Godhjärtade Vallentunabor bjuder sjabbiga tiggare på fika?

Jag har läst om gratis fika i Vallentuna Nya några veckor utan att riktigt förstå. Det låter för knasigt helt enkelt. Så jag bestämde mig för att läsa en gång till lite extra noga.

Chefredaktör Palmquist skriver till exempel i veckans tidning under rubriken ”Att sälja Vallentuna”:

”Att skänka en kopp kaffe till någon som inte själv har råd är kanske ingen unik idé, men här valde många många restauranger att ställa upp på den, och efter att mer än en miljon människor läst om det just med koppling till Vallentuna så kopplar de samman den omtänksamma gesten med vår kommun, och de hör av sig hit för att höra hur man gör.”

En miljon?!

Hm…
 
Jag avstår från att fråga vilka de kan tänkas vara. Är det något annat media som har skrivit om det eller? Jag får svaret när jag hittar förra veckans tidning. En notis om detta unika hjälpprojekt hade nämligen lockat 914 944 personer till läsning på Facebook.
Undrar varför?
För att det är så tokigt?

Till vem och varför ska vi sälja Vallentuna, undrar jag. Kommunen ligger väl bra där den ligger och någon turism värd namnet är väl ändå inte att tänka på? Om det inte är tiggare och trashankar man vill locka hit förstås.

Ja, det låter ju fånigt men är inte så avlägset som man skulle kunna tro. I min välsituerade spanska stad har tiggarna och uteliggarna ökat påtagligt bara det senaste året. Det är övervintrade, haschrökande hippisar som trivs i smuts och förvirrade ungdomar från svenska och andra förorter som är på driven. De tigger och stjäl men om de ringer mamma eller får ihop till biljetten själva så kan de allra flesta faktiskt åka hem. En av dem som drivit omkring och sovit under stjärnorna har sina rötter i Täby. Hon är hemma nu - skönt det - med sin lilla bebis och sin statslöse afrikanske fästman till anafabet. Grattis Täby!

Men åter till Vallentuna...

På sidan 8 i veckans blad skriver någon under rubriken ”Många vill bjuda någon på kaffe”. Och i förra veckans tidning möter man fyra glada krögare på bild som säger att det här är ju en stålande idé. Vad annat kan de säga?

Redaktör Palmquist påstår sig ha hört följande på ett lokalt café:
- Fem kaffe tack, tre av dom till oss och två innestående.
Beställaren betalade, tog sina två koppar och gick, enligt redaktören. Det blev lite fel med matematiken där men ändå. Sedan kommer två snåla kvinnor som bara betalar för sig själva varpå tre advokater dyker upp:
- Tre till oss, och fyra innestående.
Strax kommer också en man i sjabbiga kläder. Han ser ut som en tiggare, tycker Palmquist.
- Har ni innestående kaffe?

Han förväntar sig tydligen att vi ska tro på den rövarhistorien.
Konstigt, tänker jag och noterar hans ovana att skriva dom och sätta komma framför och.
Som om restaurangerna skulle släppa in A-lagare och tiggare att fika och äta gratis i deras lokaler. Glöm det, Palmquist. De skulle omedelbums förlora alla sina andra betalande kunder på det.                     

Vilken bra idé eller...
Vallentuna Nyas briljanta idé går alltså ut på att den som fikar eller äter på något av Vallentunas matställen ska betala minst dubbelt mot vad det kostar - så att tiggare och människor i sjabbiga kläder kan få äta gratis. Allt för att de ska slippa tigga.
 

Vi vallentunabor ska alltså slå oss för bröstet genom att bjuda en människa på krogkaffe när de i stället skulle kunna brygga eget fika tio gånger om för samma peng. Är det inte bättre att skänka pengarna till Barncancerfonden, undrar jag. Eller starta soppkök i paviljongen. Där kunde alla trashankar samlas med sina bleckburkar runt grytorna för en slev soppa eller lyxig chilli con carne.

”I veckan kommer alla restauranger och caféer som är med att få dekaler att sätta upp som berättar att här finns innestående kaffe. Märket visar en kopp med ett hjärta på.”

Vad gulligt!

Det känns som i Ryssland nästan. Där finns det verkligen fattiga människor som skulle välkomna en och annan böna i ett vattenglas skvallrandes om att där finns nådegåvor att få. Det är som att kliva rakt in i förra årets adventskalender ”Tjuvarnas jul” eller rent av barnhemsbarnens skabbiga London i en bok signerad Charles Dickens.

Avslutningsvis får vi av Vallentuna Nya veta att jippot minsann ska gå på export till andra ställen runt om i landet. Vallentuna ska bli en förebild trots att idén gu hjälpe oss är stulen. Det här, menar tidningen, är att sälja Vallentuna.

Tillåt mig tvivla, som farmor sa…

Är det 2013 eller 1913?

Har vi alltså tiggare som svälter i Vallentuna?

Och av en sådan omfattning att alla som äter och fikar på lokal ska betala dubbelt som allmosa till fattighjonen?
Det tror inte jag!

Vilka är de i så fall? Och var går gränsen för fattigdom? Är sjabbiga kläder kriteriet? Syns fattigdom eller måste folk väl inne på krogen upp till bevis?
- Se här, jag har bara några korvören i portmonnän. Skänk en kopp kaffe!
Hur vet man att den som har sjabbiga kläder inte har en miljon i madrassen? Sånt har hänt förr.

