Järnhandlar-Ragge har lämnat oss...

Ragnar Sundkvist har gått ur tiden.
Han blev 85 år gammal och sörjs av släkt, vänner och sin lilla katt.
För Vallentunaborna var han känd som Ragge i Järnaffären. Men även den är nu ett minne blott.

En artikel från 1993:

Ragnar Sundkvist, 
omtyckt expert på skruv och bult

Han föddes i Strängnäs medan trettiotalet ännu var ungt. Fadern slet i sitt anletes svett på en gård utanför stan och tyckte så småningom att familjen skulle söka lyckan längre norrut.

Som elvaåring kom därför Ragnar Sundkvist med föräldrar och syskon till Vallentuna 1944. Här blev han kvar och är numera en välkänd profil. Den Vallentunabo som inte känner Ragge i järnaffären går knappt att uppbringa.

- Vi bodde på Sursta där farsan var gårdskarl, säger Ragge. Han skötte ladugården och stallet. Jag gick i skolan för Josef Andersson. Han var väldigt snäll.

Efter sjunde klass slutade Ragge skolan och blev springgrabb i Ernst Gustavssons affär, då belägen ungefär där ICA Rickeby ligger i dag.

- Jag körde ut mjölk och tunga ölbackar på cykel ett helt år. På den tiden var det 50 flaskor i backarna, förklarar han.

När året var till ända blev Ragge värvad som expedit till en livsmedelsaffär inne i stan. Han fick åka hemifrån senast en kvart över sex på morgonen och var inte hemma igen förrän halv nio på kvällen. Fortfarande bodde han på Sursta och hade fyra kilometer att gå till station längs den smala, krokiga vägen.

- Jag blev nog kvar där en sex, sju år, säger han.

En dag när Ragges pappa var i järnaffären för att köpa spik och skruv drog handlaren Harry Fors honom lite avsides. Tror du att Ragnar skulle vara intresserad av att byta yrke, frågade han.

- Det ville jag! Bara det att slippa resorna! Men det blev ett jäkla liv när jag sa upp mig.

Ragge var omtyckt och handlaren ville ha honom kvar i livsmedelsbutiken. Den 23 maj 1955 för nästan precis 35 år sedan alltså, klev dock Ragge in genom järnhandlarens dörr för att bli expedit. Sedan dess har handlarna skiftat men Ragge bestått. Fortfarande tituleras han expedit och kommer inte längre såvida han inte köper hela butiken. Men det vill han inte. Det är bara bekymmer, säger han och berättar i stället om de senaste 35 årens järnhandlare i Vallentuna.

- Efter Harry kom Arne Ljungkvist 1973 och därefter sonen Anders innan Ingvar Andersson tog över i november 1985. De var bra allihop var och en på sitt sätt. Ingvar, som driver butiken nu, är toppen, duktig och skötsam. Då är det kul att jobba!

Ragge konstaterar att nu när han fyller 60 år (1993) har han bara åtta år kvar till pensionen.

- Fy sjutton vad åren har gått. Jag har varit intresserad av affärsyrket och blivit något av en expert på skruv och bult. Och hela tiden kommer det så mycket nytt, maskiner, klippare och jordfräsar.

Förr missade Ragge aldrig en VBK-match men det var en annan stämning då. Idag känns det inte lika angeläget.

Då låg också folkets park intill idrottsplatsen. Där i skogsgläntan samlades alla när det var dans. Ofta var det VBK som arrangerade och alltid var det mycket folk. Skutbana, chokladhjul, tombola och cafeteria fanns förstås förutom dansbanan med sin lilla scen.

- Vi dansade ofta till Folke Thunbergs orkester, minns Ragge. Han kom från Markim och var väldigt duktig på dragspel.

På slutet var det kanske lite busliv kring parken och när taket rasade in i mitten av 60-talet på grund av tung blötsnö fick hela anläggningen förfalla.

- Det var bra med folkparken. Man hade något att göra, säger Ragge som tycker att en ny liknande samlingsplats vore en god idé.

När Ragge inte gick till parken kunde det hända att han och kompisarna tog tåget in till stan för att gå på Gröna Lund.
Tre gånger var han förlovad innan han gav upp och beslöt sig för att ägna sig åt katten.

- Jag gjorde rekryten i Norrtälje när jag förlovade mig första gången. Jag kom inte hem på sex veckor och farsan undrade vart jag hade tagit vägen. Sedan slog hon upp.

- Andra gången var 1958  med en flicka av finare familj. Jag gjorde bort mig, för jag gick ut med en annan och mötte min fästmö på Östra station. Då sprack det. Tredje fästmön var damen jag gick ut med men jag tröttnade på det och skaffade katt i stället.

I mitten av 60-talet flyttade familjen till Eskilstuna. Ragge föredrog att stanna kvar och Gustav Nilsson, då kommunstyrelsens ordförande, såg till att han fick en fin lägenhet. Och på den vägen är det.

På sin fritid kan det numera hända att Ragge drar en spader med grabbarna eller tar en tur till Vaxholm eller Åland. Utöver det tittar han på tv, går på sport och ägnar sig åt sin lilla katt, en innekatt på snart 13 vårar.

- Han får alltid schwartswaldtårta på sin födelsedag den 16 juli.

Ragge berättar att innekatten ibland hoppar ut genom fönstret men att han alltid kommer tillbaka.

- Det är en fin katt må du tro, svart och vit. Ibland får han räkor och lax också för det tycker han om.

Ragge trivs med livet och tar dagen som den kommer, säger han i samma stund som det pinglar över dörren och nästa kund kliver in.

- Det kanske är någon som behöver få råd av en expert på skruv och bult, säger Ragge och skyndar leende iväg.

Monica Antonsson

En artikel från 1993: