veckor. Därefter gräver man ner den direkt i trädgårdslandet. Fyra veckor senare är det jord. Ingen personalåtgång och inga transporter, inga gaser eller andra utsläpp men bästa möjliga jord att odla i. Hur kan det bli sämre miljömässigt än kommunens verksamhet?
Det är, Adam Gjerdrum, helt enkelt omöjligt.
Det är superbra att kommunen samlar in matavfall. Man kan inte kräva att alla ska vare sig vilja eller kunna kompostera. Alla har inte ens ett trädgårdsland att gräva ner det i. Men en avfallshandläggare ska veta vad han talar om. Det är det minsta man kan begära. Det är hedervärt med personer som Harry Bring som själv tar hand om sitt matavfall och inte ligger kommunen till last. Det bör prioriteras eller åtminstone inte bestraffas ens med 32 kronor per månad.
Jag tyckte igår, när jag var ute och vattnade, att jag såg Lasse Barkström promenera omkring med en bunt tidningar på armen. Detta bekräftades senare på kvällen på ett trivsamt kalas. Idag har jag följaktligen kunnat fiska upp "min nya fredagstidning" ur brevlådan.
Nya Vallentuna Nya.
KS au
Det är Lasse Barkström som står bakom tidningen och tituleras ansvarig utgivare. Jag förstår hans behov av att mygel ska avslöjas och jag känner hans önskan om att sanningar ska komma fram. Det är väl motiverat. Den kommunledning som åtminstone delvis har lurats på oss är minst sagt tveksam.
De har av "besparingsskäl" lyckats göra kommunens allra svagaste arbetslösa och utan försörjning genom att lägga ner ett av våra flaggskepp Arbetsmarknadsavdelningen.
Personalen - som aldrig kommer att lyckas på arbetsmarknaden - tvingas nu leva på tillfälliga sjukskrivningar som när som helst kan upphöra och skicka ut dem bland tiggarna på torget, där de i så fall måste hyra tiggarplats av någon rumän. De arbetslösa har att brottas med att ansökningar om sjukpension - som de måste ha hjälp att fylla i - avslås och måste överklagas av folk med kompetens. Sådan oro leder till sjukdom. Det är bara ättestupan som saknas. Och någon besparing blev det förstås inte. Bara en massa mänskligt lidande helt i onödan.
Samma kommunledning har betalat ut ca 400 miljoner av våra skattekronorpå den så kallade Sverigeförhandlingen inom vilken Roslagsbanan ska förlängas till Odenplan. Även det helt i onödan! Man har dessutom investerat ett okänt antal miljoner i den så kallade Arlandaregionen.
Varför det?
Avslöjandet kommer från samme Lasse Barkström som nu ger ut Nya Vallentuna Nya. På betald annonsplats i en av våra lokaltidningar ställde han i vintras kommunledningen mot väggen genom att avslöja att deras vidlyftiga hantering av våra skattepengar förvandlade ett överskott på ca 50 miljoner 2016 till ett underskott på ca 335 miljoner kronor 2017!!!
Och vad svarade kommunledningen?
Såvitt jag vet svarade de inte alls.
Den sortens folk brukar inte göra det. De väntar tills det värsta blåst över för att sedan bara fortsätta som förut.
Sånt ska avslöjas!
Jag har personligen ett väldigt gott öga till Mitti och deras duktiga reporter Louise Kristoffersson men jag vill även höra mer av Lasse Barkström. Han har insyn och kan göra de avslöjanden som behövs.
Carl-Axel Olsson på demonstrationen för Träffpunkten på Tuna torg den 18 juni.
Foto: Jerri Bergström
Så får vi också ett läckert avslöjande redan i första numret av Nya Vallentuna Nya.
Bakom ryggen på vallentunaborna har kommunledningen låtit värdera Träffpunktens lokaler inför en tänkt försäljning! Detta trots att det vore kontraktsbrott. Kommunen fick köpa lokalerna extra billigt under förutsättning att de skulle användas åt de äldre. Efter en demonstration på Tuna torg den 18 juni gnällde kommunalådet Parisa Liljestrand:
- En demonstration bäddar inte för en bra dialog.
Några dagar senare hade hon alltså ringt in en värderingsman för en tänkt försäljning!
De "folkvalda" har uppenbarligen fått hybris.
De spottar kommuninvånarna rakt i ansiktet. Och än en gång är det de svagaste som drabbas!
Läs detaljerna i Nya Vallentuna Nya.