Så vad är det egentligen som gäller?

Hur mycket får man tjäna per år för att få fika och äta gratis? Och exakt när måste man börja betala dubbelt? Ja, jag vet att det är frivilligt men grupptryck är ändå grupptryck och Vallentuna Nya vill ju så gärna "sälja" Vallentuna på just detta.
Men om man nu tigger, vad är det som säger att det är lättare att tigga käk på krogen än att be om en slant av folk på gatan? Är det inte i själva verket så, att Vallentuna Nya här lanserar en intressant metod för restauratörerna att fördubbla sin omsättning? Svart dessutom. Kanske utan att ens håva ut vare sig kaffe eller mat. Vad har vi för garanti att nådegåvorna inte går rakt ner i restauratörernas fickor? Hur ska vi kunna vara säkra på att de inte bjuder sina polare - eller personalen - på gratisfikat?

Jag googlar på begreppet tiggare. Vilka är de? Var finns de? 

·        I Högdalen håller man på att vräka ett gäng rumänska tiggare i fallfärdiga husvagnar. Det kan knappast vara dem Vallentuna Nya menar. Det är långt till Högdalen.

·        I Varberg har två tiggare kört över en 64-årig man som var kritisk till deras verksamhet.

·        Runt om i Sörmland spelar några zigenska kvinnor dövstumma i syfte att lura folk på pengar.

·        I Höganäs varnas för en kortvuxen korpulent man som knackar på hos äldre och tigger.

·        Och här hos oss har vi ryska maffians organiserade tiggeri medelst gatumusik som ett trevligt inslag i stadsbilden.

Så vilka är det som ska fika gratis i Vallentuna?
Till och med gubben som samlar kundvagnar har råd att betala sitt fika själv. Allt som behövs är fyra, fem eller sex kundvagnar. Men varför betala 30 spänn för en enda kopp kaffe när man kan få ett halvt kilo Gevalia för 35? Jag förstår inte logiken.

De enda jag kan tänka mig som av ekonomiska skäl skulle kunna kvala in i sammanhanget är våra fattigpensionärer, dvs de äldre kvinnor som stannade hemma och tog hand om oss när vi var barn. De blev blåsta på sin ATP och har bara folkpensionen kvar sedan gubben dött eller dragit till en yngre förmåga med tjänstepensionen och de sociala förmånerna. Dessa kvinnor skulle emellertid aldrig sätta sin fot på en krog eller ett café. Allra minst för att tigga.

Så exakt när är man fattig nog för gratisfika och exakt när är man rik nog att betala dubbelt?  

·        Med vilket ”omdöme” ska restauratörerna avgöra om en kund är fattig eller rik?

·        Till vem/vilka ska de säga: du är inte tillräckligt fattig?

·        Hur agerar de om det finns en (1) innestående kopp kaffe men tre (3) fattiga som tigger? Ska de fattiga tävla om koppen då, bevisa vem som är fattigast eller? 

·        Och hur är det tänkt att dubbelbetalningarna och gratiskopparna ska redovisas? Med ett antal bönor i ett glas vatten?

·        Vad har vi, som sagt, för garanti för att pengarna inte går rakt ner i restauratörernas egna fickor? 
 

- Det kommer nog ingen som vill luras, skriver Vallentuna Nya.

Jo jo… Ännu en som ska förlora oskulden!

Jag vill inte vara elak.
Det är bra med entusiasm, goda initiativ, omtanke och vänlighet. För att inte tala om att det är positivt när något händer i byn. Men jag blir fundersam. Om vi har fattighjon och tiggare ibland oss så är det inte dyrt restaurangkaffe och allmosor de behöver. Då behöver de hjälp på riktigt. Det ska socialtjänsten ta hand om möjligen med hjälp kyrkan och de frivilliga hjälporganisationerna som tycker om att få bli omskrivna för sina hjältedåd. Det är ingenting som krögarna ska behöva handskas med.  

Krögarna på bild i förra veckans tidning har andra ursprungsländer. De bär på erfarenheter som de flesta av oss inte ens kan drömma om. De måste ju tycka att det här initiativet är hur konstigt som helst. De är affärsmän. De håller god min. Vad annat kan de göra? Om det att vara bra innebär att ha en skylt med en kopp kaffe med hjärta på i butiken så vill... så måste ju alla ha det. Annars riskerar de förlora sina kunder.
- Jag är noga med att påpeka för alla att det inte är vi som är snälla och bjuder, påpekar krögaren i veckans reportage ärligt och kanske en smula förskräckt. Hur i all världen ska han hantera en anhopning av tiggare och fattighjon på den krog som antagligen är hans livsverk?

Så jag förstår att han inte vill vara med på bild.
Och det är lätt att förstå varför han ber folk att ta det lite lugnt med nådagåvorna tills projektet är igång, ett projekt som alltså han förväntas administrera . Oavlönad.
Vad händer när skattmasen vill ha en redovisning? Vad händer när han blir misstänkliggjord för att ha förskingrat pengarna? Finns det något som helst system för den här verksamheten?
I själva verket hoppas han antagligen att alltihop ska dö ut av sig självt innan det ens hunnit börja.
Nej, han vill inte vara med på bild. .

Och fikaprojektet är ingen bra idé.
Att sätta Vallentuna på kartan med detta jippo är att göra kommunen en björntjänst.