Tusen tack Nina!

Nina Lizell firar just nu 50 år som artist. Det är sannerligen ingen dålig siffra på CV:t. Särskilt som hon har en rätt gedigen anknytning till Vallentuna. Föräldrarna hade i alla år sitt sommarställe i Brottby och när Nina återvände till Sverige efter stora framgångar i Tyskland och Amerika slog hon sig ner på Åby gärde i Vallentuna.

Oj, så mycket rock´n roll vi sjöng med Farmer Lips några år då. Himla kul var det. Finns på Sound Cloud förresten. Fast ni får rulla ner lite bland låtarna för att hitta rätt.

Vid sidan om sin självklara stjärneglans i Tyskland - där hon än idag har en mycket framgångsrik karriär trots 70 år fyllda - var Nina samtidigt en av klipporna i Vallentuna Revyn 1985-1993.

Och nu firar hon alltså 50 år som artist. Grattis från oss alla Nina!
När är kalaset? När ska vi komma?

Radioinspelning från Vaxholmsfestivalen någon gång på 80-talet.

Fantastiska Gunhild till Vallentuna teater...

Härliga Gunhild Carling kommer till Vallentuna teater på söndag den 22 oktober läser jag i lokalbladet. 

Det fick mig att göra en sökning i datorn och vips kom kom min artikel om den fantastiska Gunhild upp. Hon var då aktuell i Dandsbandskampen och artikeln publicerades i Allas veckotidning 2010. 
Trevlig läsning!

Rubrik: Gunhild Carling – Dansbandskampen

Byline: Monica Antonsson

Foto: Kurt Pettersson

Brödtext:

För Gunhild Carling, 35, kommer minnet av sommaren 2010 alltid att kännas magisk. Efter 28 år som flitigt anlitad multimusikant och bejublad varietéartist fick hon äntligen sitt genombrott. Och vilket genombrott sedan! Först fick hon åka på Diggiloo-turné med Lasse Holm. Sedan överraskade hon hos Lotta Engberg på Liseberg. När hon strax därpå gjorde entré i Allsång på Skansen stod det klart att en ny stjärna var född. Gunhild bjöd på svängig jazz på trombon, steppdans och sång i megafon. Sedan toppade hon alltihop genom att spela trestämmigt på tre trumpeter och att spela trumpet och banjo på en gång. Jublet visste inga gränser. Gunhild fick stående ovationer från en förvånad publik som undrade vem hon var och var i all världen hon hade gömt sig.

- Jag har turnerat runt hela världen sedan jag var sju, skrattar Gunhild en kväll när Carling Family spelar upp till dans på en lindy-hop-festival i Roslagen. Till publikens stora förtjusning visar hon att hon inte går av för hackor som dansare heller. Hon sprätter gärna loss i både jitterbugg, charleston och shim sham.

Gunhild kom med i Diggiloo tack vare Dansbandskampen. Thomas Deutgen bjöd in henne som prisutdelare och på efterfesten fick branschfolket se vad hon går för.

- Jag är alltid uppklädd och har snygga skor med höga klackar när jag går på fest. Och jag har alltid instrument med mig. Så jag spelade en hel del. Efteråt fick jag frågan om jag ville åka med på Diggeloo-turnén. Strax därpå ringde SVT och frågade om jag ville vara med i både Allsång på Skansen. Det känns faktiskt rätt omtumlande alltsammans när man tänker på det.

Gunhild är uppväxt Göteborg där familjen bodde i ett stort hus som mamma Aina, 65, hade ärvt. Hon kommer från en musikantfamilj vars djupa musikaliska rötter som kan spåras tillbaka till 1700-talet. Själv spelar hon banjo, gitarr och bas men har aldrig gjort någon karriär av det.

- Hon stod i köket, lagade mat och plåstrade om skrapsår när vi var små, säger Gunhild. Vi hade ingen TV så vi samlades om kvällarna för att spela tillsammans. Pappa lärde oss skalor och musikteori. Resten lärde vi oss själva. Någon kommunal musikskola var det aldrig tal om. Börjar man bara spela och det låter lite bra blir man snart beroende och kan inte låta bli att fortsätta. 

Pappa Hans ”Cooling” Carling, 68, har alltid varit familjens musikaliska drivhjul. Han startade sitt första jazzband redan som 14-åring och blev med tiden Göteborgs okrönte tradjazzkung. 

- Vi barn var alltid väldigt tysta om morgnarna. När pappa hade varit ute och spelat måste han ju få sova. Sedan försvann jazzen. Då sadlade han om och blev trädgårdsmästare. Som tur var kom jazzen så småningom tillbaka.

De fyra barnen är förstås genommusikaliska men har även andra gudagåvor. Max, 41, komponerar symfonier och spelar utomordentlig dixieland på klarinett, sopransax, tenorsax och violin. Han är dessutom lärare i grekiska och kan trolla, jonglera och gå på lina. Gerd, 39, spelar piano, trombon, altsaxofon, vibrafon, nyckelharpa, dragspel och serpent som är ett två meter långt tonrör av trä med rötter i 1500-talet. Hon är dessutom språkforskare, ormkvinna, dansare och sömmerska som med stor skicklighet syr gruppens scenkläder. Ulf spelar trummor och håller kurser i swing och dans. Han spelar dessutom pantomimteater och är balanskonstnär.