Och kom ihåg det nästa gång ni går till valurnorna! PS. Jag sätter ordet folkvalda inom citationstecken. Centerpartiet belönade nämligen sina väljare med en helt annan person än den de hade röstat på. Döm om vår förvåning när det visade sig vara en som så sent som förra mandatperioden fick avgå för att han inte klarade jobbet. DS.
För de redaktionella texterna i Nya Vallentuna Nya står Peter Palmquist som nu alltså återkommer och kallas nyhetschef. Uffe Lindeberg skriver sporten och kallas VD.
Två säkra kort alltså.
Lasse Barkström går själv i täten som annonsör och hoppas nog att Joakim Lindeborg snart står på egna ben som annonssäljare.
Jag gillar layouten och det lite generösare typsnittet som gör tidningen lättläst.
Artikeln om tioåringen som räddade sin lillebror skulle mer än väl platsa i både kvälls- och veckopressen.
Vad gäller artikeln om den fackliga blockaden och den stackars plåtslagaren från Ukraina skulle jag vilja veta lite mer om bolaget som bygger de svindyra bostäderna på Åby Ängar.
Alla begriper att de har anlitat folk från Ukraina för att få billig arbetskraft. De i sin tur kommer hit med en dröm om stora förtjänster men blir blåsta på allt. I Vallentuna!
Hur i all världen ett sådant bolag har kunnat få entreprenaden. Har kommunen ingen som helst koll?
Vi har gott om byggnadsarbetare i Sverige. Vi har dessutom släppt in hundratusentals flyktingar som måste sysselsättas. Varför i all världen anlita ett bolag som importerar arbetskraft från Ukraina?
Vem är ansvarig för det?
Artikeln om vattenledningarna är annorlunda kul och får åtminstone mig att tänka på Hasse Alfredssons Lindeman om Rudolf Vallentuno som omkring 1962 var tvungen att krypa in i Vallentunas vattenledningssystem för att se vart ledningarna tog vägen. Orsaken var ett läckage som gjorde att alla hushåll fick hämta vatten från en tankbil. Man kunde nämligen inte hitta läckan. Ritningarna var från vikingatiden, sa Lindeman. Rudolf Vallentuno kom småninom ut genom en dusch.
Skivan var länge dödskallemärkt hos Sveriges Radio
för att kommunledningen i Vallentuna blev så förbannade och ställde till bråk.
Artikeln om hästköp och juridik är intressant på så vis att man nog faktiskt bör ta juridisk hjälp i alla lägen vad gäller kontrakt. Se bara till att juristen verkligen är jurist. Det är nämligen ingen skyddad titel. Vem som helst kan kalla sig jurist och vi har osedvanligt stor erfarenhet av falska sådana just i Vallentuna. Jag kan bara säga: Se upp!
Artikeln om stationshuset i Frösunda bjuder på en historia jag aldrig tidigare hört. Peter Palmquist är bra på sånt. Det har han visat tidigare. Jag undrar om berättelsen kommer ur tidningen Sockenstrunt eller vem som har berättat.
Och vem var kommunalrådet 1975? Ingvar Lidskog eller Carl-Erik Wikström?
Boken "Örnen, bilan och stjärnorna" avslöjar att Carl-Erik Wikström 1974 blev kommunens andre kommunalråd efter Ingvar Lidskog (fp) så det bör nog vara den förstnämnde.
Artikeln om Fredrik Sandell som "är en jävel på att springa fort" är viktig. Fredrik själv också. Måtte han nå sina mål, slå sina egna rekord och av samhället få sina önskningar hörda.
Som folket på Arbetsmarknadsavdelningen också borde ha fått.
Allt annat är orimligt i ett modernt samhälle.
Sporten är Uffe Lindeborgs gebit och om det begriper jag ingenting.
Heja på Uffe!
Nu kommer jag till det känsligaste.
Ledarsidan.
Som journalist måste man försöka förhålla sig någorlunda objektiv.
Man kan följaktligen aldrig framföra egna åsikter.
Med krönikörer och ledarskribenter förhåller det sig precis tvärtom.
Dessa båda roller kan därför inte förenas.
Åtminstone inte i samma tidning.
Det blir pinsamt och tidningen får trovärdighetsproblem.
Se på de stora drakarna. Det skulle aldrig hända där.
Första numret av Nya Vallentuna Nya lovar gott men riskerar bli ännu ett annonsblad.
Jag föreslår därför att Lasse Barkström själv
fattar pennan och tar över ledarsidan i Nya Vallentuna Nya.