- Och jag kan cykla på enhjuling och spela klockspel, skrattar Gunhild som har en fil kand i språk i bagaget. Musikaliskt spelar hon allt som går att spela på inklusive harpa och säckpipa. Hon började med blockflöjt och trummor men huvudinstrumentet har alltid varit trombon. Sju år gammal fick hon hoppa in och gästspela i pappas jazzband med svängiga låten ”Tiger Rag”. 

- Jag hade aldrig kunnat drömma om de ovationer jag fick. Det var som att jag hade vält hela stället. Det är ett av mina allra första minnen men efteråt visste jag att musiken var mitt liv.

Inom några år var hela syskonskaran med i pappas jazzband. Då knöt mamma Aina av sig förklädet, plockade fram banjon och hoppade med i bandet hon också. Året var 1982 och Carling Family var ett faktum. Sedan stod det inte på förrän arrangörer från hela Skandinavien, Tyskland och Holland hörde av sig.

- Vi intog varje stad bit för bit och såg till att varje spelning gav två nya. Det blir en livsfilosofi att tänka och leva så. Har vi ingen spelning idag så tar vi igen det i morgon. Största snurren fick vi tack vare Youtube. Folk filmade oss med videokamera och lade ut filmerna på nätet. Då lossnade allt i ett enda slag. Det blev familjen Carlings genombrott. Plötsligt började det ringa från länder som Brasilien och Colombia. Då insåg vi värdet av att marknadsföra sig på Youtube. Vi började lägga ut egna filmer och idag har haft minst en miljon visningar på internet. Det har resulterat i att jag har 200 resdagar om året. 

Gunhild gör numera en hel del soloframträdanden världen över och har dessutom bildat Carling Big Band med familjen som stomme.

- Det är fyra saxar, fyra brass och fyra komp samt en danstrupp, säger hon lyckligt. Dansrörelsen är väldigt kul och ihop med musiken blir det fantastiskt.

Gunhild mötte kärleken i Johan Blomé, 35, när båda var studenter i Lund. Han är numera civilingenjör på ett stort företag och medlem av Lunds studentsångare som just har gästspelat i Kina. De flyttade ihop och bosatte sig i Malmö.

- Johan levde sig redan från början in i mitt liv. Han stöttar mig i allt och ställer alltid allt annat åt sidan för min skull om jag behöver det. Han har låtit bygga extra garderober hemma för min skull. Det är fransklänningar, paljettklänningar och andra scenkläder i en och åtminstone hundra par skor. I en annan har jag långklänningar och partykläder och i en tredje bara väskor.

Det var när dottern Idun, 5, hade anmält sin ankomst till världen som flyttlasset gick till den lilla byn Stockamöllan vid Rönneå i Mölleriket mitt i Skåne. Tillsammans med Johans bror Olof och hans fru Ylva flyttade de in i en stor disponentvilla om 440 kvadrat. Den stora fina trädgården har till och med ett eget vattenfall.

- Jag brukar säga att det finaste med huset är utsikten över vattenfallet, säger Gunhild. Jag kan ingenting om antikviteter men jag vill ha det som på 1920-talet. Därför har vi möblerat vårt hem med sånt vi helt enkelt har fått tag i. Det är lampor med fransar, tunga draperier, mycket orientaliskt och många soffor samt en flygel. Men det finns inte en pryl här som har kostat mer än tusen spänn. Och väggarna är ljusa. Vi har inte tapetserat med mörkbruna tapeter. Så långt har det inte gått.

Tillsammans med Möllrikeföreningen har Gunhild dragit igång Stockemöllans Jazzfestival som nu är ett årligen återkommande evenemang som går av stapeln i ett gigantiskt cirkustält.

- Det bygger på att jag spelar själv och har inbjudna gäster från andra länder som jag har träffat på mina resor. De är inte kända och dyra men väldigt intressanta och bra. Det kommer en hel del publik också, så det går runt.

Gunhild berättar om turnéer och fullsatta konserthus i länder som Sydamerika, Ungern, Litauen, Ukraina och Ryssland.

- De som arrangerar jazzgalor där är västorienterade människor som vill att folk ska ha lite kul. Och det svänger som sjutton. Vi bara boxar in livsglädje känns det som. Och barnen är med. Det är bättre att de är hos oss än att de går hemma och längtar.

Det har blivit rätt många skivor genom åren. Gunhild har sjungit och spelat in såväl soloplattor som skivor med familjen. Hon har gästspelat med svenska stjärnor som Arne Domnerus och internationella dito som Toots Thielemanns. För att inte tala om Count Basie Big Band. 

Och nu är det alltså Dansbandskampen som gäller. Juryn är avskaffad. Thomas Deutgen och Gunhild ska i stället vara kommentatorer. Hon ska bara göra ett gästspel på Carnegie Hall i New York först.

- Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i Dansbandskampen men jag ska väl tillföra någon slags musikalisk krydda, antar jag. Musik och entertainment är ju min grej.

Dansbandsmusik vet hon ingenting om. Thomas Deutgen tog därför med henne på dans en kväll när Lasse Stefanz spelade.

- Jag blev väldigt positivt överraskad. Dans och dansbandsmusik är onekligen en kultur med egna regler. Det var fruktansvärt roligt så jag ska plugga på. När Dansbandskampen drar igång kommer jag att kunna allt om dansbandsmusik.

Monica Antonsson